Det postdigitala manifestet, som utkom på Ink i september 2009, håller på att översättas till två andra språk. En översättning är officiell, en är inofficiell. Ingen av dem är till något latinskt eller germanskt språk eller till det där fransktyska bastardspråket. Det rör sig inte ens om några indoeuropeiska språk.
Hur det ska gå till har jag själv svårt att svara på. Ta liksom bara öppningsparagrafen: Det är dags att börja tänka på refrängen. Ett svenskt talesätt som på samma gång är tänkt att tas bokstavligt. Hur översätts sådant?
Eller ta den återkommande formulering som även utgör bokens sista mening: Musik äger rum. Även där jobbar jag med dubbelhet: “äger rum” i bemärkelsen “sker”, men även bokstavligt som musikens ägande av rum.
Till engelska går det kanske att översättas till “taking place”, även om en aspekt av ägande går förlorad. Samma sak med tyskan, där “äga rum” borde bli till någon variant på verbet “stattfinden”. Andra språk kan jag inte. Läsare i Danmark har meddelat att “äga rum” inte ens finns på danska. Hur ska det då gå att lämna det indoeuropeiska språkrummet?
Ett bokförlag i Finland, som likt Ink har en satsning på att ge ut manifest, kommer i år att ge ut Det postdigitala manifestet på finska. Översättningen görs just nu av skribenten och aktivisten Mikael Brunila som är tvåspråkig finlandssvensk. Jag är mycket nyfiken på resultatet och kommer att tvinga mina finsktalande vänner att förklara vilka nya aspekter som framträder genom översättningen.
Jag tror inte att en särskilt stor andel av den svenska bokutgivningen brukar översättas till esperanto. Men det är just vad som håller på att ske med Det postdigitala manifestet. Snart har det esperantiserats till “La postcifereca manifesto: kiel muziko havas lokon”!
Bakom projektet står esperantisten och piratpartisten Robin Rönnlund, som skriver om översättningsarbetets mödor på sin blogg. Mitt språkbruk analyseras:
Direkta objekt saknas nästan helt om man tittar i hela texten, intransitiva verb är snudd på helt förhärskande – för att kunna göra detta så utnyttjar han svenskans ordföljd till max och till punkt och pricka korrekt.
Att språket i Det postdigitala manifestet är korrekt ska jag inte ha äran för. Det beror minst lika mycket på det outtröttliga redaktörsarbete som gjordes av Gabriel Itkes Sznap på Ink. Men vad gäller satsbyggnad så får jag nog erkänna vissa influenser från tyskan – eller kanske från den svenska som skrevs under mellankrigstiden och som på vissa sätt stod närmare tyskan än vad nutidens svenska gör. Ja, jag tycker det är vackert att bygga bisats på bisats med komma emellan. Att vissa stör sig på kommateringen försöker jag ignorera, däremot inser jag ofta i en andra genomgång att läsbarheten vinner på att varannan mening delas upp i ett par kortare meningar.
Varifrån kan min förkärlek för intransitiva verb tänkas komma? Jag vill jag gärna höra spekulationer.
Robin Rönnlund diskuterar vidare frågan om begreppen “rum” och “plats”, som ju spelar en central roll i Det postdigitala manifestet. Någon distinktion mellan de två orden gör jag inte. (För övrigt har jag aldrig tilltalats av teoretiker som försökt kontrastera engelskans space och place.)
“Rum” är ju samma ord som “rymd”, tyskans Raum. Mycket riktigt är det i sammanhanget sekundärt att svenskan även använder “rum” för det arkitektoniska utrymme som på danska kallas værelse, på tyska Zimmer och på engelska room.
Hellquists etymologiska ordbok definierar ordet som en substantivisering av ett förmodat indoeuropeiskt *ravah- med grundbetydelserna “vidd”, “djup”, “öppenhet”. Efterledet -rum i flertalet svenska ortnamn kommer också från detta och innebär ett större öppet område. /…/
När Fleischer använder ordet “rum” så tolkar jag detta som att han talar om något mer generellt än “slutna rum med väggar, golv och tak” – detta gör att jag inte kan använda ordet ?ambro /…/ från latinets camera – “litet valv” /…/ utan begagnar i stället uteslutande spaco, vars betydelse är mycket snarlik engelskans space, och loko, “plats”. Det senare är härlett ur latinets loc?lis vilket gett oss uttryck såsom “lokalitet”, “lokal” osv.
Helt rätt! Även om väggar, golv och tak förvisso inte är oviktiga när det handlar om akustik. Ett musikinstrument som blockflöjt är exempelvis nästintill meningslöst att spela på helt öppna platser. Plats ska alltså inte förväxlas med geografisk position, utan innefattar lokala räfflingar och viskositeter.
Resonemanget ovan visar väl för övrigt att esperanto trots allt hör till den indoeuropeiska språkgruppen, vilket uppenbarligen är till hjälp i översättningen. Jag skulle ge mycket för att även få ta del av liknande resonemang från någon som försökte översätta Det postdigitala manifestet till exempel modern hebreiska (ett språk som Chris igår gav inblick i över några öl), khmer (som Gottfrid tydligen lär sig) eller standardkinesiska. Inget av dessa alternativ är dock det minsta troligt. Däremot finns det en viss chans att Det postdigitala manifestet framöver kan komma att ges ut på engelska (antagligen under annan titel).
För övrigt rekommenderas även Robin Rönnlunds kommentar till begreppet “drön”.
51 kommentarer ↓
Unë nuk jam gjuhëtar, och frågar därför av intresse: torde inte esperanto kunna klassas som ett indoeuropeiskt språk? Läser mig på Wikipedia till att fonologin, grammatiken, vokabulären och semantiken baseras på väst-indoeuropeiska språk, även om morfologin är mer snarlik japanska och turkiska. Vad är grunden för klassifikationen?
Johan: Längre ner i inlägget kommer jag också fram till att esperanto nog trots allt kan klassas som indoeuropeiskt.
Grunden för klassifikationen är väl … att “indo-arisk” blev otrendigt.
Nu väntar jag på att Sandra ska säga något om lojban!
music owns space?
Manne: Nej, då förloras händelseaspekten, detta att ske, som finns i “äga rum”.
“Music takes place” är klart mer adekvat.
@Manne
Alltså, det vore intressant att se om man kunde “tvinga in” den typen av uttryck i ett språk (t ex engelska), genom att använda dem i en bok. Fast då får man kanske ha lite hybris gällande sina tankar om hur stor publik boken kan nå, men men …
Music comes to matter.
En lite friare översättning som denna kanske även kan ta med sig saker som uttrycket “att äga rum” inte förmår. Händelsen “come to matter” innehåller två meningar: (1) matter as materializing, och (2) matter as giving meaning to something. Materia och mening.
En kortare variant: Music matters (music materializes / music is meaningful)
Uttrycket “come to matter” kan lånas från Judith Butler i hennes bok “Bodies that matter”. Den mest genomtänkta analysen av detta dualistiska uttrycket kommer dock från fysiker-filosof Karen Barads försök på att tänka en ny metafysik hinsides representationalism. En “Onto-ethico-epistemologi”. Den innebär alltså en syntes av epistemologi (“mattering as meaning”, dvs. vad vi vet) och ontologi (“mattering as materializing”, vad som blir til). Det finns inte meaning utan materializing – vice versa. Eftersom det har konsekvenser vilka kroppar, och vilka fänomen, som får lov att “come to matter”, måste händelser av “mattering” grundläggande ses som objekt för etik och politik. Politics matter.
Meeting the Universe Halfway: Quantum Physics and the Entanglement of Matter and Meaning
http://www.dukeupress.edu/books.php3?isbn=978-0-8223-3917-5
Åhå, inte dumt alls! Comes to matter, I like!
Wow, jag är verkligen imponerad av sinjoro Max och hans resonemang – hade inte redan uttrycket funnits i esperanto hade jag genast snott detta rakt av.
Tänk att svenska uttryck kan få så fina översättningar.
Jag tror formuleringen fungerar på grund av tänkandet bakom. Barads metafysiska projekt är ju intimt förbundet med konstruktionen av ett nytt språk. Precis för att språket så ofta är den Bohrska lensen som värden “come to matters” genom.
Man kan gå vidare med tyska också, efter den vackra Butler-översättelse: Musik von Gewicht.
Musiken får vikt. Tyngd.
Frågan blir bara hur man uttrycker ägandet och det våld som detta innebär, säger översättaren med djupa tankeveck.
Jag blir mer och mer medveten om att en notapparat i slutet av boken förr eller senare måste äga rum.
en översättning utan noter tyder på att antingen författaren eller översättaren är platt.
Tekniskt sett tror jag att esperanto inte sorteras under någon annan språkgrupp än just ‘konstruerade språk’.
mvh lingvistikgrundkursaren
Arla: Visst, men frågan är väl då om inte även modern hebreiska borde räknas dit, snarare än till den semitiska språkgruppen?
Gränsen mellan “organiska” och konstruerade språk är inte så knivskarp som man kanske tänker sig. Även svenskan är ju i någon mening konstruerad (standardiserad) genom bygget av en nationalstat, via kyrkor och skriftspråk.
1. Du råkade länka till en av världens sämsta hemsidor, sv.wp, av misstag. Här är en bättre hemsida om lojbanska.
2. Ja, esperanto är indoeuropeiskt, det har samma irriterande prepositionssystem som jag alltid gör fel på som med svenska och engelska och sånt. Typ »på gatan«.
3.
voxamai
.i.ia lo zgike ba zvati .ilonugo’i goi ko’a cu drata lonu dinju ponse .iku’i ko’a cunu ponse kei jenu vlile ji’a .i cako’a lo bavyskami kulnu cu jai grivlici’e .i lonu zvati jenai datnyvei kakne cu terbradi krinu .iselzva lonu so’i prenu cu jmaji je lacri bo farvi .iselzva co nalselci’e .iselzva lonu cunso .i selzva lo zgike
Som ni säkert redan anat tycker jag att zvati träffar till och med bättre än »äga rum«.
Med förbehåll för att den här hemsidan byter ut en välkänd lojbansk bokstav mot ’-tecken:
voxamai
[fyrtiosjätte paragrafen]
.i.ia lo zgike ba zvati
[jag tror att musik kommer att vara närvarande i specifik rumtid]
.ilonugo’i goi ko’a cu drata lonu dinju ponse
[musikens närvarande i specifik rumtid är olikt byggnadsägande]
.iku’i ko’a cunu ponse kei jenu vlile ji’a
[musikens närvarande i specifik rumtid är ägande och även våld]
.i cako’a lo bavyskami kulnu cu jai grivlici’e
[i samma stund som musiken är närvarande i specifik rumtid, blir postdigital kultur något politiskt]
.i lonu zvati jenai datnyvei kakne cu terbradi krinu
[det är rumstids-, inte fil-, tillgång som är konfliktsorsak]
.iselzva lonu so’i prenu cu jmaji je lacri bo farvi
[i specifik rumtid närvarar folkmassa som samlas och utvecklar förtroende]
.iselzva co nalselci’e
[det finns specifik rumtid som inte är av systemstruktur-typ]
.iselzva lonu cunso
[i specifik rumtid händer det att något är oförutsägbart]
.i selzva lo zgike
[i specifik rumtid närvarar musiken]
Egentligen säger den lojbanska predikatrelationen »zgike« redan allt.
x? är händelsen, x? är musiken.
Apropå “äger rum” så hade TT en fin formulering i en notis om mobiltelefonapplikationer:
Under 2009 ägde 2,5 miljarder nedladdningar för sammanlagt 4,2 miljarder dollar rum.
Jag vill bara uttrycka min beundran inför volap… …förlåt, lojbanisten Sandra. Wow, jag får ta en kraschkurs i lojban vid tillfälle! :-) ki’e!
Dock, angående “på gatan” så håller jag bara i princip med – visst är prepositionssystemet indoeuropeiskt, men man kan ändå säga både en la strato (“i gatan”, alltså gatan som en plats) och sur la strato (“på gatan”, gatan som en höjdmässig nivå), till och med ?e la strato (“vid gatan”, gatan som en relation till något annat) är möjligt, för att inte säga bara (iri la) straton (gatan som grammatiskt objekt). Jag märker att bruket av de olika prepositionerna följer talarens modersmål, men alla är begripliga.
Ska vi pajja allting så kan vi bli agglutinativa (och därmed visa att esperanto nog inte är så indoeuropeiskt som det först verkar): verben enstrati (att vara på gatan, ” att igata”), stratoniri (att gå på gatan, “att gatangå”), osv.
Well, if i have time i´d like to make a translation into Spanish, but i´m very busy now.
The title is a problem, yes. “Cómo la música se abre paso”. “Cómo la música encuentra su sitio”. “Cómo la música ocupa su sitio/espacio”. No idea.
volapük : esperanto :: esperanto : lojbanska
Snap!
Resonemang om språksläktskap har inte alltför mycket att ge till att förstå svårigheterna med översättning mellan två språk. Först och främst är det rimligt att ifrågasätta den knappologiskt attraktiva bilden av språk som löv på ett utvecklingsträd; för det andra är det förekomsten av eller bristen på konstruktioner och terminologi som gör utmaningarna för översättaren — och de bestäms av kulturella faktorer, inte språkhistoriska.
Transitivitet som du också berör lite kort är en riktigt intressant språkvetenskaplig variabel – inte alls bara i meningen intransitivt vs transitivt. Den är värt en egen essä.
@Jussi: Absolut – det är mycket tydligt för mig som halvdansk. Trots de oerhört stora likheterna mellan språken (eller dialekterna som jag vill se dem) så är, till mitt stora bekymmer, uttryck och talessätt mycket olika.
Någon brist på terminologier har jag inte upplevt än inom esperanto – när jag översätter Rasmus bok så är det bara när ordet “singularitetspunkt” dyker upp som jag stöter på patrull. Det ska dock lösa sig.
Transitivitet är sjukt intressant, vore även bra om denna ponerade essä kunde ta upp de filosofiska aspekterna.
[…] rejser allegorien spørgsmål om hvordan sager “finder sted”, med dansk udtryk. På engelsk kan problematiken udtrykkes med mere elegant med dobbeltbetydningen “come to matter”. Pointen er, at når en sag […]
[…] rejser allegorien spørgsmål om hvordan sager “finder sted”, med dansk udtryk. På engelsk kan problematiken udtrykkes mere elegant med dobbeltbetydningen “come to matter”. Pointen er, at når en sag […]
[…] Kanske liknande Manifestet på finska och esperanto […]
[…] Kanske liknande Manifestet på finska och esperanto […]
Kommentera