Piratenpartei som medlare mellan feminism och antifeminism?

Tyska språket har inget genusneutralt ord för “pirat”. Antingen skriver man pirat (Pirat) eller piratinna (Piratin). Manlig eller kvinnlig pirat. Ur ett sveacentriskt perspektiv är tyskan helt enkelt efterbliven då den “ännu” inte har generaliserat den maskulina formen till att bli universell, som har skett i svenskan. Men om en politisk aktör på egen hand börjar praktisera en sådan språkreform, kan agerandet inte undvika att bli till ett ställningstagande i debatten mellan feminism och antifeminism.

Eller så skriver man “PiratIn”, i enlighet med en annan tysk språkreform, som sedan några årtionden fått betydande genomslag om än bara i skrift. Att skriva “PiratIn” eller “PolitikerIn” ger ett intryck av politisk korrekthet. Det görs särskilt i den press som politiskt lutar åt vänster, inklusive Tageszeitung. Språkreformen i fråga kan faktiskt jämföras med svenskans nya “hen“, men har hunnit bli betydligt mer etablerad, om än inte bland alla tyskar.

Piratenpartei – vars officiella partiförkortning från början varit PIRATEN – har alltså ställts inför valet mellan tre alternativa genusneutraliteter: 1) Pirat + Piratin; 2) Pirat; 3) PiratIn.
Vägen som det mansdominerade partiet slog in på blev nummer två: att använda den maskulina formen “Pirat”. Om någon svarar varför, förklara att man ser det som universellt. (Lite som Broderskapsrörelsen innan de bytte namn förra året.)
Språkbruket fastslogs rentav i partistadgarna (§ 1.5):

Mitglieder werden geschlechtsneutral als Piraten bezeichnet.

En artikel i vänstertidskriften Analyse & Kritik, skriven av Sandra Laczny, ger intressant information om hur de olika strömningarna inom Piratenpartei har förhållt sig till feminismen.

Så sent som 2010 var det ännu lite tabu att diskutera feminism inom Piratenpartei. Debatten bröt ut på allvar under 2011. Till detta bidrog en händelse vid partidagarna, som hölls i maj i sydtyska Heidenheim. Stadens borgmästare Bernhard Ilg (CDU) höll ett välkomsttal som han inledde med följande hälsningsfras: “Piratinnen und Piraten!”
Piratpartisterna svarade med att bua ut honom (även om det sägs ha varit, eller tagits emot som, ett humoristiskt buande med glimten i ögat). En grupp partimedlemmar skrev därefter ett manifest som tog avstånd från hans språkbruk, det vill säga från det gängse språkbruket i Tysklands politiska etablissemang. De krävde respekt för envars individuella identitet, vilket de ansåg var oförenligt med ett språk som pekar ut två grupper: kvinnliga piratinnor och manliga pirater.

Senare samma år blev mansdominansen i Piratenpartei mycket omdiskuterad även i den allmänna debatten i Tyskland. Detta i samband med parlamentsvalet i Berlin, september 2011, som blev partiets stora genombrott.

En av partiets ledande figurer, Julia Schramm, föreslog att partiet i sitt program skulle ta ställning för en “Equalismus“. Begreppet påminner lite om den “jämställdism” som i Sverige har lanserats av den antifeministiska mansrörelse som under några år leddes av Pär Ström.

Julia Schramm intog dock inte samma antifeministiska hållning. Hon förklarade att Equalismus var ett begrepp som hon hittat på för att “det finns många goda idéer hos feminismen och många berättigade anspråk hos mansrörelsen”. Hon verkar även inne på att begreppet ska vara ett “ideologiskt hack” för att få medlemmarna i Piratenpartei att acceptera feministiska idéer utan att påtvinga dem en etikett som de känner sig främmande inför.

Anhängarna av Equalismus tenderar att framhålla fall av sexism mot män. Ambitionen kan leda till ett slags “retorisk kvotering”, där varje hänvisning till kvinnoförtryck måste vägas upp av en hänvisning till mansförtryck. Detta blir lite paradoxalt, då de samtidigt tenderar till kraftigt motstånd mot varje form av kvotering. Sexism handlar för dem om diskriminering av individer och om begränsande normer. Lösningen stavas ofta “postgender” – att systematiskt undvika alla hänvisningar till att det finns män och kvinnor. Kön ska betraktas som en privatsak och enligt många piratpartister kan och bör privatsaker lämnas utanför politiken.

Men alla är inte med. Ungdomsförbundet Junge Piraten skrev i våras ett öppet brev där det egna partiet kritiserades för att acceptera rasistisk och sexistisk diskriminering. Numera finns det rentav antifa-grupper inom partiet. Medlemmar i Piratenpartei som tröttnat på urskuldande prat om “enstaka fall” har startat den uppmärksammade bloggen “Bedauerliche Einzelfälle” som vill visa att det finns mönster i den stora mängden enstaka fall.

Framväxten av en antifeministisk, nätbaserad mansrörelse har (såvitt jag förstår) skett parallellt i Sverige och Tyskland på senare år. Under samma år knöts delar av denna – men bara delar! – närmare de högerradikala bloggar som både Sverige och Tyskland kallade sig “politiskt inkorrekta”. Enligt dessa bloggar var feminismen en del av en kulturmarxistisk hegemoni eller konspiration, vars överordnade mål var en “islamisering” av Europa.
Sammansmältningen av antifeminism och kontrajihadism företräds i Sverige av en nybildad sammanslutning, Tryckfrihetssällskapet. Jag tänker inte nämna dem i samma mening som tidskriften Axess. Däremot är det uppenbart att Axess under Johan Lundberg arbetar målmedvetet dels för att diskreditera feminismen, dels för att problematisera islam i den offentliga debatten. Men detta gör de utan att systematiskt sammansmälta de två projekten till ett, vilket skulle kräva en tydligare konspirations- eller hegemoniteori.

Vi kan nog notera krisutbrottet 2007-08 som början på den skärpt konflikt mellan feminism och antifeminism. Må vara att konflikten i huvudsak är ett massmedialt och socialmedialt spektakel. Icke desto mindre har detta spektakel för vad olika människor upplever att de kan säga, göra och känna. Om de känner en polarisering mellan feminism och antifeminism, kommer många av dem säga något som inte är ett ställningstagande. Ett samhälleligt behov av förmedling har uppstått. På åsikternas marknad stiger intresset för allt som liknar en “tredje ståndpunkt”.

Framgångarna för Piratenpartei är så markanta att kultursidorna i Tyskland redan diskuterar vad dess historiska roll kan vara. Många uppfattar det som en öppen fråga vart partiet ska gå. Tänk om den historiska rollen för Piratenpartei – kanske även för piratpartier i andra länder – skulle bli att katalysera en sådan “tredje ståndpunkt” mellan feminism och antifeminism! Vad detta skulle innebära är svårt att säga på förhand, men det känns på rak hand inte jättefräscht. Vart partiet ska gå i frågan är fortfarande öppet.

15 kommentarer ↓

#1 chrisk on 30 May 2012 at 9:41 am

Mycket bra sammanställning och analys av denna viktiga tyska debatt! Jag försökte själv sätta mig in i den för ett tag sedan, men det var snårigt att leta sig runt bland alla bloggposter, vilket ledde till att jag gav upp. Är det något som ska flattras är det denna bloggpost!

Den här viljan till att finna “tredje vägen” är mycket intressant och den reflekteras ibland även här i Sverige. Delar av denna rörelse är ganska sunkig, men sen tror jag att det finns de som faktiskt tror att det är en hållbar väg att gå. Jag tänker mig att det finns ett brett spektrum som ibland bråkar med varandra och ibland enas under nya politiska slagord så som Equalismus.

Men, som du säger, det är mycket öppet vad som ska hända.

#2 måns on 30 May 2012 at 10:46 am

och var står du själv i frågan? eller gör sig positionen bäst i skydd av nyspråk och “demokratisk ekonomi”. Lenin inte sant? Branting för “höger”, både borgare och demokrat… nä, svara inte föressten.

#3 Viktualiebrodern on 30 May 2012 at 10:48 am

Har svenskan verkligen generaliserat den maskulina formen till att bli universell? Människan är väl “hon”? Och feminina adjektivändelser har (tyvärr) blivit de facto standard.

Men visst säger man riksdagsman också om kvinnor. Men det beror väl på att de kvinnliga formerna på svenska upplevs diminutiva.

Den tyska debatten refrerade jag i ett antal poster när det begav sig, hösten 2009. Den känns förstås väldigt bedagad, “kalter Kaffee” och det är lite av “ewig gestrigen” att fortfarande krama den hörnflaggan. Tycker jag.

#4 rasmus on 30 May 2012 at 11:17 am

måns: Jag hoppas att du själv inser att din kommentar är obegriplig.
Själv kan jag bara tillägga att jag inte har någon förståelse för folk som kräver att varje bloggpost ska vara en åsiktsloska. Vad jag skrivit ovan är, likt många bloggposter här, i första hand att betrakta som research och som inbjudan till andra att dela med sig av tankar. Det är delar i en pågående process som inte alltid leder vidare, men som vissa gånger leder till klara ställningstaganden, ibland i bloggform, ibland i andra medier.

Viktualiebrodern: Det stämmer att svenskan i vissa fall även har generaliserat feminina former. Men nu tänkte jag på titlar, särskilt yrkestitlar (som “pirat” och “politiker”). Där är det (med få undantag) de maskulina formerna som har generaliserats.

Och visst har du rätt, Viktualiebrodern, i att det förekom en sådan debatt i Piratenpartei år 2009. Om man sedan länge varit piratpartist kan det nog kännas uttjatat. Men sedan dess har Piratenpartei vuxit något oerhört och är nu fullt av människor som inte var med då.
Vad jag är nyfiken på i detta är inte heller just Piratenpartei, mer då denna vilja att finna “tredje vägen” och vilka uttryck den tar sig i vår specifika historiska situation.

#5 Viktualiebrodern on 30 May 2012 at 2:56 pm

Jag förstår att det är nya röster och öron nu än 2009. Men då utmynnade alltihopa bara i ståndpunktsteorier och det pådyvlades andra “objektiva” uppfattningar, helt oberoende av de subjektivt upplevda och uttryckta.

Det berikade inte piratideologin och, tror jag, inte genusdebatten heller.

Jag tror “tredje vägen” den här gången kommer att landa i samma ståndpunktsmoras och “objektiv”-metafysik.

Låt de döda begrava sina döda. Det kanske är en fjärde ståndpunkt?

#6 Calandrella on 30 May 2012 at 7:01 pm

Mycket intressant inlägg. Vi i svenska Piratpartiet genomgår ju som du nog känner till, Rasmus, en breddningsfas just nu, där Piratenpartei i viss utsträckning agerar ledstjärna, om än ej alltid sakpolitiskt så definitivt mer allmänt. Det var väldigt spännande att för mig – som inte kan tyska och därför inte kan ta del av den tyska debatten (mycket synd, där verkar många kloka tankar finnas!) få ta del av Tysklands tankar kring jämställdhet och genus.

På svenska PP:s breddningsblogg (centrala diskussionsplatsen för vår politiska breddning) har ett förslag lagts som i princip är kopierat från Ströms & co:s “jämställdism”: http://breddning.piratpartiet.se/2012/05/15/ett-ledande-parti-nar-det-galler-jamstalldhet/ Det verkar alltså som att svenska PP inte inte kommer bli företrädare för någon “tredje väg”, utan snarare för den andra väg som antifeminister lanserat på senare år. Samtidigt finns inom PP tankar på att avveckla kön öht ur statligt perspektiv, och själv anser jag verkligen att indelning baserad på kön (oftast) har ungefär lika liten relevans som indelning baserad på hårfärg eller härkomst. Den tyska tredje vägen verkar därför falla mig och vissa andra svenska PP:are i smaken. Även om ständigt fokuserande på hur synd det är om endera könet är tröttsamt, och det tyska fokuset på hur synd det är om ena könet och det andra förefaller då kanske nästan lika tröttsamt. Särskilt om det konsekvent genomförs att alla nackdelar för ena könet bara nämns i samma andetag som nackdelar för det andra…

Något som ytterligare komplicerar diskussionen är de människor som själva uppfattar sig tillhöra ett tredje kön, eller inget kön alls (och de fysiska möjligheterna för att även rent biologiskt kunna tillhöra något slags tredje kön ökar snabbt). Om det mycket grovhugget ska ses som att den traditionella feminismen ska ses som de som främst tar utgångspunkt i och riktar sig till kvinnor, och “jämställdismen” främst tar utgångspunkt i och riktar sig till män, kanske denna tredje vägens politik också mer kan utgå från vad denna tredje/fjärde grupp människor konkret visar: behovet av en politik som går bortom kön, eftersom det blir alltmer irrelevant.

#7 emil svantesson on 31 May 2012 at 8:25 am

Jag förstår försöken att upplösa motsättningen genom en språklig “en gång för alla”-lösning. Men som inföding menar jag att det är en stor fördel att det inte är möjligt. Språket är inte digitalt! “Pirat” är på en och samma gång en manlig form och en övergripande beteckning för en yrkesgrupp oavsett kön. Fördelen med denna oupplösliga motsättning är att man tvingas upp på tå hela tiden och att frågan inte kan arkiveras som löst, så länge de sociala motsättningarna bakom begreppen inte är upplösta. Att fastslå en korrekt genusneutral fras vore att neutralisera spänningen som den reflekterar.

#8 Swedish Dissident on 31 May 2012 at 11:12 pm

Själv tillhör jag nog någon sorts mycket heterogen näthöger men har inget problem med att kalla mig liberal- och särartsfeminism, och finner åtminstone den gapiga “antifeminismen” som intellektuellt undermålig. Som neo-darwinist väger jag dock detta delvis ideologiskt färgade tankegods mot biologiska forskningsrön, t.ex. Elliott Whites “Genes, Brains, and Politics” (1993) och Steven Pinkers “The Blank Slate” (2000).

#9 Swedish Dissident on 31 May 2012 at 11:13 pm

kalla mig liberal- och särartsfeminist eller omfamna liberal- och särartsfeminism borde det ha stått ovan.

#10 Tove on 1 June 2012 at 1:32 pm

Det finns ytterligare en (mindre vanligt förekommande) variant: Pirat_in, där understrecket är tänkt att beteckna transpersoner.

Att skriva enligt modellen PiratIn/Pirat_in känns helt okej okomplicerat, men hur gör man egentligen i talspråk? Man hör ju inte det versala I:et eller understrecket, och att säga “Pirat oder Piratin” känns omständigt.

Förresten finns det ju också i tyskan ord som inte har någon variant med in-ändelse. Mitglied till exempel. Innebär det att den manliga formen har generaliserats…?

Viktualiebrodern: Varför “tyvärr” om att feminin sexusböjning av adjektiv blivit standard?

emil svantesson: Visst finns det motsättningar och visst måste man kunna prata om det. Men man kan ju lika gärna explicit påpeka en persons kön när detta är relevant. Jag förstår inte varför det skulle behöva vara inbäddat i grammatiken.

#11 Erik on 3 June 2012 at 5:52 pm

Vad menas med ”jättefräscht” ? Nytt och väldoftande? Och skulle det vara eftersträvansvärt i sig? Har noterat att egentligen bara feminster och poltiskt korrekta argumenterar med ”reductio ad fräsch-het”, varför är det så tror du? Jag kan inte låta bli att associera begreppet fräscht till en modern konsumtionskultur där det nya är det goda. Jag tycker att det är ett hipster-slappt argumentationssätt som inte passar in i det i övrigt intelligenta resonemang. Man kan även associera fräshhets retorik med den äldre retorik som värderar i termer av frisk eller sjuk, sund eller degenererad: alltså en retorik som i sin tur kan associeras till en vulgär sociodarwinistisk protofascistisk världsåskådning.

#12 mary eng on 4 June 2012 at 3:43 pm

i have been in despair lately at the decline of the intellectual marketplace.
almost with tears in my eyes, i feel what could almost be called happiness, to again delight in your genius.
this article is so extremely meaningful, as the violent antifeminist and misogynists for wikileaks harass me regularly, as i push for a world free of inequality and hatred.
so it has been rough work, in the trenches.
i got assange’s sexist defense website to remove his nazi legal opinion from tony olsson.
with your help, possibly he might see the way to remove his attacks on swedish women, and islamic women in sweden, and women irrelevant to his case.
following too closely, his rattshaveristi has, pushed me deep into despair.
but today i am feeling better. that my patience is the patience due a person with aspergers, or some such.
from a person with same, tenacity, and single mindedness.
and then i weary of too much the same. know i now more of carl bildt and lundin oil genocide in sudan, my love for sweden tempered by the dark side.
bless you rasmus for restoring my faith in intellect and fairness, when i have been caught up in the wrong cult, trying to fix it like a broken car.
england is such a mess by the way, so unbelievably sexist racist and rude.
the supermarket here in USA is as big as gamla stan.

#13 Viktualiebrodern on 9 June 2012 at 3:27 pm

#Tove
Om feminin adjektivböjning: Det finns en dominansdimension när det gäller adjektivböjningen: Stockholmscentrum mot syd- och västsvensk periferi.

#14 Rasmus on 9 June 2012 at 5:43 pm

Viktualiebrodern: Vill du utveckla det sista?

#15 Viktualiebrodern on 9 June 2012 at 10:47 pm

Nja, utveckla, i syd- och västsverige uppfattas oböjda (alltså alltid femininböjda) adjektiv, åtminstone av många inte helt unga, som ett stockholmsattribut, med allt vad det nu innebär av varierande grader av, tja, “ressentiment”. Förmodligen i Halmstad också.

Lite som den där beryktade striden för en del år sedan om det heter grishals eller fläskkarré. Löjligt sett på avstånd, men nog så laddat för dem det berör.

Kommentera