Ur en flygskrift

Paul Scheerbart, verksam i Berlin i det wilhelminska Tyskland, författade en stor mängd litterära fantasmer. Idag är han nästintill bortglömd, men en lärd kommentar på föregående inlägg om framtida flygande uppmärksammade en egenartad skrift som publicerades år 1909: Die Entwicklung des Luftmilitarismus und die Auflösung der europäischen Land-Heere, Festungen und Seeflotten. Eine Flugschrift.

“En flygskrift” (vilket på tyska betyder ungefär “en pamflett”) är en underbar undertitel på en text som spekulerar i vad flyget kommer att göra med 1900-talet. Av dess sexton korta kapitel ägnas de tolv första åt vad som liknar en futuristisk hyllning av flygvapnets epok.
Som huvudtiteln anger, förutspår Paul Scheerbart att “luftmilitarismens utveckling” kommer att innebära “upplösningen av de europeiska arméerna, befästningarna och stridsflottorna”. Entusiasmen tränger igenom varje mening. Alla tidigare kända militära operationer kommer att övertrumfas av stridsflyget. Fältslag och sjöslag förpassas till historien. Infanteri, kavalleri och troligtvis även artelleri är redo för nedläggning. “Dynamiten från ovan arbetar så snabbt, att landarmén inte ens hinner formera sig.” Således är det hög tid att bygga om befästningar till fritidsanläggningar och stridsskepp till personfärjor.

En avgörande skillnad mellan sjökrig och luftkrig, menar Paul Scheerbart, är att gränsen mellan civilt och militärt upplöses i luften. Handelsflottan består av en slags skepp, krigsflottan av andra slags skepp. Men varje privatflygplan kan förvandlas till ett krigsflygplan, “man behöver ju bara lasta på dynamit”.

Kapitel tretton har heter “Dynamitkrig och revolution” och består till större delen av ännu ett citat från den brittiske, möjligtvis fiktive, översten S.A. Cody. Där konstateras att flyget ger polisbrigader oanade möjligheter att likvidera de grupperingar som brukar kallas för anarkister eller nihilister (dagens ord skulle vara terrorister). Paul Scheerbart instämmer i prognosen och förklarar plötsligt att han känner sig äcklad. All den tidigare uttryckta entusiasmen stelnar till ironi.

Styrbara flygfarkoster (Lenkbaren in der Luft) gör mer ont än gott, för de ger oanade möjligheter för stater att utöva terror, mot sina egna invånare såväl som andra staters. Andra krigförande parter än stater förekommer inte i scenariona. Däremot påpekar Paul Scheerbart att flyget ger små stater nya möjligheter att attackera större stater i deras hjärta. “Om det skulle falla serberna in att angripa Österrike, så behöver de bara skicka tre flygplan med femton ton dynamit till Wien – där kastas dynamiten ut nattetid – och Wien är i ruiner, Stefanstornet står inte längre upp.”

Säkraste sättet att undvika ett flygburet “dynamitkrig” mellan Europas stormakter är att förverkliga den gamla utopin om ett Europas förenta stater. Om bara Frankrike och Tyskland ingår en allians, kommer övriga länder att följa efter. Paul Scheerbart förutspår, utan att lägga någon värdering i saken, att detta kommer att ske under 1900-talet. Att så också skedde ger anledning att fundera över hur flygfarkosternas utveckling har inverkat på den europeiska integrationens former.

Flygplanet präglade 1900-talet, trots att många ville tona ner dess betydelse när Paul Scheerbart skrev sin flygskrift år 1909. Drygt 100 år senare kan vi fundera på vilka andra flygfarkoster som kommer att ändra våldsmonopolets förutsättningar under 2000-talet. Robotflugor kommer med största säkerhet att bli ett säkerhetspolitiskt problem, på ett eller annat sätt. Men den här gången löses det knappast av att stater går samman i en pakt.

4 kommentarer ↓

#1 Tiq on 8 May 2010 at 10:17 am

En längre essä om politisk filosofi, litteratur och teknik hos Scheerbart och Benjamin är på gång, håll ögonen öppna.
/ Christian

#2 rasmus on 8 May 2010 at 11:07 am

Spännande! Känns bra att vara förberedd inför läsningen.

#3 Karl on 9 May 2010 at 2:09 am

Vad är skillnaden mellan en ‘flugschrift’ och det vi på svenska kallar ett flygblad?

Annars är det ju överlag en oerhört framsynt skrift. Byt ut Stefansdomen mot World Trade Center och ja…det visade sig stämma, modernt luftvärn till trots.

Luftherravälde överhuvudtaget är ett intressant koncept. En förutsättning för modern krigföring idag – och vad kommer begreppet innebära i framtiden? Herravälde över ett luftrum kan tänkas implicera ett oerhört antal saker, där möjligheten att lägga Bagdad i ruiner kanske inte är den mest skrämmande. Ser gärna fler inlägg på detta tema!

#4 einar on 10 May 2010 at 8:38 am

Den rivende utviklingen man hadde på slutten av 1800-tallet og frem til første verdenskrig (og ikke minst etter denne) i våpenteknologi, der man (slik Scheerbart) forsøkte forespeile hvilke konsekvenser disse ville ha var ikke noe nytt. Et scenario, som igjen dukket opp i atomvåpenalderen, var forespeilelsen om at våpenteknologien var blitt så destruktiv at krig hverken ville ha vinnere eller tapere (bare ingenting).

Visstnok skal dette, og den russiske tsarens manglende evne til å henge med i utviklingen, ha vært en av grunnene til fredskonferansen i Haag i 1899, hvor man ikke klarte å forby så mye bortsett fra slike uaktuelle ting som “bombing fra luftballong”.

Kommentera