Spår i det postdigtala

För fyra månader sedan berättade jag att Det postdigitala manifestet håller på att översättas till finska samt esperanto. Nu är båda översättarna nästan helt klara och skickar mig sina sista frågor om ordval.

Mikael Brunila upplyser mig exempelvis om att “massmedier” kan översättas på två olika sätt till finska, beroende på om det är institutionen eller det tekniska mediet som avses. Han frågar om ordet “andrum” i boken ska förstås temporalt eller rumsligt, ger olika varianter på hur “skval” kan översättas till finska, med mera.

Robin Iversen Rönnlund frågar å sin sida om ordet “spår”, som vid närmare eftertanke rymmer fler bottnar än man kan tro. Så här skriver han:

Mitt problem är ordet “spår” som beteckning på tidsmässig uppdelning av en mängd sånger, låtar eller stycken. Du använder ordet ganska mycket i din text och jag har inget problem med att förstå vad du menar med det – problemet ligger bara i att det antingen hör hemma i rullbandsspelaren och grammofonskivans värld och egentligen inte riktigt funkar i den digitala miljön.

På esperanto finns orden trako och kanelo som betyder “spår på kasettband eller i digital inspelningsmiljö” (det vi skulle kalla “kanal”, vilket heter kanalo annars) respektive “graverad spiral i skruv, mutter eller på grammofonskiva” (“gänga” och “grammofonskivespår”). När man på esperanto talar om “spår” som en låt på en skiva så kallar vi det helt enkelt “sång” kanto, men det blir väldigt klumpigt och ganska missvisande om jag kör på med det i översättningen. Jag föredrar kanelo i detta fall då jag är lite vinylromantiker och då ordet från början syftar på de fysiska spår som finns graverade/gjutna på fonografrullar och LP-skivor.
Men, eftersom boken mycket handlar om hur tekniken förändrar vår relation till musiken så tycker jag samtidigt att jag borde fråga dig innan jag använder en sådan arkaism (vilket nog många skulle kalla det i esperantovärlden).

För att besvara detta går jag till en piratversion av min bok och söker efter “spår” för att utröna hur jag själv har tänkt.

12 §: Här beskriver jag ett arkiv med “16381 spår” och syftar på upplevelsen av gränssnitt för musiklyssnande. Ett spår är motsvarar alltså i sammanhanget en MP3-fil, kort sagt. Sådan är den terminologi som Apple använder i sin hegemoniska musikspelare iPod, där jag exempelvis kan välja mellan om jag vill shuffla “spår” eller “album”. Apple är dock inte helt konsekventa, noterar jag när jag tittar in i iTunes.

Översta skärmdumpen visar programmet Songbird, där “spår” nyttjas som generisk term. Däremot använder iTunes däremot använder “objekt” som samlingsbegrepp för ljud- och filmfiler men “låt” när det endast gäller sådana filer som av programmet klassats som musik. Inget av dessa ord är särskilt bra. Särskilt illa tycker jag om “låt”, eftersom en MP3-fil mycket väl kan bestå av flera “låtar”, exempelvis i form av en DJ-mix, eller av musik som inte alls tar sig en “låtform”. Som jag ser det måste musiken befrias från låtformens tyranni!

21 §: “Saxofonistens första slinga, trummisens första beat, dj:ns första spår”… Här går associationen lite mer åt vinyl, men i grunden är det syftas på samma slags “spår” som ovan, det vill säga ett avgränsat stycke musik. Om det är popmusik är det inga problem att kalla ett stycke för “låt”, men om DJ:n spelar techno blir det löjligt att säga så. Techno levereras inte i “låtar” utan dess grundenhet benämns just “spår”, track.

30 §: Här handlar det om radering och om en annan slags spår – trace snarare än track. “Om ett datorprogram misslyckas med att radera spåren efter sig hänger sig datorn”… Den som vill få gärna spåna vidare på möjliga paralleller mellan olika slags spår.

Jag har ingen aning om dessa överväganden hjälper Robin i valet mellan trako och kanelo, som i slutändan måste vara upp till honom som översättare.

För övrigt märkte jag nyss att jag missat att svara på ett mail jag fick i januari, där en person erbjöd sig att översätta Det postdigitala manifestet till engelska. Rätt irriterande.