Ifrågasätt hushållen, inte bara tjänsterna

Så mycket har sagts av andra om avdragskarusellen och jag tänker inte tråka ut någon, allra minst mig själv, med siffror. Kloka saker som redan har sagts tänkte jag inte upprepa. Framför allt tänker jag inte ge mig in i den pseudodebatt där man antingen är “för hushållsnära tjänster” eller “mot”. Frågan är om staten ska ge en särskild skatterabatt på betalningen för en viss grupp av tjänster. Rabatten fungerar i praktiken som en subvention, även om man kan diskutera huruvida den i formell mening är det. En klar parallell finns i frågan om avdragsrätt för kultursponsring, en typ av subvention som väcker stora frågor om vad som räknas som “kultur”.

Vad jag intresserar mig här är varken tjänsterna i sig eller skattesatserna, utan begreppet “hushållsnära”. Formellare uttryckt i Skatteverkets vokabulär: “hushållsarbete” (RUT) som tillsammans med “ROT-arbete” utgör den avdragsgilla kategorin “husarbete“.

Hushåll är ett sådant ord vars innebörd tycks ha förskjutits över seklernas lopp. Närmare bestämt har det skett ett förtingligande. Om vi konsulterar SAOL (1932) förklaras hushåll i första hand som en verksamhet:

1) värksamheten eller förhållandet att förestå hus och hem och sörja för anskaffande av medlen för familjens och husfolkets uppehälle; hushållning; särskilt om den värksamhet som består i hemmets skötsel och i synnerhet anskaffande av födoämnena och tillredning av födan

Ordet hushåll har också använts i en allmännare bemärkelse om alla de processer som handlar om att hushålla (med knappa resurser). Utifrån dessa definitioner blir uttrycket “hushållsnära tjänst” närmast en tautologi. Om hushåll inbegriper försörjning, som SAOB:s definition angav, kan man också fråga sig vilka tjänster som inte är hushållsnära.
Först på tredje plats anger SAOB en betydelse av “hushåll” som ligger närmare en samtida politisk tillämpning. Betydelsen kretsar kring härden och den grupp av människor som fyller sina magar med mat därifrån:

3) konkret: hem med särskild tanke på den värksamhet som åsyftar hemmets skötsel och i synnerhet anskaffande och tillredning av födan; hem med egen mathållning; ofta särskilt med tanke på eller övergående till att beteckna sammanfattningen av de personer som tillhöra hemmet eller (regelbundet) intaga sina måltider där.

Varför ska det vara förmånligare att hyra hem en kock än att köpa mat från en restaurang, frågar sig Anna Ardin. Att subventionera hushållsarbete genom skatteavdrag innebär i praktiken att sysslor styrs till hemmets sfär. Isobel skriver:

det är synnerligt problematiskt att styra konsumtionen just till det egna hemmet. Det finns en kärnfamiljs- och hushållsnormering i RUT/ROT som söker konservera och gynna en viss sorts livsstil där allting som sker inom det egna hemmet är att föredra framför det som sker utanför.
Nu har vi också i övrigt en del sådan styrning, det är lägre skatt på mat du hämtar med dig än sådan du äter sittande på en restaurang, t ex, men det blir ju inte bättre av att utvidga hemfixeringen. Även bortom maktproblemen finns konstigheter i hemgynnandet. Varför vill staten så gärna att vi ska hålla oss var och en i varsitt hem?

Ändå är det inte fullt så enkelt som att avdragen gynnar allt som görs inom hemmets fyra väggar, på bekostnad av allt som sker utanför. Allt som sker i hemmet är inte en del av hushållet, skattetekniskt betraktat. Datorer är exempelvis inte del i hushållet, eftersom datorsupport inte kan dras av som hushållsnära tjänst. Över huvud taget tycks hushållsbegreppet ha en slagsida mot manuellt kroppsarbete. “Hyra av städrobot ger inte rätt till skattereduktion”, upplyser Skatteverket.

Hushållsnära antyder att tjänsterna inte behöver vara en del av hushållet, bara i närheten. Ordvalet kan tolkas på minst två sätt. Antingen antyder det en norm om att ett hushåll i normalfallet består i sysslor som utförs av en kärnfamilj, så att det som görs av inhyrd personal inte är hushållssysslor utan bara hushållsnära.
Eller så förstår man närheten i geografiska termer. Jag har en cykelverkstad på bottenplanet i mitt hus, den är alltså hushållsnära – men såvitt jag förstår får jag inte göra avdrag för cykelreparation. “Putsning av matsilver ger rätt till skattereduktion”, däremot, “förutsatt att arbetet utförs i bostaden”.

Gällande lagtext definierar det hushållsarbete i sju punkter:

1. Städarbete eller annat rengöringsarbete som utförs i bostaden.
   
2. Vård av kläder och hemtextilier när vården utförs i bostaden.
   
3. Matlagning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden.
   
4. Snöskottning som utförs i nära anslutning till bostaden.
   
5. Häck- och gräsklippning samt krattning och ogräsrensning som utförs på tomt eller i trädgård i nära anslutning till bostaden.
   
6. Barnpassning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden samt lämning och hämtning till och från förskola, skola, fritidsaktiviteter eller liknande.
   
7. Annan omsorg och tillsyn än barnpassning som en fysisk person behöver och som utförs i eller i nära anslutning till bostaden eller i samband med promenader, bankbesök, besök vid vårdcentral eller andra liknande enklare ärenden.

Lagen opererar med tre grader av närhet, vad gäller hushållets förhållande till bostaden. Vissa sysslor måste utföras i bostaden, inomhus. Andra sysslor går även an att utföra i trädgården. Enligt en strikt tolkning av lagen får man dock inte göra avdrag för att hänga tvätt utomhus.
Slutligen finns det en intressant kategori av sysslor som kan definieras som hushållstjänster trots att de sker på helt annan plats än hemmet. De kan dock inte utföras ensam utan endast i sällskap med någon som är antingen ett barn, en gamling eller en sjukling. Att betala någon för att lämna och hämta barn på dagis eller ridskola är avdragsgillt, men bara om det är en effektiv transport – om tjänstefolket stannar till på vägen för att leka på en lekplats vill staten inte längre subventionera arbetstiden. Möjligtvis om lekplatsen ligger “i nära anslutning till bostaden”. Jag antar att prejudikat saknas.
Barnpassning ska ske i hemmet och när barn inte är i hemmet så är de på “fritidsaktiviteter” mellan vilka de ska transporteras. Gamlingar får däremot gå på promenader, ledsagade av statssubventionerat tjänstefolk. Men de får inte hämtas och lämnas på nöjen, utan bara utföra “enklare ärenden”. Det är en smula kuriöst att lagtexten exemplifierar med bankbesök. Vi vet ju alla att gamlingar inte klarar av att använda internetbank! Den som skulle behöva hjälp med att använda internetbanken, eller att gå en allmän datorkurs, får dock inte dra av den eventuella kostnaden.

(Fast nu sa Isobel till mig igår att det tydligen finns planer på att utvidga avdragsrätten så att även datorsupport räknas som en del av hushållet. Det skulle tvinga Skatteverket till en nya gränsdragningar för vad som är ett hushåll i ett distribuerat nätverk. Jämför även med min posthumanistiska kritik av Radiotjänst.)

Ali Esbati skriver om hela grejen under den intressanta rubriken “Subventionerad avmodernisering“. Är det antimodernism att införa avdragsrätt för tjänster som sker i hemmet? Ja och nej, skulle jag säga. Här kan vi verkligen tala om upplysningens dialektik.
Traditionellt har det betraktats som en typisk modernisering att överföra en allt större del av matlagningen till industrier som tillverkar halvfabrikat. En skattepolitik som beskattar djupfryst men tillåter avdrag för en kokerska är då utan tvivel avmoderniserande.
Å andra sidan är kärnfamiljen som hushållsenhet en högst modern företeelse. Modern betyder i sammanhanget att kärnfamiljen kan kopplas samman med urbanism, industrikapitalism och hela den borgerliga uppdelningen av världen i en privat och en offentlig sfär. Förmoderna samhällen har hållit hus på en stor mängd andra sätt, som i hög grad varit mer kollektiva. Man kan exempelvis turas om att ta hand om varandras barn.
Ingenting säger att en modern praxis nödvändigtvis alltid måste vara mer effektiv än en förmodern. Att laga mat och uppfostra barn inom så pass små enheter som kärnfamiljer är uppenbart mer resurskrävande än att hjälpas åt. Och att trixa med avdrag är ofantligt mycket krångligare än att tillämpa den medeltida skattekonstruktionen “härdskatt“: en skatt per eldstad. Även om härdskatten knappast kan kallas för progressiv, gav den klara incitament för större hushåll än bara två vuxna plus barn.

Kärnfamiljen befinner sig idag i kris. Konstruktionen är inte anpassad för att både mannen och kvinnan ska lönearbeta. Krissymptomen har visserligen lindrats genom att en rad institutioner, skattefinansierade eller på en öppen marknad, tagit över sådant som inte behöver göras i hemmet. Dagis är det kanske viktigaste exemplet på en sådan modern institution. Men det räcker inte. Vi jobbar alldeles för mycket, avlönat och oavlönat, de flesta av oss.
Subventionerade hushållstjänster kan ses som en ytterligare form av institution som håller kärnfamiljen intakt – för den lilla klick som har råd – genom att lagen befäster en skarp gräns mellan hushållets insida och utsida. För att korsa gränsen gäller F-skattsedel som pass. Att däremot konstruera andra slags hushåll, eller allianser för ömsesidig hjälp mellan hushåll, är ingenting som uppmuntras. Vad händer med möjligheterna för en oavlönad barnomsorg som överskrider kärnfamiljens ramar? Här finns många frågor att ställa, inte minst vad gäller tillgång till rum.

Bilden längst upp i inlägget föreställer Hestia, den husliga härdens gudinna i antikens Grekland, motsvarad av romarnas Vesta.
Inlägget får avslutas med en bild på Chantico – aztekernas gudinna för den husliga härden samt för vulkaner.