Flygvurm och luftrum

Flygvurmen tas till en närmast religiös nivå“. Så lyder rubriken till min senaste kolumn i Metro Teknik, som återanvänder vissa teman från bloggposten om vulkanpolitik. Kommentarer välkomnas (här alltså, jag undviker att läsa kommentarsfälten på tidningars hemsidor, särskilt när är jag själv som har skrivit artikeln).

När man idag säger “flyget” syftar man på trafik med flygplan, däremot inte andra luftfarkoster. Om femtio år kommer det säkerligen att vara annorlunda. Oljekrönet pekar inte mot flygandets slut, utan mot en större mångfald av luftfarkoster – stora som små.
Zeppelinare har goda chanser att återkomma. Samtidigt sker en svindlande utveckling av små obemannade luftfarkoster (drones) som helt kan stöpa om frågor om övervakning och privatliv.

Ernst Jünger skrev i SF-romanen Gläserne Bienen (1957) om ett framtida kontrollsamhälle präglat av flygande robotar, inte större än insekter.
Att fjärrstyrda robotflugor snart svärmar in underrättelser i stor skala är alls inte otroligt. Hur kommer den politiska striden att stå kring dessa mikroflyg? Det beror på hur tidiga hackers är på spelplanen. Oavsett vilket så har mikroflygen förmågan att punktera vissa av de nutida uppfattningarna om en privatsfär. Hur stänger du ute en mygga från ditt sovrum?

Samtidigt är det inte otänkbart att mikroflyg kan återupprätta vissa slag av privata kommunikationer. ChrisK bloggade visionärt om FRAktivism:

Ett fjärde projekt, som kanske är lite way out, är att bygga MikroKopter drones. De skulle kunna frakta flashdiskar och hårddiskar över nationsgränserna genom att precisionsflyga i luften. Med terabytediskar får man hög bandbredd men långsam ping, så visst tålamod krävs. Genom viss vidareutveckling borde de kunna automatiseras för att docka diskarna [skynet-alert] och med ett trevligt webbgränssnitt skulle man kunna checka in sin data och göra den redo för flight. Om FRA vill spana får de skicka upp kalla-krigetskutorna JAS 39-Gripen.

Samtidens flygvurmare är verkligen enkelspåriga i sin fixering vid halvstora flygplan. Framtidens flygande kommer att äga rum i både större och mindre skala. Vilket ånyo ställer den gamla frågan: Vem äger luftrummet?

7 kommentarer ↓

#1 Viktualiebrodern on 6 May 2010 at 7:29 pm

Pigeons, anyone? Funkade under belägringen av Paris 1870 och borde kunna göra det igen.

Fast brevduveklubbar blir väl också snart övervakade och underkastade vandelsprövning och licenstvång.

#2 Rasmus Kaj on 6 May 2010 at 7:39 pm

Brevduva bör fungera utan större problem. Det är ju väl specificerat i RFC1149 – Standard for the transmission of IP datagrams on avian carrier …

#3 Karl on 6 May 2010 at 8:39 pm

En mycket bra kolumn! Speciellt värt att applådera är de två saker den mycket tydligt tar upp, men som annars vanligen förtigs: dels att det är missvisande att tala om framtiden för oljebaserad transport i termer av BÖR, när problemet i verkligheten kretsar kring KAN, och dels att det ensidiga fokus på koldioxid som råder i dagens miljödebatt effektivt (och måhända avsiktligt) dödar debatten om andra intressanta miljöaspekter.

#4 Tiq on 7 May 2010 at 5:56 am

Ett litet litteraturtips:
http://www.blackink.de/literatur/texte/luftmilitarismus_flugschrift/vorwort.html

Benjamin betraktade den idag helt bortglömde Scheerbart som den viktigaste tyskspråkiga författaren vid sidan av Kafka.

#5 TT on 7 May 2010 at 7:06 am

Hej Rasmus!

Helt off-topic, men: har du lust att skicka Metzingers Ego-Tunnel på mejl om du har den? Finns ingen länk kvar på aaaarg.org.

Tack på förhand! =)

/T

#6 COPYRIOT | Ur en flygskrift on 7 May 2010 at 10:56 pm

[…] ← Flygvurm och luftrum […]

#7 Cernael on 15 May 2010 at 9:02 pm

Två av talarna på TEDx Öresund (tror att det var Rune Kirt & Mads Thomsen) pratade om zeppelinare.

Kommentera