Respons på responsen på Respons

Nyss utkom första numret av tidskriften Respons, helt inriktad på recensioner av facklitteratur. En recensent på DN:s kultursida menade att “det känns jämntjockt och svalt, lite som att få en månads understreckare i Svenska Dagbladet i pocket.”
Varje tidskrift, oavsett inriktning, bör ge ett “hett” intryck, verkar denne recensent mena. Låter lite enformigt. Själv hade jag i vilket fall föredragit en månatlig pocket med understreckare än en daglig morgontidning i brevlådan. Förvisso svajar understreckarnas kvalitet, men där ges ändå rum för resonerande texter som utgår från annat än s.k. snackisar, vilket gör understreckarna nästintill unika i svensk morgonpress. Hur som helst kan ingen förneka att Respons fyller ett tomrum.

“Inget åsiktskotteri kommer att dominera tidskriften”, skriver chefredaktören Kay Glans i välkomsttexten. Och så har heller inte skett. Respons har inte blivit till en andra Axess utan där råder, som sig bör, en elitistisk pluralism. Kotteriet som dominerar är det brett akademiska.
Risken är överhängande att detta ska slå över i ren gubbdominans. Första numret av Respons ger gott om utrymme åt Gunnar Wetterberg, Håkan Arvidsson, Olof Petersson och Sven-Eric Liedman. Det återstår att se om detta hör till den tänkta profilen eller bara till startsträckan.

Kay Glans har bakgrund som redaktör för Axess – fast med annan profil än sin gaphalsiga efterträdare, Johan Lundberg. Därför bör det klargöras att Respons är oberoende av det högerkonservativa Axess-imperiet och dess finansiär, Antonia Ax:son Johnson (som f.ö. även är delägare i veckotidningen Fokus). I stället finansieras Respons med bidrag från bl.a. Vetenskapsrådet, Vitterhetsakademien och Svenska Akademien, plus annonsintäkter från bokförlag.

Av någon anledning ser sig statsvetaren Ulf Bjereld föranledd att läxa upp Respons för att de inte omedelbart lägger upp recensionerna på webben, utan väljer att vänta sex månader. Detta beror på “redaktionens beröringsskräck inför den digitala tidens möjligheter och risker”, menar Ulf Bjereld, som kräver en “möjlighet att kommentera böckerna eller recensionerna eller att kommunicera och interagera överhuvudtaget.”
Inlägget efterlämnar en frän doft av socialmedial konformism. Måste allt som skrivs följas av ett kommentarsfält? Får det aldrig ta tid mellan papper och nät? Är det alltid utgivarens uppgift att tillgängliggöra texter digitalt?
Nej. Samspelet mellan papper och nät måste få ta sig flera vägar. Olika tidskrifter måste få fungera på olika vis. Faktiskt så kan detta samspel, dessa möjligheter till interaktion, förverkligas även när utgivaren inte lägger upp texten på nätet. Då blir det upp till oss bloggare att använda våra tangentbord eller scanners. En lite högre tröskel än när allt utan dröjsmål serveras på fat, förvisso. Men det är inte svårt att citera ur en papperstidskrift på sin blogg, för att låta diskussionen fortsätta i en ny kanal. Jag tror rentav att det kan finnas en viss potential i själva tröskeln. Dessutom finns det en inneboende uppbygglighet i att excerpera.

Någon månad innan Respons utkom med första numret, fick jag höra Alf W Johansson presentera projektet. Jag uppfattade då att redaktionens ambition var att recensera all svensk facklitteratur inom det breda fält som motsvarar humaniora och samhällsvetenskap. Lika imponerande som omöjligt, tänkte jag.
I en tid där flodvågen av självutgivning just tagits till en ny nivå av självutgivande robotar går det inte att recensera all facklitteratur inom ett ämnesområde, hur snävt detta än avgränsas. Just därför vore det intressant med en tidskrift som aktivt förhöll sig till en sådan ambition. Som valde bort viss litteratur men samtidigt försökte motivera detta urval.
Jag hade även hoppats på att Respons skulle våga recensera självpublicerad facklitteratur även när denna ter sig halvobskyr: lokalhistoriska krönikor, traktater i “alternativ” ekonomi, samhällsdebatt med ena foten i rättshaveri. Vore det inte vackert om etablerade forskare kunde få betalt för att formulera sin syn på dessa alster?
Efter första numret är det för tidigt att säga vilket urval Respons kommer att göra, men det verkar inte som att egenutgiven facklitteratur kommer att beaktas i nämnvärd omfattning. Kay Glans skriver:

Respons kommer med sex nummer om året att recensera den viktigaste facklitteraturen som kommer ut på svenska, inklusive översättningar, samt en del avhandlingar. /…/
Framöver kommer vi /…/ också att skriva om naturvetenskap och teknik när de har konsekvenser för de fält som täcks av humaniora och samhällsvetenskap.

Öppningen mot teknik, medicin och miljövetenskap är välkommen. Jag fruktar dock att Respons siktar alltför brett när de inte bara ska recensera svensk facklitteratur, utan även översättningar. Första numret recenserar en handfull översättningar och om man bara ser till dessa känns det dessvärre som att urvalet har gjorts lite på måfå.
Risken är att “den viktigaste facklitteraturen” delvis kommer att definieras utifrån förlag snarare än av innehåll. Alltså att översatt facklitteratur kommer att klassas som “viktig” bara för att den ges ut av Bonniers, som för övrigt verkar vara den största annonsören i Respons.

För övrigt lyckas Albert Bonniers förlag göra bort sig ordentligt när de gör reklam för en bok om Iran under rubriken “Låt den arabiska historien komma dig nära” (vilket påpekades av Thomas Nydahl).

Att dumpa sin eventuella dagstidning till förmån för en provprenumeration på Respons kan nog vara en god idé för många.

3 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Varför heter alla samhällstidskrifter likadant? on 29 March 2012 at 7:35 pm

[…] ← Respons på responsen på Respons […]

#2 COPYRIOT | Krisen, del 33: Gratiskrisen on 21 May 2012 at 10:49 pm

[…] Kanske liknande Respons på responsen på Respons […]

#3 Harry Strand on 18 October 2012 at 10:30 am

Hej! Har inte sett det nya numret, men har beställt en pren och är förväntansfull. En spontan tanke dock, om namnet.Varför det slitna “Respons” och inte det genomskinliga “Gensvar” som talar direkt till läsaren? Det hade stuckit ut!

Kommentera