Krisen, del 128: Känslokris i konsumtionen

Åker tåg och läser ånyo i Dagens industri. På sidorna 13–14 i dagens tidning hittar jag två artiklar om hur kapitalet har problem med att hushållen konsumerar alltför lite, såväl i Sverige som i USA.

Här återges också siffror från Världsbanken om hur stor del av BNP som utgörs av privat konsumtion (till skillnad från företagens investeringar, statens utgifter och nettoexport). Siffran är hela 70 procent i USA och knappt 50 procent i Sverige.

Man kunde ha önskat lite mer i termer av konsumtionstillväxten. Men det är ändå hushållen som gör att vi har någon tillväxt över huvud taget”, säger Andreas Wallström, analytiker på Nordea.

Konsumtionen i Sverige har tydligen varit “mycket svag” under hösten 2013. Särskilt dåliga har vi varit på att konsumera kläder och skor. Siffrorna får bankfolket att lägga sina pannor i djupa veck.

Julhandeln i USA befaras bli “en blek historia”, skriver tidningen på nästa sida:

De amerikanska konsumenterna har blivit mer deppiga, enligt siffror som presenterades tidigare i veckan.

Att inte konsumera är alltså att vara “deppig”. Deppighet går att mäta i ekonomisk statistik. Jag fascineras av hur detta vardagsspråkliga adjektiv har fått en så självklar plats på de rosa tidningssidorna. Tillväxten framställs som en fråga om vilka känslor som tillåts att dominera i samhällskroppen.

Med tanke på att sysselsättningen stigit successivt under året, samtidigt som räntorna legat mycket lågt och riskerna i omvärlden har minskat är det lite av en gåta varför svenskarna är så försiktiga.

“Det är något av ett mysterium varför hushållen sparar så mycket. Sparkvoten ligger på rekordhöga nivåer. Både i relation till historiska svenska data och internationellt. Under 2012 sparade svenskarna mest i hela EU”, säger Andreas Wallström.

Att arbetslösheten är fortsatt hög, trots den stigande sysselsättningen, är en möjlig förklaring. /…/
En annan är den intensiva diskussionen om hushållens skuldsättning och eventuella åtgärder som amorteringskrav, höjda riskvikter på bolån och slopade ränteavdrag.

“När det gäller huspriserna och frågan om övervärdering sätter både ni och andra medier ganska domedagsliknande rubriker. Det kan påverka. Riksbanken lyfter också fram de här frågorna, säger Andreas Wallström.

Bankmannen skyller alltså på nyhetsmedierna. Dessa borde inte orda så mycket om att Sverige verkar befinna sig i en bostadsbubbla. Att prata om bubblor kan nämligen sprida dålig stämning. Det kan bli “deppigt”. Så får inte ske, för deppiga människor är dåliga konsumenter.

6 kommentarer ↓

#1 Pjotr Henriet on 30 November 2013 at 2:21 pm

Lägger inte Svenska konsumenter en större andel av sina inkomster på boende internationellt sett? Andelen av hushållens disponibla inkomst som läggs på boende bör ha ökat i och med den långa perioden av låga räntor utan amorteringskrav, som i sin tur drivit upp bostadspriserna.
Att amorteringskrav inte hitintills införts bör ha varit för att skydda de systemviktiga bankerna som sedan 2008 haft mindre möjligheter att tjäna pengar på att låna ut till näringslivet, och den förda penningpolitiken har gjort det möjligt för bankerna att i stället låna ut till hushållen.
Baksidan av den förda politiken är att mindre pengar blir över för annan konsumtion än boende.
Konsumenter som sitter med höga lån är nog rationella när de är mindre benägna att konsumera inför utsikterna att amorteringskrav snart kan komma att införas.

Kanske är det deppigt att behöva vara rationell?

#2 Anon on 30 November 2013 at 7:19 pm

Det är inte konsumtionen som minskat, det är produktionen som ökat.

#3 Linus Walleij on 1 December 2013 at 11:51 am

Känslor i samhällskroppen ger mig kalla kårar eftersom jag förknippar begreppet samhällskropp med korporativismen, men det kanske är oförtjänt. Vad som är alldeles säkert är att såväl folkmunnen som lagens långa arm är fästad vid denna kropp, och att lagens långa arm har hårdhandskarna på, och jag vill helst inte tänka på vad som händer när den här bjässen blir deppig.

#4 Viktualiebrodern on 2 December 2013 at 10:52 pm

“Att inte konsumera är alltså att vara “deppig”.

Maximizers ÄR ofta dystra, beroende på att de alltid omprövar och sällan får njuta av att den kognitiva dissonansen av osäkerhet stillas.

Men de har det bäst, i det långa loppet. Bättre än satisfizers.

#5 Olof on 4 December 2013 at 8:42 pm

BRIS har en site om barns medie vanor Mediebarn. Men det kanske mest blir rundgång i statistiken och inte tillför så mycket nytt i funderingarna kring vad traditionella medier är. Kanske finns det också motsvarande statistik kring icke telecom/data media någonstans.

#6 Mattias Gunnarsson on 17 December 2013 at 5:34 pm

Jag har alltid trott att det var tvärtom…att man shoppade när man var deppig. Att själva det faktum att man är nere gör at man behöver pigga upp sig med lite hederligt köpande.
Men det kanske är otrygghet / trygghet.
Att trygga människor shoppar mindre.

Nu känner jag mig förvirrad.
Det förstås…löses bäst med konsumtion.
Att göra ett val, vilket som helst (jag valde ett par svarta jeans av årets modell) stärker min självkänsla och jag känner mig stark.

Kommentera