Alldeles nyss föreläste jag för några hundra bibliotekarier och andra tjänstemän med anknytning till biblioteksvärlden som samlats till något de kallar Halmstadkonferensen. Något sammandrag om vad jag sa finns ännu inte och att lägga upp det bildspel som användes under delar av föredraget skulle bara bli fel, för en stor del av tiden visades bara en vit skärm, medan å andra sidan en lång sekvens av bilder på tomma sökrutor passerades i snabb takt under en minut. Dessutom ägnade jag en del av föredraget åt att ifrågasätta det oreflekterade bruket av bildspel.
När jag föreläser gillar jag att tänka ekolod hellre än megafon. Att basunera ut är bara första steget – därefter kommer reflexerna som låter mig sondera terrängen. Hastigheten skiljer sig mellan olika slags reflexer. Snabbast är twittrandet, där bibliotekarierna är mycket flitiga.
Här följer ett försök till linjär sammanfattning av det föredrag som jag nyss höll, mest för min egen skull. Det består helt enkelt av en sammanställning av alla de omnämnanden som taggades på Twitter.
- digitalisering ökar betydelsen av fysisk närvaro.
- Det digitala förändrar fysisk närvaro men det förminskar det inte.
- Fleischer kommer betona den fysiska pappersbokens betydelse för biblioteken. Intressant att höra hur
- @rasmusfleischer frågar varför föreläsningar alltid ska inordna sig i en linjär struktur (bildspel) som är bestämd i förväg?
- dagens rekommendationssystem tenderar leda oss tillbaka där vi började.
- Ibland (inte nu) skulle man vilja ha en knapp o trycka bort o komma till nästa föredragshållare
- Att bli besviken är en förutsättning för att bli berörd
- Vår förmåga till urval överskattad?
- vägen till det digitala överflödet går via den tomma sökrutan
- Bibliotek: tomma sökrutor kombinerad med tredimensionell uppställning i rummet. Vinnande koncept.
- Tänk mindre på tillgång och mer på urval
- Om möjligheten att välja och välja bort i det digitala: “Vi måste riskera att bli besvikna för att bli berörda”
- Hur avgränsar vi böcker från det allmänna textflödet om 10-20 år? Risk att bokförlagen bestämmer!
- Varning för storförlagens monopolställning, pågående utveckling
- Om det inte finns en litterär offentlighet, kommer människor inte kunna prata med andra om vad de läst.
- Print on demand skenbar motsats till topplistelogiken
- Bibliotek gör urval – stå för det!
- Gallring baserad på utlån – svärmen av låntagarna bestämmer ;-)
- Vad skulle hända om biblioteken la ut gallringslistor på nätet?
- I det allmänna textflödet krävs en navigering mellan det likriktade och det urskiljningslösa – bibliotekens roll?
- Tyckte Fleischers prat var det överlägset mest givande. (Hittills iaf.)
- Det var svårt att få grepp om föreläsningen via twitter
- Det var en utmaning även på plats! :-) Men copyriot.se är ett bra komplement.
Biblioteksvärlden är en oerhört givande plats för att pröva idéer!
35 kommentarer ↓
Narkissos speglade sig också för sin egen skull.
JÅ: Ja. Och? Vill du dra en poäng ur myten om Narkissos så kan du få göra det. Men att bara nämna hans namn säger ingenting. Banalt.
Av din gapiga kommentar att döma räckte det uppenbarligen med en enkel narciss för att säga vad jag ville.
Jag tyckte tvärtom att det var en hemskt roande kommentar. Du skrev ju att du gjorde det “mest för min egen skull” och sedan “enbart för min egen skull”. Kom igen. Ha lite humor.
Japp, lite fyndigt var det ju.
Själv har jag dock viss nytta av sammanställningen så tack för den!
narkissos speglade sig för VÅR skull!
Dan: Tack för påpekandet om att en redigeringsmiss dröjt sig kvar i det inlägg som postades i morse. Tog bort den upprepande mening som inte skulle vara där.
Narkissos är, likt alla andra figurer i grekisk mytologi, komplexare än vad moderna banaltolkningar vill få det till. Att bara hojta “Narkissos!” säger ingenting.
Narcicissm är däremot ett freudianskt begrepp som förefaller relevant om vi vill förstå och diskutera sådant som bloggande och s.k. sociala medier. Att däremot använda det för att stämpla enskilda bloggposter är mest banalt. Att jag främst bloggar för min egen skull är ett faktum som gäller för den absoluta merparten av allt som postas här. Självbespeglingen är definitivt en del av det mesta bloggande och twittrande. Jag är dessutom intresserad av att sofistikera självbespeglingen medelst mjukvara. Här finns säkerligen en narcissism närvarande, men den narcissismen är i så fall en konstitutiv del av hela det s.k. sociala nätet. Psykologiseringar av detta är extremt intressant, psykologiseringar av en enskild bloggpost är i allmänhet ointressanta.
Jag fortsätter väl att fylla på off-topic:
Gränsen för vad som fördras passeras tydligen om man skriver ut “för min egen skull”. Tabu i mellanmjökens land.
Jag tror inte att man kan blogga (heller) i osjälviska syften. Även strävan mot “högre mål” ger personlig gratifikation.
Denna kommentar är en psykologisering av en kommentar (JÅ) tillhörande en enskild bloggpost.
[…] göra det även denna gång, men när jag såg Rasmus Fleischers sammanställning av sitt föredrag Kvittrande kring bibliotek insåg jag att det kommer jag be mina elever också göra, sammanställa responsen, reflektionerna […]
Nej, så intellektuellt intressant kanske det inte var. Men det var roligt. Även det banala kan vara roligt, Rasmus. :-)
[…] Copyriot: Kvittrande kring bibliotek […]
Jag var inte där och tycker att twitterflödet hade ett informativt värde, för mig i alla fall. Att du upprepade teserna om den ökande betydesen av fysisk närvoaro, om att våga göra urval och stå för det. Att det var de teserna som vann gehör bland åhörarna var också kul att veta. merci.
Kommentera