Nu ska det handla om kreationister. Inte i den bibliska bemärkelsen, utan kulturkreationister. Uttrycket får här beteckna en dogmatisk hållning, där all kultur härrör från en Skapare (av de troende ofta benämnd “kreatör“). Precis som de bibliska kreationisterna anser man det vara skaparens privilegium att bestämma över sin skapelse. Men i stället för en enda Gud tror kulturkreationisterna på ett stort antal skapare, om än en liten minoritet av alla människor, vars gemensamma vilja är möjlig att representera och uttolka genom institutioner.
Westander PR låg för två år sedan bakom profileringen av Stim som “musikskaparnas intresseorganisation”. Nu har samma PR-byrå även fått ett uppdrag av Klys och Copyswede.
Att dessa två paraplyorganisationer gemensamt har delat på en byråräkning presenteras nu som “ett nytt nätverk av kulturskapare” och som en satsning “unik i sitt slag”. Riktigt vad som är nytt och unikt är oklart, förutom namnet: Kulturskaparna.
Kulturskaparna består av 25 organisationer som organiserar och företräder över 50 000 upphovsmän och yrkesverksamma i Sverige. Alltifrån författare och bildkonstnärer till musikskapare, dansare, musiker och skådespelare.
Det hela är så färskt att det inte ens finns någon webbsida, men säger sig företräda “alltifrån författare och bildkonstnärer till musikskapare, dansare, musiker och skådespelare”. Observera åtskillnaden mellan musikskapare och musiker som Westander har hittat på för Stims räkning. “Musikskapare” är endast de som står som låtskrivare/kompositörer, inte de som framför barockmusik eller nytolkar gamla visor. De senare är bara musiker – de skapar inte musik utan reproducerar den bara – men de är ändå på något vis “kulturskapare”.
Ekvationen är inte helt lätt att hänga med i – särskilt inte när det visar sig att även musikförlagen (en grupp företag som också tillhör Stim) kan räknas som både musik- och kulturskapare. Skivbolagen står däremot på pappret utanför det hela.
Själv är jag en av de 50000 i vars namn “Kulturskaparna” nu talar, eftersom jag är ansluten till Stim. Alla som är medlemmar i Journalistförbundet, eller för den delen i Sveriges Arkitekter, räknas också in i siffran. Representationen går alltså via Klys medlemsorganisationer och Copyswedes.
Parallellt med att Westander började lansera den kulturkreationistiska retoriken för två år sedan (2008), kom moderaterna med ett nytt kulturpolitiskt program. Copyriot noterade då den systematiska användningen av “kulturskapare” som begrepp:
Redan ordvalet “kulturskaparna” – i kontrast till exempelvis “kulturutövarna” eller “de kulturellt yrkesverksamma” – antyder att det är “produktiva” sysslor som premieras, snarare än kulturella upplevelser.
Även i mitt manifest (slutet av § 28) har jag uttryckt min tveksamhet mot hur uttryck som “kreatörer” eller “kulturskapare” premierar sådana verksamheter som resulterar i “verk”, på bekostnad av mer flyktiga kulturformer.
Behovet av att ständigt producera fler verk, som om det rådde akut brist, framstår som den outtalade utgångspunkten. Urvalet ur ett överflöd, verkens konkreta kopplande till tid och rum, är däremot ingenting som premieras. Dj:s och festarrangörer, curatorer och gallerister – de kan visserligen erkännas som kulturellt värdefulla hantverkare, men ändå inte som “kreatörer” eftersom deras insatser inte resulterar i egna “verk”.
Här började jag inse att detta inte alls blir en kort, snärtig bloggpost. Nej, nu lutar det åt en kulturpolitisk begreppshistoria!
Begreppet “kulturskapare” har inte fått allmänt genombrott i den kulturpolitiska begreppsapparaten förrän under den sittande borgerliga regeringens tid. Så lyder min preliminära slutsats.
Några snabba sökningar på riksdagens hemsida antyder att det främst är moderaterna som i motioner har talat om “kulturskaparna” under de senare decennierna. En hypotes är att det uppstod på 1970-talet som motvikt till det mer vänsterpräglade “kulturarbetarna”.
När jag söker efter kulturskapare bland de propositioner som regeringarna har lagt sedan 1970-talet är det ganska tomt. Vad som däremot kan hittas är en del formuleringar om kulturskapande, vilket inte sällan syftar på aktiviteter inom föreningsliv och studieförbund. Värt att citera i sammanhanget är 1977 års tilläggsdirektiv till Upphovsrättsutredningen, från Thorbjörn Fälldins borgerliga regering:
Upphovsrätten är därför främst av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Del har därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det omfattande stöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för atl underlätta eller möjliggöra kulturskapande.
Något för PR-fronten “Kulturskaparna” att begrunda, kanske.
Inte heller 1980-talets regeringar talar om “kulturskapare” som en kategori av människor. Ett undantag som jag lyckas hitta är Prop. 1984/85:1 om regionmusikens omorganisering. Där skriver regeringen om “musiker, lärare och andra kulturskapare”. En intressant kontrast mot hur begreppet används idag, där det antas vara självklart att den som leder en ensemble kommunala musikskolan inte “skapar” något.
Framför allt moderater har genom årens lopp fortsatt att skriva motioner om “kulturskaparna”, men det är först under sittande regering som begreppet ges inträde i en officiell vokabulär. Sommaren 2007 lanserade folkpartiet ett kulturpolitiskt programförslag där “kulturskapare” användes flera gånger, men där det mer etablerade begreppet “konstnärer” ändå användes flitigare. Moderaternas kulturprogram från 2008 lät dock “konstnär” inskränkas till bildkonsten, medan “kulturskapare” gjordes till standardbegreppet. Så kom tendensen också att bli i Kulturutredningen (SOU 2009:16), vars direktiv (Dir. 2007:99) hade talat om “konstna?rer och kulturskapare”, två ord som utredarna kom att förklara som synonymer:
I tidigare utredningar har begreppet konstna?r anva?nts fo?r att beskriva grupper som haft sin utkomst inom skilda konstna?rliga omra?den. Ett annat begrepp som frekvent anva?nts och i princip avsett samma sak a?r kulturarbetare. I ett historiskt perspektiv, vilket vi i kommande avsnitt ska diskutera, har kulturskapare, ofta bena?mnd som konstna?r, kopplats till en fo?resta?llning om att vara skapare av god konst, ofta liktydigt med subventionerad kultur. Vi kommer inte att la?gga in na?gra va?rderande omdo?men i begreppet utan kulturskapare a?r fo?r oss namn pa? yrkesgrupper som a?terfinns sa?va?l som ansta?llda inom offentlig- och privat sektor, eller som entrepreno?rer och fo?retagare.
Fordom välanvända begrepp som helt tycks ha fallit bort från politiken är “kulturutövare“, “konstnärliga yrkesutövare” och “kulturarbetare” – trots att det senare borde klinga ganska bra ihop med arbetslinjen.
För övrigt har talesmannen för “Kulturskaparna” som användarnamn på Twitter valt “Content_is_King“. På allvar. Det säger någonting om kulturkreativisternas syn på kultur.
Uppdatering 1: Några timmar efter att ovanstående inlägg hade postats kom en debattartikel i SvD. “Kulturskaparna” säger ingenstans vad de vill. Närmast kommer de i följande stycke:
Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet och ta fram tjänster med ett varierat och omfattande kulturutbud, i enlighet med vad deras kunder efterfrågar.
Istället ser vi med förvåning hur till exempel Comhem och Telia är närmast ointresserade av att skapa förutsättningar för alternativ till den illegala fildelning som pågår i deras nät.
De vill med andra ord ha sagt att det inte ska vara okej att leverera en nättjänst, utan att samtidigt erbjuda särskilda gräddfiler för visst “content“? På annat sätt är det svårt att tolka texten. Men varför det skulle vara just Comhem och Telia som skulle förpliktigas att utveckla dessa tjänster, det sägs aldrig. Är det hyresvärdars plikt att skapa en marknad för dammsugarförsäljare?
Annars är det mest stora ord som inte håller för tillämpning. Westander PR har tydligen beställt en Sifo-undersökning där folk föga förvånande kryssat ja och inte nej på frågan om “de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.” De ska “få betalt i proportion till användningen av deras verk”.
Med andra ord: varje gång någon får den här bloggposten till sin RSS-läsare och varje gång någon läser mina Twitterinlägg så ska jag få betalt!
Uppdatering 2: Okej, de har visst en webbsida ser jag nu. Hittar via Sami till följande seriösa adress: http://kulturskaparna.com.space2u.com/ – men Copyswede har även registrerat Kulturskaparna.com. Och så fejjan på det.
59 kommentarer ↓
En lustig parantes är att vi på den lokala förgreningen av Ung Pirat tilldelades ett litet häfte som heter “Westanders PR-handbok”. Om jag inte minns fel så anordnades även en studiecirkel som ett samarbete mellan Westander PR och Ung Pirat.
Vore det inte intressant att ta fram en lista över de intressegrupper och lobbygrupper som finns inom upphovsrättsområdet och hur mycket de tar ut av de inkomster bla STIM drar in åt artisterna?
Vilka är det som avlönas egentligen?
“kulturskaparna” eller lobbyisterna?
Scaber, inget hindrar dig från att bygga vidare på den här sammanställningen.
Upphovsmannatron ÄR en religion. En mystik som ersatte en annan mystik.
Kopierar in bylinen jag hade i PP:s forum under flera år:
När Adam grävde
och Eva spann
vem var då
en Upphovsman?
Den stora ironin var när Alf Svensson, av alla, talade om kulturskapare… Har ingen länk just nu.
Ett annat intressant ord i Svd-artikeln är “kulturanvändandet” som verkar antyda att kultur är ett objekt eller ett fysiskt avgränsat verktyg som någon annan producerat och som man kan inhandla och använda sig av för att uppnå en viss effekt.
Såg du förresten Anders Mildners text om “hangarkultur”?
En debunk! En debunk! Mitt kungadöme för en debunk!
PR-byråer som exempelvis Westanders är likvärdig prostitutionell verksamhet – vi tycker och placerar uppdragsgivarnas åsikter så de syns förutsatt att de betalar oss de taxor vi bestämt. Och för all del – man kan betrakta all kommersiell verksamhet som horhusvarianter. Betalar ni så säljer vi de tjänster ni önskar få utförda. Och egentligen inget fel i det. Men för tydlighetens skulla borde dagens debattartikel i SvD också varit underskiven av Westanders. Då den nu inte var det, förvann alla eventuella att skapa trovärdighet i sina krav som bottnar i att göra alla förmedlare av texter, video, stillbilder, film, telefonsamtal, radiosändningar, spel m.m. till av upphovsrättsmaffian licencierade innehållsövervakare och inkasserare. Men Sveriges största leverantör av illegala läkemedel och knark, Posten. De transporter säkert också en massa kopierat material? Liksom DHL, UBS, Bring och Bussgods. Men det är klart – på nätet gäller en annan verklighet än i övriga samhället enligt upphovsrättsmaffians lakejer formerade i Kulturskaparna. Och av textfnaskarna på Westanders.
Svar till V:
Den ”studiecirkel” du nämner känner jag inte till. Möjligen avser du att Tobias Björkgren under ett frukostmöte tidigare i år höll ett föredrag för Westander om trender och demokratiska metoder på internet, som en del i vår interna kompetensutveckling. Tobias är även förbundssekreterare på Ung Pirat. Detta innebär dock inte att Westander samarbetar med Ung Pirat.
Vi delar ut Westanders pr-handbok gratis till privatpersoner, politiker, myndigheter, företag och ideella organisationer. Detta gör vi för att vi tycker att det är viktigt att så många som möjligt får tillgång till pr-branschens kunskaper om bland annat mediernas nyhetsvärdering och de politiska processerna. Hittills har vi tryckt totalt 73 000 exemplar av pr-handboken, som även är nedladdningsbar på vår webbplats westander.se.
Jean-Daniel Maurin, projektledare Westander
PR-byråer som exempelvis Westanders är likvärdig prostitutionell verksamhet – vi tycker och placerar uppdragsgivarnas åsikter så de syns förutsatt att de betalar oss de taxor vi bestämt. Och för all del – man kan betrakta all kommersiell verksamhet som horhusvarianter. Betalar ni så säljer vi de tjänster ni önskar få utförda. Och egentligen inget fel i det. Men för tydlighetens skull borde dagens debattartikel i SvD också varit underskiven av Westanders. Då den nu inte var det, förvann alla eventuella försök att skapa trovärdighet i sina krav som bottnar i att göra alla förmedlare av texter, video, stillbilder, film, telefonsamtal, radiosändningar, spel m.m. till av upphovsrättsmaffian licencierade innehållsövervakare och inkasserare. Men Sveriges största leverantör av illegala läkemedel och knark, Posten? De transporter säkert också en massa kopierat material? Liksom DHL, UBS, Bring och Bussgods. Men det är klart – på nätet gäller en annan verklighet än i övriga samhället enligt upphovsrättsmaffians lakejer formerade i Kulturskaparna. Och av textfnaskarna på Westanders.
[…] är kulturskapare, det är det nya mode ordet. Visserligen för jag inte plats i det nätverk av 50.000 som ingår i den nya kunskaparna. Detta […]
Är det inte en aning genant för arbetarrörelsen att deras fackförbundsrepresentanter inom den kulturella sektorn står bakom det Moderata begreppet “kulturskapare”?
http://www.kulturskaparna.com/om-oss/
[…] KulturkreationismNu ska det handla om kreationister. Inte i den bibliska bemärkelsen, utan kulturkreationister. Uttrycket får här beteckna en dogmatisk hållning, där all kultur härrör från en Skapare (av de troende ofta benämnd “kreatör“). Precis som de bibliska kreationisterna anser man det vara skaparens privilegium att bestämma över sin skapelse. […] Westander PR låg för två år sedan bakom profileringen av Stim som “musikskaparnas intresseorganisation”. Nu har samma PR-byrå även fått ett uppdrag av Klys och Copyswede.Att dessa två paraplyorganisationer gemensamt har delat på en byråräkning presenteras nu som “ett nytt nätverk av kulturskapare” och som en satsning “unik i sitt slag”. Riktigt vad som är nytt och unikt är oklart, förutom namnet: Kulturskaparna.” […]
Fint grävt! Det är intressant att de inte klarar att formulera sig i sak – de har inget konkret förslag de kan koppla retoriken till, trots år av fildelningsdebatt. Jag kan inte se att det här sätter något egentligt tryck på operatörerna attköpa dåliga nedladdningstjänster från Stim, och ens om de skulle testa skulle det ju med all sannolikhet visa sig ganska ointressant för användarna. Det verkar som att de “för debatten” som substitut för faktiska förslag just nu.
[…] Andra om samma: Syrrans granne, Opassande, Bloggelito, Copyriot […]
Vad som förvånar mig mest är att Rasmus har valt att vara ansluten till STIM, en organisation som jobbar vad det verkar som, direkt mot Rasmus egna åsikter. Varför tar du inte bara och går ur? Varför ska du vara med och sponsra sådana här insatser, om du nu opponerar dig mot allt vad de sysslar med?
Kulturskaparna säger att dom representerar 50000 yrkesaktiva kulturskapare via 25 olika organisationer. Men STIM ensamt har ju 60000 anslutna så måste det betyda att man inte räknas in bara för att man är medlem i någon av dom 25 organisationerna. Jag vet inte hur Kulturskaparna har räknat, men eftersom dom skriver “yrkesaktiva” så kanske dom räknar bort de som är medlemmar men inte genererar några pengar? Så om Rasmus är representerad eller inte av Kulturskaparna beror helt enkelt på om han är yrkesaktiv eller inte…. :)
Kulturberikare då, Vilka fan är de? De gnälls ju oerhört om dom i alla kommentarer på SVD, DN, osv. Har aldrig hört talas om dom…
nummerexercis? IGEN?
ffffffffffffffffffffffffffffffffff-
motståndarna bör inte få gnälla över oss så länge de fortsätter med denna sämsta debattmetod :(
ibland blir man bara för trött
Varför är man STIM medlem om man har problem med att STM arbetar för bättre upphovsrättsliga förutsättningar för sina medlemmar?
Patrik Wallström, C-SA: Att jag är ansluten till Stim är inte att “sponsra” dem. Deras intäkter från radio med mera är konstanta oavsett om jag är med eller inte. Enda skillnaden är att om jag går ur, går mina pengar till Per Gessle, Benny Andersson och några till.
Markus Magnuson har förklarat det bra och jag kan bara instämma i vad han skriver. För övrigt har jag aldrig sagt att jag motsätter mig allt som det stora organisationskomplexet Stim gör.
Jag är lika lite intresserad av sifferexercis som Manne i detta fall, men förklaringen till att inte alla Stim-anslutna räknas med har nog inte med yrkesverksamhet att göra, utan på att Stim skiljer mellan en liten grupp medlemmar (med rösträtt) och den stora majoriteten anslutna (utan rösträtt).
Så då kanske de inte talar i mitt namn ändå, eftersom jag bara är ansluten. Men jag däremot är på väg att gå med i Sami – för att det bör ligga några tusen spänn och vänta på mig där.
Att alla medlemmar i dessa organisationer skulle vara “yrkesverksamma” är för övrigt inte sant. Stim och Sami kryllar av föredettingar som kasserar in pengar på gamla bedrifter.
[…] i bloggosfären har analyserat vad Kulturskaparna vill och vilka de är och det är ingen vacker läsning, själv hör jag till de 50.000 tvångsrekryterade som alls icke […]
[…] är att inte se den nya framväxande kulturen som business och produktion. Vi drunknar redan i ett överflöd av ”produkter”, frågan är vad vi ska göra med dem, inte hur fler ska produceras. De […]
Hej Rasmus. Vad bra att du för en gångs skull är rak med att du är motståndare till upphovsrätten och att man alls skall ha möjlighet att tjäna pengar på verk av viss verkshöjd! Du brukar ju vara lite diffus då det kommer till det alltför konkreta.
Själv uppskattar jag upphovsrätten och har inte som du svårt att förstå vad en kulturskapare är, vad ett verk är, eller att man kan konsumera kultur (en författare skriver en roman, författaren skapar romanen. en läsare konsumerar romanen under läsning är det så svårt?) ..men en så banal diskussion ska vi inte trassla in oss i! Ägna dig istället åt att uppfinna något nytt ord sådär som du brukar göra, ett ord som passar in i dina åsikter och illustrerar dem : kanske “UpphovsOrättfärdighet?”
Roth: Jag tycker inte alls han är rak med att han är motståndare till upphovsrätten. Jag ser inget som tyder på det. Det är inte heller någon som tycker det är svårt att förstå vad de menar med en kulturskapare. Det är vad ordet får för konsekvenser som är intressant. T.ex. att “fasta” (i motsats till flyktiga) verk premieras, som Rasmus skriver, och som även jag tycker är en olycklig utveckling.
Det är även intressant att Westanders opinionsundersökning innehåller frågan “Tycker du att de som skapar text, bilder, film och musik, till exempel författare, musiker och skådespelare, ska få ersättning när deras verk används [på] internet?”
Är inte skådespelare ett märkligt exempel i sammanhanget? Hur tillgängliggörs en skådespelares verk? Är en skådespelare öht en “kulturskapare” i kulturskaparnas snäva definition? Det verk som tillgängliggörs skulle väl i så fall snarare vara en filmares, eller motsvarande “odödlig-görare”?
Manuell trackback:
Unionen missbrukar sitt förtroende
[…] Copyriot – Kulturkreationism […]
[…] Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet “kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet “kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer. […]
[…] frontlinje, så tycker jag att ni alla ska läsa Rasmus Fleischers högintressanta inlägg: “Kulturkreationism“. ArrayArrayArrayArrayArrayArrayArrayAKPC_IDS += "3613,";Popularity: 1% […]
[…] symptomatiskt och antagligen också väntat. Bloggpost efter bloggpost skrev igår i olika ordalag om hur orätt det är av Kulturskaparna att mena att alla verkliga kulturskapare står bakom […]
Det är överhuvudtaget slående hur man använder ordet kultur. Det ska “satsas på kulturen”, “kulturen är i fokus” osv. Det måste ju sägas vara något slags metonymisk användning som slagit igenom helt. Typ som det sätt man använder “media” på, där man förstås egentligen syftar på nyheterna eller den information som medierna förmedlar och inte på medierna i sig själva (även om de nu inte går att separera informationen från mediet). Att man är intresserad av kultur betyder att man gillar konst, teater och musik (de fria konsterna) och inte att man är inne på längdskidåkares gemensamma vokabulär och tonfall.
Helvete! De talar i mitt namn – jag är med i Unionen. Jag byter fan fack.
Matte: Nej, de talar inte i ditt namn. Unionen har inte skrivit under, bara några enskilda fackklubbar. Jag håller med om att det är katastrofalt för Unionens anseende, men å andra sidan finns det en poäng i att enskilda fackklubbar har rätt att ta ställning oberoende av sina förbund. Även om de nu har tagit fel ställning.
[…] att som man frågar får man svar, men vad frågar kulturskaparna för att undgå att se hur det sticker i ögonen på […]
Johan Ronström: Hur kan man i en och samma diskussion försvara det här blogginlägget och sedan själv ägna sig åt att med språkets hjälp misstänkliggöra någon? Du skriver: “Är en skådespelare öht en ‘kulturskapare’ i kulturskaparnas snäva definition? Det verk som tillgängliggörs skulle väl i så fall snarare vara en filmares, eller motsvarande ‘odödlig-görare’?” Det är ju ni som definierar vad Kulturskaparna menar med ordet. Jag har i alla fall aldrig sett en snäv definition från Kulturskaparnas håll. Och varför i så fall i sina egna undersökningar avvika från sin definition. Det faller på sin egen orimlighet.
Kjell: Eftersom Stim/Westander definierar kompositörer men inte musiker som “musikskapare” är Johans fråga högst rimlig.
Jag har fortfarande inte sett den snäva definition av “kulturskapare” som Johan hänvisar till.
Kjell: “kulturskapare ofta går miste om ersättning för sitt arbete, när deras verk används utan att de får betalt”
Jag tycker det är tydligt att deras stora fokus ligger på kulturarbetare som tillhandahåller “verk”, och det är den snäva definitionen jag menar.
Men problemet med frågan i undersökningen är mer specifik. De skriver:
“musiker och skådespelare, ska få ersättning när deras verk används [på] internet?”
Hur kan en skådespelares verk användas på internet? Hur kan en musikers verk användas på internet? Inte helt självklart när varken musiker eller skådespelare producerar verk som kan “användas”.
Tänker inte bidra med något till denna bloggpost. Tänker bara konsumera den.
Är inte helt säker på hur jag ska använda den dock, men kan förstå att eftersom jag redan har konsumerat innehållet, måste författaren bakom innehållet därför kompenseras.
Vill bara påpeka, att jag inte läste och konsumerade kommentarerna, men enbart innehållet av texten.
Med vänlig hälsning
Alfons Baraccuda
Kulturanvändarna
hi there , IT IS A SHAME I AM NOT SWEDISH ! i love swedish girlz & i’d love to be able TO UNDERSTAND what i cannot read here !!!
no matterz what , long life to piratz rulz , long life to sharing
JAH LOVe
degun@usa.com // thepiratebay.org/user/sctv83
bless
För den som inte vill stödja Kulturskaparna. http://www.facebook.com/pages/Ny-upphovsratt-kan-inte-bygga-pa-forlegat-synsatt/368165188036
[…] Rasmus Fleischer: Kulturkreationism […]
Hej Rasmus! Då jag skrev en artikel om ordet/begreppet kulturarbetare stötte jag förstås också på kulturskapare. Eftersom det uppenbarligen inte var fint att vara arbetare måste ett alternativ skapas. Enligt Nationalencyklopedin var det den folkpartistiska kulturministern Birgit Friggebo som 1992 föreslog “att man skulle använda benämningen kulturskapare, en term som blivit allt mer accepterad för yrkesutövare som just skapar kultur i någon bemärkelse, till skillnad från anställda inom kulturområdet som har t. ex. förmedlande eller administrativa funktioner.”
Per Sundgren
Mycket intressant, Per! Önskar att det går att hitta fler källor rörande Friggebos manöver.
[…] Kulturkreationism […]
[…] Kulturkreationism […]
[…] är tänkt att gynna samhället: Genom att inskränka äganderätten i vissa fall, och ge kreatörer en monopolställning och makt över hur deras verk får användas, ska skapande av kultur […]
[…] på Svt debatt Karin Willén (igen) på Kulturekonomi Stockholms Handelskammare: Fredrik Sand Copyriot om kulturkreationism (äldre men intressant i sammanhanget) Samesamebutdifferent Läs även andra bloggares åsikter om […]
Kommentera