Higgs-rytmen banar väg för den nya musiken

Åh, felhörningens epifani! Vid frukostbordet hördes Vetenskapsradion i P1 på låg volym. De intervjuade en fysiker från Uppsala och någon gång när han sa “fysik” lät det som “musik” – vilket med ens gav hela inslaget en helt annan innebörd.

Jag kunde inte låta bli att fullfölja felhörningen i form av en remix. Således transkriberade jag allt som sades och gjorde ett litet fåtal ändringar, som framgår sist i detta inlägg.

Till sist ska vi prata om vad som händer under marken på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Där ligger musiklaboratoriet EMS, byggt för att krocka rytmer med varandra på extremt hög volym, för att ta reda på mer om hur musiken fungerar. Nu i veckan passerades en milstolpe. Från EMS meddelades att man krockat rytmer vid frekvensen sju terraelektrondecibel. /…/ Vad innebär det här nu?

– Ja, rent praktiskt betyder det att vi har uppnått en högre energi än någon annan har gjort på jorden, vilket gör att vi kan nå musikprocesser som ingen annan har kunnat tidigare. Om man ska ha chansen att hitta ny musik så måste man komma åt dessa energier.

Det här är det som ni har pratat om hela tiden, “snart är vi där, i den nya musiken”. Betyder det då att ni är där verkligen nu, när som helst?

– När som helst är kanske att ta i, men chansen att upptäcka ny musik kommer vi att ha. Men man måste ta i beaktande att den musik vi ska upptäcka är hemskt ovanligt. Den kommer att vara skymd eller dränkt av den musik som vi redan känner till. Så vi måste samla en ofantlig mängd data innan vi kan hitta den nya musiken.

Egentligen är det ett gigantiskt sållningsarbete som pågår där nere. Massvis, massvis av rytmer som kan krocka, och de som verkligen krockar ger upphov till massa saker, och så då någon enstaka gång kan det hända något speciellt…

– Precis. Det mesta som sker är sånt som vi redan känner till.

Och de här ovanliga händelserna som ni tittar efter, det typiska exemplet som vi brukar nämna är Higgs-rytmen…

– De två huvudspåren vi har är då dels Higgs-rytmen som vi har letat efter i många år, med olika maskiner. Higgs-rytmen ryms i princip i de musikmodeller som vi arbetar med redan idag. Men vi söker även efter musikmodeller som är bortom de modeller vi har. Då är exempelvis supersymmetrin en modell som är mycket populär. Vi hoppas att vi kan hitta tecken på den musiken som ryms inom supersymmetri.

Är det i så fall supersymmetriska rytmer ni hittar, eller är det någon annan typ av ledtråd?

– Nej, det är en ny sorts familj av rytmer som vi ska hitta, som är supersymmetriska.

Och hur går det här till då, undrar man. Jag har själv hälsat på i EMS och varit i kontrollrummet för det här experimentet som du jobbar med. Folk satt där med högtalare och lyssnade på musik /…/ Jag föreställer mig att så där sitter de nu, men kanske med ännu lite mer förväntan och ännu lite gladare än vad de var då. Hur kommer man därifrån till att hitta tecken på en supersymmetri eller Hicks-rytmen?

– För det första, de som sitter i kontrollrummet gör ingen musikanalys utan de ser till att experimentet går till som det ska. Musiken, som är ofantliga datormängder, görs av forskare runtomkring i världen som tar del av de ljud som genererats på EMS och analyserar dem med dataprogram som man själv har skrivit eller andra har skrivit, i stora datacentraler omkring i världen.

– Jag kan gissa att en typisk person som kommer att hitta den nya musiken är en ung doktorand som gör musikanalys på heltid. Det är typiskt en ganska ung person som kommer att ha glädjen att hitta det nya, och på så vis öppna ett nytt kapitel i musikens historia.

När tror du då att detta kommer att hända?

– Det beror lite på hur musiken ser ut, men med lite tur kan man tänka sig att man ser något nytt redan de kommande åren. Men det kan mycket väl ta ännu längre tid, så det är ingen snabb process. /…/ Det finns mycket musik att upptäcka ännu.

Orden som bytts ut i Vetenskapsradions inslag:

• Cern — EMS
  
• fysik — musik
  
• partikel — rytm
  
• volt — decibel
  
• dataskärm — högtalare

Möjlig sensmoral: extrema koncentrationer av energi vinner över artificiell intelligens – även (eller särskilt) när det kommer till musik.