Cirklandet kring Det stundande upproret har tappat lite takt, fast å andra sidan närmar vi oss slutet. Bokens näst sista cirkelkapitel är kanske det starkaste. Om inte annat kommer det Osynliga Kommitténs egenart aldrig fram så tydligt som här. Ämnet är miljön, ett begrepp som raskt avfärdas.
Miljön är det som människan har kvar när hon har förlorat allt annat. De som bebor ett kvarter, en gata, en dal, ett krig, en verkstad, de har ingen “miljö”, de rör sig i en värld befolkad av närvaro, av faror, vänner, fiender, av livsögonblick och dödsögonblick, av alla sorters varanden. Denna värld får sin stadga, som varierar med intensiteten och kvaliteten hos de band som vi fäster vid alla dessa varanden, vid alla dessa platser.
/…/
Det som har stelnat till en miljö, det är ett förhållande till världen som grundar sig i förvaltning, det vill säga i främlingskap.
Jag vet inte om jag någonsin har läst en lika lättgreppbar introduktion till Heidegger. Inte för att författarna till Det stundande upproret någonsin nämner hans namn, inte heller för att jag skulle ha särskilt bra koll på honom. Men åtskillnaden mellan att bebo och förvalta är så heideggeriansk att det är omöjligt att läsa detta utan att för sitt inre öga se en Hütte på Todtnauberg.
Nu vill jag inte vulgärtolka Det stundande upproret som en allmän uppmaning att bo i alpstugor. Minns hur fjärde cirkeln dels förnekar tanken på den “rena” landsbygden, dels lyfter fram “problemområden” som de kanske mest bebodda bygderna. Här i sjätte cirkeln uttrycks en fascination för Common Ground-kollektivet som vuxit fram i New Orleans efter orkankatastrofen år 2005.
Analysen av natur- och miljökatastrofer är inte bara grundad i en klassiskt heideggersk tonvikt på beboende och närvaro. Giorgio Agambens filosofi om undantagstillståndet är också en tydlig influens. Oavsett vilket är det ytterst tänkvärda saker som skrivs.
(Utan att kunna franska gör jag här ändå ett försök att modifiera översättningen, som delvis känns bristfällig.)
Vad som överallt erkänns som en miljökatastrof har alltid i första hand handlat om ett katastrofalt förhållande till världen. Att inte på allvar bebo någonting har gjort oss sårbara för minsta skakning i systemet, för minsta nyck hos klimatet.
/…/
Det som man kallar för “katastrof” är inget annat än det påtvingade upphävandet av detta tillstånd, ett av de sällsynta ögonblick då vi återfår någon sorts närvaro i världen.
/…/
Det som gör krisen eftersträvansvärd är att miljön därigenom upphör att vara miljö. Vi drivs till att återupprätta en kontakt, om än en livsfarlig sådan, med det som är, till att återfinna verklighetens rutmer. Det som omger oss är inte längre langskap, panorama, teater, utan det som är oss givet att bebo, det vi måste kompromissa med, det vi kan lära av.
Slutsatsen är att vi inte får låta klimatpaniken lura oss till att vilja upprätta en föreställd normalitet. Vare sig i form av en “normal” koldioxidhalt (vilket i det långa perspektivet är en löjeväckande abstraktion) eller i form av en social fred.
Krisen är en metafysisk kris, menar Osynliga Kommittén. Enda vägen ut är att börja bebo världen snarare än förvalta den, vilket innebär att abstraktioner som Människan och Miljön inte längre kan ha någon plats.
Så länge det finns en Människa och en Miljö, kommer polisen att stå mellan dem.
Därtill görs några snygga poänger om hur kapitalet slår mynt av miljömedveten moral – det perfekta sättet att sälja varje vara i två versioner, differentierad efter betalningsförmåga. Fredrik Edin skriver mer om den saken, liksom Kristoffer Ejnermark.
Guldfiske levererar ännu en längre essä, fritt utifrån Det stundande upproret och med exempel från Italien. Denna gång ges en livaktig inblick i de rörelse som kämpar för “klimaträttvisa”, ett problematiskt koncept som Copyriot förhoppningsvis snart kan återvända till.
33 kommentarer ↓
[…] Copyriot: Femte cirkeln – Ekonomin Alamut: Femte cirkeln – It’s the economy stupid Skumrask: Det stundande upproret – Femte cirkeln Skumrask: Det stundande upproret – Sjätte cirkeln Copyriot: Sjätte cirkeln – Miljön […]
Jag har visserligen inte läst mer än bloggreferat, men detta känns direkt som den mest spännande delen av boken. Att sätta vad som hålls för miljökatastrofer i direkt relation till en omgivning vilken vi förvaltar som en resurs är nog den tanke jag upplever som klarast lysande av det jag har förstått av Det stundande upproret.
För även under en pågående miljökatastrof är det kanske enbart människor i direkt livsfara som helt återfår sin “närvaro i världen”. I övrigt ligger fokus helt på att återställa landskapet till ett tidigare tillstånd. Vilket får mig att tänka på Andrew Pickerings hybriditetsresonemang om Mississippifloden och New Orleans. Det rimliga vore väl, menar Pickering, att vi accepterar att New Orleans förr eller senare kommer att spolas bort och försöker se till att det kan ske utan att folk dränks under tiden. Orkaner i New Orleans-området är bara potentiella miljökatastrofer så länge man klänger sig fast vid tanken på ett fixerat landskap som måste skyddas, bevaras, återställas.
Om man istället tar in att Mississippiområdet är oss givet att bebo, något som måste kompromissas med, torde mycket kunna räddas. Generalrepetitionen 2005 visar med all önskvärd tydlighet konsekvenserna av att inte inse det, och dess efterspel visar med all önskvärd tydlighet att vi ännu inte har gjort det. I fall som detta har vi mycket att lära av den osynliga kommittén.
“That’s the difference between weather, which just happens to us, and climate. We can’t see climate
directly, but we can take direct responsibility for it, bring it on ‘this’ side of history. Walter Benjamin asserts that when weather becomes a topic for collective action (as now), it stops being that thing ‘over yonder’ called the weather. It ‘stand[s] in the cycle of the eternally selfsame, until the collective seizes upon [it] in politics and history emerges’.”
“Community is a holistic concept that is greater than the sum of its parts. Since the Interdependence Theorem implies that there is no whole (such as ‘animals’, Nature and so on), community can only ever be a conceptual construct.
By contrast, collectivity signifies the conscious choosing of a coexistence that already exists whether we think it or not. Yet because of strange strangeness, this choosing cannot be a totalizing grip, or final pinning down. Collectivity is ‘to come’, in the sense that it addresses the arrivant, who is necessarily to come, evanescent and melting to the exact same extent as she, he or it (how can we tell for sure?) is disturbingly ‘there’.”
Timothy Morton, Thinking Ecology
http://www.scribd.com/doc/15668962/The-Mesh
Jag finner det spännande att värde ofta ses som något kopplat till en osynlig entitet av (privat) äganderätt . Varför måste något först vara rättfärdigat under lag för att tillerkännas värde? Jag är kritisk inte för att jag anser saker ha värde i sig självt utanför någon som kan uppskatta och därmed skapa värdet utan för att hela konceptet med företag som juridiska personer och sättet kapitalistiska sinnen inte ser värdet i gemensamma ägodelar (tragedy of the commons?) makes me queasy och rädd för vad det gör med biosfären och även andra klimat.
Intressant. Men: en stor grupp människor lever helt obekymrade om miljöfrågor. De går upp i sina liv, sina jobb, sina fritidssysselsättningar. De tar bilen dit de ska för att åstadkomma saker i sina liv, i den värld de bebor. Ja, du förstår poängen. För dessa opolitiska omedvetna människor finns ingen miljö att förvalta. De bebor sin värld. De skrattar åt patetiska människor som tror att man kan förvalta världen och vill rädda “miljön”. Att det är den omedvetna miljöbusen som kanske bäst stämmer in på beskrivningen av ett beboende av världen kastar ett fett frågetecken över hela denna analys av “miljöfrågan”, tycker jag nog.
[…] Kanske liknande Sjätte cirkeln: Miljön […]
hey there and thank you for your info – I’ve definitely picked up anything new from right here. I did however expertise a few technical issues using this buy hand history website, since I experienced to reload the web site many times previous to I could get it to load properly. I had been wondering if your web host is OK? Not that I am complaining, but slow loading instances times will sometimes affect your placement in google and can damage your high-quality score if advertising and marketing with Adwords. Well I am adding this RSS to my email and could look out for much more of your respective interesting content. Ensure that you update this again very soon..
Kommentera