Fjärde cirkeln, igen: Icke-platser

Metropolen, “stadens och landsbygdens simultana död” beskrivs av Osynliga Kommittén som en icke-plats (även om de inte använder begreppet).

Att täcka planeten med glas skulle passa den moderna arkitekturens cynism perfekt. Ett sjukhus, en skola eller en kontorsbyggnad är alla variationer på samma tema: transparens, neutralitet, likformighet. Dessa massiva, flexibla byggnader är skapade utan något behov av att veta vad de ska inhysa. De skulle kunna vara här lika gärna som någon annanstans.

Detta gäller såväl offentlighetens rum och arbetsplatserna som de privata hemmen. Ett gammalt ruckel känns “mer bebott” än en “ändamålsenlig” lägenhet där allt har placerats rätt i väntan på nästa flytt. Heidegger känns högst närvarande i den åtskillnad som Osynliga Kommittén gör mellan att bebo ett territorium och att vistas där.
Nu tänkte jag inte orda vidare om detta, utan i stället citera en kort passage ur en artikel om “flygplatssamhället” som jag skrivit för nästa nummer av tidningen Brand. Där presenterar jag nämligen begreppet “icke-plats”:

Alla flygplatser är likadana. Flygplatsen är den arketypiska “icke-platsen”, ett begrepp som introducerats av den franske antropologen Marc Augé. Ett typiskt drag hos icke-platser är att de saknar synliga tecken på historia. Om vi blickar omkring oss på en flygplats ser vi ingenting som tyder på att någonting någonsin har hänt, bortsett från tidningarnas löpsedlar. Icke-platsen hänger alltså samman med ett slags guldfiskminne. Vi instrueras ständigt om vad vi ska göra, genom skyltar och anonyma högtalarröster. Så länge vi vistas på en flygplats är vår valmöjlighet inskränkt till att välja mellan den ena och den andra varan inom det snäva utbudet hos licensierade försäljare.
Icke-platsen finns till för att passeras. Vi förväntas inte sätta värde på vår närvaro där, utan ständigt vara på väg emot framtida mål. Försök att ta tillvara situationer, att upprätta en spontan gemenskap som överlever stunden, framstår som antingen absurda eller hotfulla. Flygplatssamhället som tendens innebär att en allt större del av våra liv påminner om ett väntrum. Väntrummets tristess får oss att längta till varuhuset, för i flygplanssamhället är konsumtion det enda alternativet till väntan. Alla varuhus är likadana.

15 kommentarer ↓

#1 chrisk on 19 July 2010 at 8:56 am

Instämmer. Men det är konstigt att flygplatser är så minneslösa. För samtidigt är flygbolag och flygplatser ofta gamla nationella skrytprojekt. Air France, Emirates, American Airlines, Charles de Gaulle, Dubai, JFK… dessa monstruösa projekt saknar historia, och ser likadana ut, men ändå stöds de av statliga subventioner till den grad att de sällan tillåts gå i konkurs.

Jämför man med tågstationer är skillnaden svindlande. Exempelvis har man bevarat den gamla delen av centralstationen i Gbg trots en utbyggnad.

Undantaget från regeln kanske är: Tempelhof.

#2 COPYRIOT | Fjärde cirkeln: Metropolen on 19 July 2010 at 9:03 am

[…] Fjärde cirkeln, igen: Icke-platser → […]

#3 avadeaux on 19 July 2010 at 9:32 am

Själv älskar jag flygplatsen. En enda dimensionsöverskridande punkt som genomströmmar tid och rum. Den omgivande lokala geografin eller tidsperioden märks nästan inte alls i dess bubbla av genomtänkt polerad design. Den trygga anonymiteten där ingen ifrågasätter ens närvaro, därför att alla vet att man är där med det i sig legitima syftet att vara på väg någonstans. För varje närvarande människa en genväg mellan två punkter i den del av tidrummet som utgör hennes liv – som vi inte vet någonting annat om än att det genomkorsar vårt i denna enda punkt. Nobody knows where you’re going, and nobody cares where you’ve been.

#4 rasmus on 19 July 2010 at 10:04 am

Jag har själv en hatkärlek till flygplatser. Eftersom jag relativt sällan besöker dem brukar jag ganska ofta kunna göra vistelsen till någonting positivt, där jag maximerar min egen alienation och går in i en produktiv bubbla. Men jag vill inte att världen ska bli mer lik en flygplats, utan mindre.

#5 Anon on 19 July 2010 at 10:23 am

Flygplatsen är snarare en högintensiv plats än en icke plats. Icke platsen är oåtkommlig trots att allt pekar mot dess existens, medans (flyg)platsen konstant pekar bort ifrån sig själv, för att på så sätt upphöra eller infria sin inneboende virtualitet.

#6 Petter on 19 July 2010 at 10:31 am

Det slår mig hur inlåst och hemligt sjukhus är sin uppbyggnad!
Nödvändigt ont? En icke plats, platsen utstrålar inte “krya på dig”

#7 Alex on 19 July 2010 at 11:07 am

Bra! Ser fram emot texten till Brand. Kanske man skulle läsa den där Augé, är det värt? Jag hittade en del givande tankar kring icke-platser i de böcker om parkering som lästes i samband med att Planka.nu:s text om parkeringsmaktordningen skrevs. Tillåter mig att citera kort ur den… ;)

“Parkeringen fungerar här närmast som en anti-byggnad, en konstruktion som inte skapar någon ny plats, men kräver destruktionen av redan existerande platser. Parkeringarna skär sönder städer, och fungerar enligt en ensidig och utjämnande logik där varje ny parkering gör stadsrummet mer och mer homogent. En logik som dödar olikhet och på så sätt skapar en form av icke-platser.”
(http://planka.nu/nyheter/2010/04/28/trafikmaktordningen-del-tio-det-finns-inga-parkeringsplatser)

#8 Ava Avane Dawn on 19 July 2010 at 10:11 pm

“i flygplanssamhället är konsumtion det enda alternativet till väntan”

Också i mataffärens snaskcenter vid kassorna syns detta tydligt. Undrar på vilka ställen väntan i sig är konsumtion? I “Transmetropolitan” flashar reklam igenom hjärnan med multon sinnesintryck åt gången och det enda sättet att värja sig mot det är att överhuvudtaget inte ha på teven. De enda röster på flygpplatser är de som går att koppla bort, som den röst som ropar ut åt folk att ha uppsyn över sitt baggage (för att bättre hålla koll på vilka väskor står stilla alltför länge och således innehåller en bomb?) som påminner åtminstone mig alltför väl om effekten av 9/11-maskineriet.

Minneslunder är för övrigt en sorts icke-plats vars tanke är fin och snarare pekar bortom denna värld än gör anspråk på att vara någonstans eller ingenstans.

#9 Ava Avane Dawn on 19 July 2010 at 10:32 pm

Jag läste ett intressant manifest för ett tag sedan som skulle kunna frodas i denna kommentarpost:

http://raforum.info/maxcafard/spip.php?article45
http://raforum.info/maxcafard/spip.php?article55
http://raforum.info/maxcafard/spip.php?article56

#10 aron on 21 July 2010 at 9:10 pm

tips, i så fall: j. g. ballard.

#11 rasmus on 21 July 2010 at 10:13 pm

givetvis Ballard

#12 MULTITUNES :: proletarian, funkadelicparliamentarian, pro revolt-in-the-21st-centurian :: Fourth Circle: The Metropolis :: July :: 2010 on 26 July 2010 at 10:47 pm

[…] important new condition. It is also the cause and the continuous effect of the birth of so-called “non-places”. “All airports are similar. The airport is the archetypal “non-place”, a concept […]

#13 COPYRIOT | Om flygplatssamhället och annat i andra numret av Brand on 8 September 2010 at 11:48 am

[…] Kanske liknande Fjärde cirkeln, igen: Icke-platser […]

#14 Det Stundande Upproret: Fjärde cirkeln | copy is right on 28 May 2013 at 10:25 pm

[…] och Fredrik Edin går in mer på de taktiska delarna. Även Loke och Rasmus Fleischer har skrivit. Rasmus Fleischer skriver också intressant om begreppet […]

#15 Sea U: Icke-plats eller champagnekylare? | Nya Kultur Sören on 23 November 2016 at 7:01 am

[…] bloggen Copyriot hittar jag en bra text om […]

Kommentera