Ett konspirativt perspektiv på mobilpositionering

Anders Mildner skriver om hur positioneringstjänster för mobiltelefoner ritar om städernas geografi. Tjänster som Lociloci, Gowalla sägs kunna fullborda det skifte som mobiltelefonerna inledde. Vi kommer inte ens behöva ringa våra vänner för att fråga var de är utan kan se deras position från början.
Att ett sådant skifte i någon mån är irreversibelt inser vi varje gång som vi förundrat tänker tillbaka på hur vi egentligen lyckades stämma träff med andra människor innan alla hade mobil.

Din mobiltelefon vet var du är. Hela tiden. Att gå omkring med en telefon i fickan är därför som att gå omkring med en liten hemlig sökare fastklistrad vid sin kropp. Märkligt nog har det dröjt ända tills nu innan vi har börjat förstå att det här är något som vi kan ha användning för.

Märkligt? Låt mig då lansera en konspirationsteori.

Kanske är det snarare så att det är först nu som “vi” accepterar tanken på att bära runt på spårsändare. Först nu, när vi redan är så beroende av mobiltelefonen att vi inte kan tänka bort den. När det rentav anses som ett indicium på kriminell verksamhet om man inte bär runt på en påslagen mobiltelefon. Då är “vi” redo att kapitulera.
När “vi” inte längre känner att vi kan välja bort den statliga spårningen av våra positioner, kan vi lika gärna registrera dem för varandra. Kanske kan vi rentav känna att vi återvinner viss kontroll, när vi åtminstone kan välja vilka av våra vänner som ska få se våra positioner.

Konspiration? Inte i meningen att en liten sammansvärjning skulle ha planerat och samordnat det hela sedan tjugo års tid. Men om “vi” är en mobiloperatör, eller en säkerhetstjänst, är det klart som korvspad att det inte har “dröjt ända tills nu” innan möjligheten uppdagades. Det har funnits taktiska skäl till att inte låta genombrottet för positioneringstjänster inträffa för tio år sedan. Då fanns nämligen en klart större grupp av människor som, vid tanken på ständig spårning, skulle kunna välja bort mobiltelefoni helt och hållet.

Därmed inte sagt att det andra drivkrafter skulle vara frånvarande. Kontroll är inte bara maktens repression gentemot medborgarna. Kontroll innefattar även dividens förankring i rummet, hennes sätt att orientera sig i ett överflöd, en uppsättning tekniker för att vara mer än bara en individ. Kontroll är kul! Och lönsamt. Individualiserad reklam är bara ett av många sätt att tjäna pengar på mobiltelefoners positionsdata. Här ligger en massa business och väntar på att bli moraliskt accepterad, vilket den kanske inte kan bli förrän det blivit en allmänt etablerad vana att aktivt delta i självspårning.

Här förfaller det passande att citera ur ett inlägg jag skrev för tre år sedan:

Kanske går det att föreställa sig en situation där mobiltelefoni – kanske också mobiltelefoner – blir helt gratis för dem som går med på att bli råvara för mer avancerad data mining – precis som Google gör e-post och hårddiskutrymme gratis, mot rätten att skörda de statistiska frukterna. Kanske blir det en vacker dag också Google som tar steget att börja erbjuda svåremotståndlig gratistelefoni, självklart mot att telefonen kopplas till ett Googlekonto, så att platsdatan kan samköras med ens onlinebeteenden. Kanske…