Tankar om internetstatistiken, III: Vad är “traditionella medier”?

Här kommer en tredje postning av spontana kommentarer till årets internetstatistik. Missa inte de värdefulla kommentarer som kommit till första och andra postningarna..

“Traditionella medier” är ett begrepp som spelar en absolut central roll i rapporten – men som inte ges en klar definition. Man kan finna detta märkligt, särskilt med tanke på rapporten har författats av en professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Fast att medievetare undviker att definiera mediebegreppet är kanske inte så förvånande, när allt kommer omkring. Det är ju inte som att statsvetares definition av staten alltid är extremt rigorös. Ej heller musikvetares definition av musik, konstvetares av konst eller historikers av historia.

Hur som helst. Jag finner det lite irriterande med allt ordande om “traditionella” medier. Vad menas? Allt vi ges är löst hållna exempel. Men genom att överblicka dessa går det ändå att uttyda vad internetstatistiken räknar som “traditionella medier”.

Svar: “tidningar, tv och radio”.

40 procent av internettiden går åt till att ta del av innehåll från traditionella medier
En stor del av tiden på internet går åt till tidningar, tv och radio. Ungefär 40 procent av tiden som tillbringas på internet i åldrarna 25 till 65 år, går i genomsnitt åt till att ta del av innehåll från traditionella medier.

Internet har inte ersatt de traditionella medierna
Traditionella medier i sina traditionella former dominerar fortfarande, decennier efter internets introduktion, svenskarnas medieanvändning. Samtidigt används också webbversionerna flitigt. Men det är mycket ovanligt att man helt övergivit de traditionella formerna.

Ju äldre man är desto viktigare blir traditionella medier som tv, dagstidningar och radio.

Detta är en oerhört märklig definition, av flera skäl:

  • Varför räknas inte skivbolagens produkter som “innehåll från traditionella medier”?
    Och vad är det som gör att musiken blir mer traditionell när den strömmas från en radiostation än när den strömmas från Spotify?

  • Varför är tv ett traditionellt medium, men inte film? På vad sätt är en tv-serie mer “traditionell” än en långfilm?

  • Om nu inte datorspel är ett traditionellt medium – hur länge ska det dröja innan så blir fallet?

Vid närmare eftertanke, märker man att rapportförfattaren troligen syftar på någonting annat: journalistik. Gemensamt för tidningar, tv och radio är att dessa medier till viss del har ett journalistiskt innehåll – där ryms sådant som nyhetsförmedling och opinionsbildning, som medievetare brukar finna särskilt intressant. Å andra sidan finns det även visst journalistiskt innehåll i nättidningar och nät-tv, men sådant räknas bara som “traditionella medier” i den mån som de även sprids via andra kanaler än internet.

Journalistiken nämns alls inte i rapporten (en sökning på journ* ger noll träffar). Det påminner om hur rapportförfattaren gärna talar om hur visst nätbruk är “aktivt”, men noga ser till att aldrig använda ordet “passiv”. Rapporten ger kort sagt ett räddhågset intryck. Varför gå som katten kring het gröt?

6 kommentarer ↓

#1 Linus Walleij on 1 December 2013 at 11:46 am

Begreppet “traditionella medier” får mig att tänka på begreppet “klassisk musik” som väl är lika gummiartat. Får uppfattningen av att det är samma magkänsledefinition som brukar användas av vissa läger av pornografimotståndet: “vi känner igen det när vi ser det”. Inte speciellt vetenskapligt, nej.

#2 JN on 1 December 2013 at 4:07 pm

Jag upptäckte just att jag gillar uttrycket “klassiska medier”, Gummiartat eller ej. En definition på att en mediekanal är “klassisk” skulle väl kunna vara att innehållet bestäms av en central aktör, typ redaktör, medan innehållet i sociala (“nya”) medier bestäms av användaren. DN vs Facebook, P3 vs Spotify.

#3 Magnus A on 1 December 2013 at 10:58 pm

JN: vad menar du då skiljer Spotify från grammofonskivan? Innehållet på grammfonskivan bestäms väl lika mycket/lite av användaren som det gör i Spotify-fallet?

#4 JN on 2 December 2013 at 11:43 am

På grammofonskivan bestäms låtordningen av bandet/producenten. Man kan naturligtvis bryta ordningen, eller köra shuffle på en cd – skiva, men meningen är ju att man ska lyssna från början till slut, och skivan betraktas som ett enhetligt verk.
På spotify lyssnar man i högre grad på enskilda låtar.

#5 Viktualiebrodern on 2 December 2013 at 10:47 pm

Jag stöter mig på användningen av “traditionell” som beteckning på ägt skapande, med anspråk på upphovsrätt (rentav med ett underförstått krav på bidrag i någon form)

När det står trad. under en sång innebär det istället tvärtom att verket är oägt – ingen gör anspråk på upphovsrätt.

Politiken bör gynna kulturellt skapande i processer kännetecknade av deltagarkultur, traditionell/folklore eller för något helt annat syfte än verkets slutliga användning, dvs i samtliga fall verk som saknar anspråk på upphovsrätt, är oägda.

#6 Iblies Shah on 10 December 2013 at 7:05 pm

Hej, jag efterfrågar ett tematiskt index av ett åtminstone urval av texter på Copyriot.

Kommentera