Att stjäla en kråksång

Just nu står med största säkerhet minst en halvbra sångare i ett hörn på en sylta på i en halvstorsvensk stad och kraxar en halvkänd låt där någon vers har lagts till eller ändrats till någonting halvfynsigt. Sådant sker hela tiden. Även i radio – många minns nog P3 Rally som gjorde skämtversioner av kända låtar. Artisterna som parodierades blev kanske inte alltid glada, men det hade framstått som magstarkt att ropa på förbud.

Rent principiellt är det inte så stor skillnad mot när Sverigedemokraterna håller valmöte med en partitrubadur som sjunger Mikael Wiehes låt “Flickan och kråkan“. Fast med några tillagda formuleringar om att “vårt land är en skadskjuten kråka“.

Nu tycks många utgå från att ett lagbrott har begåtts. Expressens reporter skriver rentav om “SD-trubadurens låtstöld”, varvid ordet “stöld” åter får beteckna intrång i upphovsrätten.
Förvisso står det i upphovsrättslagens § 3 att ett verk inte får ändras på så vis “att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes”. Strikt tolkad skulle denna lagparagraf ha kunnat sätta ett snabbt stopp på ett radioprogram som Rally, för att inte tala om vilken skräck den skulle injaga i alla de trubadurer som för att roa sin publik gör små ändringar i texten. Tänk om en upphovsman känner sig kränkt och väljer att stämma dem! Eftersom ett “verk” inte bara gäller texten utan även musiken, torde även en discjockey kunna åtalas för att ha taktmixat in en låt ovanpå en annan låt, på ett sätt som får den ena eller andra upphovsmannen att känna sin egenart kränkt.
Vilken tolkning som gäller är dock knappast klart. Inget självklart prejudikat verkar finnas vad gäller framföranden av modifierad musik.

Oavsett vilket så lurar artister sig själva om de tror att upphovsrätten ska skydda dem mot politiska missbruk av musik. För nyss nämnda paragraf skyddar bara mot ändringar – inte mot att en låt oändrad används i fel sammanhang. Särskilt inte om låten är anmäld till Stim, vilket innebär att framföranderätten har överlåtits. Då är det okej för vem som helst att framföra den för publik så länge de betalar det licenspris som Stim anger.

Så skedde i 2002 års valrörelse, då Sverigedemokraterna spelade upp Sven-Ingvars inspelning av Thore Skogman-låten “Fröken Fräken” på ett torgmöte i Karlstad. Även då ringde pressen upp rättighetshavarna som föga förvånande tog avstånd, samt mumlade något om lagbrott. Men så länge Sverigedemokraterna betalar till Stim är det svårt att se hur det skulle kunna ha varit ett brott mot lagen. Så mycket för den ideella rättens påstådda skydd mot politiska kränkningar.

För egen del rekommenderar jag att ta de rättsliga principerna med både ro och en nypa salt. Däremot vill jag bestämt avråda från att rösta på partier som håller sig med egna trubadurer.

12 kommentarer ↓

#1 Johan Ronström on 10 August 2010 at 1:31 am

Jag har ett vagt minne av att parodier i en del länder är skyddade mot stopp från upphovsman, till skillnad från andra bearbetningar. Minns inte vilka länder och tror inte det gäller Sverige..

#2 Per Starbäck on 10 August 2010 at 4:13 am

Povel Ramel har i flera föreställningar haft en avdelning »Hälften lånat« med sådana nytextingar av gamla låtar. Ibland med en introduktion där han säger sig ha talat med Stim och fått veta att han därmed bedrev olagligheter, men då undrade vad man ska göra om man kommer av sig och glömmer bort texten. Får man inte spåna på lite ord tills man »kommer på sig igen«. Jo, det var väl OK eftersom det var en ren olyckshändelse. »Här kommer alltså ett potpurri på rena olyckshändelser!«

Johan, ett intressant fall (även om det inte handlar om musik) i Sverige är »Alfons-målet« – https://lagen.nu/dom/nja/2005s905 ).

#3 Fredrik on 10 August 2010 at 6:26 am

Fick inte Gessle stopp på någon låt?
Jodå, lite snabbt googlande gav:
“han stoppade nämligen låten “Slå och smiska” med Annika som var baserad på hans “Gå och fiska”. Nu fick “Slå och smiska” en ny melodi istället och då kunde inte Gessle säga så mycket längre. ”

Hittat på http://home.swipnet.se/~w-10667/artiklar/rally.htm

#4 Fredrik igen on 10 August 2010 at 6:27 am

Posten ovan handlade om Rally alltså.

#5 Anders Troberg on 10 August 2010 at 7:33 am

“Förvisso står det i upphovsrättslagens § 3 att ett verk inte får ändras på så vis “att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes”. Strikt tolkad skulle denna lagparagraf ha kunnat sätta ett snabbt stopp på ett radioprogram som Rally, för att inte tala om vilken skräck den skulle injaga i alla de trubadurer som för att roa sin publik gör små ändringar i texten.”

Satir har speciellt skydd i lagen, så det är OK. Det lagen avser är exakt vad SD gjorde här, att ta en sång och ändra dess budskap på ett sätt som går stick i stäv med dess ursprungliga budskap. Det är inte satir.

#6 anders bananders on 10 August 2010 at 7:57 am

Egentligen måste alla bearbetningar av “Rally-typ” godkännas av upphovsmännen, men SRAO (dvs SVT+SR+UR) har haft ett avtal med Stim/Ncb som innehöll ett undantag från det kravet. Avtalet omförhandlades 2008 och då togs detta undantag bort. En upphovsrättspolitisk fråga som inte fick så mycket uppmärksamhet.

Med det gamla avtalet kunde man skriva en ny text till en existerande låt, till exempel i satirprogram, och bara betala STIM-pengar som vanligt för den musik man använt, men sedan drygt två år måste alla sådana bearbetningar klareras låt för låt, men en möjlighet för upphovsmännen att säga nej eller ställa speciella villkor.

Detta har alltså varit ett undantag som just SVT+SR+UR haft; andra teve- och radiokanaler, skivutgivningar samt revyer och andra scenföreställningar etc har alltid behövt klarera bearbetningar.

#7 Daniel on 10 August 2010 at 8:06 am

Sen ska vi inte glömma att precis som när Ultima Thule som ett svar på fördömanden från svenska artister spelade in EP med covers på samma artister, så handlar den här Wiehehistorien om att väcka uppmärksamhet och få rubriker med en fabricerad “skandal”. En “skandal” av ett slag som inte skadar partiet egentligen, men som befäster de skiljelinjer man vill upprätthålla – i det här fallet mellan högerradikalerna och en känd socialistisk sångare.

Bara att gratulera SD.

#8 rasmus on 10 August 2010 at 8:10 am

Anders Troberg: När du säger att satir har speciellt skydd i lagen, antar jag att du syftar på praxis, inte på lagtexten. För någon lagtext om rätten till satir känner jag inte till, än mindre en definition av satirens gränser, vilket är en knivig fråga.
Måste satiren rikta sig mot den låtskrivare som har rättigheterna, alternativt mot en artist som förknippas med låten – eller kan den riktas mot vem eller vad som helst? I det senare fallet skulle Sverigedemokraterna kunna hävda att ändringen av Wiehe-låten var en satir gentemot rådande svensk politik. Åtminstone om deras partitrubadur hade ändrat på lite mer fantasifullt sätt.

Anders Bananders: Intressant! Då kanske vi kan konstatera att intrång i den ideella uphovsrätten är oerhört utbrett bland trubadurer och liknande, kanske även bland discjockeys – och att det i många fall är helt accepterat av “det allmänna rättsmedvetandet”.

Fredrik: Att Gessle stoppade en låt betyder inte nödvändigtvis att han hade uppbackning av lagen, det kan lika gärna betyda att Sveriges Radio föredrog förlikning framför rättsprocess.

#9 Marcus on 10 August 2010 at 9:25 am

@rasmus (och anders troberg)

Kolla kommentaren här: https://lagen.nu/1960:729#P4 och rättsfallet här: https://lagen.nu/dom/nja/2005s905

“När delar av ett verk utnyttjas för att skapa en parodi eller travesti så anses det nya verket vara självständigt.”

#10 anders bananders on 10 August 2010 at 11:11 am

Anders Troberg: Rätten till satir gäller väl främst att parodiera verket som sådant, men knappast att man använder vilket verk som helst i vilket skojsyfte som helst.

#11 Dawwe on 10 August 2010 at 11:31 am

Frågan är om inte reklamlagen kan appliceras här, om det gällde bilder vore det ganska självklart. Skulle en bild på mig, eller en bild jag tagit, finnas på en SD-planch skulle jag kunna stämma dem eftersom min bild används i ett reklam syfte, dessutom skulle jag i princip bli sammankopplad med deras åsikter och därmed utpekad som rasist. När det gäller reklamsammanhang är jag för en stark upphovsrätt (enda undantaget), och jag undrar om inte domstolen håller med.

Skillnaden att göra reklam för ett tvättmedel eller politiskt parti kan inte vara särskild stor i valtider. Vore det inte ett parti som kandiderar till ett val vore det en helt annan sak.

#12 Arketyp on 10 August 2010 at 4:52 pm

“Stöld”? låter som nån form av småvrickad Ask & Bodström-tolkning d.v.s buskis. Om nu inte Sverige..sossarna ger ut en egen skiva med Wiehes prettosång och låssas vara upphovsman till låten förstås. Eller?

Kommentera