Manifestet på finska och esperanto

Det postdigitala manifestet, som utkom på Ink i september 2009, håller på att översättas till två andra språk. En översättning är officiell, en är inofficiell. Ingen av dem är till något latinskt eller germanskt språk eller till det där fransktyska bastardspråket. Det rör sig inte ens om några indoeuropeiska språk.

Hur det ska gå till har jag själv svårt att svara på. Ta liksom bara öppningsparagrafen: Det är dags att börja tänka på refrängen. Ett svenskt talesätt som på samma gång är tänkt att tas bokstavligt. Hur översätts sådant?
Eller ta den återkommande formulering som även utgör bokens sista mening: Musik äger rum. Även där jobbar jag med dubbelhet: “äger rum” i bemärkelsen “sker”, men även bokstavligt som musikens ägande av rum.
Till engelska går det kanske att översättas till “taking place”, även om en aspekt av ägande går förlorad. Samma sak med tyskan, där “äga rum” borde bli till någon variant på verbet “stattfinden”. Andra språk kan jag inte. Läsare i Danmark har meddelat att “äga rum” inte ens finns på danska. Hur ska det då gå att lämna det indoeuropeiska språkrummet?

Ett bokförlag i Finland, som likt Ink har en satsning på att ge ut manifest, kommer i år att ge ut Det postdigitala manifestetfinska. Översättningen görs just nu av skribenten och aktivisten Mikael Brunila som är tvåspråkig finlandssvensk. Jag är mycket nyfiken på resultatet och kommer att tvinga mina finsktalande vänner att förklara vilka nya aspekter som framträder genom översättningen.

Jag tror inte att en särskilt stor andel av den svenska bokutgivningen brukar översättas till esperanto. Men det är just vad som håller på att ske med Det postdigitala manifestet. Snart har det esperantiserats till “La postcifereca manifesto: kiel muziko havas lokon”!
Bakom projektet står esperantisten och piratpartisten Robin Rönnlund, som skriver om översättningsarbetets mödor på sin blogg. Mitt språkbruk analyseras:

Direkta objekt saknas nästan helt om man tittar i hela texten, intransitiva verb är snudd på helt förhärskande – för att kunna göra detta så utnyttjar han svenskans ordföljd till max och till punkt och pricka korrekt.

Att språket i Det postdigitala manifestet är korrekt ska jag inte ha äran för. Det beror minst lika mycket på det outtröttliga redaktörsarbete som gjordes av Gabriel Itkes Sznap på Ink. Men vad gäller satsbyggnad så får jag nog erkänna vissa influenser från tyskan – eller kanske från den svenska som skrevs under mellankrigstiden och som på vissa sätt stod närmare tyskan än vad nutidens svenska gör. Ja, jag tycker det är vackert att bygga bisats på bisats med komma emellan. Att vissa stör sig på kommateringen försöker jag ignorera, däremot inser jag ofta i en andra genomgång att läsbarheten vinner på att varannan mening delas upp i ett par kortare meningar.
Varifrån kan min förkärlek för intransitiva verb tänkas komma? Jag vill jag gärna höra spekulationer.

Robin Rönnlund diskuterar vidare frågan om begreppen “rum” och “plats”, som ju spelar en central roll i Det postdigitala manifestet. Någon distinktion mellan de två orden gör jag inte. (För övrigt har jag aldrig tilltalats av teoretiker som försökt kontrastera engelskans space och place.)
“Rum” är ju samma ord som “rymd”, tyskans Raum. Mycket riktigt är det i sammanhanget sekundärt att svenskan även använder “rum” för det arkitektoniska utrymme som på danska kallas værelse, på tyska Zimmer och på engelska room.

Hellquists etymologiska ordbok definierar ordet som en substantivisering av ett förmodat indoeuropeiskt *ravah- med grundbetydelserna “vidd”, “djup”, “öppenhet”. Efterledet -rum i flertalet svenska ortnamn kommer också från detta och innebär ett större öppet område. /…/
När Fleischer använder ordet “rum” så tolkar jag detta som att han talar om något mer generellt än “slutna rum med väggar, golv och tak” – detta gör att jag inte kan använda ordet ?ambro /…/ från latinets camera – “litet valv” /…/ utan begagnar i stället uteslutande spaco, vars betydelse är mycket snarlik engelskans space, och loko, “plats”. Det senare är härlett ur latinets loc?lis vilket gett oss uttryck såsom “lokalitet”, “lokal” osv.

Helt rätt! Även om väggar, golv och tak förvisso inte är oviktiga när det handlar om akustik. Ett musikinstrument som blockflöjt är exempelvis nästintill meningslöst att spela på helt öppna platser. Plats ska alltså inte förväxlas med geografisk position, utan innefattar lokala räfflingar och viskositeter.

Resonemanget ovan visar väl för övrigt att esperanto trots allt hör till den indoeuropeiska språkgruppen, vilket uppenbarligen är till hjälp i översättningen. Jag skulle ge mycket för att även få ta del av liknande resonemang från någon som försökte översätta Det postdigitala manifestet till exempel modern hebreiska (ett språk som Chris igår gav inblick i över några öl), khmer (som Gottfrid tydligen lär sig) eller standardkinesiska. Inget av dessa alternativ är dock det minsta troligt. Däremot finns det en viss chans att Det postdigitala manifestet framöver kan komma att ges ut på engelska (antagligen under annan titel).

För övrigt rekommenderas även Robin Rönnlunds kommentar till begreppet “drön”.

51 kommentarer ↓

#1 buy viagra over the counter uk on 27 November 2021 at 8:56 pm

sildenafil over the counter usa

advanced generic drug scheme

Kommentera