Lite metapolitiskt om rörelsers rum och forum

Här följer ett försök till sammanfattning av en metapolitisk diskussion som fördes på Twitter vid lunchtiden på fredagen. Förutom jag själv deltog Jesper Nilsson, Sakine Madon, Christian Tengblad och Rebecka Ahlberg, men befriande nog var det aldrig en debatt mellan olika politiska “positioner” (jag är dödligt trött på hur politiskt handlande alltid ska översättas till positioner på en matris), utan handlade om hur olika medier får aktivistiska gemenskaper att skapa sig själva på olika vis.
(Möjligen skulle man kunna säga att vi diskuterade aktivismens form snarare än dess innehåll. Men distinktionen är tveksam, precis som Edenborg påpekar i en parentes, må vara i en helt annan pågående diskussion.)

Utgångspunkten var en nyhet i Sydsvenskan om händelser på Smålands nation i Lund. En ung kvinnlig student i genusvetenskap, aktiv i Liberala ungdomsförbundet, har trakasserats i sitt hem av vänstersnubbar som inte tycker att hon borde bo där. På nätforumet Socialism.nu – för diverse schatteringar av autonom vänster – fanns det flera användare som försvarade trakasserierna i “Det ryktas…“-tråden. Bland annat användes logiken att LUF är “en högerextrem grupp” och att liberalismen “skadar oss mer” än vad små fascistgrupper gör, ergo: “trakasserier är väl ett utmärkt sätt att få henne att flytta”. Efter inte så lång stund raderade moderatorerna dessa uttalanden, men dessförinnan hann Jesper Nilsson uttrycka sin vämjelse över jargongen, såväl i Socialism.nu-tråden som på Twitter.

Okej, så till själva Twitter-sammanfattningen. Som ett experiment i avindividuering väljer jag att inte koppla uttalanden till namn utan väva samman dem till en löpande text. Det är alltså inte i första hand jag som säger vad som sägs nedan, men det är jag som har gjort urvalet.

– Socialism.nu har givit mig massa. Idag är det ett ruttnande lik där bara vänsterns värsta nedbrytningskulturer frodas.
– En gång i tiden lärde jag mig massa om post-feminism och marxism där. Nu har det blivit de autonomas Flashback.
– Maken till samlingsplats för desillusionerade idioter har fan inte skådats sedan Flashback.
– Väldigt likt Flashback också i det avseendet att forumet sitter på enorma mängder kunniga människor.
– Har märkt samma sak. Bakom den koketterande extremismen hittar man vanligtvis många intressanta människor & åsikter.
– Upplever ofta olika kulturer i olika forumdelar, på alla typer av forum. Olika människor hänger i olika delar.

Enskilda skribenter på Socialism.nu jublade t.ex. åt sådant som mordet på Anna Lindh och flygplanen i World Trade Center. Kan man då säga att “de” jublade, syftandes på hela forumet? Knappast, graden av acceptans för en specifik typ av (grabbig) jargong säger alltid något om en forumkultur.

Hela forum ska aldrig anklagas – men tonen på ett forum säger något om värderingarna som präglar det. Hur tätt forumets olika delar hänger samman kan variera. Flashback är onekligen mer splittrat än Socialism.nu.

– Socialism.nu speglar tyvärr ett klimat som faktiskt är reell inom en viss politisk rörelse. Där finns alltså ansvar både hos moderatorer och inom rörelsen i stort.
– Ja. Samtidigt som var och en inom denna rörelse endast identifierar sig med en/flera delrörelser, ofta delvis mot “rörelsen”.
– Men jag upplever att det större sammanhanget ofta påverkar över vilka delrörelser som överlever eller hur de ser ut.

En fråga som kan ställas är i vilken grad som helheten determinerar delarna. Oavsett om man diskuterar de bästa eller de sämsta exemplen på aktivisters agerande, står man inför valet att antingen förklara dem som uttryck för den allmänna prägeln hos en rörelse, eller att tvärtom betrakta dem som undantag.

Hur rörelsen äger rum kan vara avgörande. På ett webbforum som Socialism.nu har genom åren sagts väldigt många saker, ofta i aggressivt tonläge. Vilken vikt som dessa utsagor tillmäts, när de räknas som humor och när de leder till avståndstaganden, har i praktiken kanske avgjorts inte främst på nätet, utan vid exempelvis alla fester på Kafé 44.

– Jag tycker nog att stämningen på Kafé 44 (borträknat vissa fester) är långt bättre än den på Socialism.nu.
– Sant. På 44:an får man prata feminism, DIY & veganism utan att vara “klassförrädare”.

Här hör det till saken att Sveriges autonoma vänster sällan har haft mer än ett liknande ställe per stad. Andra städer i Europa, där husockupationer har erbjudit en större mångfald av lokaler för aktivister att umgås i, kan präglas av större spretighet – på gott och ont. Spretighet kan både betyda mångfald och sekterism. Att samlas kring en enda lokal löser dock inte dilemmat, utan kan snarare leda till att diverse grupper fastnar i ett reaktivt positionerande gentemot den riktning som man tycker att lokalen står för.

– Mycket sektiga beteenden har faktiskt utvecklats i motstånd mot “gamla” tillhåll som Kafé 44.
– Alltså, 44:ans dialektik mellan sekterism och öppenhet, över årens lopp, är ju en hel vetenskap.

Alla rum är inte nödvändigtvis semi-permanenta, som lokaler är. Demonstrationer är för aktivistvänstern en viktig form av temporära rum. De tvingar till urval mellan budskap, vilket producerar sammanhållning men också kan vara en grund för tydligare avståndstaganden.

En demonstration är inte i första hand ett massmedium. Det är en metod som syftar till att hantera ett överflöd av åsikter genom att göra ett urval som förankras i en rumslig närvaro. Textbaserad politik – den som förs på årsmöten, debattsidor och nätforum – kräver inte samma prioriteringar.
Det går alltid att trycka in en extra formulering för att tillgodose en yttre eller inre opposition. Demonstrationer är däremot begränsade i tiden och rummet. Ett slagord åt gången, en flagga per demonstrant. På så vis framtvingas kollektiva prioriteringar och en gemensam stil kan bekräftas. (§ 22)

Kanske drar detta iväg mot en överbetoning av de materiella rummen, på bekostnad av informationskanaler. Gemensamma tidningar fortsätter exempelvis att vara viktiga för att hålla samman rörelser. Men en tidning är i hög grad de rum, eller händelser, där den:

1. görs
   
2. distribueras
   
3. diskuteras