Apropå senaste boken av Apple-kyrkans apostel

Den som lyssnade på P1 i fredags kunde höra mig prata en stund om bilden av den digitala revolutionen, kopplat till utbildningspolitik och genidyrkan. Det hela utmynnar i ett resonemang om hur Apple tjänar som projektionsyta för den utopiska tanken om hur konst och teknik ska sammansmälta i en högre enhet.


Inlägget, som också kan läsas
, är i grunden en recension av Walter Isaacsons bok Innovatörerna – en bok som jag finner både ytlig och lite tjatig.
Ännu sämre blir den i svensk översättning, där Roland Poirier Martinsson (som översatt större delen av boken) gjort en rad klavertramp, i synnerhet som han saknar koll på central teknikjargong. Exempelvis har begreppet commons inte översatts till “allmänningar” trots att det i sammanhanget vore självklart; i stället bjuds vi på formuleringar som “gemensambaserat massamarbete” (Yochai Benklers “commons-based peer production”). Begreppen wetware och hardware har obegripligt nog översatts till “fuktig materia” respektive “torr materia”. Slarvigt av Albert Bonniers Förlag att inte engagera en mer lämpad översättare, alternativt en svensk fackgranskare.

Walter Isaacson är även aktuell via den nya filmen Steve Jobs som baseras på hans storsäljande biografi över densamma. Trots att han i Innovatörerna kritiserar tendenser till genidyrkan, fortsätter han att utgå från att Jobs är något av en Messias, som pekat ut vägen till att förverkliga Ada Lovelace’ gamla profetia om “poetisk vetenskap”. Underförstått är Apple en kyrkan med Isaacson själv som dess apostel. Jag undrar hur länge den bilden är gångbar om Apples aktiekurs fortsätter nedåt.

2 kommentarer ↓

#1 Gabrielle Björnstrand on 26 January 2016 at 2:58 am

Tack för den torrheten!

#2 roland poirier martinsson on 8 February 2016 at 2:37 am

obegripliga fel, de begreppen saknar jag inte “koll på”. måste ha jobbat mycket sent en del kvällar. bonniers ville ha ut boken på kort tid av serviceskäl, eller vad man vill kalla det: det fanns ett starkt tryck och många direkta önskemål från läsare, då boken ju var stekhet när den kom ut, och jag vill nog säga att vi lyckades med ett antal veckor i förhållande till vad något annat förlag hade klarat. just de fel du nämner tycks svåra för en redaktör att fånga upp, så ansvaret är mitt. det är såklart oacceptabla klantigheter. översättningen fick dock beröm från flera håll för allmänspråkliga stilkvaliteter. jag får trösta och ursäkta mig med det.

Kommentera