Krisen, del 140: Deflation med inslag av inflation?

Alla håller inte med om att Sverige (i likhet med en rad länder i Europa) är på väg in i deflation. En företrädare för Finansanalytikerföreningen skriver:

Nej, Sverige är inte i närheten av en deflationsspiral av japansk modell. Vi ligger snarare ständigt på kanten till en överhettning av bostadssektorn och en alltför kraftig utlåning.

Fast då förutsätts åter en absolut motsats: antingen deflation eller inflation. Ett rimligt antagande, tror jag, är snarare att vi går mot en situation med både deflation och inflation. Nationalekonomerna kan inte tänka sig något sådant, eftersom de förstår ekonomin utifrån en nationellt aggregad nivå. Deras mätredskap låter deflation och inflation ta ut varandra i en siffra som ser “lagom” ut trots att penningmediet kanske befinner sig i fullt sammanbrott.

Tidigare i krisserien har vi konstaterat att ett kännetecken för borgerlig kristeori är att deflation och inflation betraktas som absoluta motsatser, medan den kritiska kristeorin snarare ser två uttryck för samma sak. Robert Kurz har länge framhållit detta och säger i en intervju från 2010:

Inflation och deflation är bara två olika former för värdeförlusten [Entwertung] av kapitalets olika aggregationstillstånd. Strukturell massarbetslöshet, prekarisering och låglönejobb på världsnivå innebar redan, till följd av den tredje industriella revolutionen, en deflationär nedvärdering [Entwertung] av varan arbetskraft, alltså den beståndsdel i kapitalet som genererar nytt värde och som Marx kallade för “variabelt kapital”. Andra sidan av detta mynt utgjordes av finansbubblorna: uppbyggnaden av substanslösa och därmed fiktiva anspråk eller tillgodohavanden i form av förmögenhetsinflation (asset inflation). Eftersom den globala utbredningen av denna förmögenhetsinflation sträckte sig över flera valutaområden, kunde den upprätthållas en desto längre tid, utan att slå över i en stor värdeförlust [Entwertung] hos penningmediet självt.

Efter ett sekel av allmän inflation (1914–2014) med spridda inslag av deflation, kanske vi i den rikaste delen av världen är på väg in i en allmän deflation med inslag av inflation. Deflation innebär att inköp skjuts på framtiden eftersom alla väntar sig att priserna ska sjunka. Men alla inköp kan inte skjutas på framtiden. Maten måste på bordet. Notera förresten att Paul Krugmans belägg för svensk deflation bygger på ett konsumentprisindex där matpriserna har lyfts ut.

Snacka om pissigt läge: allmän deflation, fast med inflation av mat- och bostadspriser. Eller så går vi mot ett helt annat scenario. Kanske spricker den svenska bostadsbubblan lagom till att vi fått en ny regering. Kanske sker ytterligare omriktningar av deflations- och inflationstrycket i Europa och världen.

Det minst intressanta just nu är åsikter om vad Riksbanken “borde” göra. Just nu behöver mer av vilda spekulationer. Vart är vi på väg? Vilka blir de praktiska konsekvenserna av deflation i Europa? Hur kan vi tänka oss att deflation och inflation kan interagera i den fortsatta krisprocessen?

En sak till: det kommer självklart inte att bli som i Japan. Krisen upprepar sig inte. Världsläget är ett helt annat än på 1990-talet. Vi kanske borde testa att prata om deflationsscenarion utan att prata om Japan.

11 kommentarer ↓

#1 Drutten on 22 April 2014 at 10:55 pm

Har Thomas Pikettys bok gått dig helt förbi, eller håller du på med att läsa den?
Om inte annat kan du ju bygga din “image” och “dissa” den då de flesta verkar hylla den. Typ som du gjorde med Guy Standing.

#2 rasmus on 23 April 2014 at 7:50 am

“Drutten” har minsann “fått till” en “syrlig” kommentar.

Låt mig då bara påminna om att jag inte skrivit någon diss av Guy Standings bok. Vad jag gjorde var att ifrågasätta begreppet “prekariat” samt att, framför allt, referera en kritisk recension av boken i New Left Review.

Jag känner mig inte alls manad att läsa Thomas Pikettys bok. Min tid är begränsad och jag misstänker att det finns angelägnare läsning.

#3 JN on 23 April 2014 at 10:21 am

“Älskar” kommentarfältstricket att “ironisera” med “citationstecken”. Extra “roligt” när folk – som “Drutten” ovan – inte riktigt vet hur citationstecken används i förklenande syfte. Snarare än syrlig framstår h*n som en akterseglad pensionär som inte riktigt är bekväm med “moderna” begrepp som “image” och “dissa”, vilket inte riktigt känns som avsikten.

FTFY:
Har Thomas Pikettys bok gått dig helt förbi, eller håller du på med att “läsa” den?
Om inte annat kan du ju bygga din image och dissa den då “de flesta” verkar hylla den. Typ som du gjorde med Guy Standing.

#4 Hemske Sven on 23 April 2014 at 12:01 pm

Jag tror du har en go tanke här. Deflation och inflation baseras ju i praktiken på godtycke, så beroende på vilka priser man observerar kan man säga att vi har både och.

#5 Diogenes on 23 April 2014 at 5:14 pm

” Deflation innebär att inköp skjuts på framtiden eftersom alla väntar sig att priserna ska sjunka.” skriver du, och det är ju så teorin ser ut men finns det nån empiri som backar den? Det här kanske har ältats tidigare i krisen-serien men mitt minne är så kort.
Ja menar, platt-TV och datorer har ju rasat i pris men inte fan har väl försäljningen gått dåligt på grund av att vi vet att det snart blir billigare?

#6 rasmus on 23 April 2014 at 6:06 pm

Diogenes: Bra invändning. Verkligen värt att tänka på. Kanske är det så att prisraset tvingar fram andra sätt att hålla konsumtionen uppe. Kan vi rentav tänka oss att det är därför som datorer väldigt snabbt blir sämre? Tänk hur Apple skickar ut påtvingade systemuppdateringar som försämrar prestandan, vilket givetvis driver många köpare att kassera sin två-tre år gamla Apple-dator till förmån för en ny. Överlag tycks det mig som att hård- och mjukvaruindustrin har hittat någon form av symbios för att överkomma sitt lokala deflationsproblem (om man kan uttrycka sig så, vet inte).

#7 Diogenes on 23 April 2014 at 7:51 pm

När jag tänkt ett varv till så är det ju faktiskt så att allt blir billigare med tiden, det är ju så att säga en av tendenserna inom kapitalismen, att mindre och mindre arbete behövs för att tillverka samma produkt. “ett sekel av allmän inflation” stämmer väl därför inte riktigt heller. Eller jo, priser i kronor och ören är väl högre idag än förr men än sen? Priset stiger men värdet sjunker.
Är det kanske så att nationalekonomernas förvirring kring inflation/deflation bottnar i deras avsaknad av en arbetsvärdeteori?
Fast nu vet jag knappt själv vad jag pratar om…

#8 Drutten on 24 April 2014 at 7:24 am

“‘FTFY’, OMG!
‘Jag’ blir pwned av Herr Nilssons leetspeak! >_<
För att inte helt glida iväg i OT så länkar jag Krugmans recension: http://www.nybooks.com/articles/archives/2014/may/08/thomas-piketty-new-gilded-age/ "

#9 Theo on 24 April 2014 at 10:47 am

Att deflation/inflation påverkar konsumption kommer väl från det allmänna greppet som nationalekonomer tar på marknadsentiteter där man försöker isolera variabler och säga att “om x går upp så går y upp”. Problemet här är ju dock att det är ett kvalitativt påstående om en “kontinuerlig” process; man kan inte säga något om storleken av förändringen, och specifikt, förändringen kan faktiskt vara godtyckligt liten.

På något sätt är det väl sant att en hyperrationell marknadsaktör kommer att välja att skjua upp vissa inköp när det är billigare senare. Jag tror dock detta är extremt marginellt. Precis i lika liten utsträckning som folk hamstar och köper saker när det är inflation- “för det blir dyrare sen” – så kommer människor avstå från köp för att det blir billigare sen.

En vanlig konsument kommer endast reflektera på sånt när varan
1. har hög kostnad (annars är det inte värt mödan att försöka time:a),
2. inte “behövs” särskillt mycket (annars har man inte möjligheten att vänta) och
3. inflationen/deflationen förvändas bestå en längre tid (annars kommer *flationen inte påverka prices nämnvärt ändå:
- “0,6% lägre priser om du väntar 1 år!”
- “yippie”)

Enda fallet när jag hört folk prata om sånt är vid husköp – och då specifkt för att inflationen ska “äta upp” lånen…

#10 monki on 28 April 2014 at 11:05 am

Abonnemangen är ett sätt att hantera prissjunkningen på elektronikprodukter. Att man kan “uppgradera” sin hårdvara när man förlänger abonnemanget. Även uppgradering av mjukvara kan vara ett sätt att få “cyber-fysiska system” (lol) att framstå som att de hänger med i prissänkningen/prestandaaccelerationen. Detta gäller inte bara rena datorer och mobiler utan andra system och objekt som innehåller mjukvara. Dock med reservation för att elektronikprodukter ofta uppdateras med mjukvara som är för tung för vad deras komponenter kan hantera och därför blir slö. Men detta är i mångt och mycket ett relativt systemproblem i den bemärkelsen att användare mer eller mindre tvingas uppgradera till mer krävande operativsystem och mjukvaror eftersom de är medberoende and applikationer eller att nätverka med andra som använder dessa.

#11 Magnus A on 28 April 2014 at 7:37 pm

“Tänk hur Apple skickar ut påtvingade systemuppdateringar som försämrar prestandan, vilket givetvis driver många köpare att kassera sin två-tre år gamla Apple-dator till förmån för en ny.”

1) Vilka av Apple påtvingade systemuppdateringar har försämrat prestandan på en två-tre år gammal Apple-dator?

2) Genom att skriva så här antyder du att de gör det med flit för att sälja mera, eller åtminstone inte bryr sig pga att det gagnar dem.

Jag har inte sett någon indikation på att ovanstående skulle vara sant, men däremot gör de förstås (verkliga eller upplevda) förbättringar i både program och datorer som driver många att köpa nya datorer.

Jag tycker att det är en väldigt stor skillnad på att aktivt göra något faktiskt sämre med tiden och att göra det upplevt sämre på grund av att det finns något nytt (som inte nödvändigtvis behöver vara bättre).

Kommentera