“Centerpartiet ser bilen som en frihetsmaskin”, förkunnade partisekreteraren Anders Flanking tidigare våras. “Det är inte bilen som är problemet – det är de fossila bränslena.” En smärre skock ivriga bävrar är i full färd med att upprepa budskapet så fort tillfälle ges.
Bilen är en frihetsmaskin. Frihetsmaskin? Lustigt ord, ändå. Sounds like begärsmaskin to me. Varifrån kommer det? Är det importerat?
Bildyrkarna har ofta talat om att “bilen är en frihetssymbol“, även i riksdagen. Bilen som frihetsmaskin, däremot, har varit ett mer sällsynt tema. En enda träff i riksdagens databas: en moderat motion från 1997, som säkert har samband med en samtida Timbro-rapport. Annars har ordet i första hand förknippats med Ulf Nilson, som har upprepat mantrat “bilen är en frihetsmaskin” i ett stort antal Expressen-krönikor på senare år. (Även under tidigt 1990-tal var Ulf Nilson förtjust i ordet. Men då var det EG/EU som han utnämnde till frihetsmaskin.)
Centerpartisterna slår sig på bröstet över sitt skrattretande förslag på statligt subventionerade bilar. Särskilt stolta är de över att subventionen, som de säger, är “teknikneutral” – ett ord som utan undantag signalerar någonting lurt. Pengarna ska ges till alla som köper en bil som släpper ut mindre än 50 gram koldioxid per kilometer, oavsett om den drivs på el eller etanol. Men en bil ska det vara. Andra trafikslag subventioneras inte. Så mycket för den påstådda teknikneutralismen.
Infrastruktur kan inte vara “teknikneutral”. När nya vägar och parkeringsplatser byggs för skattepengar, så byggs de för bilar. Att låtsas som att de byggdes som neutrala ytor för en fri transportmarknad är bara löjligt.
“Vi ska jaga utsläppen, inte bilisterna”, skriver Centerpartiet. Taktiken är att bara prata om den koldioxid som kommer ut ur bilarna, inte om den energi som stoppas in i dem. För varifrån ska den komma? Här närmar sig centerpolitiken en religiös nivå, precis som jag skrev om flygvurmen och tidigare om bilen som religion. Centerpartisterna räknar med att svensk forskning ska komma på nya fantastiska sätt att driva bilar. Sådan teknikdeterminism kan i bästa fall framstå som en naiv tilltro till vetenskapens möjlighet, men att på förhand förutsätta vissa resultat är i själva verket rent antivetenskaplig vidskepelse.
Längre än så kommer vi knappast, så länge debatten om bilismen bara uppehåller sig vid koldioxidutsläppen. Ensidig klimataktivism riskerar att bara förvärra låsningen och den olyckliga moraliseringen. Vi pratar alltför mycket om hur vi bör resa i framtiden, när vi i själva verket borde prata om hur vi kan (och vill) resa. Jag har upprepat detta ett antal gånger nu. Därför glädjer det mig att läsa Johannes Forssbergs kärnfulla sammanfattning i Expressen:
Antibilismen är en allt starkare kraft i storstadspolitiken över hela västvärlden. Det jag tycker är lite olyckligt är att den nästan enbart formuleras som en klimatfråga. Visst är det ett jätteproblem att en ständigt växande bilflotta kaskadspyr koldioxid. Men “peak oil“, som jag skriver om i en krönika idag, lär skapa mer akuta problem för bilsamhället än klimatförändringarna.
Man kan fråga sig varför frågan om bilismen – ska den byggas ut eller fasas ut? – ännu inte tycks äga politisk livskraft. När en tidning tar hjälp av statsvetare att sätta samman en “Valkompass”, där ska få besked om vilket parti man står närmast, är sådan trafikpolitik helt frånvarande. Anna Nygård och Alexander Berthelsen frågar sig, i en debattartikel i Arbetaren, varför trafikpolitiken inte ens prioriteras av vänstern. De ger exempel på hur transportfrågor kan göras centrala i en allmän politik och uttrycker ett skönt bilhat:
Bilen är i grund och botten ett antisocialt färdmedel som har en extremt destruktiv påverkan på de lokalsamhällen som den genomkorsar. Kollektivtrafiken är dess motsats. Bilen delar in, delar upp och skär sönder staden. Den isolerar dess invånare från varandra. Kollektivtrafiken är ett offentligt rum som skapar trygghet eftersom den erbjuder gemenskap mellan människor och skulle avgifterna i kollektivtrafiken bytas mot nolltaxa så skulle den bli något av en urban allemansrätt.
Slutligen, på samma spår, åter till Johannes Forssberg:
Bilen är inte bara motbjudande som miljöbov utan också som maktmedel. Inte på glesbygden, där få människor rör sig och bilen är den enda möjliga transportlösningen. Sådan bilism har jag inget emot. Men de som i stadsmiljö bepansrar sig bakom ett ton stål inskränker andra människors frihet. Vi som inte kan eller vill ha bil måste ständigt förhålla oss till risken att bli mosade under våra medmänniskors maskiner. Det är inte en grund för en trevlig samvaro. En stad där människor rör sig isolerade i stålbubblor är ingen riktig stad.
När frihetsmaskin betyder stålbubbla, så säger det något om vilken slags frihet som Centerpartiet står för. En fråga att fundera på är om det är värt att ladda begreppet med en alternativ innebörd.
40 kommentarer ↓
Teknikdeterminism förstås väl vanligen som att teknisk utveckling styr samhällelig utveckling, alternativt att teknisk utveckling är autonom relativt det omgivande samhället? Det Centerpartiet ger uttryck för är snarast motsatsen – en naiv tro på att den tekniska utvecklingen kommer att låta sig underordnas ett samhälleligt behov.
Annars kan jag – som vanligt när du skriver om dessa frågor – bara applådera ett klockrent inlägg.
Men den eventuella oljebristen som Johannes F pratar om kommer ju antagligen inte att påverka citybilismen speciellt hårt. Tekniken för fungerande stadselbilar finns ju redan, det handlar mer om att implememetera den.
@Henrik: Visst finns elbilsteknik som skulle kunna funka i storstäder. Men med två kanske avgörande problem:
1) Även elen måste ju komma någonstans ifrån. Mer kärnkraft kan vara en något mer långsiktig — men fortfarande egentligen tillfällig — lösning.
2) Frihetsretoriken antyder att möjligheten att resa längre är avgörande för mångas bilinnehav (det var och är det för mig när jag hade och överväger att skaffa bil). En bil som egentligen bara fungerar i samma område som kollektivtrafiken är rimligen inte lika lockande. Att det sedan kanske bara är ett par gånger per år man åker längre påverkar inte nödvändigtvis den psykologiska effekten.
För övrigt kan man roa sig med att jämföra “frihetsmaskinen” bilen med “fredsmakaren” (peace-maker) handeldvapen …
@Henrik
Om inte alla bilar redan är utbytta till elbilar undrar jag hur dessa skall byggas post-peak oil. Olja är tämligen viktig industriell ingrediens när man bakar bilar i de stora bilfabrikerna. Eller har teknikdeterministerna kommit fram till att hela bilindustrin förvandlats likt en mäktig Megatron till 2030?
När ska poliserna som nuförtiden ständigt krypkör runt i våra innerstäder, misstänksamt spanande, förstå vilken negativ påverkan de har på närmiljön (vid krypkörning går det åt mest bränsle). De borde verkligen gå över till elbilar. Eller kliva ur och promenera, det skulle säkert öka förtroendet för dem. Stålbubblan isolerar och skapar ett vi och ett dom. Cykling är också effektivt i stadskärnorna. En cykel kan ta sig fram på ställen en bil inte kan. Vågar man hoppas på det om MP får en plats i nästa regering?
Karl: Jo, du har väl rätt i att det inte är vad man brukar kalla för teknikdeterminism. Fast det skiljer sig inte så jättemycket från det, tycker jag. På ett annat plan så menar ju centern att bara för att det finns bilar så måste vi fortsätta på det spåret.
Henrik: Oljekrönet (peak oil) innebär att priset på petroleum stadigt skjuter i höjden, gradvis fast ryckvis och ojämnt. Att bilpendla inom en stad blir betydligt dyrare. Redan idag är det ju enligt många bilvurmare oacceptabelt dyrt, jämfört med hur bensinpriset tidigare legat på lägre nivåer. Givetvis finns det för varje bilägare en smärtgräns där det inte längre funkar. Och i den mån som man ändå biter ihop och betalar, innebär bilismen bara att priset pressas upp ännu mer, vilket fördyrar allt från uppvärmning till konstgödning, som också är oljebaserat.
Apropå klimatpåverkan som vanligaste argumentet så tycker jag att bilens påverkan på närmiljön är något som sällan nämns. Färre och mindre bilar i städer hade gjort stor skillnad på både luftkvalitet och buller, något som hade märkts direkt. Asfaltsvägar och parkeringsplatser är dessutom ganska tråkiga för ögat.
Parkeringsplatser är inte bara trista och fula, de är även ett storskaligt omintetgörande av platser som skulle kunna användas till annat, från jordbruk till nöjen. Centerpartisterna kan skryta hur mycket de vill om att de minsann inte använder bilen i onödan (vilket jag sett flera exempel på i veckan), men när de inte använder bilen tar den fortfarande upp en parkeringsplats. Inte minst denna aspekt gör mig relativt positiv till taxi.
Det är inte bara i glesbygden som bilen blir nödvändig. Vanligtvis räcker det med att ta sig en mil eller två utanför stadens kärna för att hamna i en situation där affären och busshållplatsen inte finns på gångavstånd och där kollektivtrafiken har timperspektiv på avgångarna. Vad ska man göra då? Dröja sig kvar i staden? Jag har provat både stads- och lantliv och bägge har sina fördelar och begränsningar.
Att kalla bilen för en frihetsmaskin kan ju vara ett perspektiv men man kan också kalla den för en möjliggörare. Med bilen får du möjlighet att ha ett rikare och enklare liv och det är nog så som de flesta ser bilen snarare än en frihetsmaskin.
Annars kan man köra motorcykel.
Det är rätt inkonsekvent av ett samhälle som inte tillåter folk att försätta sig i valfria sinnestillstånd, med motivationen att man utgör en fara för andra människor; tillåter privatpersonsbilismen.
Även 2009 då dödssiffran var som lägst i trafiken fanns det fler trafikrelaterade dödsfall(http://trafiksakerhet.folksamblogg.se/2010/01/04/varfor-dor-sa-manga-15-17-aringar-i-trafiken/) än narkotikarelaterade(http://www.fhi.se/sv/Aktuellt/Nyheter/Narkotikarelaterade-dodsfall-okar-kraftigt/) och då jämnför vi ett bottenår mot ett toppår. Då får vi betänka att i stort sätt alla dödsfall i trafiken beror på bilen och att de kunde undvikts om människor inte åkte bil medan den narkotikarelaterade dödligheten innefattar alla fall där narkotika påfunnits i kroppen på den avlida.
Att jämnföra privatpersonbilism med vilket missbruk som helst är nog helt på sin plats och skulle vi vara konsekventa bör varje människa som sitter bakom ratten få betala minst 50 dygns dagsböter och 500kr till brottsofferfonden. Privatpersonsbilister brukar försvara sitt missbruk med att de måste ha bilen för att klara sin livsföring och att nyttan av den överstiger den fara de utsätter sig själva och resten av samhället för. Detta är lika befängt som när amfetaministen hävdar att han behöver sitt knark för att klara att jobba.
Kollektivtrafik och proffessionella leveranser samt välplanerad infrastruktur kan helt ersätta privatbilismen idag och nyttoargumenten med privatbilarna är enkla att se igenom. Det handlar om det okontrollerade ruset vilket hörs tydligt när privatbilister börjar prata om bilens frihet likt hippies pratar om LSD.
Privatpersonbilism leder ofta till kriminalitet; varje dag begås lagöverträdelser av privatpersonbilistmissbrukare som tycker att de måste köra för fort eller att deras fordon bara måste stå ivägen för alla andra. Missbruket är utbrett i alla samhällskasser och det finns många exempel på hur skötsamma och i laglydiga medborgare under privatpersonbilbruk skadat andra människor och även dödat dem. Lagöverträdelser är för många
privatpersonbilister en självklarhet och ofta hjälps de åt genom att varna varandra när polisen är i närheten genom att ge varandra signaler ute på vägarn som ger alla lagöverträdare möjligheten att dölja sina brott.
Det finns organiserade ligor som sprider privatpersonbilism genom att locka med jobb. Detta ofta till lågutbildade utanför storstäderna där arbetstillfällena är få. De kräver ofta att deras anställda själva skall vara
privatbilsmissbrukare. Dessa ligor har medlemmar i samhället maktpositioner och har lyckats legitimerar att man får neka människor som inte vill missbruka privatpersonbilar jobb. Trots att det ofta inte ens handlar om
att de kommer ha tillgång till något yrkesfordon.
Vi anser därför att privatpersonbilismen har ingen plats i ett fritt. modernt och demokratiskt samhälle och har därför val att ta ställning mot den. Våga säg nej till Privatpersonbilen!
Föreningen för ett privatpersonbilsfritt samhälle
Kul läsning! Följde länken ovan om parkeringsplatser och hamnade till slut på en hemsida om parkeringsdagen (parking day). Jag förstår att parkeringsdagen startades i SF för min erfarenhet är att de väldigt ofta använder parkeringar för olika ändamål i SF med omnejd.
I Berkeley är många regelbundet återkommande aktiviteter, som organic food markets, flee markets (http://www.berkeleyfleamarket.com/), samt diverse jippon (tex http://www.hilaryshepherd.com/rantsnraves/2009/10/11/berkeley-art-car-parade-2009/) placerade på parkeringar. Det sistnämnda med hippies som spökat ut sina bilar (!) är är ju lite roligt/tragiskt i sig, men åter till ämnet. Det finns ju hur mycket parkeringsplatser som helst i usa iofs, och Berkeley är ju lite speciellt, men det är i alla fall kul att se att det på ett organiserat sätt går att fixa i ordning parkeringar. En annan sak som slår mig är förhållandet mellan parkering och park då parkeringsaktiviteterna ovan ofta hålls på parkeringar som omgärdar parker. Parkerna hålls generellt utan försäljningsstånd vilket ytterligare förstärker känslan av att man tar över den tråkiga ytan och behåller den vackra.
Uppskattar verkligen dina antibilistiska och bilhatande poster. De behövs.
Bilvurmandet är tämligen hänsynslöst och totalitärt. Som frihetssymbol är den friheten enbart kopplat till sin utövare, frihetsmaskinisten. Samtidigt begår man våld mot de runt omkring – boende, fotgängare, cyklister, etc – som får sin frihet kraftigt begränsad genom smuts- och avgasspridande, oväsen, begränsad framkomlighet och direkt livsfara när man rör sig i trafiken.
I en ledare i DN eller SvD för en tid sedan (kan tyvärr inte hitta länken) proklamerades det att bilen minsann är ett naturligt inslag i stadsmiljön och att om man inte gillar det kan man flytta ut på landet. I vilken annan debatt blir man ombedd att lämna civilisationen?
Har en BMW 530d, en Volvo V70 AWD samt en Porsche från -82. Jag behöver faktiskt mina bilar, inte så mycket för själva transporten utan för känslan av frihet. När vi åker till fjällen eller södra Frankrike så tar Volvon familjen allt. Innebär ditt resonemang att jag skall cykla till jobbet och tillbringa semestern med famijen bakom mörka gardiner?
Vänsterns logik, om vi skall byta ut logik om retorik och känslosvall. Naturvetenskapen står som den lysande ensamma stjärnan när man pratar om logik, systematik och utveckling för att vi skall få det bättre i framtiden.
Vad många inte är medvetna om är att samhällsvetenskaperna som lärs ut på Handels eller Harvard baseras på exakt samma vetenskapliga grund som naturvetenskaperna.
När vänsterns folk dyker upp i debatten sker ytterst sällan med någon intellektuell retorik eller resonemang utan här kommer svallande känslor in. Det skall vara musik och kultur, kärlek och omtänksamhet. Visst är det OK med det men det är helt fel forum. Hade naturvetenskapen varit nedlusad med vänsterns retorik och känslosvall så hade Einsteins Nobelpris legat på nivån att han hade upptäckt elden i nån grotta.
Ditt resonemang här Rasmus är väldigt mycket hämtat från någon romantisk dröm om hur fint vi skall ha det i vår stora fina gemenskap. Diskutera det här med en ensamstående mamma som måste ha bil för att hinna med sitt liv. Där pratar vi inte om några excesser.
Den bästa tiden i livet är när man går på unversitetet med obegränsade mängder med fester, vackra unga kvinnor, inga problem annat än nästa tenta. Tyvärr så kommer problemen med arbete, fasta förhållande och egna barn samt ansvar för åldrande föräldrar. De är då man skippar sina romantiska drömmar om ett evigt liv i sus och dus, ja, Rasmus, även “Moderater” har begränsningar i sitt liv och måste avgränsa sin önskade livsstil.
@Moderat så klart: Jag bor centralt i en ganska stor stad. En så självklar sak som att ha fönstret på glänt en varm sommardag går inte eftersom ett besvärande bilbuller då sprider sig i lägenheten. Vad som är en känsla av frihet hos dig blir en känsla av ofrihet hos mig.
PN:Det var ju en inte så genomtänkt ledare. Det är väldigt få tillfällen folk verkligen behöver bil i innerstad med korta avstånd och god tillgång på kollektivtrafik. På landsbygden råder oftast motsatta förhållanden och det är för få som bor där för att göra kollektivtrafiken lönsam. Hur löser man det?
Att diskutera bilismens varande eller icke varande i överskådlig framtid har inte så mycket att göra med känslor som med bondförnuft. Nej, vi kan inte bara plocka bort bilarna i nuläget, särskilt inte på landsbygden men inte heller i städerna. Men något måste ju göras, såvida man inte tror på teknologisk automagi. Framstegstrobesatta liberaler tror att det på något magiskt vis är vaccinerade från regression – det är en rättighet/frihet att ha bil, alltså har jag alltid rätt att ha bil (så länge jag har råd).
Jag använder gladeligen bil på landsbygden och jag tar gladeligen flyget till andra sidan jordklotet eller Norge. Men den dag det inte går så får man tänka om och anpassa sig efter det. Och om det händelsevis inte har uppfunnits några substitut som möjliggör långresor så blir det kanske inget Sydamerika eller USA för de normalsituerade.
Folk, ni borde hänga med lite bättre i modern forskning. Slut på olja kommer inte betyda energibrist på lång tid framåt. Det kommer inte ens betyda brist på fossila bränslen, tex så beräknas UCG öka kol-tillgångarna så där en 70 gånger.
Oljekrönstroende är minst lika naivt deterministiska som bilfolket när de tror att oljebrist kommer lösa alla våra problem i ett svep. Läget är att vi måste stoppa utsläppen med hårda politiska beslut, annars kommer vi bränna upp biosfären långt innan bränslet tar slut.
Copyriot drar mycket långtgående slutsatser av Centerpartiets ställningstagande för miljöbilism och byggande av Förbifart Stockholm.
Centerpartiet vill inte – som Copyriot antyder – öka biltrafiken i Stockholms innerstad. Fem kommentarer:
1. Det var Centerpartiet som räddade kvar trängselskatten efter regeringsskiftet. Detta mot alla övriga Allianspartiers uppfattning.
2. Centerpartiet har starkt bidragit till det stora trafikpaket i Stockholm som till hälften består av nya spår. Däribland spårväg city. Dessutom andra satsningar på kollektivtrafik såsom busskörfält med mera.
3. Förbifarten behövs bland annat för att leda trafik runt Stockholm. Centerpartiet vill att Förbifarten får busskörfält.
4. Busstrafiken bryter samman om det inte finns ett fungerande vägnät.
5. Bilar är i många sammanhang överlägsna ur bekvämlighetssynpunkt. Och miljöbilar slår ibland kollektivtrafiken också i miljö- och energisynpunkt. Därför vänder vi mot det generella bilmotståndet – i t.ex. MP – men vill ta krafttag för miljöbilismen.
Gustav: Så centern är anantropister, anantropiska chauvinister? Ni anser att människors livsmiljö inte spelar någon roll, utan bara andra organismers – och så klimatet då?
Fräscht!
Hur ska jag ta mig till min familj i Norrland utan bil? Något “kollektiv” att fylla exempelvis en buss med finns inte där. Endast min mor och far och någon familj till bor där.
Vermon: Frågan handlar om hur vi bygger våra städer, inte att vi ska förbjuda bilar.
@Vermon.
Tåg till närmaste station, hyrbil resten av vägen.
Inom staden kan man sækert hitta bættre løsningar. Men før mellan stæder och utanfør stæderna ær bilen bland det bæsta som hænt mænniskan. Finns inget som kan ersætta det øverhuvudtaget.
Jag bor i ett litet samhälle med ett dussintal hushåll, i ett hus som dock ligger på gångavstånd från en pendeltågsstation, som på 30 minuter tar mig till jobbet i Göteborg.
Med jämna mellanrum tvingas vi tyvärr låna bil, men det beror nästan alltid på bristande samhällsplanering.
Istället för de många resorna till soptippen på våren kunde kommunen ställa ut containrar varannan månad eller så. Hade det gått enkelt att ta med cykeln på alla tåg hade vi kunnat ta oss nästan överallt inom flera mils radie, osv.
Jag känner definitivt ingen “frihet”, utan tvärtom ett tvång att skaffa körkort och så småningom bil – något många dessutom tycks förvänta sig av mig och min flickvän nu när vi har ett barn på gång.
Energi idag är ändå tämligen billigt! Tänk att en liter bensin i handel inte kostar mer än en liter Coca-Cola. Då är dessutom minst hälften? skatt av det totala priset.
Tänkvärt i en framtidsfundering då vi diskuterar bilismen.
Även Coca-Cola är energi, vilket framgår av innehållsförteckningen, och tar ännu mer energi att producera. Frågan om oljekrönet involverar i högsta grad även livsmedel, som i dag kräver obegripliga mängder fossila bränslen att producera. Precis som själva biltillverkningen, som Jesper påpekade ovan, drar energi. Ingenting av detta finns med i centerpartiets logik. De ser bara till hur mycket som kommer ur avgasröret per kilometer, när bilen väl är såld.
Oerhört skön observation, och ett viktigt inlägg i debatten.
Jag kom osökt att tänka på abstrakta maskiner – och spåret Kalle Palmås ju ofta är inne på, hur motorn länge har varit den förhärskande abstrakta tankemodellen för hur samhället fungerar och bör organiseras, medan datorn har börjat ersätta denna tankemodell under de senaste femtio åren. Bilen i sin förbränningsmotor form hör tveklöst hemma i det äldre tankesättet – det är inte för intet som det heter Fordism. :)
Dock är det inget som säger att bilen som koncept inte kan komma att omvälvas radikalt de närmaste femtio åren, och det tror jag också kommer att hända. Kommer rentav de fordon som inte är baserade på förbränningsmotorer att komma att utgöra en framtida abstrakt maskin? En dröm om potentiellt icke-miljöförstörande mobilitet föregår ju redan debatten som den ser ut idag, dock med olika flyktlinjer i termer av optimism/Pangloss/automagi respektive pessimism/realism.
Jag tror också, som några av kommentarerna nämner ovan, att Sverige behöver fler konsekventa antibilister, då vårt land ju präglas av en så nästan religiös inställning till bilen. Sverige är i det avseendet mer likt Australien och USA än vad vi vill erkänna. Samma enorma ytor, samma relativt nya civilasationsprocess, samma frontier-romantik.
Dock tycker jag att signaturen Christian (ovan) verkligen har en poäng. Bilfrågan är på många sätt en fråga om storstad kontra glesbygd, och givet vårt glesbefolkade land är höjda bensinpriser i många fall hämmande för en levande landsbygd.
Vad som dock är ytterst viktigt att påtala är att stockholmarna kör lika mycket bil som norrlänningarna! I en artikel i SvD den 29 april visades statistik som visar att stockholmarna rentav kör lika många mil per dag som folk som bor i skogslänens inland: 4,5 mil. Om dagen. Per person. En siffra som har ökat med 20 % de senaste tio åren. Det är barockt.
@Jonas
Kan det möjligen vara tvärt om, det vill säga att minskad automobilitet vitaliserar landsbygden? Med höga bensinpriser kanske människor börjar leva på landet igen, istället för att som idag bara bo där.
Nils2: Så sant, så sant!
I Sverige är mycket av energiproblemen redan lösta.
1970 var de fossila bränslena andel av energitillförseln 80% medan de 2008 minskat till 33%.
Den återstående tredjedelen är nästan helt koncentrerad till drivmedel för transportsektorn.
Den största delen av detta kan ersättas med alternativa bränslen som biogas och el fram till 2050 enligt en prognos av Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott:
Svenska energisituationen 2050, Harry Frank
Prognosen är att 2050 så kommer mindre än 10% av energitillförseln från fossila bränslen i Sverige.
Vad är då slutsatsen av detta?
De rörelsemönster för transporter som bilismen har infört kommer under överskådlig tid att kvarstå i Sverige.
Hur det kommer att se ut i övriga världen som idag befinner sig på samma nivå som Sverige 1970 (dvs. 80% av energitillförseln sker med fossila bränslen) är en helt annan fråga.
KVA:s scenario tar ingen som helst hänsyn till efterfrågan på energi utanför Sverige. Kommer vi att bibehålla dagens rörelsemönster vid radikalt förändrade energipriser?
I början av föredraget antyds att situationen för världen är betydligt mörkare än för Sverige, även om det är kodat som svensk konkurrensfördel istället för som katastrof. Katastrof, inte i meningen att vi ska gå under, utan i meningen att det blir ordentligt mycket mer utmanande för världens fattigaste att skapa sig ett drägligt liv.
I föredraget är lösningen på transporternas energitillförsel elektrifiering och övergång till biobränslen och att den återstående oljan ska användas till flyget. Att Sverige enligt KVA förmår producera biobränslen som delvis täcker ett rejält reducerat behov (reducerat via effektivisering) från den svenska transportsektorn innebär inte att det är mest effektivt att de svenskproducerade biobränslena används i Sverige.
Om inte en stor majoritet av världens länder trots sin betydligt sämre utgångssituation förmår hantera det kommande energiproblemet lika bra som KVA-Sverige kommer priserna på drivmedel ändå att stiga drastiskt även i Sverige, om vi inte inför dramatiska exporttullar.
Ska vi verkligen stadsplanera oss fast i en situation där vi måste använda våra biobränsletillgångar till några nya villaförorter runt Stockholm istället för att kunna sälja dem till betydligt viktigare saker som livsmedelsdistribution ute i Europa?
Betänk att en stor del av bränslet idag är beskattat.
Möjligt att ett högprisscenario tvingar fram sänkningar av drivmedelsskatterna.
Mycket av transporterna är anpassade till lokala omständigheter. Det gäller hushållens fritidsresande och korta transporter av gods och tjänster. Poängen är att de kräver flexibla transportlösningar som kollektiva transporter har svårt att lösa utan kräver någon form av person- eller lätt lastbil.
Förbränningsmotorn är på väg ut, men bilen blir kvar även om drivmedlen förändras. Kommer säkert många innovativa lösningar framöver med individuella transportlösningar och lokal energiproduktion.
Med ett perspektiv fram till 2050 är det nog det mest sannolika utfallet. Bilparken förnyas också mycket långsamt.
Håller för övrigt med om att man kan bygga smartare städer. Vi har dock många medeltida städer kvar och har inte USA:s utspridda stadsstruktur.
Ett annat viktigt argument för en bilfri stad är att trafiken tvingar oss till ständig fysisk och psykisk disciplinering i det offentliga rummet. Barn får helst inte gå ut alls, och vi äldre får svårt att slappna av, njuta av en promenad eller koncentrera oss på en konversation. Följden blir att det offentliga rummet känslomässigt kopplas till oro, självkontroll, hårdhet, rädsla, teknik, omänsklighet m.m
I Om Smärtan skriver Ernst Jünger om trafikens disciplinerande verkan, och om hur man tidigt slutade koppla död i trafiken till tekniken, istället talades det om mänskliga svagheter.
“Idag har emellertid den uppfattningen
slagit igenom, att fotgängaren inte bara ska anpassa sig till trafiken, utan också kan arresteras för att ha förbrutit sig mot trafikdisciplinen”.
Texten finns i den nyutkomna Att tänka smärtan (Södertörn Philosophical Studies, red. Marcia Sá Cavalcante Schuback)
PDF: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:274034/FULLTEXT01
Eftersom jag är en av dem som Rasmus avfärdar som “ivrig bäver” i sitt inlägg så kan det kanske kan vara på sin plats att kommentera här.
Ett: jag har länge uppskattat Rasmus insikter på Copyriot, så jag blir lite besviken då jag märker att han inte läst vad jag skrivit utan bara kolllat runt på bloggar.se efter lämpliga offer för sin… analys?
Två: jag har aldrig varit centerpartist och kommer aldrig att bli det. Jag är nog rätt vilsen partipolitiskt, men saknar emellanåt Göran Persson.
Tre: lastbilstransporter och privatbilism är en av de största hoten mot våra lokala miljöer, pga trängsel och förstörda stadsmiljöer. Däremot påverkar det inte klimatet med mer än nån tiotusendels grad i framtiden om två miljoner stockholmare väljer att köra V8 eller åka buss. Motbevisa mig gärna – med konkreta beräkningar bitte!
Fyra: Jag beskrev ett historiskt skeende, dvs hur bilen byggde folkhemmet. Inte om vi alla ska köra bil i Stockolms innerstad eller inte. Själv tycker jag det tillåts alldeles för mycket biltrafik innanför tullarna, men på grund av generationers NIMBY-politik så finns det inte mycket alternativ. Varenda nytt byggprojekt i Stockholms innerstad stoppas för att någon södermupp riskerar att förlora ett stycke utsikt eller störs av nya dagis. Så vi puckade förortsbor är hänvisade till att ta bilen till den lokala stormarknaden – dit inga kommunala färdmedel går – för att storhandla till våra white trashfamiljer som inte haft vett att betala svart för en lägenhet.
Fem: Jag märker att det är inne att dra fram “peak oil” som argument i olika sammanhang nuförtiden. Jepp, det är säkert så att oljan sinar, men det kommer att ske långt efter att råvaror som t ex litium tagit slut – vilka behövs för att driva de datorer som Rasmus m fl använder för att göra sig lustiga över folk som mig. Datorer som är tillverkade med tonvis av fossila bränslen, i skitiga kinesiska sweatshops av underbetald arbetskraft, hitflugna av DHL:s fossilhungriga flygplansflotta.
Talk is cheap, som det heter.
I all vänlighet.
[…] cyklismens politik kan nog utvecklas ytterligare utifrån en intressekonflikt och en maktasymmetri: ”bilen och cykeln kan vara jämställda lika lite som lejonet och […]
Det känns nästan lite pinsamt att påpeka självklarheter, men en del tycks inte ens ha fattat ens dom:
1. Peak oil betyder inte att oljan tar slut, bara att utvinningen stadigvarande börjar minska. När detta inträffar är det ingen som vet, uppskattningarna varierar mellan 2007 och 2030. Pentagon tror 2015. Och då kommer priserna på all energi att gå upp – oljan står idag för 80% av världens energikonsumtion.
2. Vilken kategori man räknar sig till betyder ingenting för hur mycket koldioxid man borde ha rätt att släppa ut. Göran Fröjdh tycker att han inte behöver räknas eftersom kategorin stockholmare är så liten. Han kan ju räkna sig till kategorin västerländska män istället, och då måste han minska utsläppen kraftigt. Gränsvärdet ligger på ca 1,5 ton per år. Det svenska genomsnittet är ungefär 6 – oräknat importerade industrivaror, räknar man in dom blir det över 10.
3. Bilism eller inte är ingen privatmoralisk fråga utan en politisk. Vi bör ställa krav på att städerna ska byggas så att vi slipper bilar istället för att älta om den eller den har rätt att köra bil.
Städers syfte är att underlätta arbetsdelning och fungerar bäst om avstånden är korta. Det är följaktligen ett cyniskt slöseri, en logistisk och ekonomisk katastrof, att pracka på folk långa resor om dom har stadsyrken. Tät stad borde ha byggts och borde i framtiden byggas även utanför artonhundratalsstadsdelarna. På sikt bör all trafik klaras av till fots, med cykel och möjligen elektrisk spårtrafik som är det mest energisnåla vi har. Men observera att även spårkommunikationerna bör vara korta. Vilket kräver täthet.
Till den ekonomiska katastrofen hör inte bara energin utan också infrastrukturen som drar väldiga kostnader – det är dubbelt så dyrt att bygga i periferin som i centrum om man räknar in infrastrukturkostnader. Samt förstås tid.
[…] pekar på att ”miljövänlig bilism” är ett närmast mytologiskt koncept, något som Rasmus Fleischer också […]
[…] pekar på att ”miljövänlig bilism” är ett närmast mytologiskt koncept, något som Rasmus Fleischer också […]
Kommentera