Kan ISBN definiera vad en bok är?

Kastar mig åter över frågan om bokmomsen, som ytterst är en fråga om vad en bok är. Vad skiljer böcker från andra slags publikationer: ljudinspelningar, tidningar, tidskrifter? Hur ska det gå att bibehålla en längre moms på böcker om alla möjliga digitala filer också kan räknas som bok?
Idag framfördes på nytt kravet vid någon slags politisk sammankomst:

Sänk bokmomsen för e-böcker nu så att den blir samma som pappersbokmomsen. Frågor på det?

En hel drös högprofilerade politiktwittrare skickade vidare budskapet, som förutsätter att det är en enkel sak att definiera vad en bok är. “En bok är en bok”, som Piratförlaget kastade ur sig i vintras. Nog för att det kan kännas intuitivt rätt, men det kan knappast vägleda Skattemyndigheten. Efter att åtminstone en person på Twitter ställde frågan, gavs ett nytt slags svar från Elib (en elboksfirma som ägs gemensamt av Sveriges största bokförlag):

För oss är en bok = ett ISBN.

Elib tycks alltså mena att alla publikationer som har ett ISBN-nummer ska få den lägre momsen. Det låter någorlunda vettigt, men följdfrågan måste bli vem som då bestämmer. Olika länder visar sig lösa frågan på olika sätt. Storbritannien, Tyskland och USA har kommersiella företag som sköter utdelningen av ISBN-nummer, medan de Skandinaviska länderna har överlåtit frågan till sina nationalbibliotek.
Kungliga Biblioteket har alltså en ISBN-central som avgör vilka publikationer som får ett ISBN-nummer. Vem som fattar beslut i gränsfall är oklart. Det är också långt ifrån säkert att Kungliga Biblioteket vill påföras ansvaret för att dra gränsen mellan olika momssatser. Men de ger åtminstone viss information om vad som i dagsläget inkluderas i systemet: trycka böcker, broschyrer och kartor, men även “utbildnings- eller instruktionsmjukvara” och “blandade typer av mediapublikationer (där den viktigaste beståndsdelen är textbaserad)”. Om bokmomsen för e-böcker sänks och ISBN används som gränsdragning kan vi alltså räkna med att en mängd producenter av mjukvara börjar skicka ISBN-ansökningar till KB där de framhåller mjukvarans undervisningsvärde.

Vidare skriver ISBN-centralen i en broschyr:

ISBN kan i princip tilldelas alla publikationer av monografisk karakta?r samt kartor som a?r utgivna fo?r allma?n spridning. A?ven privatpersoner med egen utgivning kan anso?ka om ISBN.
/…/
ISBN kan a?ven anva?ndas fo?r: ljudkassetter, disketter, CD-ROM m.m. under fo?rutsa?ttning att inneha?llet kan sa?gas motsvara inneha?llet i en bok. /…/ ISBN kan ocksa? anva?ndas pa? online-publikationer da? dokumenten a?r av monografisk, permanent och kommersiell karakta?r.

Jag är inte helt övertygad om att dessa riktlinjer är tillräckliga för att upprätthålla en lägre bokmoms oberoende av medieformat. Särskilt inte om det hamnar stora pengar i gränsdragningen. Tanken med ISBN-centralen var nog knappast att fungera som en skattedomstol.