Om hur den högerradikala miljön ånyo orienterar sig mot Centraleuropa

Genom sin historia har Sverigedemokraterna – liksom den högerradikala miljön i allmänhet – importerat sina strategier från andra håll i Europa.

På 1990-talet fann man sina förebilder i Västeuropa; i synnerhet franska Front National.

På nollnolltalet riktades blickarna i stället mot Danmark och Dansk folkeparti, som nådde inflytande som stödparti till regeringen. Nu uppfattades Sverigedemokraterna i första hand som en del av “den nordiska högerpopulismen”; sammanhanget var inte främst västeuropeiskt, utan skandinaviskt.

Men under 2010-talet har det ånyo skett en omsvängning, nu i riktning mot östra Centraleuropa. Sverigedemokraterna talar allt mer öppet om Ungern som förebild. Det är något annat än den danska modellen med ett högerpopulistiskt stödparti till regeringen, som når inflytande genom att sätta agendan.
Ungern under Orbán har rört sig i riktning bort från den liberaldemokratiska maktdelningen, mot en “illiberal demokrati” där ett dominerande parti tar kontrollen över medier och rättsväsende. Partiet är egentligen inte högerpopulistiskt eftersom det inte bygger på att mobilisera “folket”; snarare rör det sig om en djupt auktoritär nationalkonservatism.
Nu har Polen slagit in på samma väg som Ungern – en process som lämpligen kan kallas för “orbanisering”. Möjligen rör sig Slovakien åt samma håll, medan Tjeckien står vid ett vägskäl.

Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien – med andra ord Visegrád-länderna eller V4 – är en konstellation som tycks spela en nyckelroll för Europas högerradikala rörelser i EU:s fortsatta krisprocess. Redan 2012 noterades på denna blogg hur Polen och Ungern blivit nya nav för Europas fascister. Då påminde också Niklas Bernsand i en kommentar om hur den gamla idén om Międzymorze eller Intermarium lever vidare bland regionens nationalister – åtminstone de som inte helt sluter upp bakom Ryssland. Idén är att förbinda Östersjön och Svarta havet i en östeuropeisk allians, fristående från såväl Ryssland som Tyskland. Planen misslyckades för hundra år sedan och är idag mer orealistisk än någonsin, men kanske ändå kan spela viss roll i skapandet av nya alliansmönster mellan nationalister i Europa.

Det senaste halvåret har enat V4-staterna i sitt motstånd mot att ta emot flyktingar. Redan tidigare fanns ett militärt samarbete och i höstas gjorde Tjeckien ett utspel om att ge militärt stöd till Ungerns gränskontroller.

Jag tänkte snart återvända till frågan om V4-ländernas ekonomiska roll inom ramen för Europas krisprocess. Men tills vidare sätter jag punkt med en bild från dagens högerradikala huligandemonstration i Stockholm, där tydligen polska flaggor vajade bredvid de svenska:


4 kommentarer ↓

#1 Alaoglu on 31 January 2016 at 12:07 pm

Ungern och Slovakien har inte direkt den bästa av relationer och Orbán har plötsligt blivit kompis med Putin och låter honom bygga ungerska kärnkraftverk, medan Polens nya regering verkar helt sålda på galna konspirationsteorier om hur Ryssland skjuter ner deras flygplan. Det känns som att det är en bit kvar för dessa länder innan de bildar en gemensam utrikespolitisk allians?

Respektartikelns försök att dra paralleller till Václav Klaus är väl rätt krystat? Han har mer gemensamt med Junilistan än med Fidesz/Sverigedemokraterna.

#2 COPYRIOT | K254: Sverige och Visegrád on 31 January 2016 at 1:21 pm

[…] ← Om hur den högerradikala miljön ånyo orienterar sig mot Centraleuropa […]

#3 Olof on 1 February 2016 at 10:23 pm

Var det inte annan till första kommentar tidigare? Från en typiskt rysk psyop?

#4 rasmus on 2 February 2016 at 2:12 pm

Olof: Jo, det stämmer. Jag valde att ta bort den kommentaren. Ingen har någonsin påstått att här skulle råda yttrandefrihet.

Kommentera