- Copyriot - https://copyriot.se -

Hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla

Varning för posthumanismen!” ropar Smålandsposten efter att ha läst Isobels text i Arena 1/2010. Smålandskonservativa ledarskribenten Marcus Svensson förfasar sig:

Med begreppet posthumanism får kollektivismen en ny modern språkdräkt. Frilansskribenten Isobel Hadley-Kamptz påstår på fullaste allvar att hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla. Det är inte bara meningslöst att dra strikta skiljelinjer mellan olika hjärnor, skriver hon, utan också mellan människa och maskin.

Om inte dessa strikta linjer upprätthålls, menar Marcus Svensson, riskerar vi bland annat “ökad kvotering inom föräldraförsäkringen” – och han syftar förstås på individuell föräldraförsäkring. En smått paradoxal men alldeles utmärkt konsekvens av individens upplösning, om det nu skulle bli så!
Kvotering (i ordets egentliga bemärkelse) är alltid en konsekvens av individualism, om än inte den enda möjliga konsekvensen. Utan en individualistisk grundförståelse går det inte att föra en politik som framhåller kvotering som lösning på problem. Vad är det som kvoteras, om inte separata individer? Ett perspektiv som utgår från att vi alltid redan är sammankopplade pekar snarare bortom sådan matematik.

Marcus Svensson passar på att fäktas lite mot en välkänd fiende, socialkonstruktivismen:

Att människan är en social varelse och utvecklar sin personlighet i gemenskap med andra innebär inte att hon kan reduceras till en social konstruktion.

Helt rätt! Att reducera människan till en “social konstruktion” är ett otyg som fortfarande är alltför vanligt inom olika akademiska nischer. Men vem polemiserar Marcus Svensson mot i det här fallet? Jag kan inte se att någon av de tre skribenterna om individens upplösning i senaste Arena – vare sig Isobel Hadley-Kamptz, Karl Palmås eller Cecilia Åsberg – gör misstaget att reducera någonting till en social konstruktion.
Visst – allting omkring oss är konstruktioner! Såväl idéer som måltider som nätgemenskaper som spädbarn som ekosystem är konstruerade. Men ingenting är enbart en “social” konstruktion. Tanken på “det sociala”, självständigt existerande som en substans att forma, är närmast att betrakta som vidskepelse.

Cecilia Åsberg uttrycker det strålande i Arena:

Gränsen för vad som är en människa, biologiskt sett, och vad som är kroppens insida och utsida är tveklöst flytande. Det intygar också de sex hundra arter av aneroba bakterier i munnen som neutraliserar de gifter som växter vi äter producerar för att skydda sig. Liksom de fyra hundra arter av bakterier som har koloniserat våra inälvor så vi kan smälta och tillgodogöra oss maten – och som tillsammans väger cirka två kilo.

Sådant är hotfullt för vår tids liberalkonservativa, vilka resonerar som om världen skapades i Königsberg på 1780-talet (i sanning en grund form av kreationism). Men att människor genomkorsas av smittor är ingenting som kvasiradikaler har hittat på – det är ett strikt vetenskapligt faktum, med politiska konsekvenser. Tänk bara på hela komplexet av köttproduktion, influensa, antibiotika och vaccin – där kommer vi inte långt om vi fortsätter att bygga all politik på fantasin om autonoma individer, eller för den ellen på fantasier om “sociala konstruktioner”.

Nej, det finns inget av socialkonstruktivism i det som Isobel formulerar här:

Den kognitiva kollektivism som finns immanent i vår hjärna har blivit verklighet via TCP/IP. I de omedelbara och oändliga feedback-loopar som triggar våra hjärnor i diskussioner i irc-kanaler, på bloggar, twitter eller i det direkt kollektiva skapandet i exempelvis etherpads, omformas medvetandet från upplevd avskildhet till upplevd gemenskap. Det är inte alltid okomplicerat. Triggersystemen är extremt kraftfulla och den intellektuella slembildningen är mer beroendeframkallande än mycket annan mänsklig samvaro. Upplevelsen av att faktiskt inte veta var ens egen hjärna slutar och andras börjar, tillsammans med den än mer euforiska insikten om överlägsenheten i det kollektiva medvetandet ger kickar som är hårdare än aldrig så starka förälskelsehormoner. Att finnas i detta gör mig smartare, att dela hjärna med dem som gör den, oss, bättre.

35 Comments (Open | Close)

35 Comments To "Hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla"

#1 Comment By Kalle P On March 3, 2010 @ 9:56 am

Exakt – “the world is constructed, but not socially constructed” – även det som folk kallar “socialt” är ju konfigurerat av icke-mänskliga aktanter. Men detta är ju inte första gången vi ser exempel på den tröghet med vilken idéer når/inte når ledarskribenters hjärnor.

Om grejen “inte signalkälla, signalfilter”: Redan den gamle Gadelius slog ju fast detta. Och han var ju Överläkare vid Stockholms Hospital. Doen’t get much more Vetenskapligt than that.

#2 Comment By P O On March 3, 2010 @ 10:08 am

Vad (social)konstruktivismens kritiker sällan förstår (eller vill förstå) är *vad* konstruktivister menar är konstruerat. Få har gjort en sådan insats för att på ett pedagogiskt sätt begripliggöra detta som Ian Hacking.
[1]

#3 Comment By Björn On March 3, 2010 @ 10:13 am

Klart människan är en social konstruktion! Precis som kön! Och art, det finns ingen principiell skillnad på en människa och en vandrande pinne!

/Björn, social konstruktion

#4 Comment By P O On March 3, 2010 @ 10:17 am

Björn: Det är därför man ska läsa Hacking. Människan är ingen social konstruktion. Däremot är varje idé om människan en social konstruktion.

#5 Comment By Marcus On March 3, 2010 @ 10:24 am

Cecilia Åsberg-citatet visar den uppenbara svagheten med kvasiradikalismen, tycker jag. Att bakterier är involverade i matsmältning etc innebär ju inte alls en sammanblandning mellan människan och bakterien utan att ett utbyte mellan distinkta livsformer sker och är en förutsättning för dem båda. Huruvida utbytet sker innanför eller utanför kroppen är dessutom faktiskt helt irrelevant.

Kvasiradikalismen överdriver svårigheten att dra gränser, eftersom den implicit bygger på relationistisk metafysik: Den förutfattar att “ting/objekt/företeelser definieras helt av sina relationer”, därför är varje relation, oavsett vilken typ och vad den har för inverkan på tinget, ett tecken på att tinget egentligen inte existerar som ett ting – utan bara som kvasiobjekt… Cirkelresonemang, I say.

Vad Åsbergs exempel i själva verket visar är att vi omöjligt kan tala om kollektivism: Människan och hennes värld består inte enbart av relationer mellan människor. Posthumanismen är inte antropocentrisk, den ser ingen hierarki mellan olika livsformer, mellan livsformer och döda objekt, utan bara hur alla dessa existerar i utbyte med varandra.

Kvasiradikalismen är EN av fler möjliga posthumanismer/naturkulturradikalismer. I min mening inte den bästa… ;-)

P O: Med detta resonemang i ryggen vill jag påstå att inte ens idén om människan är en helt och hållet social konstruktion: Den bygger om inte annat på observationer av människans olika manifestationer i världen. Dessa manifestationer är ohjälpligt relaterade till andra objekt, levande och döda…

#6 Comment By rasmus On March 3, 2010 @ 10:28 am

P O: Jag förstår vad du menar – varje idé om människan är en tankekonstruktion. Men vilka idéer vi kan tänka beror också på hur våra hjärnor är konstruerade. Visserligen är våra hjärnor (som Isobel nämner i sin text) biologiskt sett väldigt lika varandra, vilket gör att vi inte behöver ta jättestor hänsyn till detta. Men å andra sidan är det ett faktum att exempelvis ett ihärdigt bruk av vissa droger kan ändra förutsättningarna för vilka idéer av människan som får företräde. Vi kan heller inte bortse från att en diagnos som autism – även om diagnoser är historiskt föränderliga idéer – sannolikt har viss neurobiologisk grund. Autism kännetecknas väl av något annorlunda idéer om andra människor, vilket då inte enbart är en “social konstruktion”.

Jag refererade Bruno Latour i ett inlägg från januari skrev jag:

Han skriver att många abstrakta termer är “bra substantiv, men dåliga adjektiv och förskräckliga adverb”. Applicerat på frågan om det subjektiva, kan vi då acceptera begreppet “subjektivitet” – som beteckning på ett resultat av diverse processer, en relativ stabilisering. Däremot finns det goda skäl att avvisa adjektivet “subjektiv”, för det duger inte till att beskriva eller förklara någonting.

Bruno Latour diskuterar egentligen just ordet “social”. Jag ser ytterst sällan att det är berättigat som adjektiv.

#7 Comment By Jimmy On March 3, 2010 @ 10:29 am

Kul att vi valde ut exakt samma stycke av Isobel Hadley-Kamptz att citera (du i denna bloggpost, jag i förordet till En liten bok om slem).

#8 Comment By Kalle P On March 3, 2010 @ 10:35 am

Rasmus: Apropå “En liten bok om slem” – kan man skicka ett recensionsex till dig, via typ Metro eller något?

#9 Comment By rasmus On March 3, 2010 @ 10:37 am

Kalle P: Vill absolut ha! Varför inte bara skicka hem till mig?

#10 Comment By P O On March 3, 2010 @ 10:41 am

Marcus, Rasmus: Visst, jag håller med i era synpunkter, om ni menar att det finns biologiska förutsättningar för de konstruktioner vi kan konstruera. Mitt inlägg var nog mer riktat mot de som tror att konstruktivister avser att ting är socialt konstruerade. Det flesta konstruktivister jag har läst berör främst epistemologi och inte ontologi, dvs det vi vet är konstruerat medan det som finns är knepigare.

Rasmus: Socialt är ett lurigt begrepp. Menar du (och Latour) att intersubjektiva idéer inte kan betecknas som *socialt* konstruerade? Kan inte en gemensam idé om något kallas social?

#11 Comment By T On March 3, 2010 @ 10:41 am

Jag skulle vilja påstå att det inte är en binär fråga – hjärnan är både en signalkälla och signalfilter. Jag vill hänvisa till Douglas Hofstadters utmärkta böcker i ämnet – “Gödel, Echer, Bach – An eternal golden braid” och den lite enklare “I am a strange loop” . Att säga att hjärnan enbart är ett signalfilter gör den extremt passiv och implicerar en determinism som inte finns där. Signalfiltreringen är absolut närvarande (och går att manipulera med diverse psykoaktiva ämnen), men hjärnan ger även upphov till signaler då de “högre” mönstrena (där kollektivet av olika “jag” residerar) direkt påverkar signalgenerering i form av kemiska rekationer, elektriska impulser och okontrollerat bloggande.

/T

#12 Comment By P O On March 3, 2010 @ 10:42 am

Kalle P: Jag recenserar till och från böcker på Västerbottens-Kurirens kultursida (bl a har jag recenserat Rasmus bok). Du får gärna skicka ett ex även till mig. Har du någon e-postadress jag kan skicka min fysiska adress?

#13 Comment By Marcus On March 3, 2010 @ 10:49 am

Jag håller förresten med T i den sakfrågan: Hjärnan är ett objekt. Objektskap är alltid en generativ mekanism. Hjärnan är även en signalkälla, men knappast på det sätt som individualsubjektivister föreställer sig.

#14 Comment By monki On March 3, 2010 @ 11:13 am

Ja, signalfilter antyder att de få signaler som släppt in inte behandlas. Signalmodulator eller signalprocessor (beroende på om man föredrar metaforer från synt- eller datorvärlden) kan också läggas till.

#15 Comment By On March 3, 2010 @ 11:23 am

För att det ska gå att karaktärisera hjärnan som ett signalfilter (eller – om man föredrar det – som en signalkälla) i mellanmänsklig mening måste man ironiskt nog dra en ganska skarp funktionell gräns mellan hjärnan och resten av kroppen. I verkligheten är hjärnan (i förening med resten av kroppen) givetvis både ett signalfilter och en signalkälla. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Var skulle signalerna annars komma ifrån? Och hur skulle en biologisk varelse kunna uppfatta något som (önskvärda eller icke önskvärda) signaler om den inte själv producerade sådana?

#16 Comment By Linus G Thiel On March 3, 2010 @ 11:27 am

Marcus skriver:

Att bakterier är involverade i matsmältning etc innebär ju inte alls en sammanblandning mellan människan och bakterien utan att ett utbyte mellan distinkta livsformer sker och är en förutsättning för dem båda. Huruvida utbytet sker innanför eller utanför kroppen är dessutom faktiskt helt irrelevant.

Det verkar som om sammansättningen av de här bakterierna är avgörande för vilken typ av mat vi kan smälta. Det skulle förklara sådant som att någon som varit rejält magsjuk, t ex på en resa, efter magsjukeepisoden inte längre kan äta samma mat som tidigare.
Då skulle denne någon gjort sig av med sin ursprunliga bakterieflora (som kan ha byggts upp under hela livet) och istället fått en ny, som inte kunde smälta samma mat.

Men vilken mat man tycker om, och kan ät, definierar väl i högsta grad vem vi är som personer? Isåfall skulle jag säga att det är någonting mer än att vi bara lever i symbios med varandra – jag kan inte byta mina bakterier mot dina, utan att i någon mening bli en annan person.

Eftersom det är just min personliga bakterieflora, som byggts upp under lång tid och förmodligen också gått i arv, och påverkats av umgänge och släkt under lång tid, skulle jag också säga att det är högst väsentligt huruvida jag bär den med mig inom mig, eller ej.

“Vad är det du har i påsen, Linus?”
“Äsch, det här, det är bara min gamla vanliga bakterieflora!”

#17 Comment By monki On March 3, 2010 @ 11:38 am

Marcus: ““ting/objekt/företeelser definieras helt av sina relationer”, därför är varje relation, oavsett vilken typ och vad den har för inverkan på tinget, ett tecken på att tinget egentligen inte existerar som ett ting”

Jag vet inte var citatet kommer ifrån, men det verkar märkligt att först mena att ett ting definieras helt av sina relationer och sen mena att relationerna kan ha inverkar på ett ting.

Då skulle man behöva säga att ting är enbart är en behållare för _externa_ relationers inverkan (vilket förutsätter en skarp gräns). Det är ju lite av socialkonstruktivismens problem. Att man måste dra en skarp gräns mellan dels biologi och det sociala samt människans insida och utsida. T.ex får ju gener inte ha någon som helt effekt på människan för att det ska funka (biologiska OCH innanför människan), men kanske baciller (biologiska men utanför), fast helst bara “det sociala”.

#18 Comment By Matte On March 3, 2010 @ 11:43 am

Isobels liknelse mellan kognitiv kollektivism och TCP/IP är mycket intressant. Kan samma resonemang appliceras på samhället och dess utformning? Dvs att samhället inte behöver någon central server/router i form av en centralstyrd stat?

#19 Comment By R.O On March 3, 2010 @ 12:40 pm

Jag vet inte om jag köper idén om en distribuerad hjärna. Även om andra människor i hög grad påverkar oss(hur vår hjärna fungerar som “signalprocessor”) är vi ändå individer. Även de som förespråkar en traditionell individualism erkänner ju att vi påverkas av vår miljö och av relationerna till andra människor(något som är rätt självklart). Jag kanske bara är trög, men jag ser inte “grejen” riktigt, det hela framstår för mig mest som ett sätt att artikulera vikten av sammanhanget, som ett perspektiv eller en artikulering av vissa värden.

#20 Comment By johan On March 3, 2010 @ 12:46 pm

Riskerar inte en filtermetafor att överreducera åt andra hållet, så att den enskilda organismen blir helt utan möjligheter till agens? Menar t.ex. inte Latour och hans crew att agens kan uppstå i alla möjliga olika slags nätverk? Inklusive ett enda nervsystem?

#21 Comment By Olof On March 3, 2010 @ 2:43 pm

Var går gränsen för filter och källa? I detta fallet så har jag svårt att tänka mig att det finns en.

#22 Comment By Marcus On March 3, 2010 @ 3:17 pm

Linus (och monki också, delvis): Poängen jag vill åt är att oavsett vilken typ av relation du har med dina bakterier så är ditt utbyte av denna relation ditt och bakteriernas deras. Det är inte ert tillsammans som en helhet. Det ni har mellan er kan inte förstås som en gemensam sak för er båda – så att man därför bör se er som ett, eller i alla fall era gränser som diffusa. Det är faktiskt inte så svårt att skilja på en bakterie och en människa som kvasiradikalerna vill få oss att tro…

Du är den du är som en följd av hur du omvandlar stimuli, input av energimateria, från världen till skillnad för dig, och detta är något skilt från bakteriens sätt attmvandla stimuli.

Vad som ställer till det är att vi gärna vill förlägga en sak som en matvana till ett objekt eller kvasiobjekt, att matvanan skulle tillhöra objektet eller kvasiobjektet. Det är en kvarleva från antropocentrismen antar jag, och om vi tror oss behöva luckra upp gränserna för människan får vi smeta ut även matvanan över detta nya diffusa. Jag ser snarare matvanan som ett nytt, fristående objekt i sig, producerat av många andra fristående objekt: Dig, bakterierna, klimatfaktorer etc. Den är inte en del av dig utan något du producerar – en effekt av hur du manifesterar dig i världen.

Poängen är ändå posthumanistisk, postantropocentrisk, naturkulturradikal.

#23 Comment By Simon On March 3, 2010 @ 4:50 pm

Från min tid som kognitionsforskare minns jag det som att om man tar bort hjärnbarken på en katt så har katten “ångest” hela tiden. Hjärnbarkens funktion blir att ordna verkligheten så att den inte blir så hotande — en sorts filter, kan man säga.

Under hjärnbarken finns det förstås en massa saker vars funktion är lite mindre uppmärksammad, som man kanske kan sammanfatta som “signalkälla”.

Fokuset på hjärnan som “filter” stämmer väl överens med idén om “rationalitet” som “intelligens”. Den rationella maskinen som med hjälp av hjärnbarken ordnar världen producerar mycket av det som mäts i traditionella intelligenstester.

Under ytan (bokstavligt sett när det gäller hjärnan, alltså) finns kanske mer av det som gör oss till individer, om vi letar med andra metoder än de vanliga.

#24 Comment By Marcus On March 3, 2010 @ 7:38 pm

monki: Jag skulle kanske ha satt citationstecken om “ting”. Blir det begripligare då? Om allt definieras av relationer har vi ju inga ting i egentlig mening.

Och du har rätt om socialkonstruktivism, naturligtvis.

(Att ting defineras helt och hållet av sin relationer är ett sätt att tala om metafysisk relationism. Formuleringen är hämtad direkt från Whitehead. Den slarvigt skrivna fortsättningen om relationers inverkan på ting var min egen. Därför förvirrade den mer än förtydligade.)

#25 Comment By J.S. On March 3, 2010 @ 9:41 pm

Zzz… jag blir alltid lika förvånad över de som verkar tro att syftet med att vara vetenskapligt verksam/trovärdig är att ha hittat “sin” grand theory och därmed “inte köpa” något annat. Vet inte hur många gånger jag hört nyfrälsta(!) studenter som skall förklara hur “allt är kemi”, “kognition”, “ekonomi”, “biologi”, “sociala strukturer” eller vad de nu läst in sig på de senast åren.

#26 Comment By Björn On March 4, 2010 @ 1:52 am

Ni är alla intressanta konstruktioner i min hjärna!

#27 Comment By Kalle P On March 4, 2010 @ 4:06 pm

@PO: Den finns här
[2]

#28 Comment By jonnie On March 5, 2010 @ 3:04 pm

J.S : ännu mer zzzz med folk som inte hittar passion i några teoribildningar. folk som suckar surt istället för komma med rimliga invändningar eller nya tillskott.

#29 Comment By Fahlström On March 6, 2010 @ 9:48 pm

Vad är det för fel med individen? Bara för att vi reagerar på och formas av vår omgivning betyder väl inte att man inte kan separera de två. Med det sagt så betyder ju inte det att vi som separata individer inte tillsammans kan bygga en intelligens utöver vår egen. Ta kroppen, en cell upphör inte vara en cell för att den är del av ett organ, som i sin tur inte upphör vara ett organ för att det är del av en kropp.

#30 Comment By J.S. On March 8, 2010 @ 11:11 am

Att uttrycka sig insnöat och i värsta fall naivt är ju inte direkt kopplat till passion…

#31 Pingback By Kreivo|kreemo|kreado On March 11, 2010 @ 5:14 pm

[…] (Isobel Hadley-Kamptz, sedan debatterad här och här) pratade om hjärnan som ett signalfilter och inte en signalkälla. Denna någon tycker att det […]

#32 Pingback By Kommentar om något som är ett tillstånd, inte en –ism. | tes antites protes On March 27, 2010 @ 9:19 pm

[…] sin i Glänta formulerade utsaga att ”Hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla”, Rasmus Fleischer ger kritikerna rätt i att socialreduktionism är torftigt och felaktigt, men knappast något som […]

#33 Pingback By Σύνεσις – Vi aristoxenianer skiter i λόγος On April 19, 2010 @ 12:17 pm

[…] andra ord: “Hjärnan som signalfilter” (här, här och […]

#34 Pingback By COPYRIOT | Resistens och liberalism On June 2, 2010 @ 8:21 am

[…] Hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla […]

#35 Comment By restaurante marbella On June 14, 2011 @ 9:00 am

Good post once again! Thanks a lot!