“Mer fläder än flamskyddsmedel”

Karl Palmås skriver en rysligt fin text på Expressens kultursida om vad Piratbyrån var.

Analysen bygger vidarekopplingen mellan Gabriel Tarde och kopimi-imperativet som Kalle och Chris etablerade i sin smått klassiska artikel om smittontologi. Nu benämns Piratbyrån rentav som “vitalistbyrån”.

Kalle tipsar förresten också om senaste numret av Theory, Culture & Society med mycket “Bataille, Kapitalismus & peak oil”. Skriver ut och tar med på färjan till det där lajvrollspelet där jag gör en alldeles lagom lång blixtvisit, måndagtisdag.
Noterar med en djup suck att Riksutställningar, som bjöd in mig till ett seminarium om “panikjuridik” felaktigt kallar mig för “initiativtagare till Piratpartiet” i sitt program. Blir mer och mer förbannad för varje gång som någon sätter partistämpel på mig. Gränsar det inte till typ ärekränkning?

4 kommentarer ↓

#1 chrisk on 3 July 2010 at 2:25 pm

För mig var det nog kopimi som satte fröet i Tarde, vilket jag först insåg på det klassiska göteborgsseminariet. Kopimi ligger hela tiden som en tankemanöver i bland annat fraktalfilosofin (den lilla kopian av Mandelbrotmängden, “minoritetsfraktalen”), hos civilsociologin (det sociala livet elemäntara kopieringsstruktur), samt inom den fylogenetiska teknikforskningen (teknologiers multiplikation genom kopiering).

Så Piratbyrån har fått sig själv kopierad och dess fragmentariska gensekvenser har pluggats in i nya organismer och fött barn. Om piratbyrån var tapirjerven i skogen, finns nu en hel ekologi som imiterar dess läte!

#2 steelneck on 3 July 2010 at 7:30 pm

Läste Palmås text och slogs av den enda kommentar som fanns där vid mitt besök:

“Så om ingen vill kopiera ett verk så är det dött?”

Tänkte ge ett svar till “ambivalensus” som skrev det eftersom det väckte tankegångar hos mig, men expressen krävde inloggning, fast det jag tänkte passar nog lika bra här.

Ja, för kulturen är ett verk dött om det inte kopieras på något vis, eller åtminstone “vilande” tills någon finner det värt att ta del av och därmed kopiera. För skaparen gäller i stort detsamma, om ingen vill ta del av det så är det liksom fet-refuserat, alternativt så är det en “hemlighet” om det är ett verk som skaparen ännu inte publicerat.

För övrigt.. ärekränkning, wtf?, eller komplimang? Ja det torde vara upp till dig :-)

#3 Kalle P on 5 July 2010 at 8:38 am

Ja, jag tog mig friheten att koppla ihop PB med vitalistiska grejer – hoppas att jag inte gjorde alltför stort våld på byråns verksamhet.

(Absolut – vi har ju redan pratat om “den estetiska vitalismen” i kopimismen – tyckte det var värt att påminna/utveckla.)

steelneck: Ja, bra svar – så hade jag också svarat. Om vi nu tror att germ-kapitalet är det sant produktiva i ekonomin så är det just så – en bacill som inte kopieras övergår till att vara frövitekapital. Tarde använder ju boken som exempel på detta – en bok som inte läses av någon övergår till att bli ren frövita.

Sedan kan ju även en kopyrajtad bok läsas, vilket betyder att den ändå kan vara germkapital (oavsett ägande av immateriella rättigheter) – men poängen är att vi med immateriella rättigheter, som reglerar kopieringen/läsningen/smittan, är inne och påtar i livet självt. Det är alltså en typ av biopolitik. Och det är detta som kopimismen öppnar upp för – en slags icke-antropocentrisk biopolitik.

#4 Johan Ronström on 5 July 2010 at 9:22 am

Nu har riksutställningar ändrat PP mot PB på sin sida.

Kommentera