Bortom självorganiseringens moral

Alla känner till Gaia-hypotesen, lanserad av James Lovelock på 1970-talet. Den går ut på att vår planet praktiserar negativ feedback för att upprätthålla homeostas enligt den klassiska cybernetikens principer. Enklare uttryckt: jorden är en organism. Nyligen populariserades Gaia-hypotesen på nytt genom världens dyraste film.

Några har säkert hört om motsatsen: Medea-hypotesen som lanserats av Peter Ward, bland annat i en bok som blev hyfsat uppmärksammad förra året. Här handlar det tvärtemot om positiv feedback – det som eskalerar processer över de trösklar som omöjliggör ett hållbart system. Flera gånger tidigare har biologiska processer varit nära att utplåna allt liv på planeten och förr eller senare kommer det vara biologiska processer, inte något yttre ingrepp, som sätter definitiv punkt för all biologi.
Steven Shaviro sammanfattar i en oerhört intressant post från förra året, “Against Self-Organization“:

Most of the mass extinction events in the fossil record, Ward says, were caused by out-of-control life processes — rather than by an external interruption of such processes, such as the giant meteor hit which supposedly led to the extinction of the dinosaurs at the end of the Mesozoic. The great Permian extinction, for instance — the most catastrophic of which we have knowledge, in which 90% of all species, and 99% of all living beings, were destroyed — was caused by “blooms of sulfur bacteria in the seas”, which flourished due to greenhouse heating and poisoned the oceans and the atmospheres with increased concentrations of hydrogen sulfide, which is extremely toxic.

Svavelvätebakterier lyckades alltså ta kål på 99 % av jordens varelser, enligt Peter Ward –även om nu påstås råda enighet bland forskarna om att det visst var en extern källa i form av ett meteoritnedslag som dödade dinosaurierna.
Vidare menar Peter Ward att det finns belägg för att den samlade biomassan har minskat sedan den kambriska explosionens dagar. Även den biologiska mångfalden menar han har gått tillbaka. Dessa idéer är fascinerande just för att de ter sig så kontraintuitiva. Blotta tanken på att det biologiska livet i allmänhet inte rör sig framåt ter sig hädisk. Trots att dess formella konsekvenser för mänskliga samhällens organisering borde vara noll, skär den sig ändå både med tanken på kontinuerlig ekonomisk tillväxt.

“Att ifrågasätta Gaia-hypotesen”, skriver Steven Shaviro, “är att ifrågasätta vår samtida tro på självorganiserande processer och system”. Tro står för någonting kvasireligiöst. Efter att upplysningens stora berättelser om allmänt framsteg tappat fart, tenderar vi att sätta vår tilltro till självorganisering och emergens. Det gäller för den frihetliga vänstern i samma grad som för den libertarianska högern. Mest av allt gäller det för hyllningar till nätets möjligheter. Vi behöver inte gå så långt som till Kevin Kellys idé om “The Technium”, utan det räcker med att ta en titt på något av allt det som sagts om Wikipedia.
Bara en riktigt korkad cyberdefaitist skulle i Medea-hypotesen ana ett möjligt argument mot exempelvis fri mjukvara. Men kritiken av “självorganiserade system” implicerar andra sätt att vara för. Det duger inte att hylla någonting bara för att det ser emergent ut, för det utesluter inte att det som skapas går vidare till att förstöra sig själv och dra annat med sig i kollapsen.

Allra mest tilltalande i Medea-hypotesen, även om den bara skulle stanna på nivån av ett tankeexperiment, är uppgörelsen med humanismen. Gaia-hypotesen framställer människor som separata från planetens annars självkorrigerande mekanismer. Civilisationen tenderar att ställas mot Naturen. Medea-hypotesen låter däremot människorna fortsätta vara en del av naturen, vilket inte ursäktar destruktiva beteenden men inte heller gör dem metafysiskt unika. Nicklas Lundblad drog intressanta slutsatser utifrån detta, men helt andra tolkningar förefaller också möjliga. Men vad jag just nu vill efterlysa är inte så mycket det planetära perspektivet, som tankeexperiment i linje med vad Steven Shaviro antyder: Vad återstår om vi rensar ut varje moralisk rest ur tanken på “självorganiserade system”?

33 kommentarer ↓

#1 Anders Troberg on 9 March 2010 at 5:53 am

Jag ser ingen anledning till att tolka jorden som ett positivt feedback-system (i fortsättningen PF), tvärtom. Ett PF-system kan inte fungera över så lång tid utan att trilla omkull. Vad vi istället har är ett negativt feedback-system (NF) som, på grund av sin storlek och komplexitet kan ta ut svångarna rätt så mycket innan de hittar sin balanspunkt igen. Alla styrsystem bygger på NF, och alla har en viss eftersläpning, vilket leder till att de kommer att svänga utanför balanspunkten, ju mer ju större och trögare systemet är. Dessa svängningar kan bli så stor att de blir obehagliga för passagerarna, oavsett om det råkar vara en autopilot eller ett ekosystem, men det innebär inte att mekanismen inte fungerar.

När man pratar om de stora utrotningarna, så står det ännu tydligare. Det finns inte en chans i helsike att ett PF-system skulle klara att 99% av organismerna försvinner, det skulle trilla omkull och kollapsa. Ett NF-system kan däremot klara det, vilket vi också ser historiskt.

#2 JN on 9 March 2010 at 7:03 am

Här kan i all korthet nämnas de galloperande istiderna som tros ha lett till den s.k “snöbollsjorden”, då isen nådde ned till ekvatorn. Detta utspelade sig – antas det – en gång för ca 2.4 miljarder år sedan och en gång för ca 7 – 600 miljoner år sedan. Den sista följdes alltså av den kambriska explosionen.

#3 Marcus on 9 March 2010 at 7:12 am

Jag håller med Anders här, vad gäller Jorden som positiv feedback-system. Att se hela jorden som ett enda biosystem är öht problematiskt, även om vissa exobiotiska faktorer, som klimatet, kan vara konstituerade i globala system.

Å andra sidan kan vi därmed tänka oss mer eller mindre isolerade ekosystem som hamnar i skenande feedback-loopar – och kollapsar. Man kan möjligen tänka sig katastrofala globala följder av exempelvis en skenande tillväxt av vissa bakterier, eller en skenande växthuseffekt, då.

Men det är en viktig poäng att inte dra moraliska växlar på självorganisering. Jag diskuterade Shaviros inlägg i det här kommentarfältet f ö: http://thomas1epikure.wordpress.com/2009/12/06/matematikens-magi/#comment-276

#4 Yokohama on 9 March 2010 at 8:14 am

Rasmus: Jag förstår inte riktigt vad du menar med att “rensa ut varje moralisk rest ur tanken på självorganiserade system”.
Jag kan inte förhålla mig till dylika system i termer om rätt eller fel.

Känslan är att poängen skall vara underförstådd.
Det enkla svaret på din fråga är: Det som kvarstår är självorganiserade system. Det vill säga, exakt det samma vi hade innan vi subtraherade den ickeexisterande moralaspekten.

Men tala gärna ur skägget!
Jag har lagt ner alldeles för mycket tid på att försöka förstå ditt inlägg, och känner mig jävligt irriterad just nu.
Om det är min bristande förmåga eller ditt presumtiva flummande som är upphovskällan är oklart. Att döma av de aningen snurriga kommentarerna ovan verkar jag dock inte vara ensam om att famla i mörkret.

#5 Per on 9 March 2010 at 8:39 am

Man behöver egentligen inte rensa bort någon “moralisk rest” ur tanken på (teorier om) självorganiserande system. Där har aldrig funnits någon.
I min tidigare undervisning i humanekologi försökte jag ofta förgäves få studenter att förstå detta. “Självorganiserande” betyder “automatiskt” och det som är automatiskt kan ju inte ha någon moral. Självorganiserande processer finns på olika nivåer — kemiska förlopp, funktioner i en organism, ekologiska system. Det förekommer olika återkoplingar mellan nivåer, vilket innebär att ingen nivå egentligen är fundamental. Enligt detta synsätt har vi alltid att göra med delar vilka oundvikligen ingår i självorganiserande helheter, som i sin tur byggs upp av dessa delars aktiviteter/reaktioner.
I princip är t ex evolution genom naturligt urval en självorganiserande process på den ekologiska nivån. Om man alltså vill hävda moraliska värden som går utöver vad automatiska processer som naturligt urval kan åstadkomma (via släktskapsselektion t ex), så måste man hänvisa till något som är reellt transcendent i förhållande till dessa i grund och botten fysiska processer: medvetande.
Den verkliga grundfrågan är alltså huruvida fysisk materialism som filosofisk åskådning är absolut sann eller inte.

#6 rasmus on 9 March 2010 at 8:48 am

Ingen har väl påstått att jorden är ett positiv feedback-system. (Strikt tolkat har jag svårt att se hur det skulle gå ihop med att jorden “är” över huvud taget.)
Vad Peter Ward diskuterar – såvitt jag förstår – är att det finns tillräckligt mycket av positiv feedback för att det biologiska livet ska kunna sätta punkt för sig själv utan hjälp utifrån. Det utesluter för all del inte att det även finns negativ feedback (vilket torde vara uppenbart). Men det är en tanke som ter sig märkvärdigt kontroversiell. Vi vill väldigt gärna tänka oss att endast faktorer som kommer från rymden, alternativt en unikt mänsklig destruktivitet, kan ta kål på livet.

Så snälla, sätt genast punkt för diskussionen om “positiv feedback-system”, för den har inget med saken att göra.

#7 rasmus on 9 March 2010 at 8:49 am

Per: Du har förstås rätt i vad du säger – vad jag menar är att vi bör rensa ut den moraliska resten i hur vi talar om och tänker på självorganiserande system. Oavsett om det är inom biologi, ekonomi, informatik eller aktivism.

Yokohama: Om du blir irriterad av att läsa här – läs inte.

#8 Datorlararen on 9 March 2010 at 9:32 am

En snabb not:

Den permiska utrotningen är inte densamma som den som tåg kål på dinosaurierna. Permiska inträffade för 251.25 miljoner år sedan. Dinosaurierna strök med för 65 miljoner år sedan.

Vidare är det inte enigt om det just var bakterier som var orsaken, det talas även om vulkanutbrott som skapat en isglob av jorden, där isen sträckte sig enda ner till ekvatorn.

#9 Per on 9 March 2010 at 9:37 am

Rasmus: Precis min ambition också.

#10 Yokohama on 9 March 2010 at 9:43 am

Min intention var inte att frammana polemik, utan en uppriktig önskan om förtydligande, eftersom jag hade svårt att förstå din uppmaning till reflektion kring subtraherandet av moralaspekten avseende självorganiserade system.

Även om det kanske läses som mer provocerande än vad som faktiskt var min intention, så var det sista stycket onödigt. Sorry!
Får skylla på det där med internet och språkliga nyanser.

#11 Erik on 9 March 2010 at 9:50 am

Det här med moraliserande är ju något vi människor lätt ägnar oss åt. Moral hör hemma i sociala världar (med agenter) men inte i mekaniska världar. Dawkins förklarar det snyggt här (http://www.ted.com/talks/richard_dawkins_on_our_queer_universe.html). När han talar om hur fjantigt det blir när Basil Fawlty slår sönder sin bil för att “ge det en läxa”.

Det kan vara meningsfullt att tala om moral endast om vi betraktar skeendena i systemen som om delarna utgörs av medvetna och ansvariga agenter med inflytande på beteendet av systemet.

Jag skulle säga att med denna utgångspunkt är det svårare för oss människor att inte hemfalla åt moraliserande när det gäller system där vi själva är en väsentlig del som Internet eller växthuseffekten. MEN vi måste ju inte betrakta oss som medvetna och ansvariga agenter (det är ju bara en modell).

#12 Simon on 9 March 2010 at 10:09 am

Intressant diskussion! För att spinna vidare lite på kommentarer från Per och Erik:

Om vi säger att kackerlackor eller jättebjörnloka började utgöra ett allvarligt hot mot liv och mångfald på jorden, då skulle vi ju inte med moraliska argument kunna motsätta oss detta — kackerlackorna gör det bara av sitt inneboende evolutionära imperativ.

I viss mån kanske det också gäller för omedvetna människor (vilket vi alla är i varierande grad). Ser man på människor som omedvetna varelser som endast handlar under samma evolutionära imperativ som kackerlackorna, för sin egen överlevnad, så är det svårt att använda moraliska argument mot människorna.

De enda som borde vara mottagliga för moraliska argument är medvetna människor. Omedvetna människor kan (likt kackerlackor) få köra omkring så mycket de vill i sina SUVar, utan att man egentligen kan förebrå dem, men ekobönder och andra som ändå bidrar till miljöförstöring etc bör man förebrå. Eller?

Och samtidigt blir ju just medvetenheten det som kanske kan rädda världen?

#13 chrisk on 9 March 2010 at 10:23 am

“själv”-“organisering”-“system” är tre begrepp som alla lånar från diverse containerteorier. Då föredrar jag nästan cynisk cybernetik som tänker sig att feedback är till för att styras, inte för att balla ur i självorganisering.

Många tänker sig att exempelvis wikipedia är ett självorganiserande system. Detta är givetvis fel, då det snarare är klassiskt cybernetiskt, med hierarkis centralstyrning av modereringen.

Som jag ser det finns det två öden för system, antingen cancer, som du tar upp. Eller söndervittring, som i exempelvis Sovjetisk planekonomi.

#14 Marcus on 9 March 2010 at 12:38 pm

Rasmus: Sorry! Tror att det handlar mest om en reaktion mot Gaia-hypotesen, mer än Wards teori egentligen. Lovelock ville verkligen se planeten som ett sammanhängande system. Men vi lämnar det.

chrisk: Vilka container-teorier då? Självorganisering är ju mycket tydligt en effekt av exempelvis protokollstyrning. Och system… de kan vara både öppna och stängda, mer eller mindre väldefinierade. men 1. de finns på riktigt, och 2. de har ingenting med containerteori att göra.

Kom upp ur koop-träsket! ;-D

#15 Marcus on 9 March 2010 at 12:50 pm

Fortsättningen här kan ju vara, att när vi gjort oss av med föreställningen om att självorganisering är mer moralisk än centralstyrning, så måste vi fråga oss hur vi kan skilja på självorganiserade system vi bör försöka styra upp, och sådana som mår bäst av att få organisera sig spontant?

#16 monki on 9 March 2010 at 2:01 pm

Det fanns ju långa diskussioner kring Arboga-fallet som tangerade detta. Jag minns inte riktigt var de långa trådarna fanns och vilka begrepp som användes, men ekologitänket florerade där. Att beskriva system som cancerogena har också cirkulerat.

#17 chrisk on 9 March 2010 at 2:40 pm

Marcus: Allt finns på riktigt. Det är inte det jag kritiserar i systembegreppet. Snarare är jag ute efter styrningen av system, systematiseringen av kaos, studiet av system etc.

Systemteori, vare sig den har existerat inom styrningen av elektroniska komponenter, sociala system (Durkheim-Parsons-Luhmann), eller ekologi, tenderar att gravt överskatta just systemens själv-organisering.

Detta tänkande har historiskt sett lett till antingen social ingengörskonsthybris (styrning är ju auktoritärt per definition) eller till diverse kollapser, ex. Sovjets ekonomi, Minitel, Kanadagässimporten… etc.

Min appel är att tänka i den helt andra riktningen, bort från systemen, självet och organiseringen. Det finns så många andra saker som händer som är långt mera intressanta och som får skenbara konstanter att falla och skapa nya saker.

#18 Marcus on 9 March 2010 at 2:57 pm

chrisk: Ah, du identifierar självorganisering med ett Själv som organiserar sig… Men det är väl inte vad vi pratar om här – eller vad man generellt menar med självorganisering? Som Per säger, kanske borde vi använda ordet automatisk (eller spontan) istället för själv.

#19 monki on 9 March 2010 at 3:34 pm

Emergent, är det fult ord? Slipper vi associationer.

#20 Marcus on 9 March 2010 at 4:21 pm

Jag har inga problem med emergens, så länge det inte görs till magi…

#21 chrisk on 9 March 2010 at 4:41 pm

För att skapa organisering krävs att man skjuter till energi. Energin föregår alltså organisationen. I termodynamiken talar man ofta om basala energier, ex. hetta, men i filosofin de mera generella; ex. viljan till makt.

Ett system kan endast ha ett själv om det är helt isolerat från allt annat. Endast då kan entropin undvikas. Sådana system finns inte, förutom hos ex. Parsons som jag fäktades med tidigare.

Parsons sociala system är endast möjliga genom till exempel kriget, utvinningen av resurser, hatet mot “andra” etc. Det är dessa vanföreställningar om systemens autonomi som jag vevar efter här, och de kanske är en halmdocka i just denna tråd, men föga inom vetenskaperna i samtiden.

#22 Marcus on 9 March 2010 at 4:56 pm

Chrisk: Ett system har alltid en viss autonomi. Organisering, en extensiv kvalitet som föregås av en intensiv process, ÄR just upprättandet av en viss självständighet. Att exportera entropi till omgivningen är också upprättandet av en in- och en utsida, som öppna system är kapabla till. MEN det betyder inte att de är isolerade, att de inte cirkulerar energimateria, eller att de upphör att förändras. Tvärtom faktiskt.

#23 Marcus on 9 March 2010 at 6:49 pm

Förresten, cirkulera betyder inte köra runt runt i det här sammanhanget, utan att kasta omkring, byta ut, transformera – vadsomhelst som inte är statiskt.

#24 frags on 9 March 2010 at 7:40 pm

Det här ämnet och filmen Avatar är väldigt aktuella i frågan om regnskogen. Gaia-tänkandet (“vi får inte hugga ned ett endaste träd för det kan starta en kedjereaktion som utplånar hela skogen”) kan vara hjälpsamt kring bildandet av nationalparker m.m.. Men man kan inte göra nationalparker av hela regnskogen, resten måste vara ekonomiskt nyttigt på ett eller annat sätt. Här står värdet av marken mot värdet av skogen. Vi i väst som tror att man inte får hugga ned ett endaste träd låter bli att köpa regnskogsvirke, med konsekvensen att man istället bränner ned skogen för att kunna använda marken till annat. Men enligt gängse ekologisk teori är det fullt möjligt att bedriva skogsbruk i regnskog som upprätthåller en ganska hög biologisk mångfald. Om man hårddrar det kan Avatar ha bidragit till att mer regnskog försvinner.

#25 Attila on 9 March 2010 at 7:53 pm

– “Alla känner till Gaia-hypotesen…”

Vilken inledning!

– “Vidare menar Peter Ward att det finns belägg för att den samlade biomassan har minskat sedan den kambriska explosionens dagar.”

Mjaha? Det beror givetvis på NÄR man mäter? Skulle vi mätt strax efter svavelvätebakteriernas härjningar så skulle det sett riktigt trist ut. Varför skulle nivån vara hög just under vår tid?

– “…skär den sig ändå både med tanken på kontinuerlig ekonomisk tillväxt.”

Vilken märklig association. Hurdå?

– “Vad återstår om vi rensar ut varje moralisk rest ur tanken på “självorganiserade system?”

Frågan är hur etablerad idén om “självorganiserade system” är?

#26 rasmus on 9 March 2010 at 8:33 pm

Attila: Tack för de fina orden om min inledning (men jag klarar mig utan recensioner).

Idén om självorganiserande system är ytterst etablerad, även om det kanske oftast inte är just de orden som används. Inlägget ovan är i stort sett ett referat av Steven Shaviros bloggpost från förra året, så jag kan ju citera direkt därifrån för dem som inte hittade dit med sina frågor:

But the most significant and influential thinker of self-organisation in the past century was undoubtedly Friedrich Hayek, the intellectual progenitor of neoliberalism. For Hayek, any attempt at social or economic planning was doomed to failure, due to the inherent limitations of human knowledge, and the consequent prevalence of unintended consequences. In contrast, and inspired by both cybernetics and biology, Hayek claimed that the “free market” was an ideal mechanism for coordinating all the disparate bits of knowledge that existed dispersed throughout society, and negotiating it towards an optimal outcome. Self-organization, operating impersonally and beyond the ken of any particular human agent, could accomplish what no degree of planning or willful human rationality ever could.

#27 Attila on 9 March 2010 at 9:10 pm

Rasmus,

Associationen blir ju inte mindre märklig för det?

Hursomhelst, även om jag håller med Hayek om mycket så har jag aldrig varit en vän av självorganiserande system. Så länge den mänskliga faktorn spelar en roll kommer inga system att vara perfekta, vare sig de är av gammelliberal eller nysocialistisk modell.

Idén om självorganiserande system må vara etablerad inom vissa discipliner – men kanske inte inom just undergångsmytologins område. Eller? Och det var ju där du tog din ansats, med planeten och dess varelsers väl och ve.

Om vi betänker ( i hyffsat kronologisk ordning): atombomshotet, istidshotet, överbefolkningshotet, ozonlagerhotet, koldioxidhotet – så tänker de flesta knappast på självorganiserande system – utan snarare dess raka motsats.

#28 Erik on 9 March 2010 at 9:36 pm

Hayek hänvisar ju här till till agenternas (människornas) dynamik (natur/personlighet) (och agenterna är ju system i systemet). Jag ser det som ett problem när man bygger politiska ideologier kring rättvisedoktriner och struntar i människornas tillkortakommanden. Däremot delar jag inte Hayeks slutsats att människornas tillkortakommanden automatiskt leder till att varje försök att påverka den fria marknaden får negative effekter.

Om vi tänker på Hayeks uttalande – hur mycket skulle vi behöva ändra på människorna (tänk oss en annan typ av agenter – från en annan planet) för att han skulle komma till en annan slutsats – dvs att vi behöver ha styrning i någon form? Och är det bara vår begränsade kunskap/förmåga som avgör?

#29 on 10 March 2010 at 9:48 am

Det Ward beskriver kan lustigt nog betraktas som ett exempel på ett självorganiserande system där den negativa återkopplingen slår till väldigt sent. Men vad som är sent eller tidigt i detta sammanhang kan bara bestämmas ur ett moraliskt perspektiv. Så det är en sak som händer om man släpper det perspektivet: det går inte längre att upprätthålla någon distinktion mellan positiv och negativ återkoppling för självorganiserande system.

#30 Tobias on 11 March 2010 at 9:54 pm

Paralleller mellan ekologi och ekonomi bygger bl.a. på antagantet att system utan agenter kan jämföras med system som består av människor. Det här blir rimligt om de modeller man använder för att förstå mänskliga samhällen inte räknar med den mänskliga agensen. Inte ens det klassiska marknadstänkandet gör emellertid detta, även om det räknar med en ganska begränsad mänsklig agens. Övertro på modeller som reducerar den mänskliga faktorn är emellertid alltid farliga, inte minst för att de inte fungerar särskilt väl.

När det gäller att analysera mänskliga samhällen som självorganiserade system så är det ju å andra sidan det vi alltid gör som samhällsvetare, åtminstone om man använder en vid tolkning av begreppet. Det är faktorer inom det mänskliga samhället som räknas. Så kallade naturliga faktorer ges sällan något större utrymme och Gud slutade man ta med i teorier för ganska länge sen.

Personligen skulle jag också säga att rätt många resonemang kring statens relation till (det övriga) samhället bygger på att man ignorerar detta, och följaktligen bortser ifrån de flesta av de skäl som finns till statens agerande, som ofta förstås bättre om man tänker sig att den är inbäddad i andra delar av samhället.

#31 Allegori om postanarkisme « Commoniser on 30 March 2010 at 3:32 pm

[…] Hvad betyder det? Anarkisme har været kendt for, at ville nedbryde enhver slags strukturer. Men, siger kritikken, dette er en naiv forestilling – en naiv anarkisme. Ved at have øje på kun […]

#32 Curitiba Style Wars « B R ¥ T B Ü R K Σ N on 13 April 2010 at 2:11 pm

[…] eller visuellt häpnadsväckande i São Paulo, som har sin grund i det kaotiska, oförutsägbara, självorganiserande, är i Curitiba uppordnat, hårt doserat – och förlorar därmed mycket av sin charm. Ett […]

#33 De gröna liberalerna II « strötankar och sentenser on 21 August 2010 at 7:18 am

[…] ett av Rasmus på Copyriot uppmärksammat, men oavslutat, inlägg från drygt ett år sedan tog jag upp ett kapitel i […]

Kommentera