För en kronologisk relativism

Lars Gustafsson förargas över felaktig tideräkning och drar sin lans – av oklar anledning – för en dogmatisk kronologi. Efter att 2000 år gått från den abstrakta nollpunkten börjar då 2000-talet först “den första timmen år 2001” – och följaktligen når vi inte in i 2010-talet förrän nästa nyår, muttrar Lars Gustafsson.

Lustigt nog bryter han genast mot sin egen dogm. Senare i texten refererar han till Hans-Magnus Enzensbergers viktiga essä “Bygglåda till en medieteori (excerpter), vilken enligt Lars Gustafsson publicerades “redan på 70-talet”. Saken är bara att texten publicerades redan år 1970 – alltså på 1960-talet, enligt den dogmatiska tideräkningen! (Såväl tyska Kursbuch som brittiska New Left Review tryckte Enzensbergers essä under år 1970.)

Varför inte erkänna att decennieräkning är en form av numerologi – och en nödvändig sådan. Eftersom den abstrakta nollpunkten är fullständigt irrelevant är det rimligare att ta utgångspunkt i vilka siffror vi använder till vardags för att prata om våra egna livserfarenheter i termer av “åttiotalet”, “nittiotalet” och “nollnolltalet”.

Uppdelningar av tidsflödet är lika ofrånkomliga som de är godtyckliga. Om vi ska kritisera dem bör vi göra det på allvar, det vill säga med andra foten i en alternativ tideräkning. Bortsett från att den abstrakta nollpunkten är annorlunda placerad, blir decennier olika långa beroende på vilka himlakroppar man föredrar att dyrka. Västerlandets gregorianska kalender utgår från solen, men det vore intressant om fler sekulära kronologier kunde ta sin utgångspunkt i andra kalendrar, exempelvis en kurdisk/iransk (sol), en islamisk islamisk (måne) eller en judisk (sol och måne).

Följande stycke kan mycket väl innehålla kronologiska misstag. Rättelser mottages tacksamt.

Kurdiska kalenderns senaste sekelskifte, få 2600-talet började, tycks ha inträffat den fruktansvärda våren 1988. Irans 1300-tal pågår mellan de år som vi kallar 1922 och 2022. Islams år löper snabbare eftersom islam förlitar sig helt på månen i sin kronologiska orientering. Det islamiska 1400-talet började redan i november 1979 – samtidigt som Khomeini tog över i Iran.
Ett mer komplext astronomiskt urverk, där dock solen i slutändan är överordnad månen, ligger bakom den judiska kalendern. Decennierna tenderar att överlappa med de gregorianska: Judarnas 5770-tal pågår från april 2000 till mars 2010. Innevarande judiska sekel löper dock från våren 1940 till våren 2040.

Alla dessa kalendrar är, ur en strikt historievetenskaplig synvinkel, precis lika legitima som den gregorianska. Likväl är det fullt möjligt att den historiker som konsekvent orienterade sig icke-gregorianskt skulle tendera att hitta andra historiska mönster. Tänk bara på en sådan som Friedrich Kittler, vars monumentala mediehistorik utgick från åren 1800, 1900 och 2000 som vändpunkter. Eller på Copyriots inlägg om “nollnolltalet i mediehistorien“.
Kronologisk relativism är ingenting att vara rädd för. Däremot är det naivt att tro att vi skulle kunna tänka historiskt utan att grunda tanken i någon matematik – som av nödvändighet faller tillbaka på dyrkan av den ena eller andra himlakroppen.

(Angående “relativism” kan jag bara hålla med Bruno Latour: en absolut relativism är lika banal som förkastlig, men om vi är konsekventa nog når vi till en relativ relativism som helt enkelt handlar om att sätta saker i relation till varandra.)

15 kommentarer ↓

#1 Henrik on 6 January 2010 at 5:41 pm

Det bästa vore väl att börja om från noll från någon historiskt säkerställd punkt. Jag förslår 1455 som det nya år noll.

#2 rasmus on 6 January 2010 at 6:05 pm

Henrik: 1455 som i Gutenberg? Eller varför inte 1492 som i Columbus? Jag ser dock inte riktigt poängen i att hitta en “objektiv” nollpunkt. Särskilt som sättet att räkna därifrån fortsätter att bero på om du väljer månen (månaden) eller solen (året) som primär enhet.

#3 Ur led är tidräkningen « Maskinskrift on 6 January 2010 at 6:54 pm

[…] Copyriot skriver vist om numerologisk decennieräkning och kronologisk relativism. Etiketter:historia, neokubiskt Kommentarer (0) Trackbackar (0) Kommentera […]

#4 Martin on 6 January 2010 at 9:13 pm

Jag förstår inte riktigt grejen med folk som gnäller om det här… Rent praktiskt börjar vi självklart från år 0, eftersom det en dag efter vi börjat räkna år för första gången någonsin inte ännu gått ett helt år. Om det inte är ett helt år, så är det heller inte år 1. Rent praktiskt räknar vi alltså 0-9, inte 1-0(10).

Precis samma princip gäller för byggnader och dess våningsplan. Den som bor på entréplanet bor inte 1 trappa upp. Våning 1 är den andra våningen i ordningen. Varför envisas vissa människor med att räkna årtal annorlunda?

Den moderna tideräkningen utgår från att de 365 första dagarna ledde upp till det första fulla året, dvs. år 1. Allt innan dess måste naturligtvis då vara år 0.

#5 Gunnar on 6 January 2010 at 9:24 pm

Likadant med det här “tjugohundra”-tjafset. Det heter “tvåtusentio”, inte “tjugohundratio”. Ingen har nånsin i historien sedan Babylons dagar kallat 2000 för 20-hundra. Varför börja nu?

#6 Jörgen on 7 January 2010 at 10:33 am

Tjugohundra som prefix ligger okej i munnen tycker jag. Det är ju en naturlig språklig utveckling av det gamla prefixet nittonhundra.
Jag kan tycka att det inte når störande nivåer förrän det blir dags för tjugoetthundra, men då har nog alla nittonhundratalare slutat influera samtiden ändå.

#7 Henrik on 7 January 2010 at 1:28 pm

Lars Gustafsson skriver:
“Vart nionde år får vi se samma erbarmliga demonstration av matematikblindhet”

Vart nionde år alltså…

Det är tydligen att vara matematiskt klarseende att tro att det är 9 år mellan 1999 och 2009.

:-)

#8 Cernael on 7 January 2010 at 3:39 pm

Pfft.
Martin, om du t.ex. ska räkna en handfull småsten, börjar du tänka “noll, ett, två, tre” osv.?
Det har inte gått ett helt år, men perioden fram till början på juni i år är ändå första året efter at (pp) kom in i EP; det är inte det nollte året efter.
Vad gäller husvåningar är det mest en fråga om man tycker att det är våningarna, eller trapporna mellan dem, som är viktigast. Bägge systemen är logiska, men poängterar olika saker. Och det är förvirrande när de blandas.

#9 rasmus on 7 January 2010 at 10:18 pm

Cernael: Irrelevant kommentar, för ingen av oss relaterar till “år noll” som del i någon räkneföljd.

#10 COPYRIOT | 1999-2009, 2005-2010 on 7 January 2010 at 11:46 pm

[…] ← För en kronologisk relativism […]

#11 Martin on 8 January 2010 at 9:43 am

Cernael:

Det var ju just detta jag ville påpeka med mitt våningsexempel. Ett stycke trappa är 1 trappa, men enligt ditt tänkande borde första våninge, den våning trappan “står på”, också vara “1 trappa upp”. Även halvvägs upp för trappan är du ju “1 trappa upp”, inte “0 trappor upp”.

Så nej, ditt argument biter verkligen inte. År 0 var det första året, ja, men det var inte år 1. Precis som 0 är det första talet, men därmed inte äger värdet 1.

#12 Nicholas on 8 January 2010 at 7:33 pm

Om man bortser från var man sätter nollan är väl det största störningsmomentet i vår ändå månaden. Vi har enheter baserade på jordens krets runt solen (år), på jordens rotation runt sin egen axel (dygn), på månens krets runt jorden (veckan, som är en kvarts månvarv) osv. Månaden var ju som bekant ett varv runt jorden för månen innan någon bestämde att det skulle gå tolv månader på ett år och kukade upp hela systemet. Började vi räkna månvarv istället för månader skulle vår tideräkning fungera finfint, rent astronomiskt.

Sedan ser jag inte varför man skall ställa olika tidsenheter mot varandra. Ett år är ett år vare sig det sträcker sig från januari till december eller juli till juni, varför tala om “antingen gregoriansk tid, eller muslimsk”? Det är ju lite som att ställa veckor mot månader. Problemet förefaller främst terminilogiskt: Om man blandar in massa olika tideräkningar, hur vet man om någon pratar om ett muslimskt år eller ett gregoriskt? Det lättaste måste ju vara att använda olika ord, förslagsvis låtande ett år vara ett varv runt solen, och vill man prata om muslimska år kan man bara låna in ordet för “år” från arabiskan. Det funkar så länge man specificerar närifrån man mäter. Säger jag “Det hände år 1979 efter Jesu födelse” (eller efter året innan Jesu födelse, om man så vill) skulle alltså alla kunna räkna ut när det var, om vi bortser från oklarheterna kring när Jesus ska ha fötts.

#13 Mikael Altemark on 8 January 2010 at 9:46 pm

Din sökning – “fleischerbeat” – matchade inte något dokument.

#14 rasmus on 9 January 2010 at 10:38 am

Nicholas: Här måste vi skilja på år, veckor och månader.
Året utgår från solen.
Månaden utgår från månen.
Veckan utgår inte från någon himlakropp utan är en fjärdedels månad.
År och månad och inte jämnt upp.
En tideräkning med både år och månader måste därför kompromissa på ett eller annat sätt. Lite förenklat:
* En kristen tideräkning behåller sol-året, men ger upp månadernas synk med månen.
* En muslimsk tideräkning behåller mån-månaden, men ger upp året synk med solen.
* En judisk tideräkning tillämpar både sol-år och mån-månader, men skjuter ibland in någon skottmånad för att få åren att behålla sin synk med solen. (Jag är inte helt säker på detaljerna, men visst är det så?)

#15 Jimmy on 9 January 2010 at 3:28 pm

Intressant i sammanhanget är ju även den japanska tideräkningen, som börjar om när en ny kejsare bestiger tronen. I år har vi Heisei 22. Själv är jag född Shōwa 59. Ganska rörigt.

Kommentera