Ett konspirativt perspektiv på mobilpositionering

Anders Mildner skriver om hur positioneringstjänster för mobiltelefoner ritar om städernas geografi. Tjänster som Lociloci, Gowalla sägs kunna fullborda det skifte som mobiltelefonerna inledde. Vi kommer inte ens behöva ringa våra vänner för att fråga var de är utan kan se deras position från början.
Att ett sådant skifte i någon mån är irreversibelt inser vi varje gång som vi förundrat tänker tillbaka på hur vi egentligen lyckades stämma träff med andra människor innan alla hade mobil.

Din mobiltelefon vet var du är. Hela tiden. Att gå omkring med en telefon i fickan är därför som att gå omkring med en liten hemlig sökare fastklistrad vid sin kropp. Märkligt nog har det dröjt ända tills nu innan vi har börjat förstå att det här är något som vi kan ha användning för.

Märkligt? Låt mig då lansera en konspirationsteori.

Kanske är det snarare så att det är först nu som “vi” accepterar tanken på att bära runt på spårsändare. Först nu, när vi redan är så beroende av mobiltelefonen att vi inte kan tänka bort den. När det rentav anses som ett indicium på kriminell verksamhet om man inte bär runt på en påslagen mobiltelefon. Då är “vi” redo att kapitulera.
När “vi” inte längre känner att vi kan välja bort den statliga spårningen av våra positioner, kan vi lika gärna registrera dem för varandra. Kanske kan vi rentav känna att vi återvinner viss kontroll, när vi åtminstone kan välja vilka av våra vänner som ska få se våra positioner.

Konspiration? Inte i meningen att en liten sammansvärjning skulle ha planerat och samordnat det hela sedan tjugo års tid. Men om “vi” är en mobiloperatör, eller en säkerhetstjänst, är det klart som korvspad att det inte har “dröjt ända tills nu” innan möjligheten uppdagades. Det har funnits taktiska skäl till att inte låta genombrottet för positioneringstjänster inträffa för tio år sedan. Då fanns nämligen en klart större grupp av människor som, vid tanken på ständig spårning, skulle kunna välja bort mobiltelefoni helt och hållet.

Därmed inte sagt att det andra drivkrafter skulle vara frånvarande. Kontroll är inte bara maktens repression gentemot medborgarna. Kontroll innefattar även dividens förankring i rummet, hennes sätt att orientera sig i ett överflöd, en uppsättning tekniker för att vara mer än bara en individ. Kontroll är kul! Och lönsamt. Individualiserad reklam är bara ett av många sätt att tjäna pengar på mobiltelefoners positionsdata. Här ligger en massa business och väntar på att bli moraliskt accepterad, vilket den kanske inte kan bli förrän det blivit en allmänt etablerad vana att aktivt delta i självspårning.

Här förfaller det passande att citera ur ett inlägg jag skrev för tre år sedan:

Kanske går det att föreställa sig en situation där mobiltelefoni – kanske också mobiltelefoner – blir helt gratis för dem som går med på att bli råvara för mer avancerad data mining – precis som Google gör e-post och hårddiskutrymme gratis, mot rätten att skörda de statistiska frukterna. Kanske blir det en vacker dag också Google som tar steget att börja erbjuda svåremotståndlig gratistelefoni, självklart mot att telefonen kopplas till ett Googlekonto, så att platsdatan kan samköras med ens onlinebeteenden. Kanske…

7 kommentarer ↓

#1 chrisk on 2 February 2010 at 4:38 pm

Att det är Google snarare än Nokia eller Ericsson som tar ledartröjan i denna big business beror på att de satsar på JÄTTEKABLAR snarare än gammal kretskopplad telefoni och lanserar gratistjänster till våra datorer, tjänster som sakta men säkert skapar ett interface till internet som nästan uteslutande går med googles cookies i webläsaren.

Jag vill gärna även trappa upp konspirationsteorin en smula genom att hävda att Google är Skynet, i meningen att de utgör det enda potentiella vapnet mot just mikrotaktik. De är de enda som kan fånga personen som är misstänkt eftersom hen inte ger positionsdata.

#2 steelneck on 2 February 2010 at 5:52 pm

I en del människors hjärnor tror jag det funkar så här: Redan tanken på att inte ha den invanda mobilen ter sig så främmande att de börjar rättfärdiga sådant de aldrig hade gått med på om inte vanan redan fanns där. Från ett sådant tänkande härstammar nog en hel del “jag har inget att dölja” som ett mentalt rättfärdigande, samtidigt som de aldrig skulle lämna ut alla detaljer som kan hittas i telefonen ens till sina närmaste.

#3 Sebastian Saar on 2 February 2010 at 7:40 pm

Kom att tänka på den roligaste, med avseende på filmens dystopiska karaktär, nämligen Minority Report där Tom Cruise identifieras genom sina ögon och raskt får frågan från Guiness om han inte är sugen på en öl, när han går igenom ett köpcenter :)

#4 dan on 3 February 2010 at 1:05 am

intressanta tankar rasmus
tackar ännu en gång för din blogg

#5 Danne on 3 February 2010 at 2:36 pm

Det här är så läskigt.
Vi blir mer och mer som en enda stor myrstack.
Med den skillnaden att med oss så har drottningen ett kraftigt koppel på var och en av oss.

#6 Uno Hansson on 7 February 2010 at 12:58 am

De praktiska möjligheterna för exempelvis spontan samåkning med bil för dem som är grannar längs samma tillfartsled, bör rimligen kunna öka avsevärt. särskilt när man enkelt och sekundsnabbt, kan överföra även småsummor från den ena mobilen till den andra.

Men… Citat, Bi Puranen, “Framtider”, 97:1, sid 16: … visar Ronald Ingelhart hur kulturella, ekonomiska och politiska förändringar i 43 länder… mycket starkt knyter makro- och mikronivåerna till varandra. Demokrati på makronivå knyts till begrepp som tillit, tolerans och subjektivt välmående på mikronivå… /… förändringar av världsbilden speglar förändringarna… men de förskjuts med EN HEL GENERATION…

#7 Datalagringsdirektivet #dld versus Polisutredningen « Emil Isberg on 27 October 2010 at 4:17 pm

[…] få tillgång till ”lokalposition” (oavsett om mobilen används eller ej) är viktigt i Polisutredningen. Att en brottsling […]

Kommentera