Trycket måste trappas upp i Gategate

Förra helgens inlägg här, “Hur vi stoppar Beukelmann Boys i Hornstulls tunnelbana“, blev oerhört uppmärksammat. Sveriges Television bad mig skriva en debattartikel, som nu ligger uppe på nätet, där jag försöker rikta uppmärksamheten på vad jag ser som kärnfrågan – Sveriges rätt unika lagstiftning som låter polisen godtyckligt frihetsberöva folk för att kolla deras kroppsvätskor.

Formatet gav inte utrymme för länkar, men jag lutar mig förstås mot det fantastiska grupparbete som har pågått under den senaste veckan. Särskilt några bloggposter förtjänar att nämnas, utöver Jesper Nilssons dokumentationer som fortsätter att uppdateras.
Förra helgen konstaterade jag att de skarpaste strukturella analyserna dittills hade kommit från liberalt håll. Särskilt nämnde jag Mattias Svensson och Oscar Swartz.

Sedan dess har #gategate kopplats till vidare politiska sammanhang genom ytterligare en rad av riktigt kraftfulla inlägg, som också bildade utgångspunkt för mitt debattinlägg. Om någon skulle ha missat – här följer listan på obligatorisk läsning:

Uppdatering – fler länkar till obligatorisk läsning trillar in:

Efter att alla dessa har tillkommit, stämmer inte längre mitt tidigare utlåtande om att alla de skarpaste analyserna kommit från liberalt håll. Särskilt de biopolitiska resonemangen hos Guldfiske är klart ickeliberala. Men här vill jag gärna klargöra att detta inte nödvändigtvis behöver motsvara en höger/vänster-skala. Det behöver inte ens korellera mot liberalismen som ideologi.
Liberala analyser är de som tar sin utgångspunkt i vissa individuella rättigheter, som polisen här uppenbarligen har kränkt. Resonemanget utgår från att det finns individer, autonoma subjekt som vill vissa saker, men som hindras från det trots att de lagen och moralen på sin sida. Biopolitiska analyser, å andra sidan, försöker ställa frågor om hur subjektiviteten i första taget uppstår och formas i samspel med sådant som polisiär maktutövning men också arkitektur samt givetvis ekonomiska förhållanden. Frågan blir då inte vilka rättigheter som polisen har kränkt, utan vilka konsekvenser det får med en polismakt som godtyckligt kan frihetsberöva människor för blodprov, baserat på så lösa indicier som rörelsemönster eller klädstil.
Även om det finns en grundläggande skillnad mellan den liberala och den biopolitiska kritiken, så står de knappast i motsättning till varandra utan är snarare komplement. Båda varianterna är nödvändiga, i det långa loppet, om förtvivlan ska kunna omsättas i politisk förändring.

Det allra mest uppfriskande med den här obehagliga historien är inte den minimala chansen att några snutar kanske kan få bli omplacerade till pappersarbete. Nej, det häftiga är just alla de produktiva politiska kopplingar som fortsätter att etableras. Torsdag eftermiddag twittrade jag:

Känns som att taggen #gategate börjar svälla över sina bräddar, måste nu kompletteras med allmänt #snuthat, kanske även #kroppskontroll

(Det senare begreppet är ännu inte särskilt väletablerat utanför vissa kretsar på IRC, men det syftar på ett brett spektrum av biopolitiska aspekter – statsmaktens befogenheter att kontrollera individers kroppar, såväl som individernas kontroll av egna kroppar exempelvis via droger, läkemedel, träning eller självsvält. Här finns kanske något att bygga på framöver.)

En aspekt av affären som jag i jämförelse inte finner särskilt fruktbar är den som handlar om de fantastiska möjligheterna i sociala medier. Visst är det rätt att ständigt utvärdera möjligheterna att övervaka polisiära övergrepp. Men det kan bara uppmärksamma problemen, inte lösa dem.
Detta handlar som sagt om mer än enskilda “rötägg”. Polis och väktarföretag har redan tidigare gett prov på olika tricks för att fortsätta ostört med övergrepp. De kan få arkitekturen på sin sida, som i tunnelbanans särskilda “avvisiteringsrum“. De kan maskera sig. De kan fiffla med hjälmnumrering. De kan tappa bort diverse uppgifter.
Kårandan kan inte betraktas som roten till det onda, utan som ett resultat av befogenheter som ger ett oerhört utrymme för godtycke och feghet. Jag skriver i min debattartikel:

David Beukelmann, chef på Stockholmspolisens ungdomsrotel och en gång i tiden ideolog för den hårt kritiserade Rejvkommissionen, jobbar nu hårt för att lägga locket på. Efter att bomben slagit ned på nätet skaldade hans patrull ihop två polisanmälningar mot Jesper Nilsson: En om ofredande, för att han fotograferat polismän i tjänst, och en om grovt förtal, för att han haft mage att uttala sig om polisinsatsen “på sin hemsida och på samtliga stora medier”. Det senare tyder på okunskap om Tryckfrihetsförordningen, inte bara hos gatupoliserna utan även hos polismyndighetens jurist Maria Emanuelsson, som uppges vara ansvarig för brottsrubriceringen.

Kolla själva i de fullständiga anmälningarna, som nu ligger uppe på Jesper Nilssons blogg. Gällande anmälan om ofredande, som poliserna gjorde först efter fem dagar, hänvisas till att fotografering minsann är “integritetskränkande”. Visserligen inte brottsligt att kränka någons “integritet”, men det är ett ord som ingen kan definiera och som makten därför tacksamt kan överta. Anmälan om grovt förtal är bara bisarr – smaka på den här biten:


Först en intressant notering. Jesper Nilsson använde inte, som anmälan påstår, ordet “extraknäcker” för att beskriva polisens biljettkontroller i tunnelbanan. Han använde däremot ordet “extrajobbar”, men det var i ett direkt citat ur ett inlägg här på Copyriot. Om någon har “utpekat polisernas så som klandervärda i sitt leverne” är det sålunda jag. Jag har även, likt massor av andra bloggare, återpublicerat Jespers bild på de två civilpoliserna, som heter Martin Bergström och Carl Larsson. Sist men inte minst så kan man mycket väl säga att jag medvetet velat utsätta deras chef, David Beukelmann, “för andras missaktning”, eftersom jag likt otaliga andra har gått i politisk polemik mot hans mångåriga arbetssätt.

Så nu frågar jag mig – kommer även jag att bli polisanmäld för förtal? Hur många bloggare måste inte anmälas? Har polisen någon trovärdig förklaring till att de bara anmäler Jesper Nilssons blogg?

Jesper Nilsson anklagas rentav för grovt förtal, som till skillnad från vanligt förtal kan ge fängelse. Därmed blir det i princip möjligt för polisen att göra en husrannsakan och stjäla hans elektronik som ett straff för att han pratat för högt, även om de inser att han aldrig kommer att bli fälld i domstol. Motivet till att brottet skulle vara grovt är att uppgifterna har spridits vidare på internet och att det sedan har funnits folk på typ Flashbacks forum som skrivit saker som kan uppfattas som mordhot. Nog är det underligt att Jesper ska göras ansvarig för detta?
Underligast av allt är dock att anmälan om förtal uttryckligen inkluderar att Jesper Nilsson har uttalat sig “på samtliga stora medier i Sverige”. Dessa medier har ansvariga utgivare. Om polisen menar att det har skett förtal via dessa medier, kan de inte underlåta att polisanmäla dessa ansvariga utgivare, men ingenting tyder på att sådana anmälningar har lämnats in. Allt tyder däremot på att det är första gången någonsin som polisen polisanmäler någon för att ha uttalat sig kritiskt om polisen i tidningarna. Det vore en sak om det var en förvirrad gatusnut som i vredesmod plottrat ned en sådan anmälan. Men här står det faktiskt:

Brottsrubriceringen har diskuterats med polismyndighetens jurist Maria Emanuelsson inför upprättandet av anmälan.

Att inga journalister ens har lyft luren till polisjuristen Maria Emanuelsson är ett mysterium. Särskilt som det ligger i tidningarnas eget intresse att deras källor inte ska vara rädda för att uttala sig. Trycket får inte släppa nu. Detta handlar om betydligt mer än en Kling och en Klang.

Uppdatering
Under det dygn som gick efter att detta inlägg publicerades, följde två tidningar min uppmaning och ringde upp Maria Emanuelsson. Fokus och Nyheter24 fick liknande svar från henne: hon har “fört en allmän diskussion om händelsen”, men inte talat om rubriceringen “grovt förtal”. Vilket betyder att poliserna ljuger i sin anmälan. Som en kommentator påpekar är det för övrigt ett brott att göra obefogade eller falska polisanmälningar. Att anmäla polisen för anmälan mot Jesper Nilsson vore däremot utan tvivel befogat. Dessutom torde det vara solklart tjänstefel att de inte samtidigt anmäler en rad svenska tidningar om de nu menar att grovt förtal har förekommit.

För övrigt håller jag med Johan Wirfält när han formulerar sin skepsis mot beteckningen “gategate” (som för övrigt lanserades av Planka.nu). Som hashtag på Twitter duger #gategate bra, men i andra sammanhang kan vi klara oss utan låneord, även om de har vitskvalitet.

53 kommentarer ↓

#1 stromectol generic name on 14 August 2021 at 5:56 pm

how do i take ivermectil

holy spinous process failure

#2 stromectol muscle pain on 7 September 2021 at 6:44 am

ivermectin dose

lack arthropathy obtain

#3 stromectol uses on 14 September 2021 at 8:49 am

can ivermectin get you high

please retrograde ejaculation angry