Ifrågasätt hushållen, inte bara tjänsterna

Så mycket har sagts av andra om avdragskarusellen och jag tänker inte tråka ut någon, allra minst mig själv, med siffror. Kloka saker som redan har sagts tänkte jag inte upprepa. Framför allt tänker jag inte ge mig in i den pseudodebatt där man antingen är “för hushållsnära tjänster” eller “mot”. Frågan är om staten ska ge en särskild skatterabatt på betalningen för en viss grupp av tjänster. Rabatten fungerar i praktiken som en subvention, även om man kan diskutera huruvida den i formell mening är det. En klar parallell finns i frågan om avdragsrätt för kultursponsring, en typ av subvention som väcker stora frågor om vad som räknas som “kultur”.

Vad jag intresserar mig här är varken tjänsterna i sig eller skattesatserna, utan begreppet “hushållsnära”. Formellare uttryckt i Skatteverkets vokabulär: “hushållsarbete” (RUT) som tillsammans med “ROT-arbete” utgör den avdragsgilla kategorin “husarbete“.

Hushåll är ett sådant ord vars innebörd tycks ha förskjutits över seklernas lopp. Närmare bestämt har det skett ett förtingligande. Om vi konsulterar SAOL (1932) förklaras hushåll i första hand som en verksamhet:

1) värksamheten eller förhållandet att förestå hus och hem och sörja för anskaffande av medlen för familjens och husfolkets uppehälle; hushållning; särskilt om den värksamhet som består i hemmets skötsel och i synnerhet anskaffande av födoämnena och tillredning av födan

Ordet hushåll har också använts i en allmännare bemärkelse om alla de processer som handlar om att hushålla (med knappa resurser). Utifrån dessa definitioner blir uttrycket “hushållsnära tjänst” närmast en tautologi. Om hushåll inbegriper försörjning, som SAOB:s definition angav, kan man också fråga sig vilka tjänster som inte är hushållsnära.
Först på tredje plats anger SAOB en betydelse av “hushåll” som ligger närmare en samtida politisk tillämpning. Betydelsen kretsar kring härden och den grupp av människor som fyller sina magar med mat därifrån:

3) konkret: hem med särskild tanke på den värksamhet som åsyftar hemmets skötsel och i synnerhet anskaffande och tillredning av födan; hem med egen mathållning; ofta särskilt med tanke på eller övergående till att beteckna sammanfattningen av de personer som tillhöra hemmet eller (regelbundet) intaga sina måltider där.

Varför ska det vara förmånligare att hyra hem en kock än att köpa mat från en restaurang, frågar sig Anna Ardin. Att subventionera hushållsarbete genom skatteavdrag innebär i praktiken att sysslor styrs till hemmets sfär. Isobel skriver:

det är synnerligt problematiskt att styra konsumtionen just till det egna hemmet. Det finns en kärnfamiljs- och hushållsnormering i RUT/ROT som söker konservera och gynna en viss sorts livsstil där allting som sker inom det egna hemmet är att föredra framför det som sker utanför.
Nu har vi också i övrigt en del sådan styrning, det är lägre skatt på mat du hämtar med dig än sådan du äter sittande på en restaurang, t ex, men det blir ju inte bättre av att utvidga hemfixeringen. Även bortom maktproblemen finns konstigheter i hemgynnandet. Varför vill staten så gärna att vi ska hålla oss var och en i varsitt hem?

Ändå är det inte fullt så enkelt som att avdragen gynnar allt som görs inom hemmets fyra väggar, på bekostnad av allt som sker utanför. Allt som sker i hemmet är inte en del av hushållet, skattetekniskt betraktat. Datorer är exempelvis inte del i hushållet, eftersom datorsupport inte kan dras av som hushållsnära tjänst. Över huvud taget tycks hushållsbegreppet ha en slagsida mot manuellt kroppsarbete. “Hyra av städrobot ger inte rätt till skattereduktion”, upplyser Skatteverket.

Hushållsnära antyder att tjänsterna inte behöver vara en del av hushållet, bara i närheten. Ordvalet kan tolkas på minst två sätt. Antingen antyder det en norm om att ett hushåll i normalfallet består i sysslor som utförs av en kärnfamilj, så att det som görs av inhyrd personal inte är hushållssysslor utan bara hushållsnära.
Eller så förstår man närheten i geografiska termer. Jag har en cykelverkstad på bottenplanet i mitt hus, den är alltså hushållsnära – men såvitt jag förstår får jag inte göra avdrag för cykelreparation. “Putsning av matsilver ger rätt till skattereduktion”, däremot, “förutsatt att arbetet utförs i bostaden”.

Gällande lagtext definierar det hushållsarbete i sju punkter:

  1. Städarbete eller annat rengöringsarbete som utförs i bostaden.
  2. Vård av kläder och hemtextilier när vården utförs i bostaden.
  3. Matlagning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden.
  4. Snöskottning som utförs i nära anslutning till bostaden.
  5. Häck- och gräsklippning samt krattning och ogräsrensning som utförs på tomt eller i trädgård i nära anslutning till bostaden.
  6. Barnpassning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden samt lämning och hämtning till och från förskola, skola, fritidsaktiviteter eller liknande.
  7. Annan omsorg och tillsyn än barnpassning som en fysisk person behöver och som utförs i eller i nära anslutning till bostaden eller i samband med promenader, bankbesök, besök vid vårdcentral eller andra liknande enklare ärenden.

Lagen opererar med tre grader av närhet, vad gäller hushållets förhållande till bostaden. Vissa sysslor måste utföras i bostaden, inomhus. Andra sysslor går även an att utföra i trädgården. Enligt en strikt tolkning av lagen får man dock inte göra avdrag för att hänga tvätt utomhus.
Slutligen finns det en intressant kategori av sysslor som kan definieras som hushållstjänster trots att de sker på helt annan plats än hemmet. De kan dock inte utföras ensam utan endast i sällskap med någon som är antingen ett barn, en gamling eller en sjukling. Att betala någon för att lämna och hämta barn på dagis eller ridskola är avdragsgillt, men bara om det är en effektiv transport – om tjänstefolket stannar till på vägen för att leka på en lekplats vill staten inte längre subventionera arbetstiden. Möjligtvis om lekplatsen ligger “i nära anslutning till bostaden”. Jag antar att prejudikat saknas.
Barnpassning ska ske i hemmet och när barn inte är i hemmet så är de på “fritidsaktiviteter” mellan vilka de ska transporteras. Gamlingar får däremot gå på promenader, ledsagade av statssubventionerat tjänstefolk. Men de får inte hämtas och lämnas på nöjen, utan bara utföra “enklare ärenden”. Det är en smula kuriöst att lagtexten exemplifierar med bankbesök. Vi vet ju alla att gamlingar inte klarar av att använda internetbank! Den som skulle behöva hjälp med att använda internetbanken, eller att gå en allmän datorkurs, får dock inte dra av den eventuella kostnaden.

(Fast nu sa Isobel till mig igår att det tydligen finns planer på att utvidga avdragsrätten så att även datorsupport räknas som en del av hushållet. Det skulle tvinga Skatteverket till en nya gränsdragningar för vad som är ett hushåll i ett distribuerat nätverk. Jämför även med min posthumanistiska kritik av Radiotjänst.)

Ali Esbati skriver om hela grejen under den intressanta rubriken “Subventionerad avmodernisering“. Är det antimodernism att införa avdragsrätt för tjänster som sker i hemmet? Ja och nej, skulle jag säga. Här kan vi verkligen tala om upplysningens dialektik.
Traditionellt har det betraktats som en typisk modernisering att överföra en allt större del av matlagningen till industrier som tillverkar halvfabrikat. En skattepolitik som beskattar djupfryst men tillåter avdrag för en kokerska är då utan tvivel avmoderniserande.
Å andra sidan är kärnfamiljen som hushållsenhet en högst modern företeelse. Modern betyder i sammanhanget att kärnfamiljen kan kopplas samman med urbanism, industrikapitalism och hela den borgerliga uppdelningen av världen i en privat och en offentlig sfär. Förmoderna samhällen har hållit hus på en stor mängd andra sätt, som i hög grad varit mer kollektiva. Man kan exempelvis turas om att ta hand om varandras barn.
Ingenting säger att en modern praxis nödvändigtvis alltid måste vara mer effektiv än en förmodern. Att laga mat och uppfostra barn inom så pass små enheter som kärnfamiljer är uppenbart mer resurskrävande än att hjälpas åt. Och att trixa med avdrag är ofantligt mycket krångligare än att tillämpa den medeltida skattekonstruktionen “härdskatt“: en skatt per eldstad. Även om härdskatten knappast kan kallas för progressiv, gav den klara incitament för större hushåll än bara två vuxna plus barn.

Kärnfamiljen befinner sig idag i kris. Konstruktionen är inte anpassad för att både mannen och kvinnan ska lönearbeta. Krissymptomen har visserligen lindrats genom att en rad institutioner, skattefinansierade eller på en öppen marknad, tagit över sådant som inte behöver göras i hemmet. Dagis är det kanske viktigaste exemplet på en sådan modern institution. Men det räcker inte. Vi jobbar alldeles för mycket, avlönat och oavlönat, de flesta av oss.
Subventionerade hushållstjänster kan ses som en ytterligare form av institution som håller kärnfamiljen intakt – för den lilla klick som har råd – genom att lagen befäster en skarp gräns mellan hushållets insida och utsida. För att korsa gränsen gäller F-skattsedel som pass. Att däremot konstruera andra slags hushåll, eller allianser för ömsesidig hjälp mellan hushåll, är ingenting som uppmuntras. Vad händer med möjligheterna för en oavlönad barnomsorg som överskrider kärnfamiljens ramar? Här finns många frågor att ställa, inte minst vad gäller tillgång till rum.

Bilden längst upp i inlägget föreställer Hestia, den husliga härdens gudinna i antikens Grekland, motsvarad av romarnas Vesta.
Inlägget får avslutas med en bild på Chantico – aztekernas gudinna för den husliga härden samt för vulkaner.

11 kommentarer ↓

#1 internet2007 on 8 March 2010 at 1:27 am

verksamhet värksamhet hushåll dålig jesus häst biff

#2 T on 8 March 2010 at 6:45 am

“Hyra av städrobot ger inte rätt till skattereduktion”

Det enda beviset jag behöver för att inse att framtiden är här…

#3 havanna star on 8 March 2010 at 10:03 am

Fram för stjärnfamiljen!
Lite mer frihet skulle inte skada, frihet från “vanlighetens folk”, den något retrotyska devisen från KD.

#4 on 8 March 2010 at 10:50 am

Det vore naturligtvis mycket bättre att reformera samhället från grunden, att avveckla alla generella bidragssystem och så många som möjligt av de offentligt finansierade verksamheterna, än att lappa och laga alla brister med nya bidrag och avdrag och subventioner av olika slag. Tyvärr talar mycket för att högskattesamhället är ett inbyggt systemfel i demokratin. Hur befriar vi oss från demokratin? Genom att uppfinna nya former av emigration och nya platser att emigrera till. Genom att skapa ekonomier som bygger på värden som inte kan beskattas och på transaktioner som minimerar eller osynliggör de beskattningsbara skillnaderna.

#5 Attila on 8 March 2010 at 12:03 pm

En en storvulen analys – värdig kulturvetarlinjens grundkurs – av någon som “egentligen” inte vill ge sig in i debatten. Vackert navigerandes förbi de verkliga problemen som den svenska privata tjänstesektorns kollaps och högskattesamhällets urartade hellenistiska fas.

Vill du ge 300 kronor i handen till barnvakten måste du betala henne 724 kronor före inkomstskatt, arbetsgivaravgift och moms. För att du i sin tur ska tjäna ihop de 724 kronorna måste din arbetsgivare betala dig 1352 kronor före skatt.

Inte en gråsossarna följer sina egna lagar här. Det blir svart eller inget. Och RUT är väl närmast ett sätt att stimulera bort dylika pinsamma skattesvulter.

Om det ska betraktas som en SUBVENTION eller ej vet jag inte – städar man själv – behåller man ju pengarna…? Och vad är egentligen skillnaden mellan att betala asmycket eller skitmycket i skatt?

#6 erik on 8 March 2010 at 12:17 pm

jag undrar om alla försök att fånga in debatten om hushållsnära tjänster inom ramarna för en debatt av motsatser såsom för/mot, kärnfamiljens fortlevnad/dess uppslittring, individ/stat, hushåll/samhälle, inte täcker över den underliggande ideologiska frågan. när du, rasmus, frågar efter hushållen, istället för efter tjänsterna, är detta ett steg i rätt riktning, men hushållet måste tänkas ihop med tjänsterna för att denna debatt, och även mer grundläggande, de möjligheter för en sådan debatt och ett sådant sammankopplande av hushållet med samhällsekonomin, ska kunna uppstå. vad är alltså möjlighetsbetingelserna för dessa motsatser? motsatser som täcker över dess ödeläggande grund, som det spindelnätet som fångar in allt, och tilldelar varje offer en given plats i rutnätet, men ändå lyckas att vara osynligt.

den moderna ekonomin är inte längre blott produktion av varor eller en ökande grad av tjänster, den är numera den symboliska byteslag inom vilken vi snart riskerar att tänka alla möjliga kategorier. som tiden blev till en resurs som vi nu måste hushålla med, strax efter industrialismens genombrott, är snart alla våra handlingar utsatta för det osynliga övergrepp som marx profetiserade, nämligen, hela samhället kommer att subsumeras under kapitalets lagar. våra handlingar, även våra gester, kommer endast att ha värde som fetischer, bytesvaror under en generell ekonomi.

det är då inte förvånande att se hela debatten utvecklas till en fråga om ekonomisk nytta, även av en steriliserad vänster. symptomatiskt är det att esbati förklarar tjänsternas framväxt endast pga av industrialismens automatisering:

“Vi vet att fler kommer att arbeta inom tjänstesektorn i framtiden – det är en naturlig följd av rationaliseringar inom industriell produktion.”

sorgligt att han inte ser det generella mönster av informatisering och problemet med producerandet av en spindelväv av relationer mellan den alltmer osynliga staten och individer, som inte längre har en möjlighet att dra sig undan från denna biopolitik.

måste vi inte ifrågasätta hushållet s o m utgörandes av möjliga tjänster, där varje akt, från diskning till sex, kan få ett pris, bytas ut mot en annan människa?

#7 Bengt on 8 March 2010 at 4:51 pm

Intressant vinkel här från svenskan:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/grov-overskattning-av-rutavdragets-effekt-pa-jobben_4389509.svd

#8 ctail on 9 March 2010 at 8:58 am

Man kan reflektera över engelskans uppdelning i household resp. housekeeping, som ungefär sammanfaller med SAOB:s betydelseuppdelning. Hålla eller behålla? Subtil skillnad.

F.ö. har du råkat skriva SAOL i st.f. SAOB i första hänvisningen.

#9 Jay-D on 9 March 2010 at 10:31 am

Man kan inte “diskutera” om det här är en subvention eller inte. Det ÄR inte en subvention. Det är en skattesänkning. Att kalla det för en subvention är ett ohederligt sätt att antyda att de som är för avdraget vill skänka pengar till den lata medelklassen som inte vill städa själv.

Sen kan man, precis som du gör, diskutera att det är en godtycklig och styrande skattesänkning. Det är en viktig och intressant fråga, men något helt annat.

#10 COPYRIOT | Från tvättlina till arbetslinje on 17 August 2010 at 9:14 pm

[…] Ifrågasätt hushållen, inte bara tjänsterna […]

#11 Vad vill de gröna? - strötankar och sentenser on 9 May 2016 at 4:37 pm

[…] antagande kan problematiseras. Som Rasmus på Copyriot påpekar är kärnfamiljen som hushållsenhet en högst modern […]

Kommentera