Situation semiperiferi

Halvcirkeln kring södra Stockholms semiperiferi: Sickla, Gullmarsplan, Årsta, Västberga, Örnsberg, Gröndal, Solna… Varje verkligt lyckad utgång under det senaste årets helgnätter har ägt rum på dessa medlems- eller gråklubbar.
Däremot kan jag på rak hand inte minnas att jag under samma år har bevistat en enda klubbkväll eller spelning i centrala Stockholm som har känts lika bra. Södermalm och Östermalm må duga för vardagskaffe eller -öl, men jag har börjat befästa ett instinktivt motstånd mot att förstöra fler lördagar i den likriktade innerstaden.

Under det senaste året har medlemmsklubben Pluto i Gröndal, som bokar såväl smala, konstiga industritechnoband som relativt etablerade artister. Vid Valla torg i Årsta bryter musiken från Lilla Ukraina den annars tysta vinternatten. Medan det gamla industriområdet Lövholmsbrinken, nedanför Liljeholmen, kommit att handla alltmer om konsthallar, ateljéer och husockupationer än nybyggnationer.

Så skriver Alexandra Sundqvist i en artikel om stadsdelen Gröndal som under rubriken “Kultur underifrån” återfinns i senaste numret av Situation Sthlm. Det handlar om konst, klubbkultur och om hur vi ska förstå den senaste vågen av husockupationer.

– Det är en effekt av att antalet offentlig rum minskat. Rorg glasas in och ersätts med gallerior medan biblioteken blir färre. Den typen av platser som uppförs i stället har sina egna, mer eller mindre synliga koder, som man måste följa om man vistas där. Därför tvingas den fria kulturen tillkämpa sig nya utrymmen.
Fleischer menar att för att kulturen ska få möjlighet att blomma underifrån krävs just utrymmen, fysiska mötesplatser, i synnerhet i en värld som kan benämnas “postdigital”.

Citatet är ett sammandrag av en massa saker som jag försökte få fram under en lång intervju. Utöver mig intervjuas även Love Antell, som till skillnad från mig har en koppling till just Gröndal.

12 kommentarer ↓

#1 Lisa on 11 March 2010 at 10:10 pm

Vet inte exakt vad du mer sade i intervjun, men är det ändå inte lite överskattat att ha en lokaaaal?

Jag tror att kulturen växer bäst i mörk och jordig mylla, ljus och kommunspons gör den tråkigare och plattare. Utförsäljningen av städerna tror jag därför har en stimulerande verkan på kulturen.

#2 Mikael Altemark on 11 March 2010 at 10:33 pm

Jag vill ha mer stad och mindre kultur. Sälj ut kulturen istället…

#3 rasmus on 11 March 2010 at 10:40 pm

Lisa: Well, jag orkar knappast knappa in allt annat jag sa i intervjun, särskilt som det tryckta bara är en del av allt det jag sa. Vad jag sa var inte att “kommunspons” är lösningen för all kultur.
Men det är en besynnerligen syn att det alternativen bara skulle vara två: antingen inglasade gallerior eller kommunstyrda rum. Gråklubbarna jag syftar på i första stycket är ingetdera.

#4 Kristoffer Nolgren on 11 March 2010 at 10:48 pm

Min spontana reflektion låg i Lisas spår också faktiskt. Min personliga erfarenhet är att kultur blommar som bäst i tryckkokare. Det är när kulturen rinner över som det blir bra. Orsakerna till att det är så finns i spänningen mellan subjekt och objekt:

*Motivationen blir resultatet om det inte finns några andra incitament.
*”If you want creativity remove a 0 from the budget, if you want more creativity remove two 0:s”
*Reaktionära och antiauktoritära drivkrafter
*Nothing in this world is worth having unless you have to fight for it.”

#5 rasmus on 11 March 2010 at 10:53 pm

Kristoffer Nolgren: Min personliga erfarenhet, utifrån bra upplevelser i ovan nämnda halvcirkel av närförorter, är just att kulturen i Stockholm har kokat över. Innerstan ger inte längre rum för något bra.

#6 pros on 12 March 2010 at 11:34 am

förlåt för mina geografikunskaper kanske inte är dom bästa, men ligger inte Solna norr om sthlm?

#7 rasmus on 12 March 2010 at 11:37 am

Jag tänkte mig solna i västra änden av halvcirkeln, men det stämmer nog att Solna ligger i nordvästlig eller västnordvästlig riktning. Halvcirkeln är alltså inte 100 % rättad efter jordens poler, men så var den också mest ett sätt att åskådliggöra.

#8 Jonas B. on 12 March 2010 at 1:15 pm

Kristoffer et al:

Det faktum att kreativitet kan flöda under press betyder inte ett entydigt samband mellan låg budget och hög kvalitet.

#9 Danne on 13 March 2010 at 1:10 pm

Får en känsla av ett traditionellt mönster. Ju mer centralt man befinner sig, desto mer ointressant (spana in Tegelbacken, ödsligare finns ju inte). I utkanterna pågår de intressanta kulturaktiviteterna som i långa längden skapar ett begär för dessa områden. Så småningom tar själadödande glas/stål/marmor/betong-gallerior vid och de spännande aktiviteterna har för länge sedan dragit utåt mot tillgängliga tomrum. Köpcentrum-Gentrification så att säga. Skulle verkligen vilja se en annan slags stadsexpansion än denna gängse.

#10 COPYRIOT | Nördpolitik och politiknörderi on 13 March 2010 at 1:20 pm

[…] ← Situation semiperiferi […]

#11 Roth on 14 March 2010 at 10:16 am

Det handlar om den gamla vanliga gentrifieringen. Det finns områden i stora städer som är intressanta smältdeglar av ideer och aktivitet så länge lokalerna är schaskiga och hyrorna så låga att även icke-etablerade människor och människor utan kapital kan slå sig ner, skapa, driva verksamheter av olika slak.. Sen sprider sig ett rykte om denna kreativa plats som “hipp” och välbärgad medelklass börjar köpa upp. Hyrorna höjs, de som en gång gjorde området attraktivt stöts ut därifrån och istället byggs inglasade gallerior. Mönstret är typiskt och sker i stötar i alla större städer, kreativa områden skjuts ut i periferin.

#12 Jan Wiklund on 8 August 2010 at 12:02 pm

De centralaste utrymmena är de mest eftersökta och därför också de dyraste. Redan Jane Jacobs konstaterade att de bästa platserna förstörs därför att de hamnar under de rikastes kommando – “The self-destruction of diversity”.

Stockholms förbannelse är ju övercentraliseringen. Allt leder till T-Centralen men inte nån annanstans. Alltså kostar en plats vid T-Centralen 15.000/kvm medan en plats på Hornsgatan kostar 5.000 och en plats i Fruängen kostar 1.000. Å andra sidan är Fruängen verkligen extremt svårtillgängligt.

Vad som skulle behövas vore mer av nätstruktur – många platser som är likvärdigt vältillgängliga och därför omöjliga att monopolisera. Fler T-Centralen!!!

Kommentera