Som ni ser har Copyriot numera en Flattr-knapp uppe till vänster höger. Ett klick på knappens nedre, gröna del innebär att du visar uppskattning genom att “flattra” Copyriot – det vill säga, du ger då en andel av den fasta summa som du har valt att donera till bra grejer varje månad.
Än så länge är Flattr bara i betaversion med begränsat antal användare, men alla tycks vara överens om att här finns en stor potential. Bra sammanfattande bloggposter har skrivits av Johan Ronström och Fredrik Edin. Men även i massmedierna har Peter Sundes projekt fått bra publicitet. Det är mycket glädjande, eftersom sådant nog behövs för att nå den kritiska massan när tjänsten öppnas på riktigt.
Ändå stör jag mig något enormt på hur Flattr höjs till skyarna. Tre stycken mer eller mindre medvetna missförstånd genomsyrar skriverierna, eller åtminstone rubrikerna. Det påstås att Flattr skulle handla om:
- Att betala
- till artister
- för “innehåll” eller för upphovsrätt
Sålunda sätter Sydsvenskan en rubrik om att “Peter Sunde byter kurs” (vilket inordnar The Pirate Bay och Flattr i en enda berättelse vars enda dimension är huruvida betalningar ska ske eller ej). Metro försöker få till samma påhittade motsättning i sin artikel, “Nu vill pirat att du ska betala på nätet”, Danmarks Radio gör detsamma. DN publicerar sin artikel under metarubriken “Striden om upphovsrätten” och tolkar om Flattr som ett inlägg i “debatten” (bestämd form singularis). De projicerar den journalistiska klyschan om att hitta en mellanväg mellan “två extrema synsätt”. Någon bloggare slår fast att Flattr handlar om “just det – att ta betalt för innehåll på nätet”.
Alla dessa är fel ute.
- Flattr är inte en tjänst för att betala utan för att donera. Skillnaden borde inte vara så svår att begripa. Alla som har sett Flattr borde också inse att det inte kan användas som betalsystem. Mottagaren av donationer kan nämligen inte se vem det är som har donerat. Så låt oss kalla Flattr vid dess rätta namn: donationstjänst.
- Flattr kan i princip användas för att donera till vem som helst. Inte bara till “artister”, “upphovsmän” eller folk som sysslar med sådant som klassas som “kultur”. Såvitt jag förstår är det fullt tänkbart att Flattr kommer att användas av alla slags ideella organisationer för att låta folk skänka pengar. Vilken kyrka blir först ut att ta in kollekt via Flattr?
- Begreppet “innehåll” är i sig ett motbjudande sätt att reducera kulturprodukter till någon slags digital utfyllnadsmassa. Men ingenting säger att Flattr endast ska användas kopplat till digitala produkter. Som Johan skriver kan vi förvänta oss Flattr-knappar “på hemsidor för band, konstnärer, forskare, bloggare, teatrar, projekt, ja alla som har en verksamhet som ger kredd”. Donationerna behöver inte ha någon närmare koppling just till hemsidorna och de digitala filer som de gör tillgängliga.
Själv utgår jag från att politiska aktivister av olika slag kommer att pröva Flattr. Det blir, som Fredrik skriver, “ett riktigt hett alternativ till sunkiga stödpubar”.
Vissa har framhållit farhågor om att Flattr kan bli “en guldgruva för tveksamma personer att bluffa till sig pengar”. Sådana risker finns förstås alltid, men här gäller det att vara försiktig så att inte gränsen mellan bluff och ärlighet gör mer svartvit än vad den faktiskt är på nätet.
Tydligaste exemplet är väl en DJ som gör en bra mix. Folk vill uppmuntra detta genom att flattra till DJ:n, samtidigt som artisterna bakom inspelningen kanske blir utan donationer. Skulle detta vara en bluff? Givetvis inte – så kan bara den tänka som blandat ihop frivillig donation med obligatorisk betalning.
Gränsen är förstås flytande mellan en konstfärdig DJ-mix och att sprida tio MP3-filer i en torrent kallad “mina bästa sommarlåtar”. Men även den senare torrentmakaren måste i princip kunna bli flattrad, om det nu skulle finna folk som värdesatte hans torrent. Någonstans mellan dessa poler återfinner vi noggrannt curerade supertorrents (som där någon konstvetare valt ut 1900-talets 100 viktigaste videokonstverk), undertexter till teveserier och sammanställningar av serialz. Idén bakom Flattr, som jag förstår den, är att alla dessa har rätt att ta emot donationer om någon har lust att ge. Samtidigt är det ofrånkomligt att Flattr – som drivs av ett aktiebolag baserat i Sverige – kommer att konfronteras med lägen där de tvingas dra vissa gränser, antagligen även politiska gränser.
Sandra Snan har formulerat vissa kritiska reflexioner kring Flattr, varav särskilt andra halvan är intressant. Bland annat skriver hon:
there’s the problem of the aggregation vs creation—in other words, the “via” circus. It’s increasingly common to write about some newsworthy or topical debate, include a few pictures, and then add a tiny “via” link, no link to the original source. I do see the point of crediting those you heard of a particular news item from but to find the original source, I usually have to click the “via” link, then that site’s “via” link, then that site’s “via” link and so on. Sometimes I’ve had to follow something seven or eight steps of just re-hashing to find the original writeup. Who gets the Flattr click? Current blogosphere culture norms would seem to indicate that “where you yourself read it should get it” – meaning that the biggest, most popular blogs would get the most donations, potentially increasing their size and popularity further. As usual, with most resource distribution protocols in use or in proposal today – the rich get richer, the big get bigger.
Problemet här ligger uppenbarligen inte i Flattr, utan i den torftiga etik som i hög grad präglar bruket av “sociala medier”. Frågan är om Flattr förvärrar eller förbättrar situationen. Potential åt båda håll kan säkert finnas i grundtanken och här ska det bli intressant att följa den vidare utvecklingen. Vad som är lovande och som inte ska glömmas bort är att Flattr inte bara handlar om att kanalisera pengar – det ger även möjlighet att kommentera och att upptäcka sidor man inte annars hade snubblat in på.
Slutligen: Jag tycker inte bara att det är press och bloggare som ger missvisande beskrivningar av vad Flattr går ut på. Flattr gör det även själva, så som den preliminära webbsidan ser ut just nu: “We aim to revolutionize how people pay and get payed for content on the internet.” Ärligt talat finner jag hela formuleringen, inte bara stavfelet, fullständigt fail.
Det handlar inte om betalning utan om donationer. Det handlar inte om “content” (vidriga, vidriga ord) utan kan handla om vad som helst.
42 kommentarer ↓
RMS varnar ju för ordet »content«. Först skrev jag om bloggande/författande men jag ville ha med allt det andra också, så det blev content-inom-citattecken. En ful kompromiss.
Jag måste säga att jag tycker illa om ordet donera också. Det låter mer som att det handlar om att rädda stackars bloggare i nöd (eller Wikipedia för den delen). Det handlar snarare om en belöning. Jag belönar andra för att de gjort något bra och blir belönad när jag själv gjort det.
Manuell trackback:
Polis polis på lyset
JB: Det finns väl inget som hindrar någon annan från att sätta upp en liknande tjänst? Om koden till Flattr släpps öppen så finns det inget som hindrar att någon annan sätter upp en likadan tjänst heller.
Vem vet, kanske det blir en framtid där man enas om standards, och det finns tiotusentals tjänster som alla arbetar på samma “pengaöverföringsnät”.
Hmm, det ger mig en idé… Att överföra data eller pengar är ingen större skillnad idag. Skulle man inte kunna göra en TOR-liknande tjänst för ekonomiska transaktioner?
Jag betatestar ju Flattr nu också och tycker det är en utmärkt idé. Men en sak som slog mig direkt var att själva videon som marknadsför projektet delvis upprätthåller den där strikta åtskillnaden mellan “artister” och “konsumenter”. Två grupper och Flattr cirkulerar pengar från den ena gruppen till den andra. Jag förstår ju den pedagogiska poängen givetvis, videon är klar och redig. Men vi som betatestar det hela sitter väl faktiskt och Flattrar varandra just nu som både konsumenter och producenter och man undrar hur stor del som kommer att gå runt på det viset i slutänden :)
Jag gillar att jämföra med gatumusikanter…
ideén ar bra. Problemet ar att vi anvander ett gammalt protokoll, som gor att vi maste betala bade telefonoperatorer och banker for att kunna vissa upskattning via flattr. En massa spill hela tiden.
Gällande uppdelning i “olika typer av människor” i form av kreatörer och “användare”, så är det absolut inte tanken. På Flattr finns enbart ett typ av konto. Det finns inget “skaparkonto” eller “betalarkonto”. Problemet för oss har hela tiden varit: “hur fan förklarar man Flattr för någon”?
Videon blev pedagogisk genom att vi delade upp det i olika läger. Däremot inte sagt att man inte hoppar mellan dessa läger, vilket vi utgår ifrån att människor gör. Därför finns enbart en typ av konto. Därför finns det inga möjligheter att ta emot pengar utan att faktiskt själv bidra till systemet.
Även gällande formuleringarna på framsidan av tjänsten, så är det ett pragmatiskt val för att enkelt försöka få folk att förstå ungefär vad det handlar om. Tanken är i sig mycket enkel, men följderna av systemet är väldigt annorlunda mot det mesta på nätet idag.
Jag ogillar ordet content också. Det är inte heller tanken att Flattr skall vara till för “content”. Flattr är till för vad som helst. Just nu arbetas det på SOAP API som kommer att göra det möjligt att Flattra från vanliga program, så länge de har en internetuppkoppling. Kanske rakt in i varje open source-program, eller för den delen i Spotify på låtnivå, såväl som till den digitala kollekten som ju nämndes i blogginlägget.
Vi är mycket medvetna om att de smartaste sakerna som man kan använda Flattr till antagligen inte är något vi kommer på. Därför gör vi ett API som låter vem som helst bygga dessa tjänster.
Summa summarum – Flattr är mer en ekonomisk transaktionsmotor än en “betalningsmodell” eller för den delen en “donationsmodell”.
Intressant diskussion – så även om Peter Sunde säger att Flattr är en sätt att betala så är det inte det? OK, låt mig berätta vad det här är: Det är ett sätt att tjäna pengar på float. Flattr håller pengarna i 30 dagar och tar 10 % i administrationsavgift. Jämför med i stort sett vilken lösning som helst annars, som inte tar avgifter utan tjänar alla sina pengar på float. Och då är det inga 30 dagar det handlar om, utan kanske två.
Om du “sätter in” 40 kronor till Flattr via sms finns det till slut 9 (!) kr kvar att “donera” till andra. Det får Röda Korset att se bra ut.
Grundmekaniken må vara OK – men utfallet kommer inte att bli det. Det här är ett sätt att föda samma maskin som vanligt.
Förslag:
“We aim to revolutionize how people reward, and get rewarded, for creativity on the internet.”
#10.
Fredrik, att man har 9kr kvar efter 40kr sms handlar om två saker:
1) SMS-bolaget tar avgifter. Dessa redovisas klart och tydligt när du skickar SMS. Du får inte in 9kr, du får in runt 22kr netto. Resten går till moms och telefonbolag etc etc.
2) Folk uppfattar inte att pengar (beroende på vad du ställt in) dras direkt från ditt konto om din månadskostnad inte är betalt. Dvs, det är inte 9kr du fått in — du har fått in 22kr och betalat 13kr för flattringar den månaden.
Eftersom Flattr är i beta så har inte skyltningen av det varit så himla tydlig. Det syns däremot tydligt när man som användare ser sin transaktionshistorik. Därmed finns det faktiskt 9kr _över_ tills nästa månad. Något som får röda korset däremot kan få ta del av, under båda månader.
[…] 17, 2010 Rasmus Fleischer har skrivit ett bra inlägg på Copyriot om missförstånden som präglar lanseringen av Flattr (se mitt tidigare inlägg). Läs det! Det […]
“Samtidigt är det ofrånkomligt att Flattr – som drivs av ett aktiebolag baserat i Sverige – kommer att konfronteras med lägen där de tvingas dra vissa gränser, antagligen även politiska gränser.”
Just detta blir ju intressant. Kommer jag kunna flattra våldsporr? Konspirationsteorier? Förtalskampanjer? “Sexistbloggar”? Nazister? Mohamed Omar?
Vad säger Peter Sunde? Vart tänker han sig gränserna?
Ordet donation betyder gåva och det är det det är fråga om här. Kring threshold pledge system vill jag däremot undvika ordet donation eftersom det handlar om betalning för en tjänst—att ev släppa ett verk. Reward? Nej, inte om det är för att stödja en aktivist för något hon ska eller försöker göra. Reward har en stark quid-pro-quo–laddning. Gift/gåva eller donation är de mest universella orden för det här. Eller gör som ni har försökt, mynta ett nytt, som er vidgade definition av ordet »flatter«.
Jag skrev nyss om ett sätt att göra Flattr-liknande system decentraliserat.
På Flattr avrådes man från att fylla på pengar med SMS av just den där anledningen. Jag testade ju 2006 ett “drickssystem” där man kunde skicka in ett SMS och “ge dricks” på 5 el 10 kronor efter en del långa researchade artiklar jag skrev. Tyvärr tog staten (25 % av SMS:et gick direkt bort i moms) och telebolaget plus SMS-tjänsteleverantören så mycket att 60 % gick till någon annan än den folk ville stödja. Jag slutade med det. Men Flattr betald via Paypal/Payson är väldigt mycket bättre.
Fast först blev jag förbluffad över något som hette “Flattr fee” på transaktionshistorien och verkade äta upp mycket av det man satt in. Det var inte kommissionen till Flattr utan debiteringen av den månadsdonation man gör. Borde kanske ha annat namn.
Tycker Flattr är mycket smart!
Bara för att förekomma besserwissrar: 20 % av SMS-summan gick bort i moms :)
(Och dessutom debiteras ju dessutom folk för att skicka själva SMS:et av sin egen leverantör, beroende på ab.)
Välj gärna Payson hellre än opålitliga Paypal!
Payson funkade bra för att skramla hem bussen för ett år sedan.
Jag gillar initiativet bakom flattr och tror att det förhoppningsvis kan leda till en positiv utveckling för internet som helhet.
Dock tänker jag att det kan bli svårt för flattr att nå den kritiska massa som kan behövas för ett genomslag som gör det till en användbar och drivande del av någon slags decentraliserad internetekonomi. Min spontana tanke är nämligen att flattr (och eventuella liknande lösningar) i huvudsak kommer att tilltala och användas av en mindre klick människor – de som gör mycket “gratisarbete” med en publik/brukarskara/medarbetarskara som i huvudsak är internetburen. Det vill säga mer eller mindre de som i detta nu betatestar och försöker att sprida flattr.
Alltså: bara de som vill och tror att de kan bli flattrade kommer i första hand vara de som brukar tjänsten i sig.
Förhoppningsvis har jag fel.
[…] [Från COPYRIOT | Flattr handlar inte om betalning] […]
Anders: Utöver de »göra-rätt-för-sig«-vanor som vi lärt in under quid-pro-quo–ekonomin finns det två möjliga incitament för flattrande.
Det ena är som du säger, och som jag skrivit om i artikeln som Rasmus länkade, de som själva tror kan bli flattrande och vill att det ska finnas ett fungerande flattr-ekosystem som de kan bli gynnade av. Skulle det bara finnas det incitamentet skulle det hela antingen krascha, eller bli ett pyramidspel/lotteri där mångas drömmar får nära fåtalets verklighet.
Det andra incitamentet är de som tror att flattrandet kommer leda till mer skapande av verk och händelser de uppskattar. För det syftet hoppas jag på andra protokoll men vi har lång väg kvar att gå och jag är glad att det finns de som försöker uppfinna sätt och jag blir entusiastisk och inspirerad av brokeps projekt.
Omm flattr lyfter så är det nog en kombination av de ovan.
Skulle man kunna tanka sig flera olika betalalternativ? Koppla ihop med internetbankerna kanske kunde vara ett satt att kapa mellanled?
Intressant utläggning Rasmus, och alla ni som kommenterar. Fast, apropå “donationer” och din logik. Jag bytte nyss 53 kronor kontakt mot ett hamburgermål på Burger King. Knappast en donation. Det går mycket väl att ta emot pengar utan att veta varifrån pengarna kommer.
Sen är det väl upp till folket bakom Flattr, och oss andra, att börja mejsla fram vad det “är”. Och jag ser gärna ett mikrobetalningssystem som är enkelt och mer eller mindre standard (så man slipper 100 olika betalningswallets).
I övrigt, min take on Flattr: http://www.richardgatarski.com/2010/02/11/flattr-a-social-way-to-pay/
[…] 17, 2010 Apropå tidigare nämnda Flattr, så menar Copyriot att press och bloggare ger en missvisande beskrivning av vad Flattr går ut på (Kanske har det […]
Richard Gatarski:
Poängen är just att ditt byte på bk är en quid-pro-quo–transaktion medan ditt ev flattrande av copyriot inte skulle vara det. Därav ordet donation.
Hur frigör man ekonomin från politikens kontroll? Eller, mindre drastiskt uttryckt, hur minskar man politikens inflytande över ekonomin? Det är en fundamental fråga i ett demokratiskt samhälle. Flattr (och dess vidareutvecklingar) skulle kunna vara en del av en lösning på det problemet. Men problemet med denna lösning är att ju populärare bytestjänster som Flattr blir (ju större summor pengar de överför) ju starkare blir politikernas incitament att definiera de transaktioner som går genom dem som betalningar (istället för t.ex. donationer) och skattebelägga dem. För att lyckas beskatta dessa tjänster måste säkert åtskilliga tekniska och juridiska problem lösas. Ett sätt att lösa dem på är att öka kontrollen över internet. Om tjänster som Flattr blir mycket framgångsrika kan det alltså leda till att de politiska incitamenten att kontrollera internet förstärks ytterligare. Så ser kanske spelet ut.
Får man ersättning för något man utför, materiellt eller immateriellt, så är det väl ändå en betalning. Enda anledning till att kalla det donation är för att man som mottagare hoppas undvika att betala skatt.
Skulle jag använd Flattr för min blogg förutsätter jag som egen företagare att jag får betalt inklusive moms om det blir några utbetalningar från Flattr, och skulle också föra in det för beskattning i företaget.
JÅ,
angående vad som är skattepliktigt finns en intressant kommentar till en av Richard Gatarskis tidigare blogginlägg:
“Skatteverket svarar:
För att få avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet krävs att kostnaden har varit nödvändig för intäkternas förvärvande. Om det är frivilligt att betala för en vara är det tveksamt om man kan anse att kostnaden har varit nödvändig och något avdrag bör därför inte medges den som gör en frivillig donation för en vara eller tjänst som är gratis.
Om den som bedriver en näringsverksamhet har som affärsidé att låta kunden själv bestämma om han vill betala för varan och i så fall hur mycket så är de intäkter personen får från de frivilliga donationerna intäkt av näringsverksamhet och de ska därför redovisas på vanligt sätt. Enbart den omständigheten att man låter kunden välja om och hur mycket han vill betala medför inte att ersättningen blir skattefri.”
Jag skulle tro att “jag-uppskattar-dig-som-person”-donationer betraktas som gåvor i skatteteknisk mening medan “jag-uppskattar-det-som-du-gjort-tack-för-hjälpen”-donationer med en någorlunda strikt tolkning betraktas som ersättning för vara/tjänst och därför är skattepliktiga.
Frågan är nog alltså snarast om det krävs någon uppluckring av regelverket för att uppmuntra crowdfunding eller donationer i efterhand. Personligen tycker jag att det känns rimligt att skilja på när det finns respektive inte finns krav på motprestation.
Intressant resonemang. Jag vill bara förtydliga att jag pratade med Skatteverket om Flattr, i artikeln i Metro som du nämner (http://www.metro.se/2010/02/12/80023/nu-vill-pirat-att-du-ska-betala-pa-na/index.xml), just om hur man juridiskt ska betrakta transaktionerna. Och enligt dem rör det sig med största sannolikhet om skattepliktiga pengar (Något formellt beslut är inte taget ännu) .
I deras mening handlar det alltså inte om några “donationer”.
Tor, kort sagt, så är intäkter från Flattr skattepliktiga. Till företagare skall då Flattr betala ut pengar inklusive moms, till övriga skall pengar betalas ut med sociala avgifter och skatt dragna, och det blir alltså inkomst av tjänst. Den som t ex är arbetslös kan alltså inte få ngn ersättning från Flattr, iaf inte om han eller hon vill behålla a-kassan. De flesta kreatörer tjänar alltså bättre på att fortsätta på a-kassan, Sveriges största kulturstöd, mellan spelningar etc.
Om en normal Flattr-användare betalar in 20:- netto till Flattr i månaden, och Flattrar 100x i månaden, blir varje klick värt 20 öre. Om någon har 1000 Flattr i månaden (säg 10% av 10 000 besök, vilket nog får anses som en hög procentsats), så ger det 200:- före skatter och sociala avgifter. Uppskattning, men inga pengar att tala om.
Optimism innebär en risk att underskatta sin motståndare (läs: Skatteverket). Fast sådana misstag uppvägs av att “Optimister har roligare” (och när man har roligt så lär man sig bättre).
[…] har höga förväntningar på Flattr som många, bland annat Copyriot och Skumrask skrivit om. För den som inte snubblat över fenomenet än så är det kort uttryckt […]
“Innehåll” är verkligen gräsligt, om man inte tar över ordet och förvrider meningen.
Ett förslag är att tänka på “innehåll” i termer av “det som fyller mitt huvud”, alltså bra upplevelser, bra tankar, inspirerande flöden.
Allt som hjälper mig att fylla huvudet är värt att flattra!
Tar över stafettpinnen…
http://fredrikedin.wordpress.com/2010/02/18/flattr-mot-spotifiering/
Funderar också på det här med den kritiska massan vad gällande tjänstens slagkraft.
Hur skulle det fungera med invites med säg en tjuga i potten, betalat av användare som flattrat Flattr självt?
Flattr-inkomster är inte inkomst av tjänst i normalfallet, det är inkomst av hobbyverksamhet. Det bör därför inte vara ett problem med skatteverket.
Apropå en tidigare kommentar om transitivitet tycker jag du borde skriva “flattra någon” istf “flattra till någon” för att återvinna en del av metaforen från engelskan.
…Utgångspunkten i Flattr och i hela debatten på Copyriot och Skumrask handlar om rättvisa transaktioner, och visst, enligt en processlogik skulle dessa uppfylla alla kriterier för en rättvis överföring, men utifrån en mindre nyliberal konsekvenslogik skulle vi behöva ta hänsyn till vilka som exkluderas från donationsaktiviteten, på vilka grunder, och hur vi kan allokera generell donationsvillighet till mer handfasta ändamål är en femma i handen till DJ Koze ”för att han finns”!
Skrev ned några tankar på http://bit.ly/ctiNQC
Peter, är det ett politiskt ställningstagande att använda det mer enterprise-kompatibla SOAP-protokollet istället för något mer praktiskt?
en liten tanke bara – “visa uppskattning” eller “show appreciation” är bättre än “donera”, “belöna”, “reward” etc.
Men idén är oerhört bra och har potential att förändra samhället extremt mycket! Att kunna ha som jobb att skriva journal på internet till exempel.
[…] Kanske liknande Flattr handlar inte om betalning […]
Kommentera