Att lämna Facebook är en uppseglande trend, menar plötsligt vissa kommentatorer. Bland den klick av trendsättare som var tidiga att hoppa på Facebook-tåget, märks nu en eventuell trend till att hoppa av. Droppen sägs vara en ständigt upptrappad oro över vad Facebook gör med “den personliga integriteten”.
Uttråkning är sannolikt en viktigare faktor. Ytterst få som skulle skriva under på att Facebook skulle vara mer givande idag än för två år sedan. Att funktioner har utvecklats och personer har tillkommit ändrar inte på den monumentala långtråkighet som vilar över det hela. Deltagandet har fått mer och mer av plikt över sig. Man känner att man måste logga in för att upprätthålla kontakter med släktingar, för att inte missa viktiga tillställningar, för att få jobb, för att kunna nå ut med sina egna arrangemang. Flödet börjar likna ett löpande band.
Känner ni igen er? Då vill jag varmt rekommendera er att ta steget. Från halvhjärtat kringklickande varannan dag till beslutet om att vända ryggen till. Själv lämnade jag Facebook för några månader sedan och kan meddela att det var betydligt lättare än väntat.
För mig var det inte en fråga om “personlig integritet”. Framför allt handlar det just om tristess, att festen börjat gå på tomgång. Icke desto mindre rör det sig om politik. Tristess är ett politiskt problem, för att inte tala om den godtyckliga censur som Facebook bedriver.
För ett drygt år sedan började Facebook att blockera alla länkar till The Pirate Bay, inklusive i privata meddelanden och alldeles oavsett vad de pekar på. Nu rapporterar TorrentFreak att Facebook har stängt den populära fan-sidan för KickassTorrents.com, utan vare sig förvarning eller motivation. Den här gången handlar det inte ens om länkning till länkar till länkar som pekar på eventuellt upphovsrättsskyddat material, utan verkar bara motiveras av att Facebook inte gillar torrentsidor, eller har utsatts för påtryckningar från någon som inte gillar torrentsidor.
Jag känner en hel del politiska aktivister som fortfarande ser Facebook som ett viktigt redskap för mobilisering – och som bara ser Facebook som ett redskap, inte som politik i sig. Ta exempelvis förra helgens “Utopikarneval” vars enda närvaro på nätet var via Facebook-sidor, dit både utopikarneval.se och tatillbakavalfarden.se pekar. Eller ta den nya kampanjen “Ja till kollektivtrafik” som har registrerat jatillkollektivtrafik.se men också bara pekar till en Facebook-sida och i övrigt saknar nätvaro. Eller alla de små studiecirklar som har valt att organisera sig kring Facebook-grupper, så att deltagarna påför varandra ett krav om att stanna på Facebook. Skulle inte dessa val vara politiska?
Visserligen verkar inte stockholms aktivistmiljö ägna sig åt sådant som Facebook är intresserade av att censurera, så som de hittills har censurerat torrentsidor. Men vem vet hur de agerar om ett halvår? Att bygga politiska mobiliseringar på Facebooks välvilja är, oavsett vilket, raka motsatsen till begreppet autonomi. Ett annat ord som kan vara värt åtminstone en liten tanke är solidaritet: Exakt hur okej känns det att förlägga sin aktivism till ett ställe där andra aktivister utsätts för godtycklig censur?
Aktivism kan inte skilja mellan politik och medium, för då är det inte aktivism utan PR. Att bara se till hur varje enskilt budskap kan få maximalt genomslag är inte kommunikationsgerilla, om någon trodde det, utan ett symptom på kapitalrealism.
Här bör nog något sägas om Diaspora–projektet som nyligen fått en del uppmärksamhet. Tanken är att skapa en öppen och decentraliserad lösning som kan döda Facebook. Jag nöjer mig med att citera Håkan Waara från Twitter:
Just nu verkar #diaspora vara 100% hype: snygg site, bra idé, men fyra studenter står bakom, och de vill inte ens hoppa av skolan för det. Att hoppa av skolan verkar vara en bra måttstock. Google kom till så, Apple likaså.
Förvånad att de får in så mycket pengar utan 1 rad kod. Har inte lusläst deras blogg, men proof of concept-kod väger tyngre än projektbeskrivning och fundraiser.
Är alltså fett för idén, men skeptisk att ett öppet projekt lägger så mycket tid på PR istf att skita ner händerna med kod och experimenterande.
Visst är initiativet hedervärt och visst behövs alternativ, men så akut är inte behovet av ett alternativ. Tills vidare kan vi klara oss på den mångfald av kanaler för nätkommunikation som redan finns.
Låt mig ge fem anspråkslösa rekommendationer:
- Om du sysslar med att marknadsföra varor, t.ex. tvättmedel eller politiska partier, kan du möjligtvis ha skäl att göra en mental åtskillnad mellan produktion och distribution, mellan budskap och medium. Men inte om du är intresserad av någon slags förändring eller bara av att bygga en gemenskap – då är mål och medium oskiljbara. Det betyder inte att Facebook-baserad mobilisering måste förkastas, men den måste problematiseras.
- Sluta gnälla på hur Facebook hotar din personliga integritet. (Sånt gnäll når aldrig över Netopia-nivån, med de eviga jämförelserna av vem som är det största hotet mot individens rättigheter, staten eller kapitalet.) Ta hellre sikte på det ovärdiga i att underkasta sig potentiell och faktisk censur.
- Vägra prata om “sociala medier”. Prata i stället om kommunikation och dess olika medier. Tänk större än bara www.
- Uttryck ett systematiskt förakt mot alla som lurlänkar in i Facebook, exempelvis .se-domäner som pekar dit. Sådant bör kunna jämföras med en .tk-domän pekande mot en Passagen-hemsida.
- Ta semester! Testa en Facebook-fri sommar. Sätt upp din egen tidsram (exempelvis juni-juli-augusti) utan att du på förhand behöver bestämma hur du gör sen. Meddela eventuellt dina vänner om att du lämnar det löpande bandet ett tag, välj vid behov ut andra avlopp för din kommunikabilitet. Du har alla möjligheter att återkomma i höst om du bara använder möjligheten att avaktivera ditt konto.
66 kommentarer ↓
Jag kan inte för mitt liv begripa varför sånt här bubblar upp till ytan först när Facebook missköter sin makt. Det är väl att ge Facebook-företaget makt att godtyckligt censurera som är det problematiska, inte att de utövar den.
Centralistiska system gör lite ont i själen. Så i praktiken gläder det mig att Facebook missköter sig så hypen kan dämpas lite.
TVärtemot din upplevelse av Facebook, tycker jag att den blivit mer givande mer åren. Den typen av social media som sajten utgör är något jag känner att jag inte vill vara utan. Att lämna Facebook innan det finns ETT (:P) alternativ finns inte på kartan för mig. Det vore att avstå delaktighet i ett samtal med mina vänner.
Grejen med ett decentraliserat Facebook, Diaspora, är ju att det inte är ETT alternativ. Det vore ju som att säga att “bloggar är ETT alternativ till newsmill/sourze”, vilket en visserligen kan säga, men det döljer en viktig skillnad fenomenen emellan. Diaspora kommer vara bli ett myller av autonoma små facebookar, men som kan interagera med varandra genom ett bestämt protokoll (och i någon mening bilda en enhet, ungefär som “webben”).
Det allra bästa med Diaspora tycker jag är att det kan bli en samlingspunkt för alla som delar denna längtan bort från centralismen, där det kan uppstå lite nytta. Att initiativtagarna inte hoppar av skolan är ett riktigt fånigt argument, låter som avundsjuka. Det bortser framförallt från att projektet ska vara opensource och därmed inte är hänvisade till bara initiativtagarnas begränsade arbetsförmåga.
Men, du gör en viktig markering att kritiken mot Facebook framförallt handlar om den godtyckliga censuren, inte “integriteten”. Tack för det!
Instämmer i det mesta, men skulle ändå vilja lägga till en appell för “integriteten”, inte i förhållande till personlig integritet eller state eller kapitalet, utan snarare tror jag vi måste ställa frågan vad kan denna maskin göra?.
I förhållande till aktivism är Facebook det billigaste, mest effektiva sättet som någonsin funnits att kartlägga en grupp. Det är dessutom ganska öppet i meningen att man som vanlig användare kan få ut mycket information. Detta skapar en slags fakticitet i den domän som tidigare endast var spekulation, och påverkar därmed privat/offentligt.
Integritet i förhållande till “det stygga företaget” eller “den hemliga underrättelsetjänsten” är kanske inte det mest relevanta, utan snarare, vilka nya “ögon” och relationer förmår en databas som har lika många identifierade individer som en världsdel.
Och sen om censur. Jag är skeptisk till c-ordet, eftersom det endast är giltigt i det fall facebook.com vore synonymt med internet. Tyvärr finns det ju de som arbetar för att det skulle vara fallet, exempelvis de som lurlänkar in.
I övrigt, oerhört bra rutet. Begreppet “lurlänk” skall jag nyttja ofta!
Det konstigaste med Diaspora är väl det där med distribuerad programvara. Samma instinkter som när du ville hitta ett sätt att ta med dig dina FB-kontakter hem (känns som du lite snopet i efterhand insåg att det var dåligt tänkt). Det är att inte ha fattat galoppen. Distribuerad programvara betyder väl en grej som jag installerar på min egen dator “hemma”. Sånt vill väl rimligtvis ingen hålla på med längre. Det är som när mail var detsamma som en outlookbox på min dator hemma, jag ska bara åka hem och kolla mailen.
Det finns ett lustigt tankemönster bakom det där, typ: Min verkliga identitet är min analoga identitet som jag kontrollerar fullständigt, min digitala identitet är en delmängd av min analoga identitet, för att fullständigt kunna kontrollera min digitala integritet måste jag därför hantera den analogt (från en grej som jag har hemma och styr över själv).
Det är väl en massa fel i det tankespåret. Det visar alldeles tydligt att våra begrepp om identitet fortfarande är alldeles outvecklade, både i den analoga (“Allt jag tänker beror av neurologiska processer i min hjärna”) och den digitala världen (“Jag är på FB och ingen obehörig ska få snoka i mitt”).
Vad den digitala världen åstadkommer är ju just ett överskridande av vår analoga uppfattning av identitet. Vi skulle behöva börja tänka utifrån begreppet distribuerad identitet istället, snarare än att klamra oss fast vid otidsenliga metaforer. Det begreppet rimmar dessutom faktiskt mycket bättre också med vår verkliga analoga identitet. Det vi kan uppleva nu är väl också att den digitala identiteten rentav upprättar den analoga identiteten, i flera väsentliga aspekter. Det är på andra hållet alltså.
FB har väl just bara två viktiga svagheter. Den ena är oförmågan att på ett vettigt sätt upprätthålla relationen till “arkivet”, och till “kartan”. Den andra är möjligheten till centralstyrd censur, utanför användaravtalet. Det senare tvingar en att lämna FB för ett annat FB, i bästa fall nåt som fixar också det förra.
Att jag instämmer med chrisk ang. c-ordet vet de som känner mig redan.
Jag skulle vilja föra in en dimension till som knyter an till lurlänkandet: Det skapas ett slags socialt tryck att gå med i facebook när saker som faktiskt verkar bra eller intressanta endast finns där, bakom muren av “skapa konto, logga in”.
Senast såg jag att även utbildningsradion lurlänkar medborgare och licensbetalare att skaffa facebook-konto. Här skapar man inte bara en mur av ofri programvara i form av Flash, utan också en försåtminerad “logga in eller skapa facebook-konto”-appell några klick bort.
Att det är så exkluderande är en av de sakerna som fick mig att radera mitt konto.
Orka hype och vaporware när det faktisk redan existerar programvara som tex OneSocialWeb som har kod ute och är byggt på existerande standarder.
@Zash, OneSocialWeb verkar också intressant! Hypen har bara börjat och bör inte vara Diaspora-exklusiv ;)
Politiska kampanjer som bara finns på facebook ~ “Vill du ha ett flygblad? Visa leg först!”
Håller med om mycket. Men skillnaden väl att jag tror att folk kommer att dra från facebook OM de börjar dra åt tumskruvarna. Så länge det är så fritt som det är i dagsläget finns egentligen ingen anledning, förutom en principiell. Jag tror att det finns en känslighet för det här, att man vant sig vid att internet ska vara så, fritt. Det är liksom en förutsättning. Därmed inte sagt att det lurar grejer under ytan som kan vara svåra att se.
Jag ogillar Facebook skarpt och längtar till den dag det ersätts av schysstare alternativ. Enda anledningarna till att jag motvilligt gick med nyligen var dels av sociala skäl, “Var var du i lördags? Jag facebookade ju alla om festen?” blev en enerverande vanlig kommentar. Dels då vissa klubbar endast släpper sina konsertbiljetter via Facebook. Klubbar som för offentliga medel, kulturbidrag, ska fanimej också släppa sina biljetter offentligt.
F.ö. rekommenderar jag: South Park, ‘You Have 0 Friends’, Season 14 Episode 4.
@CT: Diaspora siktar inte på att binda folk till sin hemdator.
Kolla Diasporas youtube-uploads. De har en Rails-applikation där de integrerat facebook,youtube, med flera sajter antingen via publika API eller mha screenscraping (arbetsinsats: några dar). Troligen har de lagrat allt i en lokal databas (gissning: MongoDB eller CoundDB, arbetsinsats 1-2 dar) samt pillat ihop ett grafiskt gränssnitt som visar upp innehållet i databasen (1 dag). De har också lagt några dagar på projektering för att hitta spons, samt många dagar på att hitta bleeding-edge och ta kunskap/inspiration från relevanta mejllistor. Bara det sista, samordningsjobbet, gör dem “eligible” att belönas.
Jag ser inget bevis på att ett protokoll finns, men iofs har Mongo/Couch-DB synk-protokoll inbyggda så det är väl mest att hitta en modell för hur access till DB kan göras säker. För publika data är det simpelt :), men Diaspora lovar finkornig behörighetskontroll på vem som får se vad. Där behövs nog tid&pengar att lösa.
Diaspora-killarna är ivriga att få spons och vågar nog inte publicera vad de redan gjort. Om min gissning ovan stämmer — då kunde ett opensourceprojekt ta över hela iden och inkomstkällan. Egentligen är det väl positivt att de kan lyckas få pengar till att bygga något samhällspositivt. Om de lyckas (vi ser inom ~3 månader) bådar det gott!
Jag instämmer i det mesta, även om jag i begreppet “integritet” innefattar också solidariteten med dem som utesluts från mediet och medvetenheten om att valet av medium är politiskt.
Visst inser jag att väldigt många sätter ett slarvigt likhetstecken mellan “integritet” och “skyddat privatliv”, men jag struntar i om de så utgör en majoritet – det är främst Datainspektionen som på gängse myndighetsmanér har skurit sönder det abstrakta begreppet “personlig integritet” så att det skall passa i den begränsade form som lagstiftningen utgör. Min egen integritet är närmare förbunden med mitt samvete än med mitt personnummer, och vad mitt samvete säger har Datainspektionen inte med att göra.
Det behövs inte bara en eller ett fåtal “alternativa” tjänster för att konkurrera ut Facebook, utan det behövs ett kontinuerligt spektrum av kommunikationskanaler som man omöjligen kan använda om man först måste läsa och godkänna ett veritabelt slavkontrakt för var och en av dem (eller för allihop i klump). Om man kan räkna kanalerna, så fattas det några. Luften vi andas, maten vi äter och världen vi lever i kommer inte med någon färdig “Acceptable Use Policy”. Hur många kunder har Luftcentralen AB fått?
O.t, men läste hos Hax att Du föreläst hos Europaparlamentet. Skulle Du kunna bjuda på reflektioner från det mötet?
[…] ska gå till utan för de samlar upp en mängd starka affekter. Diaspora glider på vågen av anti-facebookism senaste tiden, sedan Facebook rullat ut den stora planen för att ta över webben. Och även om det är bra […]
Håller med Simons kommentar till CT. Det handlar inte om att vara anti-moln och att man ska ha kontroll över mjukvara och identitet. Den attityden finns helt klart inom vissa mer fundamentalistiska open-source-läger.
Här handlar det dock om att skapa ett bättre moln. Där du antingen kan göra allting själv eller att delegera det ansvaret till flera olika aktörer (inte bara den som äger en tjänst), vissa kommersiella, andra som gör det för skojs skull. Allt är en balans mellan arbetsinsats, påtlitlighet, stabilitet och pengar.
Som någon nämnde ovan så bör inte hypen vara diaspora-exklusiv. Just nu pågår ju en mängd små projekt för att ta tillbaka öppenheten till den sociala webben. Hur alla de insatserna kan synkroniceras vet jag inte. Antar att det kommer vara en period av vilda experiement.
“Ta hellre sikte på det ovärdiga i att underkasta sig potentiell och faktisk censur. ”
Precis! Det är just därför jag har vägrat registrera mig där, det känns som att man underkastar sig. Värna om den personliga stoltheten på internet.
Det är slående att folk som annars anser att individens autonomi – och rätt at själv välja var man vil synas, var förbli osynlig – är den punkt där friheten börjar och slutar varit helt blinda för att FB, Google m fl i princip kan göra som de vill med inflödet av data. Man vrålar mot FRA men blundar för vilka informationsmönster som uppstår med det man frivilligt delar ut på Facebook. Det hela bottnar väl i att folk inte längre orkar tänka igenom sina ställningstaganden på ett tydligt sätt, det är snabbare och framförallt coolare att bara hoppa på ett tåg med 300 miljoiner användare och ett, som man ser det, färdigt nätverk.
Sen överdriver Facebookarna grovt vilken verkan deras diskuterande på FB har. Ett drev på facebook avsälter i sig ingen, inte ens om det inspirerar till artiklar i den vanliga tidningen. Folk med makt kommer att svara på FB bara i den mån de själva vill och som de har lust, FB är inget sätt att utkräva ansvar eller trycka upp någon makthavare mot väggen.
Det var på tiden. Själv sa jag hejdå till fejan redan för tre år sedan, med just trötthet och uttråkning som ett bärande skäl: http://www.mothugg.se/2007/08/06/hejda-facebook/
Det här är kanske en väldigt dum fråga, men vad är det någon skillnad mellan att skicka privata meddelanden på facebook eller skicka mejl genom gmail? Å vad är skillnaden mellan att chatta på gmail å på fb? Inom båda systemen så sparas väl informationen på ett företags servrar?
Jorge: Kanske för att FB ser till att informationen blir rillgänglig för en mängd andra privatpersoner (medlemmar på FB, kanske också på andra communities som tankar in i FB) till och med långt efter att man upphört att vara aktiv. Google delar i första hnd ut statistiska data till annönsörer etc. Desutom uppträder ju många på FB under sina riktiga namn och är relativt lätta att identifiera om man vill köra litet kontroller mot folkbokföring, antagningsregister på olika skolor etc. På Google och Yahoo använder de flesta ett nick, särskilt om man tänker publicera/diskutera känsliga saker, det är inte fullt lika enkelt att knäcka för utomstående.
I princip visst, Google/Gmail gör också tveksamma saker och man bör nog tänka sig för innan man använder Gmail/Google Docs för djupt personliga saker, men FB går betydligt längre och har dessutom bluffat om detta – eller uttryckt sig slirigt – inför sina användare, flera gånger.
Bakom Anna LINDH assassination ligger judar avslöjar både Jan Inge FLÜCHT och Ove SVIDÉN i den 14 maj 2010
Politikern Ove SVIDÉN hänvisar till ”andliga upplevelser” till stöd för sin uppfattning. Specifikt pekar han ut en judisk affärsman som ansvarig för 11 septemberattackerna. Förklaringen till de judiskt styrda aktionerna ska vara ett offertänkande inom den judiska gruppen med syfte att uppnå ett högre syfte, i fallet med Förintelsen den judiska staten Israel, grundad kort efter andra världskrigets slut. Estonia-massakern 1994 och mordet på utrikesminister Anna Lindh är, enligt riksdagskandidaten, resultatet av aktioner styrda av en grupp på 13 judiska finansfamiljer.
– De vågar avslöja sanningen vad alla hederliga oberoende intellektuella borde göra!
Vilken jävla trist typ du är! Hur fan står du ut med dig själv? Det du skriver om i din lilla förtvinande värld visar att du bara är en liten uppblåst nolla.
:)
Le ditt kukhuvud! Det är jag som är Anna Johansson.
Vad säger Rasmus, skall vi dela på ett lavemang? För att rensa ut rören ordentligt!
Jag skall leta upp allt du skrivit på nätet, sammanfatta det på ett snyggt sätt. Därefter skall jag skriva ett brev till rektorn på Södertörns Högskola och fråga hur skattepengar kan gå till en sådan liten fjant som du. Det är mina skattepengar som går åt till att bekosta din framtida arbetslöshet.
Moderat så klart: Schysst. Skicka gärna en kopia på sammanfattningen till mig. Om du gör det så lovar jag att tipsa dig om vilken rektor du borde skicka det där brevet till, för min lön betalas inte av Södertörns högskola, utan av ett annat universitet.
För övrigt betalas den inte av skattepengar, utan av pengar som fonderades i samband med att de gamla löntagarfonderna lades ned. Men det är en petitess i sammanhanget.
För övrigt vore det trevligt om du ville stå för ditt namn, många i ditt parti kommer nog vara stolta över din ståndaktighet.
Soft att Moderat så klart ska sammanfatta det hela på “ett snyggt sätt”. När det jobbet är gjort kan det ju lika gärna tryckas i en bok, vilket skulle kunna generera pengar genom försäljning och eventuellt bespara skattebetalarna kostnaden av den spådda arbetslösheten. Alla nöjda! :)
Lunds universitet; Att sammanfatta så mycket skit du har skrivit genom åren är svårt att göra, men visst kan man alltid diskutera med rektorn men det leder troligen inget vart. Det är bara att konstatera att vissa högskolor fungerar som något slags AMS-läger. Jag förstår att du är oerhört sugen på att få kalla dig Filosofie Doktor men i ditt fall hade kvalitetén och resultatet varit lika hög om du skaffat en examen från en s.k. papermill.
Pirate Bay är nu nedstängt. Tack och adjö
I mitt umgänge så ingår mycket drivna människor av varierande kategorier. Det är medicinare, ekonomer, politiker(självklart), flera jurister. Jag har inga problem med att följa deras tankegångar och förstå vad det är som motiverar dom både yrkesmässigt och privat.
I fildelningsdebatten har givetvis Pirate Bay diskuterats men jag har som tur inte haft speciellt mycket med dom diskussionerna att göra.
Uppenbarligen så är du rasmus en oerhört kreativ och mycket begåvad kille på många olika plan. Jag är mycket intresserad av människor och givetvis blir jag nyfiken på folk som sticker ut vilket motiverar min nyfikenhet. Det kan resultera i lite provocerande för att väcka reaktioner. Vissa människor känner man att man kan gå vidare med när man inser att dom har en kärna av soliditet och förnuft.
Vad jag har fått för uppfattning av dig är att du har en lite omogen personlighet och är egentligen en ganska egocentrisk och självupptagen människa. Du har svårt att sätta dig in i hur samhället egentligen fungerar utan du är nöjd med din lilla svans av Ja-sägare som följer dina tyckande på nätet.
Våra vägar kommer inte korsas mer annat än om jag får chansen att klämma åt dig riktigt ordentligt juridiskt eller politiskt.
Ovan är helt klart en talang.
Min e-penis är större än din!
Hej Rasmus
Jag tycker att du förkastar Diaspora-projektet lite väl tidigt. Diaspora kommer inte bli det enda svaret på de frågor som väcks, men de har börjat någonstans. Det tror jag är det viktiga. De tar sig an ett helt nytt sätt att se på informationsflödet.
Om du har tid någon dag så är det här föreläsningen som fick de fyra studenterna att starta projektet:
http://www.youtube.com/watch?v=QOEMv0S8AcA
Påminner också om att som föreläsare så riskerar man faktiskt att inspirera andra :)
Jag tycker att kommentarerna här uppvisar en märklig fixering vid just Diaspora, som bara nämns helt parentetiskt i inlägget.
[…] http://copyriot.se/2010/05/14/exodus-fran-facebook/ Posted on December 18, 2010 at 11:30 by Isak Gerson · Permalink In: Internet, Rum · Tagged with: facebook, suicide, web1.0, web2.0 […]
[…] är att offra tillgång till angelägen information. Att offra tillgång till delar av samhället. Tristessen är påtvingad, vi kan inte bara gå och göra något kul istället för att […]
[…] Rasmus Fleischer, I didn’t care that much about the integrity aspect (as a reason for my leaving Facebook). […]
[…] http://copyriot.se/2010/05/14/exodus-fran-facebook/ […]
Kommentera