K264: Vad är skillnaden mellan undergång och icke-hållbarhet?

Vi behöver alla inse att läget är akut. Vi är vid en ödesmättad vändpunkt i mänsklighetens historia och vi har sannolikt mindre än 50 procents chans att skapa en hållbar värld.

Så säger nu Johan Rockström, professor i miljövetenskap. Hur går det över huvud taget att ta in ett sådant påstående?

Jag vet att “hållbarhet” är ett begrepp som givits delvis olika definitioner, både politiska och akademiska. Särskilt inflytelserik var Brundtlandkommissionens defition från 1987.

Men det går ändå inte att komma undan frågan om icke-hållbarheten. Vad är det som troligen inte kommer att hålla? Någonting måste det vara som brister. Kanske inte omedelbart, men förr eller senare.

För om hållbarheten i princip tar sikte på evigheten, innebär icke-hållbarheten rent logiskt en kurva som slutar i undergången. Frågan är bara om vi snackar “samhällets”, “civilisationens”, “mänsklighetens” eller “jordens” undergång (och vad vi lägger i respektive begrepp).
Samtidigt är det självklart att en person som Rockström aldrig skulle säga att “undergången är trolig”. Eller var det vad han just sa?

10 kommentarer ↓

#1 kjell on 5 March 2016 at 2:16 pm

Rockström vs Rosling ?

#2 Petter Ericson on 5 March 2016 at 10:29 pm

Det jag personligen ser som slutriktningen för ett icke-hållbart samhälle är väl inbördeskrig i första ledet, teknologisk kollaps i andra, och ekologisk kollaps i tredje. Inbördeskrig kommer nog företrädesvis genom en demokratisk kollaps i någon mening (USA är ett tydligt vacklande exempel, Ungern ett annat).

“En hållbar värld” är då en värld där mänskligheten i stor grad är i någon mening “ett” samhälle, och där större krigsliknande tillstånd är undantag snarare än regel. Globala kommunikationer är nog vad jag skulle se som en förutsättning att de fungerar, men dagens transportinfrastruktur ser jag inte som ett absolut krav.

Att ett kapitalistiskt samhälle skulle kunna kallas “hållbart” håller jag nog bara för troligt om det skulle lyckas smälla upp rymdhissar, och knappt ens då.. Det skulle då behöva vara ett kapitalistiskt samhälle med en väldigt stark, demokratisk och aktiv stat, som på ett tydligt och långvarigt sätt agerar motpol och assimilator/destruktor mot andra maktkoncentrationer (i.e. stora företag, familjer, kyrkor och dylikt).

Slutsvamlat för ikväll tror jag :)

#3 Alaoglu on 5 March 2016 at 11:12 pm

Menar Rockström och Petter ovan att en “hållbar värld” är något som hitintills aldrig har existerat?

Vän av ordning undrar då hur det kommer sig att världen ännu finns kvar för Rockström att alarmera i…

#4 Petter Ericson on 5 March 2016 at 11:30 pm

Alaoglu: En hållbar värld med 7 miljarder människor på den? Det skulle förvåna mig. Utan människor på den? Beror på vad det finns för andra globala civilisationer som funnits och hur de agerat. :)

Vi befinner oss just nu i en massutrotning (vilket inte är nåt nytt), vilket skulle kunna leda till allehanda problem, eller till bisarra mängder nytt utrymme för nya arter, det återstår att se. Jag håller det inte för troligt (men dock möjligt) att mänskligheten kommer lyckas knuffa in världen i en venusiansk växthuscirkel, så liv kommer nog fortsätta finnas även om inte mänskligheten finns kvar, men jag måste nog erkänna att en värld utan människor inte intresserar mig sådär hemskt mycket.

Och med lite lagom felkällor i kärnkraftfverk här och där och godtyckliga mängder kärnvapen kastade på lämpliga ställen så kan vi nog lyckas få med oss stora delar av de flercelliga varelserna i alla fall.

Kort sagt: världen är i någon mening _mindre_ hållbar nu än många gånger tidigare, men samtidigt så finns i alla fall en teoretisk (om än kanske inte praktiskt) möjlighet att upptäcka och åtgärda exempelvis asteroidnedslag.

#5 Magnus on 6 March 2016 at 11:24 am

Det är klart att moderna städer och den tekniska infrastrukturen där inte är “byggda för evigheten” på samma sätt som t ex antika stentempel eller kinesiska muren. Om man prövar tanken att skära av tillförseln av elektricitet och olja, rinnande vatten och teletrafik plus kloaker och sophämtning till en stad som Stockholm eller New York så inser man att de snabbt skulle bli obeboeliga eller meningslösa. Det handlar om väldiga energiflöden som går på tvärs mot entropin, och om normen är ett globalt ekologiskt nolltillväxtsamhälle är det svårt att tänka sig att den sortens megastäder skulle överleva och frodas i längden. De skulle i varje fall inte alls vara lika dominanta som idag. Men är den sortens gröna-vågen-utopi det enda rimliga uttrycket för idén om “ett hållbart samhälle”?

#6 Alaoglu on 6 March 2016 at 2:31 pm

Om det hållbara samhället inte skall “gå på tvärs mot entropin” skulle det åtminstone utesluta alla former av liv, så den “gröna” utopin verkar inte så värst grön…

Petter: Måste det hållbara samhället innehålla ett i stort sett konstant antal människor?

#7 Alexander on 7 March 2016 at 8:40 pm

Själv skulle jag mena att det inte är Naturen som står inför en kollaps; på lång sikt kommer Naturen överleva, även om vår civilisationsmodell på kort sikt kan innebära att en hel del arter dör ut och ekosystem trasas sönder. Men detta ska snarare ses som en omanpassningsprocess till nya förhållanden. Här tycker jag Andreas Malms populärvetenskapliga bok “Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu så kommer det att vara försent” är utomordentligt bra på att beskriva hur dessa evolutionära processer går till. Till den så har jag funnit att James W Moores bok “Capitalism in the web of life” är otroligt upplysande.

Moore söker förena radikalt ekologistiskt tänkande med marxistisk tanketradition, och därmed överskrida den av vår civilisationspraxis upprätthållna falska dikotomi mellan samhälle och natur. Han menar på att många tänkare, däribland många “ekologiska marxister” såsom John Bellamy Foster, såväl som Johan Rockström, tenderar att upprätthålla ett motsatsförhållande mellan Samhälle och Natur, som gör det svårt att tänka nyanserat kring “(icke-)hållbarhet”, eftersom det uppstår så skarpa skiljelinjer och kontraster. Moore försöker bygga teori som integrerar naturen i samhället, liksom samhället i naturen; en viss samhällsform implicerar en viss naturform; samhällsorganisation innebär samtidigt organisering av naturen. Moores teorier påminner en del om avspaltningsteoremet: Naturen intar här en avspaltad sfär som dialektiskt påverkar och subventionerar värdestrukturen, liksom formas av dito.

När man anlägger ett sådant perspektiv på vår stundande “miljökatastrof” så blir det missvisande att tala om “anthropocene”, dvs. att “mänskligheten” som någon slags odifferentierad enhet har stöpt naturen till – för mänsklighetens överlevnad – kritiska lägen. Snarare vill han mena på att vi lever i “capitalocene”, en geologisk tid formad i värdeförmeringsprocessens avbild.

Dessa motsatsförhållanden som upprätthålls mellan Samhälle/Natur blir även tydliga vad gäller debatter mellan teknikoptimister kontra teknikpessimister, som glömmer se hur båda av dessa teknikens aspekter uppstår ur en motsägelsefull struktur. (Givetvis så innebär all teknologisk utveckling alltid nån form av miljöpåverkan, men så som debatten tenderar att urartar hamnar debattörerna ofta i motsatsläger som antingen lovordar teknologin och bortser från de ekologisk-materiella aspekterna, eller en position som tycks vara helt anti allt vad teknologi heter och vilja lämna den från samhället “externa” Naturen “orörd” från all mänsklig påverkan. Det är åtminstone såhär jag upplever att debatterna går bland aktivister och bland studenterna på universiteten.)

Likaså kan man hamna i snarlika tillspetsade debatter när man talar om den ekonomiska tillväxtens miljöförstörande kontra miljöfrikopplande sidor. Även om mätningar på t.ex. BNP-tillväxtens miljöpåverkan kan vara informativa, lärorika, och analytiskt nödvändiga, då kan det bli missriktat att stirra sig blind på BNP-tillväxten, då det är en siffra som genom kvantifiering söker “nå” en underliggande process. Räkenskaperna är här blott ett ytfenomen, eller betraktare av ytan på en djupare strukturell dynamik, eller realmetafysik. Jag anser att det är i den dynamiken man bör söka efter svaren på “hållbarhet” och “icke-hållbarhet”, inte i själva “BNP-tillväxtens vara eller icke-vara”.

#8 Eva on 7 March 2016 at 10:50 pm

Alexander: Intressant att du tar upp motsatsförhållandet samhälle/natur och ger svenska exempel. Jag antog nämligen slarvigt att många med svensk bakgrund inte ser detta motsatsförhållande.

Jag bodde länge utomlands i en mer urban kultur där detta motsatspar ses som givet. Ganska nyligen blev en till sverige inbjuden föreläsare väldigt förvånad när det visade sig att svenska studenter har en mycket mer glidande förståelse av samhälle/natur. Trots den svenska naturens skenbara naturlighet.

#9 Alexander on 8 March 2016 at 1:17 pm

Det låter ju onekligen intressant Eva. Förhoppningsvis är inte mina erfarenheter representativa för hur allmänföreställningar kring samhälle/natur tar sig i uttryck i Sverige. Oavsett så är det fortfarande en tendens till dikotomisering i dessa debatter mellan ekonomer och låt säg humanekologer.

Om det är så att svenska studenter i högre grad har en glidande förståelse av samhälle/natur, hur kommer det sig? Är det en konsekvens av att frilufsliv och politik som främjar frilufsliv och etablerandet nationalparker haft en ganska framskjuten roll i Sverige? Eller kan det vara ett resultat av att Sverige urbaniserades och industrialiserades förhållandevis nyligen, och således har ett kulturellt arv kvar från den “för-urbana” tiden då denna dikotomi kanske inte var lika praktiskt befäst?

#10 COPYRIOT | K266: Antropocen? Några invändningar mot ett populärt begrepp on 12 March 2016 at 12:13 pm

[…] K264: Vad är skillnaden mellan undergång och icke-hållbarhet? […]

Kommentera