K251: Tågkraschliknelsen

…som att betrakta en tågkrasch i slow motion.

Liknelsen är numera väletablerad, såväl på svenska som på engelska. Jag blev nyfiken på bakgrunden, rent begreppshistoriskt, så jag gjorde några snabba sökningar. De pekar tydligt på att liknelsens genomslag är knuten till den krisprocess som sattes i rullning av finanskrisen 2008.

För några månader sedan var det någon som jämförde den växande krisen med att betrakta en annalkande tågkrasch i ultrarapid. I förra veckan började krisen komma upp i överljudshastighet.

Irlands EU-kommissionär Charlie McCreevy i tal inför Europaparlamentet, måndagen den 22 september 2008.

På svenska hittar jag inga exempel alls på att tågkraschliknelsen skulle ha använts innan 2007–2008. På engelska återfinns spridda exempel, men de blir betydligt fler efter att ekonomijournalister börjat använda den för att beskriva den ekonomiska kris som satts i rullning.

I svensk nyhetspress gör liknelsen entré våren 2010, då för att beskriva den annalkande skuldkrisen i Grekland. Under 2011 vidgas tågkraschen till att omfatta hela eurokrisen och 2012 börjar olika skribenter även att använda samma liknelse för att beskriva socialdemokratin under Håkan Juholt.

Vi kommer inte undan metaforerna när vi talar om kriser – själva begreppet “kris” är ju förresten en medicinsk metafor i grunden. Ett problem med medicinska krismetaforer är att de för tankarna i riktning mot omedelbara sammanbrott. Talet om “slow motion” är ett sätt att komma bort från detta. Men hur lyckat är det med den där rälsen som vi får på köpet?

8 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | K252: Hur kollapsretorik används för att överskugga verkliga kollapser on 25 January 2016 at 10:11 pm

[…] ← K251: Tågkraschliknelsen […]

#2 Monki on 26 January 2016 at 3:23 pm

Har den här transportmetaforen ersatt den om en sjunkade båt?

#3 rasmus on 26 January 2016 at 3:52 pm

Monki: Tack för att du hittade den relevanta frågan att ställa!

Vad är skillnaden mellan ett sjunkande skepp och ett kraschande tåg?

#4 avadeaux on 26 January 2016 at 6:10 pm

Skillnaden torde väl vara att tåget specifikt går under på grund av sin okontrollerade framåtrörelse. Motsvarande för båten vore om den sjunker därför att den kraschar in i ett isberg som Titanic.

#5 Niels Möller on 26 January 2016 at 10:05 pm

Intressant spår det här.

Tåget följer en bana som stakats ut av människan, och spårar ur och kraschar efter att det accelererats till för hög och farlig hastighet (delförklaringar som bristande järnvägsunderhåll spelar nog ingen roll för den metaforiska betydelsen…).

Medan en sjunkande båt är ett fartyg som drabbats av en våldsam storm, varefter besättningen maktlöst ser sitt fartyg driva med vinden och strömmarna mot en klippig kust där det krossas.

Så å ena sidan hybris, å andra sidan vanmakt inför de krafter som ligger bortom människans kontroll. Om nu detta inte är en alltför urspårad slutsats.

#6 Magnus A on 27 January 2016 at 12:30 am

Låter väl som att hybris snarare borde vara förknippat med flygkrascher, Ikaros är ju en känd figur i sammanhanget.

#7 rasmus on 1 February 2016 at 2:44 pm

Jag såg någon posta en bild på en gungande skuta över stormigt vatten. Bilden skulle symbolisera Sveriges väg mot framtiden: “om alla slutar springa i samlad tropp från den ena relingen till den andra och styr mot vågorna istället, så fartyget bryter rakt igenom dem, så ska nog allt gå bra”. Det är en intressant skeppsmetafor, som skiljer sig en del från bilden av Titanic som ju gick under inte till följd av höga vågor, utan dolda isberg.
Någon annan svarade med att gå från fisk till fågel: “JAS-effekten, brukar jag kalla det för – man har en fantastisk maskin som kan parera det mesta, men man litar inte på den och börjar joxa med detaljerna så att dess funktioner störs ut.”
Den fantastiska maskinen i fråga kan då associeras med sådana storheter som välfärdsstaten, den liberala demokratin, den vetenskapliga metoden eller varför inte själva Upplysningen. “Mekanismer som fungerar, så länge de får tillräckligt spelrum. Joxandet sätter maskinen ur balans.”
Själv tror jag visserligen inte att det förhåller sig så, att det skulle handla om “mekanismer” vars funktionsduglighet står över historien. Men de olika metaforerna är fängslande så jag kastar in den här kommentaren som en anteckning till mig själv.

#8 COPYRIOT | K258: Utmaning, kris, kollaps on 6 February 2016 at 3:13 pm

[…] K251: Tågkraschliknelsen […]

Kommentera