Postmoderna femårsplaner

Politiska framtidsvisioner anses i allmänhet vara en fin sak. Danmarks regering presenterade i veckan tiopunktsprogrammet “Danmark 2020 — Viden, väkst, velstand og velfärd”.
Före år 2020 ska Danmark finnas på listan över de tio rikaste länderna och på listan över de tio länderna med längst livslängd. Vidare ska Danmark finnas på en fantasilista över världens friaste länder (att motverka “radikalisering bland unga” är ett av de danska kriterierna på frihet) och “danskarna ska vara ett av världens mest tillitsfulla och trygga folk”, med mera.

Min favorit bland danska bloggar sätter huvudet på spiken (och jag översätter eftersom det skamligt nog finns svenskar som inte kan läsa danska):

Planer som dessa är en slags postmodern version av femårsplanen. Postmoderna i det att de saknar politiskt innehåll – vilket vore synd att säga om Sovjetunionens femårsplaner. De är riktmärken, drömmar, avsiktsförklaringar, idéer om hur vi borde tänka oss att samhället skulle kunna vara.
Därmed rymmer de också en annan postmodern tendens: Det är inte längre staten som föreskriver i detaljer hur samhället ska inrättas och hur dess invånare ska leva. Det är individerna själva som ska klura ut hur de kan leva upp till de drömmar som statsledarna har.

Danmark är givetvis inte ensamt om att tillämpa en postmodern sovjetism. Bäst i klassen är EU-maskineriet, som våren 2000 bestämde att EU år 2010 skulle ha blivit “världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi”. “Lissabonstrategin” blev namnet på denna tioårsplan, som under hela nollnolltalen tjänade som motiv för att bland annat hetsa på diverse direktiv om “intellectual property enforcement” (Ipred1, Ipred2, Ipred3…)
Som uppbackning har man från EU:s håll varit frikostig med att stödja all möjlig forskning som resulterar i siffror på “de kreativa industrierna“. Även om det råder stor oklarhet kring hur dessa avgränsas, är nämligen alla överens om att denna grupp av industrier är nyckeln till att uppnå EU:s tioårsplan. Som alltså skulle vara uppnådd nu, år 2010. Vad som händer härnäst är oklart. Ingenting har hörts om att utvärdera resultaten. Undrar om inte rentav Sovjetunionen var bättre på sånt.

5 kommentarer ↓

#1 Johan on 27 February 2010 at 4:09 pm

Att som svensk inte kunna läsa danska måste väl närmast kräva en medveten ansträngning för att inte förstå?

//JJ

#2 Attila on 27 February 2010 at 5:32 pm

De danska planerna är en smula komiska, MEN att jämföra alla typer utav politiska projekt eller framtidsplaner med de sovjetiska 5-årsplanerna känns lite sökt. Och ordet “postmodern” var länge sedan man hörde ;-)

#3 Anomie on 27 February 2010 at 5:44 pm

Med tanke på att du redan stött på Zero books. så har de en bra bok om just detta ämne. Capitalism realism tar bland annat upp marknads Stalinsimen. Hur femårsplaner och byråkrati plötsligt är överallt.

#4 Fredrik on 2 March 2010 at 11:07 pm

Jag minns mycket väl hur mina norska vänner hade enorma bekymmer med att ens hjälpligt förstå skriven svenska. Jag kanske bör akta mig för att generalisera men gräset är inte alltid grönare på den andra sidan(i det här fallet talar jag självfallet om Norge, men jag vet inte om jag vill påstå att danskarna är särskilt mycket mer lärda i nordiska språk än svenskarna. Förfallet infinner sig över hela Norden).

#5 COPYRIOT | Mellan Hamburg och Hägersten on 3 March 2010 at 1:15 am

[…] Postmoderna femårsplaner […]

Kommentera