Efter att bussen hade gjort sitt för The Spectrial visste vi inte riktigt vart vi skulle göra av den, så vi lät den stå lite här och där. Någon målare blev uppenbarligen glad över tillfället att få göra en wholecar.
Vi blev väl varken glada eller sura över den obeställda målningen. Att bussen skulle förändras radikalt var vi ändå överens om, även om det var mer oklart hur. Färgborttagning var en början så god som någon. Vi satte igång bakom Konstfack i slutet av april.
Det gick åt mycket aceton och mer kommer att gå åt. Avtäckandet av färglager påminde lite om en arkeologisk utgrävning där forntida symboler trädde fram.
Än så länge var oklarheten stor kring vad som skulle komma i stället. Det tycks ha funnits en glamourös guldfalang, en mönsterglad färgfalang och en konservativt SL-röd falang – men falangernas medlemmar bytte plats med varandra så raskt att ingen riktning gick att urskilja. Som så ofta fattades bussbeslutet genom direkt aktion. Några guldentusiaster lyckades lokalisera bussen i Västberga och bestämde sig för att driva igenom sin vilja.
Framåt kvällen inledde de förgyllningen, men jag är inte helt säker på deras tejpteknik.
Några andra fortsatte guldarbetet en dag när det var fest på Gärdet.
Hittills har förgyllandet kommit halvvägs och vi är mycket nöjda:
Bilden ovan är tagen på Långholmen, i vars vackra trailerpark bussen huserade hela förra veckan. Vid och i bussen förekom en hel del förnämt slackande, av olika slag: studiecirklar, rådslag, barnpassning, folköl.
Som vanligt spillde slackandet över i produktiv aktivitet, nu främst på bussens insida – som ännu så länge var oerhört kaotisk.
Vi har slängt saker. Jättemycket bråte är borta! Vi har tvättat bort kladd, putsat fönster, gjort om golv och inte minst målat väggar vita. Detta “vi” har förresten samtidigt vidgats, då arbetet även har inkluderat folk som dök upp i bussen för första gången.
Massor återstår men nu är farten uppe. Vart det leder är en öppen fråga, men den här sommaren handlar det knappast om några långresor – snarare om att utnyttja bussen för riktade interventioner i stad, skog och festival. Just nu vet vi inte ens vad bussen heter. Men den kommer att göra sig märkbar även till näts.
16 kommentarer ↓
Ah, svalt.
<3 La bussos eldorado
Ser fantastiskt trevlig ut. Antagligen hade alla förslag på färg varit lika bra på sina sätt liksom det som nu blev valt, helsnyggt med guld! Å så fresh den är inuti!
Tjusigt! Hoppas ni får en bra sommar och mycket nöje med eder buss.
Herregud vad fin den verkar bli.
Nästa ommåling tycker jag ni ska gå platinum färg!
baywords visnigns problem kvarstår!
Akta er för staten! Den ser ut att kunna blända medtrafikanter en solig dag, den där… :-O
underbart!
vilken fantastiskt fin buss!
En buss arr räknA med! bra jobb!
“Just nu vet vi inte ens vad bussen heter.”
Mina barn har tidigare kallat den Skelettbussen, på grund av dödskallen på piratskeppets segel, men har nu bestämt att den istället heter Guldbussen.
Namnbytet skedde under närmast rituella former. Stora tjejen, fem år, gjorde ett högtidligt uttalande om saken, och lilltjejen, snart tre år, satt på förarplatsen, spelade xylofon, och sjöng sin egen sång “Skelettbussen är död”.
AndersH: Så var det avgjort!
Hoppas vi får se Guldbussen på sveriges woodstock. Fri kultur i dagarna tre! :) http://www.trastockfestivalen.se/
[…] Bussberättelse i tjugotre bilder […]
Kan ju nämnas att den för en vecka sen döptes lite inofficiellt till 23k – det vill säga 23 karat :)
Är det möjligtvis musikern Joakim Nybom från bland annat Häxor och Porr, 50 Hertz och ZIP’N’RAR som man kan se på tionde och elfte bilden?
Klas: Ja, precis – Beebop från Slagsmålsklubben med mera.
Kommentera