Jag är på väg att lämna Facebook och ser fram emot att få det gjort, även om mjukvaran som låter en ta med sig informationen därifrån fortfarande inte riktigt har synts till.
Vissa krafter verkar dock för inlåsning. Typ Fylkingen, som här ska hamna i centrum för en liten tirad av gnäll. (Syftet är dock inte att peka ut just Fylkingen, utan att blåsa liv i den intermediala frågan om hur musikevenemang utannonseras.)
Som det noterades här den 11 december, ska Sunn O))) spela på Fylkingen i Stockholm den 20 januari. Ännu finns dock ingen info på Fylkingen.se, fast biljetterna visar sig vara utsålda.
Däremot har Fylkingens Facebook-grupp skapat ett Facebook-event där informationen om biljettförsäljning spreds. Eftersom lokalen bara får ta in 150 personer gick ransonen snabbt åt – och den tillföll de flitiga Facebook-användarna, medan vi som fortsatte att gå in på Fylkingen.se blev utan.
Visst känns det lite bittert. Och visst kan man tycka att Kulturförvaltningen, Kulturrådet och andra som ger Fylkingen skattepengar för offentliga musikarrangemang kanske borde fundera ut vissa riktlinjer för offentlig utlysning. Nog bör ett offentligt arrangemang först utlysas på arrangörens offentliga webbsida – inte via ett företag som Facebook, som kräver inloggning?
Nu var inte meningen att peka ut just Fylkingen, men frågan är principiellt intressant. Särskilt som Fylkingen vill ägna sig åt “ny musik och intermediakonst“. Om man ska ta det intermediala på allvar, kan man inte bara räkna in vad som händer på scen utan även de elektroniska medel som används för att mobilisera publiken.
Ett avantgardistiskt förhållningssätt behöver inte betyda att man tar avstånd från Facebook och Myspace, men förutsätter en viss självreflexion inför hur sådana kanaler används, vilket jag saknar hos Fylkingen (och inom den svenska konstvärlden i allmänhet).
Någon har förresten utsett den 24 oktober 2010 till “Quit MySpace”-dagen, vilket känns ganska rimligt. Idén om att alla världens musikartister först och främst ska finnas på den milt sagt suboptimala skitsidan MySpace är överspelad, men många upplever fortfarande att de måste finnas där för att alla andra finns där. Massor av artister som en gång hade en egen hemsida har lagt ner den och pekat om domänen till en jobbig MySpace-sida.
“We need an elsewhere to go and we need to ALL go there”, säger initiativtagarna till detta exodus. Varför då? Varför ska det finnas en webbsida där alla artister finns? Duger det inte att varje artist och varje arrangör har sin egen webbsida, fast med information som enkelt kan sammanställas av ett antal olika aggregatorer?
Året är 2010, och fortfarande ska man visst behöva förklara grundläggande 2.0:ism. Poängen är dock inte att ställa 1.0-webb mot 2.0-webb, utan att förstå skillnaden mellan öppenhet och slutenhet. Öppenheten finns både i 1.0-version (t.ex. fylkingen.se) och 2.0-version (t.ex. last.fm). På samma sätt finns det en rad gamla och nya slutna kanaler för att t.ex. utannonsera en konsert: från e-post via slutna webbforum till det privata företaget Facebook.
Poängen är heller inte att öppenhet alltid skulle vara bättre än slutenhet. Tvärtom – ett musikliv utan semislutna rum stagnerar. För ett intermedialt avantgarde som väljer att ordna spelningar som inte annonseras ut öppet, vore det dock snyggt att använda lite mer sofistikerade och varierade medel än att slentrianmässigt utlysa dem via Facebook.
22 kommentarer ↓
Konstnärligt sett kan jag också tycka att det är djupt oansvarigt att inte själv utforma presentationen av sina verk. Att via de stora webbplatsernas förvalda mallar och funktioner hänge sig åt total konformitet är helt enkelt suspekt i sådana sammanhang.
Precis – det är jämförligt med att använda förvalda Microsoft Office-mallar för att göra alla sina affischer, eller att trycka alla sina flyers som standardiserade visitkort på Vistaprint. Bägge delar kan vara konstnärligt genomtänkta och coola tilltag, men här handlar det om något helt annat.
Håller med om Fylkingen. Riktigt dåligt. Blev riktigt förbannad när jag insåg det eftersom jag gärna hade sett Sunn 0)))
Lösningen på Myspace™-problemet vore att göra en liknande lösning som uppdelningen wordpress.com vs wordpress.org, eller wikia.com vs mediawiki. Eller hur?
Ps jag kommer ALDRIG skaffa Facebook™.
Du har en poäng, men det finns fördelar med att “allt” samlas under samma slutna plattform. För det första så katalogiseras allt semi-automatiskt, då artister/event/etc. tvingas utforma presentationer enligt förutbestämda mallar, vilket kan ha en preserverande funktion. För det andra är det lättare att hitta information om allt är skriver i sökbar text (vilket ofta inte är fallet vad gäller egedesignade hemsidor). Visst kan det finnas (som du kanske skulle uttrycka det -) en postdigital charm i att allt inte katalogiseras i sökbar form, men jag personligen tycker att det förenklar en del.
Dock är det problematiskt att det är privata företag som ligger bakom “systemen”. När regelmässigt slutna system sluts ytterligare genom att kräva inloggning blir det än mer problematiskt rent praktiskt.
Lösningen här torde vara att försöka hitta en medelväg – facebook, myspace och andra skulle kunna anamma ett gemensamt mallsystem (med öppen källkod givetvis). Kanske visar sig (Google) Wave kunna bistå här, vem vet?
Håller helt med om att det är kasst att artister lägger ner hemsidor och enbart använder myspace, samt att arrangemang endast annonseras via facebook. Det finns inget som säger att inte indexeringen kan göras i lager, att artister och evenemang kan bli lika sökbara även om informationen är decentaliserad. Det är lätt att bygga på befintliga standarder, RSS, oembed, opensearch och sedan låta det synka in till facebook och myspace, istället för att synka ut från de sajterna. Från det decentrala till det centrala och inte tvärtom.
Däremot väcker du en helt annan tanke, den om de semislutna rummen. Påståendet att “ett musikliv utan semislutna rum stagnerar” känns taget ur luften. Jag är personligen inte “in the shit”, och från mitt perspektiv framstår de semislutna rummen mer vara till för den elit som har tillgång till dem eller känner till dem, än för musiklivet. Ett sätt att upprätthålla en hierarki för coola personer, och införa en starkare kontroll över vilka som rör sig in och ut ur creddiga kretsar.
Som jag ser sätter det är både Sandra och hannes2peer huvudet på spiken vid gäller frågan om indexerbarhet – att bygga sina egna sidor utesluter inte att man “synkar in” till stora samlade katedraler.
Hannes: Du bör tänka de semislutna rummen i vidaste bemärkelse. Replokaler är t.ex. tämligen slutna rum vars existens har visat sig oerhört viktig för ett livaktigt musikliv.
Det handlar alltså inte bara om rum för “konsumtion” på konserter och klubbar, även om jag själv är övertygad om att även sådant helst bör ordnas över ett brett spektrum från exklusiva föreningars slutenhet till Kungsträdgårdens öppenhet.
Härom veckan var jag på en av de trevligaste konserterna på länge. En vän som spelar i bandet Originalljudet (och som också brukar kommentera här) hade bjudit in till bandets månatliga replokalskonsert, där 3-4 låtar spelas helt informellt inför max ett dussin vänner till bandet. Där kan man verkligen tala om musik som äger rum i semislutna rum. Jag tror att sådant har en viktig roll i det bredare musiklivet. Givetvis utesluter det inte att Originalljudet också spelar på större och öppnare scener.
Dock misstänker jag att det inte riktigt är deras grej att spela i Kungsträdgården. Viss musik mår bäst av en viss intimitet, och intimitet förutsätter en viss grad av slutenhet. Bara det att en lokal har fyra väggar innebär en viss grad av slutenhet, eftersom den då bara rymmer ett begränsat antal människor – som vi bittert fick erfara i fallet Sunn O))).
En icke-backupande men ändå kanske användbar grej är Web 2.0 Suicide Machine.
hannes2peer: Helt slutna rum=eliten; semislutna rum=till exempel musiker som spelar för andra musiker.
Eller?
Förjävligt säger jag bara! Här har man väntat och väntat och bittert blev det för att man aldrig gett sig in i horsebook-världen!
alltid tyckt att fylkingen ska drivas av musiklyssnaren å inte av musikskaparen. känns som att det blir lite ‘jäv’ (i brist på bättre förklaring) där den som driver fylkingen gör det för sina egna syften. därför röstar jag för att kompositörer och ljudsnickrare lämnar administrativa delen av Fylkingen NU! kan man med statliga medel skapa en bättre nutida konstarena för alla, gärna i Kiruna så långt bort från ytligheterna i storstäderna som möjligt :=P bluäk för Fylkingen!
@MZA, hm, ja, så kan det nog vara. Jag tänker att ett semislutet rum är ett i praktiken slutet rum som ger sken av att vara öppet, men egentligen bara tillgängligt för de med särskilda kontakter.
@Rasmus, mm, mina starkaste musikupplevelser har också varit de intima. Exemplet med de dussinet inbjudna är intressant. Det är ju förstås inte något större musiklivsproblem att sådana konserter förekommer, men jag har svårt att se dem som nödvändiga för att undvika stagnation. Tvärtom skulle väl ett öppet evenemang, oavsett storlek, kunna locka dit någon helt oväntad person eller grupp som skulle kunna resultera i något intressant. Intimiteten skulle väl rimligtvis öka om det kom lite för många också ;)
En konsert med ett dussin inbjudna är nog mer ett problem för bandet, som går miste om dynamiken i oväntade möten. En semisluten konsert med 120 deltagare blir däremot något helt annat, ett problem för musiklivet i mitt tycke.
Sen funderar jag på öppenhet som begrepp. Om Sunn O)))-konserten hade annonserats ut på en helt öppen hemsida och synkats ut till olika konsertindex, då tycker jag det är en öppen konsert. Om den ska kallas semisluten bara för att ett visst antal människor får plats, då tappar orden slutenhet och öppenhet sin betydelse. Att överge öppenheten som begrepp helt, bara för att det alltid finns drag av slutenhet i den blir bara förvirrande. Isf måste vi börja mäta slutenhet på någon skala, vilket känns omöjligt.
Det är skillnad på ett slutet rum, t.ex. en stängd epostlista för presumtiva konsertbesökare som är svår att bli medlem i, och på ett slutet rum INUTI ett slutet rum (Facebook™). Dubbel-plus-o-bra!
Hela arrangemanget känns väldigt ogenomtänkt från fylkingens sida.
Vad jag förstår är just Sunn-konserten inte heller helt utsåld. Det finns fortfarande biljetter reserverade för fylkingenmedlemmar.
Jag känner en person som fick tag på biljett och det gjorde han efter nyår.
Hoppas bandet blir varse om allt strul.
Jag hoppas en “upplåsning” av nätet är nära förestående, innan alltför många låser in sig på facebook och liknande. Web 3.0 innebär förhoppningsvis att man “synkar in” på de här platserna om man nu har lust med det (för att kommunicera med 2.0:orna) men att de inte längre är någon bas. Kanske är Google Wave ett led i det?
Hittills har man klarat sig bra utan facebook (alla jag känner har det i princip så är det nått jag bör veta får ja reda på det) men tendensen med inbjudningar till diverse arrangemang är oroväckande. Skräckscenariot är att jag till slut tvingas gå med bara för att få tillgång till alla andra semislutna rum.
Google Wave är ett jävla jippo hittills. Federeringsprotokollet är väl delvis släppt men inget mer. Klient/server-protokollet kommer bli ganska svår-återimplementerat, adhoc-framväxt som det är med protocol buffers.
Jag har själv hype:at Wave som det som ska frälsa oss från Facebook men nu grämer jag mig rejält över det.
Lite pubsubhubbub och sånt är nog snarare vägen fram bara de slutar med trenden att göra precis allt världläsbart. “Visa detta inlägg bara för mina vänner”-funktionen känns ganska killer!
http://status.net/wiki/OpenMicroblogging_and_Federation
Visst är det ett jippo hittills, och de har väl inte hävdat nått annat heller. Tanken med preview:n är ju mest att få in idén i folks medvetande. Den tekniska biten är jag inte vidare insatt i, protcol buffers? Det låter inte bra om det blir svårimplementerat, då faller mycket av poängen.
Bortsett från det tekniska tycker jag annars det är lovande att det är just stora Google som utvecklar Wave, tror det är svårt för nån annan att ro något så allomfattande i hamn. Googlekritiker som jag är får jag ändå säga att jag tror deras storlek kan vara en fördel för internetz i detta enskilda fallet.
Jo, de har hävdat att de skulle släppa protokollet fritt. With mediocre success hittills.
Fylkingen får väl göra som de vill. Om allmänheten hade fått reda på det tidigare så skulle biljetterna varit slut ännu snabbare. Som sagt, lokalen tar bara 150 pers. Tyvärr var inte jag heller en av dem som hade tur den här gången.
Kallduscher: Ingen har påstått att Fylkingen inte “får” göra som de vill.
Vad jag skriver ovan skulle kunna sammanfattas så här:
1) Har man ambitionen att syssla med “intermediakonst”, suger inte ett oreflekterat användande av Facebook för att kommunicera information om spelningar.
2) Fylkingen får bidrag från stat, kommun och landsting för att ordna konserter öppna för allmänheten. Ur bidragsgivande institutioner kan det knappast anses rimligt att allmänheten inskränks till dem som valt att registrera sig på Facebook.
För övrigt kan jag meddela att jag trots allt kommit över biljett till Sunn O))).
[…] Fylkingen, Facebook och intermediakonsten […]
Jag förstår resonemanget och håller i grund och botten med, om det bara framgick via Facebook är det fel. Samtidigt har jag viss förståelse för att man vill begränsa en del evenemang. Då jag själv inte är med i Fylkingen vet jag inte, men jag är rätt säker på att alla medlemmar blev varslade om konserten innan utsatt biljettsläpp. Det fanns även biljetter kvar för just medlemmar (om jag blivit rätt underrättad).
Det står allmänheten fritt att gå med i Fylkingen och jag tvivlar på att de är skyldiga att tapetsera staden med vad som försigår. I det ljuset kan man se Facebook-gruppen som ett steg mot att inte bara informera den del av allmänheten som redan visat intresse genom form av medlemsskap, besökare av deras hemsida eller lokal.
En del av problemet ligger uppenbart i att de tog in en akt större än vanligt.
Även jag lyckade ordna en biljett. Och i slutändan borde vi vara överens om att det är bättre att sådana här spelningar dyker upp i Stockholm, trots begränsningar, än att de inte kommer alls.
Kommentera