Upphovsrättslig offensiv på tre länkfronter

Länkfrågan är åter på tapeten: Europas dagstidningar kräver betalt av Google och av andra som länkar till deras artiklar. Kom nu ihåg domen mot The Pirate Bay. Detta är liksom den logiska följden.

Juridiskt betraktat rör det sig om en offensiv på tre fronter samtidigt. Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf – som verkar ge sitt stöd åt offensiven – ger en vink om detta:

– I värsta fall, för Google, kan de åka dit på tre saker. Tumnagelbilderna som Google publicerar utgör ett upphovsrättsintrång. Texterna som de publicerar är också så pass långa att de kan utgöra upphovsrättsintrång. Till sist är länkarna i sig ett upphovsrättsintrång, eftersom de medför ett tillgängliggörande av materialet, säger Olle Wilöf.

Första fronten rör sig på den klassiska upphovsrättens territorium. Tidningarna strävar efter att sänka definitionen av verkshöjd samt att inskränka citaträtten, så att även korta blänkare (typ de tio första orden ur en nyhetstext) ska kräva tillstånd för att återgivas.
Andra fronten handlar om att införa en helt ny typ av “närstående rättighet” till nyheternas innehåll. Detta är något helt annat än den ordinarie upphovsrätten, som ju endast skyddar den språkliga formen. Rätten ska ha heller inte gå till journalisten, utan direkt till medieföretaget. Tyskland går i bräschen med sin “Leistungsschutzrecht für Presseverleger“.
Tredje fronten handlar om att vidga definitionen av “tillgängliggörande”, så att detta även omfattar hyperlänkar. Detta får konsekvenser både för den egentliga upphovsrätten och för de närstående rättigheterna, men innebär framför allt en möjlighet att stöpa om hela internet. Domen mot The Pirate Bay var ett viktigt steg på vägen.

Endast den tredje fronten handlar i strikt mening om länkande. För att sätta dit Google News kan nog både den första, andra och tredje funka. En framryckning på någon av fronterna skulle leda till olika slags effekter, vars fulla vidd är omöjlig att överblicka. Tidningskoncernerna verkar just nu agera opportunistiskt och genom att flytta fram positionerna på alla tre fronter samtidigt.

Om tidningarna når en rättslig framgång mot Google på den tredje fronten, kommer de givetvis att använda sitt prejudikat även mot andra. Målet blir inte nödvändigtvis att casha in från folk som länkar till tidningsartiklar. En ensamrätt kan användas på fler sätt än så.
Tänk på Facebook. Tidningarna vill givetvis att folk ska länka till deras artiklar från Facebook och de inser att de inte har några större utsikter att få betalt för varje länk därifrån. Men genom att spänna de rättsliga musklerna mot Facebook, är det tänkbart att tidningarna kan fixa en deal där de får ta del av mer detaljerad information om sina läsare.
Ett möjligt framtidsscenario är alltså att länkande blir gratis, men att den som ansvarar för ett forum där folk länkar till artiklar måste lämna ut information som sina användare till tidningarna.

18 kommentarer ↓

#1 kjell on 6 January 2013 at 3:08 pm

“Tidningarna vill givetvis att folk ska länka till deras artiklar från Facebook och de inser att de inte har några större utsikter att få betalt för varje länk därifrån. Men genom att spänna de rättsliga musklerna” skriver Rasmus.
Här tar väl Facebook Spotifys roll och tidningarna IFPI´s roll.
Kanske en framkomlig väg. FB aktien skulle iaf stiga.

#2 T-Short on 6 January 2013 at 4:25 pm

Irländska NNI har också förklarat sin avsikt att vilja ta betalt för länkar, men inte nödvändigtvis från Google utan från i princip vem som helst, t ex kvinnorättsorganisationen Women’s Aid: http://bit.ly/TzBEJT

#3 R on 6 January 2013 at 8:26 pm

Lars Helander lade ut en tänkvärd konspirationsteori på Twitter. Här kommer den:

Det tidningsutgivare och publicister gör nu är att de vädrar blod. De vet att argumenten är gallimatias. Trots allt är det en ganska liten, insatt grupp som sågar sönder dessa argument. Men det är inte mot oss argumenten är riktade. Det handlar om att positionera sig inför framtiden, när man kanske får argumentera inför en lagstiftande församling.
Mediahusen vet hur fel ute de är med sina länkargument, men man tar en rövare. För får man igenom sin vision, är framtiden deras. Man har inget i andra vågskålen, inga risker. Då är det lockande att kanske få vara den som får definera vad en hyperlänk är.

Om de bara helt enkelt inte ville bli lästa eller indexerade av google skulle ju det ta 5 minuter att skriva om robots.txt. Plus en blank förstasida med allt innehåll bakom lösenord. Detta skulle totalt ta 5 min. Men man vill ju bli indexerade av google. Man vill synas, och man vill ha googles pengar, samtidigt. NU kommer konspirationsteorierna.

Mediahus, publicister, what have you, bildar ny upphovsrättslig paraplyorganisation. I denna kan man sedan reglera Internet. “Hur? HUR?!” tänker ni. För att det ska funka förutsätter vi att man fått igenom kravet på att ta betalt för länkar.
Organisationen funkar dels som en portal för de som får vara med. Alla oönskade göre sig ej besvär. Kan kombineras m skyhöga avg.
Inom denna organisation kan medlemmarna fritt länka till varandra, tänk lite kartell. Utåt är det stenhårda fiskar däremot. Entrébiljetten till att ha råd att länka är alltså att du befinns önskvärd som medlem, och delar värderingar och copyrightsyn.

Organisationen blir i praktiken ett insamlingssällskap som driver alla länktvister centralt, och finansieras av mediahusen. Som grädde på moset kan de också bestämma vilka som får vara med, och i praktiken, vem som syns på nätet. Maktbalansen återställd.
De sätter upp en egen sökmotor för sitt innehåll, innehåll Google måste betala för att länka till. Kan mediahusen aggregera tillräckligt mycket innehåll för att göra den egna sökmotorn intressant är det ajöss för Google sen.
Och därmed är ordningen återställd till hur den var innan Internet.

#4 Jonas B. on 6 January 2013 at 9:30 pm

R: Det var en teori (jag tvekar inför prefixet konspiratons-) som kraftigt underskattar hur svårt det är att bygga en Google-konkurrent. Kompetens finns knappast ens i landet, förutom de enorma investeringar som krävs.

Det verkar mycket rimligare att Google skulle konkurrera ut dagstidningarna istället, särskilt med tanke på hur lättrörlig journalistkåren är. De flesta tycks ju redan jobba på frilansbasis. Att starta en ny DN är görbart i sammanhanget.

De stora mediadrakarna skulle dessutom inte vara värda särskilt mycket efter att ha varit avskurna från webben några år. Det är i alla fall min teori.

Så mycket tjänar knappast Google på Google News att de skulle betala för sig om källmaterialet försvinner. Troligen lägger de ned tjänsten, precis som de lagt ned så mycket annat som inte burit sig.

Alltså storm i vattenglas, emrm, som så ofta när journalister betraktar journalistik — men säkert med intressanta juridiska konsekvenser, för den som är lagd åt det hållet. Effekterna av det kommer dock visa sig på annat håll.

#5 Länkar är nätets syre | Sagor från livbåten on 7 January 2013 at 2:37 am

[…] man måla fan på väggen, skulle man kunna spekulera i att detta är en helt medvetet strategi. Att helt enkelt göra sig […]

#6 Lars Aronsson on 7 January 2013 at 6:04 am

Om citaträtten inskränks och nya former av skydd för nyheternas innehåll införs, kommer inte tidningarna att få problem att sno varandras nyheter då? Eller kommer alla TT-anslutna tidningar att bilda en kartell, som fritt delar nyheter med varandra, men tvingar alla utomstående (som Google) att betala?

#7 rasmus on 7 January 2013 at 8:37 am

Lars Aronsson: Jo, särskilt den nya typen av Leistungsschutzrecht (prestationsskydd) borde absolut påverka relationen mellan olika slags tidningsmaterial och mellan olika tidningar. Troligen skulle det väl bli som du säger, att de bildar en kartell för att kunna dela med varandra.

#8 Viktualiebrodern on 7 January 2013 at 10:43 am

Jag tror att det var ett misstag av Google (för dem själva också alltså) att embedda sina länkar till träffarna.

Därmed ger de ju tidningarna ett helt annat case, genom att tekniskt låtsas att sidorna finns inom Google.

Jag använder förstås länkrenare. (Redirect cleaner). Der Feind hört mit.

#9 Utan länkar inget Internet | Svensson on 7 January 2013 at 3:46 pm

[…] de som tycker att detta inte ska vara fritt. Att man inte ska kunna citera och länka som tidigare. Copyriot skriver: Europas dagstidningar kräver betalt av Google och av andra som länkar till deras artiklar. […]

#10 steelneck on 7 January 2013 at 3:59 pm

Vad Google mfl. sökmotorer borde göra som direkt svar, är att omedelbart sluta idexera alla tyska tidningar och tvärt om ta betalt (dyrt, riktigt dyrt) för den tjänsten. Det skulle vara det snabbaste sättet att få bukt med dessa dumheter.

Alla begriper ju hur dumt det är, angående länkandet. Sökmotorerna ger ju bara en adress, som om jag skulle söka i telefonkatalogen, om jag sedan går till adressen och adressaten öppnar för mig är ju inte katalogens fel. Det är inte katalogen som öppnar dörren. Men som sagt Rasmus, detta är en logisk följd av domen mot TPB. Att dessa människor då föreslår det de gör, för begriper det gör de, innebär att det närmast är en krigsförklaring, det är därför Google mfl. omedelbart borde svara som jag föreslår.

#11 kjell on 7 January 2013 at 5:00 pm

Journalistförbundet;
http://www.journalisten.se/nyheter/jonas-nordling-vill-slippa-lagstiftning

#12 Ska länkar bli förbjudna? | Sökmotorkonsult.se on 7 January 2013 at 5:29 pm

[…] tredje scenario presenteras av Rasmus Fleischer på hans blogg Copyriot. Han tror inte att tidningarna kommer att […]

#13 Viktualiebrodern on 7 January 2013 at 8:35 pm

För att fortsätta dra parallellen med encyklopedisterna (i vid bemärkelse) på 1700-talet, så hade Johann Zedler stora svårigheter att få ge ut sitt “Universal Lexicon” (det omfångsrikaste av alla 1700-talsencyklopedier). I flera tyska stater, inklusive Sachsen där han själv bodde, förbjöds utgivning, därför att en utgivning av ett “universallexikon” med nödvändighet innebar intrång i andras upphovsrätt när uppslagsorden refererade till andras verk.

Som sagt argumenterade såväl Ephraim Chambers i England, och Diderot/D’Alembert i Frankrike med eftertryck för att en sammanställning av andras verk i en encyklopedi med hänsyn till “det allmänna bästa” måste vara tillåten.

När Horace Engdahl härom året anförde encyklopedisterna som stöd för sin upphovsrättsadvokatyr var han helt ute och cyklade. Han har säkert nån gång läst förorden till de olika utgåvorna av Den stora Encyklopedin. Men glömt bort hela upphovsrättskritiken som de stod för.

Rätten att hänvisa och länka till andras verk var fundamental för encyklopedisterna.

#14 rasmus on 7 January 2013 at 8:39 pm

Fast någon upphovsrätt eller ens författarrätt existerade väl knappast i Sachsen på 1700-talet? Låter underligt i mina öron. Rörde det sig kanske om tryckarprivilegier?

#15 Viktualiebrodern on 7 January 2013 at 11:07 pm

#Rasmus
Ja och nej. Det kungliga privilegiet att trycka/ge ut “Universal Lexicon” i Sachsen förvägrades efter att förläggarna till “Allgemeine historische Lexikon”, utgivet 1704 (mera en allmän/bibliografisk uppslagsbok än en alltomfattande/teknisk encyklopedi), hade lämnat in besvär till kungen i Sachsen, med argumentet att Zedler oundgängligen måste plagiera deras verk med sitt.
Så strikt juridiskt handlade det om ett kungligt privilegium, men argumenten för att Zedler inte fick ett sådant var entydigt upphovsrättsliga.
Däremot hade kejsaren (som alltså inte hade faktisk jurisdiktion i Sachsen) och den preussiske kungen inte låtit sig påverkas, utan i delar av kejsardömet kom megaverket (64 volymer!) ut.

Min källa är Richard Yeos “Encyclopaedic visions”.

Chambers, Zedler, Diderot och Rond D’Alembert – alla försvarade de rätten att citera och “länka” till andras verk. Chambers och Zedler välkomnade i prospekt och företal också synpunkter och bidrag från läsarna, lite “deltagarkultur” för delarna som kom efterhand (per subskription).

#16 Har ni saknat oss? Dags att uppdatera sig lite i Medie- och InformationsKunnighet « Filmpedagogerna on 8 January 2013 at 11:27 am

[…] få betalt för länkning. Varför det kan vara är en jättebra idé kan ni läsa här på Copyriot och i denna debattartikel från SvD. Som ni säkert vet undervisar vi ju en hel del om det här med […]

#17 » Är “näthatet” större hot än upphovsrättsindustrins närstående rättigheter? on 28 January 2013 at 9:05 am

[…] Copyriot redogör för hur striden bedrivs på minst tre olika fronter. Markus ”Lake” Berglund, Mårtensson, Anders S Lindbäck, Ajour och många andra skriver intressant och läsvärt om detta. […]

#18 Ska länkar bli förbjudna? | Sökmotorkonsult.se on 19 March 2014 at 4:21 pm

[…] tredje scenario presenteras av Rasmus Fleischer på hans blogg Copyriot. Han tror inte att tidningarna kommer att […]

Kommentera