Search Results for 'flm' ↓

Ett medium som fungerar är osynligt. Det finns en bakomliggande struktur, ett teknologiskt maskineri, men det syns inte. Det är först när något går snett som vi förstår hur det fungerar när det fungerar.

Med denna nätta sammanfattning av Heideggers syn på tekniken inleds ett högintressant fotbollsinlägg på FLM-bloggen. Det sätter fingret rakt på en väsensskillnad mellan analoga radiovågor och de digitala medier som söker simulera radio/teve:

Ungefär en minut skilde mellan tv-sändningen och websändningen. Jag hade gett upp hoppet och höll på att sätta på mig skorna när ett våldsamt vrål plötsligt fyllde kvarteret. Vi förstod att det hade blivit mål, men vågade först inte riktigt tro det. Det var ju ungrarna som hade bollen och spelet var trött och oinspirerat. /…/
Och sen, ungefär en minut efter vrålet, tog Zlatan ner en långboll och stötte in bollen med magen. Och där vi satt ryckte vi lite på axlarna, vi visste ju att det hade skett.

I den där boken som jag ständigt tjatar om tar jag upp frågan i paragraf 30, som inleds:

Analog information både fixeras och realiseras på nolltid.

Digitala medier, å andra sidan, opererar genom kopiering som alltid tar viss tid, även om den tiden ofta är mycket kort när allt funkar som det ska. Ändå associerar vi rutinmässigt det digitala med omedelbarhet och det analoga med fördröjning. Är det inte lustigt?

(Visst är rubriken tillspetsad och visst kan uttrycket “nolltid” problematiseras. Radiovågor tar ju också viss tid för att komma fram, även om de går mycket snabbare än den digitala simulationer av radiovågor. Vad som är väsentligt är att radiovågornas hastighet är konstant. Om det sker en störning blir de åtminstone inte försenade.)

Visst var det lite kul av Pastan att göra en dubbel “Hej konsument”-intervju med Peter Sunde och Monique Wadsted. Mest polariserade är de bägge i sina åsikter om färgen gult.
Kulturtidskriften FLM observerar de bägges utmärkta filmsmak med en kul twist tillbaks till ett gammalt Copyriot-inlägg.
Litterärt sett är det svårare att jämföra. Monique läser, förutom oändliga förundersökningsprotokoll, riktigt hyggliga tidskrifter, men nämner ingen skönlitteratur. Peter gillar böcker av Per Thörn samt (sin bror) Mats Kolmisoppi men vägrar säga vad han läser just nu, då det skulle bli “för pretto”. Nå, jag kan avslöja. Jag såg boken ligga framme på hans kontorsplats på Appendix i Malmö: Michel Foucaults Diskursernas kamp.

Teater blir omöjligt att jämföra, eftersom både Peter och Monique är skådespelare i en pågående teaterpjäs, med skillnaden att den sistnämnde på grund av anställning inte kan betrakta den som teater. I stället frågar vi oss vad vi ska göra när tingsrättens ridå går ner för första akten av The Spectrial – vilket enligt planen [pdf] ska ske nästa onsdag den fjärde mars.
Svaret är givet – då åker man till Gubbängen, för att se andra föreställningen av Skattkammarön på Moment:Teater! (Premiären på lördag är dessvärre redan fullbokad.) Smaka bara på beskrivningen:

Skattkammarön handlar som de flesta vet om en skattjakt där den onda piraten Long John Silver gör myteri mot den goda unge hjälten Jim Hawkins. Men i Andreas Boonstras regi är det inte riktigt så enkelt. Moments pjäs handlar mer om moment:teater som sätter upp Skattkammarön och där det uppstår problem eftersom alla vill spela den elaka sjörövaren…
Varför lockar den onde enbenta piraten Long John Silver vår fantasi och äventyrslust och varför är den goda Dr Livesey i den snövita peruken så töntig och närmast bortglömd? Varför var Skattkammarön Hitlers favoritbok ? Vem var hans favoritkaraktär? Följ med moment och ovan nämnda herrar på en sjöfärd utöver det vanliga.

Andreas Boonstra – som förutom att vara regissör tydligen även figurerar både som Adolf Hitler och som Emil i Lönneberga – avslöjar vidare:

Nu repar vi Skattkammarön, en klassisk piratroman där överklassen nästan blir lurade på sin dröm om den nedgrävna piratskatten då besättningen på skeppet visar sig vara pirater. Pojkdröm, matinéäventyr och en fruktansvärd moralisk och klassföraktande viktoriansk dräpa som vi nu håller på att plocka sönder och bygga ihop på en massa olika sätt.

Metateater om pirater – kan det bli mer passande? Piratbyråns plan är att boka 23 platser och ta bussen till Gubbängen. (Anmäl gärna intresse till bussturen med teater. Eventuellt är det redan fullbokat, men fler tillfällen kommer väl.)
Inte att förglömma: Eva Rexeds röst. Ett skäl i sig att åka till Gubbängen nästa onsdag (eller senare).