K250: Mörka utsikter för världsekonomin under 2016

George Soros har tydligen sagt att vi är tillbaka i 2008, vilket ska tolkas som att vi får ännu en global finanskollaps under 2016. The Economist instämmer i att det finns stora orosmoln i världsekonomin, dels på det politiska/militära planet, dels i form av globala tendenser till stagnation inom handel och tillverkningsindustri.
Vad som kan ifrågasättas i 2008-parallellen är om det blir just en kreditbubbla som får finanssystemet att krascha; i så fall lär det denna gång bli en krasch med epicentrum i Kina.

Fast vad tjänar det till att diskutera om risken för en krasch kommer “inifrån” finanssystemet eller “utifrån”? Troligare är i slutändan ett samspel. Skuldbubblorna som byggts upp i Kina och annorstädes fortsätter att växa och växa och växa… tills en yttre chock skapar instabilitet och skapar tillfället där bubblan spricker. Även det motsatta är möjligt, att politisk-militär oro bidrar till att hålla bubblorna intakta längre än vad som annars vore fallet. Hur som helst kan de inte växa i evighet.

The general consensus, however, is that China can handle a debt crisis; state control of the economy is much greater
/…/
Of course, this state control means that non-performing loans are not recognised as quickly as they are in the west and that, as a result, struggling companies do not go out of business. These zombies hang around and make it much more difficult for competitors (including western companies) to be profitable. So the contagion effect will not be via the financial system but via corporate profits.

Värt att hålla i minnet: en finanskrasch med centrum i Kina kommer att sprida sig i världen, men kanske inte lika snabbt som den förra finanskraschen spred sig från USA.
En krasch i Kina, med arbetslöshet som följd, kommer att leda till protester upprorsrörelser runt om i landet. Hur en sådan dynamik kommer att spelas ut är svårt att spekulera i. Men ett troligt motdrag från den kinesiska regimen blir att devalvera valutan i syfte att skapa fler jobb i exportindustrin, skriver The Economist.
Om Kina devalverar kommer andra länder i Asien se sig pressade att följa efter, för att inte förlora i konkurrenskraft. Men en våg av devalveringar i Asien kommer att slå hårt mot de asiatiska företag som har lån i dollar. Detta scenario påminner på ytan mer om 1998 än om 2008.
En asiatisk devalvering kommer dessutom att skicka en våg av deflation över hela jorden. Även detta är väl ett exempel på hur verkningarna av en krasch i Kina får en “seg” karaktär för övriga världen.

Den rika delen av världen befinner ju sig redan på randen till deflation. Även när det märks tendenser till ökad inflation, äts dessa upp genom ett deflationstryck utifrån, alltså av fallande priser på importvaror.
The Economist återger en räkneövning i att konstruera ett index över inflationsförväntingar i USA och Europa på grundval av priserna på olika långa obligationer. På fem års sikt rör det sig om en blygsam siffra på 1,3 % årlig prisökning på konsumtionsvaror i USA och under en procent i Europa. Att priset på guld har fallit rejält pekar i samma riktning, för guld är något som framför allt köps av de som vill skydda sig mot inflation.

Where inflation can be found in the world, it is not obviously a function of capacity constraints. The biggish economies in which core inflation is above the central bank’s target tend to be commodity exporters that have suffered big falls in their currencies. That, in turn, has stoked domestic inflation. Core inflation is typically well below target in countries that are importers of raw materials. And despite tighter labour markets in rich countries, wages are not rising very fast.

Ett sätt att förklara inflationen är helt enkelt att lönerna för flertalet har hållits nere under så många år att ingen längre förväntar sig några verkliga löneökningar. Vilken i sin tur hänger samman med att fackföreningarna knappt har någon förmåga att sätta kraft bakom sina krav. En annan förklaring tar sikte på bristande investeringar, att folk med pengar “sparar för mycket”, vilket kan hänga samman med ökande ojämlikhet – om allt mer pengar koncentreras hos ett fåtal rika, är det inte förvånande att pengarna sparas i stället för att cirkulera.

The Economist fortsätter med att hänvisa till ett inlägg på den lätt dubiösa bloggen Zerohedge, där den framgångsrike investeraren Martin Taylor förklarar varför han lägger ner sin hedgefond. Där finns flera intressanta punkter.
Martin Taylor menar att det blivit allt svårare att upprätthålla en framgångsrik investeringsstrategi eftersom den tillgängliga informationen om ekonomiska förhållanden är allt sämre – alltså en typ av bokföringskris. Framväxten av indexfonder och algoritmhandlande på börserna bidrar till att göra marknaderna allt mindre transparenta. Enskilda företag släpper också ut allt mindre information. Men värst av allt är kanske den makroekonomiska statistiken från Kina och Indien, som knappast går att lita på men som ändå har allt större betydelse för nästintill alla beslut som ska fattas av investerare.

(Det här blev ett sånt där inlägg som egentligen bara återger saker som skrivits i The Economist. Fler är att vänta. Jag har haft en del att läsa ikapp och det är en ganska intressant helhetsbild som framträder.)

3 kommentarer ↓

#1 Flute on 15 January 2016 at 10:57 am

Deflation lär nog bli temat för i år.

#2 UddaBoktips on 28 January 2016 at 9:45 am

Med anledning av följder av en krasch i Kina:

“En krasch i Kina, med arbetslöshet som följd, kommer att leda till protester upprorsrörelser runt om i landet. Hur en sådan dynamik kommer att spelas ut är svårt att spekulera i.”

så undrar jag lite över att du/man inte spekulerar mer över politisk-militära följder? Att försöka lösa en inhemsk oro via mer militant utrikespolitik är väl ett välbeprövat recept?

#3 COPYRIOT | K253: Spekulationer kring deflationer – ett litet axplock on 28 January 2016 at 5:05 pm

[…] K250: Mörka utsikter för världsekonomin under 2016 […]

Kommentera