Att måla, skända, mäta, tänka arbetslinjen

Förhoppningsvis har ingen missat att Fredrik Edin styrt upp en konsttävling med ett stort antal remixer på Sven Otto Littorins debutmålning Arbetslinjen. Det som skiljer det inrutade, kontrollerade från det fria, från egenmakten..
Enklaste sättet att få överblick över bidragen är att besöka Isak Gersons bloggpost som även rymmer tolkningar av vad varje remix vill säga. Tre remixer utmärker sig såsom skickligt utförda referenser till konsthistorien.

Skända arbetslinjen heter bidraget från Hannes Mannerheim, där Sven Otto Littorin lierar sig med Carl Johan De Geer likt mizunasalladen med räkan. Jämförelsen med den senares affisch Skända flaggan (1967) blottlägger en hel analys av vad som har hänt efter fordismens sammanbrott. “Svik fosterlandet, var onationell” är en maning som knappast längre provocerar – dess samtida motsvarighet är just “Svik tillväxten, var oförmögen”. Arbetsvägran är det nya vapenvägran.

Blir du lönsam, Litto-glin? anspelar på Peter Tillbergs legendariska målning från 1971–72. En extra kuslig dimension tillförs av den videoskärm längst bak i klassrummet där arbetslinjens högsta representant ständigt tycks hålla uppsikt över barnen, lite retro-panoptiskt sådär.

Den tredje konsthistoriska referensen, till La Mort de Marat (1793) är desto öppnare för tolkning. Remixen har också fått titeln Analyze this!:

Vad som möjligtvis saknas i tävlingen – bortsett från Sven Otto Littorins eget bidrag – är konstverk som tar sig an själva linjen. Eller så bör detta bli ämne för en separat tävling i konstkritik. Sven Otto Littorin har nämligen ställt en gåta som väntar på att lösas. Fram tills han målade Arbetslinjen utgick vi alla från att det omtalade begreppet syftade på en linje att följa – likt den förkärlek till “den rätta linjen” som alltid odlats av konstnärliga och politiska avantgarderörelser.
Med några penseldrag ställde Sven Otto Littorin detta på huvudet. Arbetslinjen är inte en linje att följa utan en linje som skiljer. På dess ena sida finns arbetet, på andra sidan friheten. Linjen – tunn, svart, rak – ser till att de aldrig möts. Men just genom att linjen har dragits blottläggs också möjligheten av dess överskridande.

Om vi ska teoretisera linjen som skiljer blir den givna utgångspunkten hos Aristoteles och Kant, filosofihistoriens två främsta linjedragare. Aristoteles var ytterst intresserad av arbete medan Kant var den som uppfann konsten i dess moderna mening, definierad just som någonting annat än (industri)arbete.

När de sedan gäller frågan om att överträda arbetslinjen erbjuds olikartade ingångar från en rad av 1900-talets filosofer. Georges Bataille är given – hans idé om hur livet måste fortgå inom två olika sfärer – dock utan separerande arbetslinje – har en klar motsvarighet i Sven Otto Littorins tavla, särskilt som den ena sfären domineras av solen. Medan originaltavlan undviker frågan om erotiken, görs detta högst explicit i flera remixer som med fördel kan analyseras utifrån ett batailleanskt tänkande.
En annan linjeintresserad tänkare från 1900-talet var Ernst Jünger. Han skrev ett brev till Heidegger och fick svar. För dessa herrar var “linjen” en beteckning på nihilismen i allmänhet, där arbetslinjen tvivelsutan är en del. Frågan var om människan kan passera linjen eller om hon är den.

Slutligen måste vi nämna den nyligen avlidne matematikern Benoît Mandelbrot vars begrepp “fraktaler” för evigt har komplicerat hur vi tänker oss linjer, exempelvis kustlinjer. Längden på en kustlinje beror på hur noggrant man mäter den, hur djupt man zoomar in. Samma sak kanske gäller för arbetslinjen? Sven Otto Littorin utgår från att den är rak, men för den som befinner sig arbetslinjen är det möjligt att dess längd är oändlig.

Se där några av de frågor som Sven Otto Littorin har väckt genom sitt oväntade inhopp i konstens värld. Planer finns på en rumslig utställning med bidragen till konsttävlingen. Lämpligtvis kunde den även ge plats för remixer i icke-digitala format (skulptur, textilkonst, graffiti, performance…) – samt ett konstteoretiskt maraton kring frågan om arbetslinjen.

20 kommentarer ↓

#1 Marcus on 14 December 2010 at 9:02 am

Visserligen är din tolkning mer verklighetsförankrad, men Littorins avsikt med “verket” var nog inte att gestalta hur arbetslinjen skiljer arbetet från friheten, utan – perverst nog – precis tvärtom: Arbeit macht frei.

#2 Isak Gerson on 14 December 2010 at 9:29 am

Väldigt intressant. Jag hade helt missat Peter Tillberg. Jag håller för övrigt med om Marcus tolkning. Littorins poäng är att arbetslinjen är något man måste “klättra över” för att komma till friheten och solskenet. Extra intressant med den typiskt religiösa dualismen som uttrycks med att man kommer till himmeln efter linjens slut. Är arbetslinjen det köttsliga, medeltidskyrkliga livet, månntro?

Jag tror iallafall att Arbetslinjen Zoloft ger en rättvisare bild.

#3 En tävling i semipolitisk remixkonst : Filosofibloggen on 14 December 2010 at 9:34 am

[...] och verkar kritisera både Littorins arbetslinje och Björklunds skolpolitik. Här är det. Genom Rasmus Fleischer blir jag påmind om att det här är en referens till Peter Tillbergs Blir du lönsam, lille vän?, [...]

#4 Thomas E on 14 December 2010 at 9:35 am

Arbetslinjen är väl en linje som separerar de som arbetar från de som inte arbetar, de närande från de tärande, samhällsbärarna från parasiterna, ukrainska RUT städare från tiggande zigenarpack,

#5 Martin on 14 December 2010 at 11:03 am

Med “arbetslinjen” finns en parallell till den sovjetiska “partilinjen”, och 1918 års sovjetryska konstitution om att “den som inte arbetar, skall icke heller äta” (som ju i sin tur är en bibelreferens). Men en sådan referens är kanske för enkel…

#6 Isak Gerson on 14 December 2010 at 11:09 am

Martin: Intressant, vart i bibeln refereras det till?
Förutom att bibelreferenser brukar vara lite småintressanta är det intressant att en rörelse som är delvis sprungen ur marxismen väljer att referera till bibeln. Så mycket för talet om den religiösa alienationen och Feuerbach.

#7 My on 14 December 2010 at 12:59 pm

inser det är vanskligt att tipsa om nåt man 1) bara har bläddrat i och 2) inte förstår men för några år sen kom iaf en avhandling från UU som handlar om gränser, linjer, och tolkningar av desamma (bl.a. utifrån & i relation till olika kulturella uttryck, flugornas herre etc.). Topoi/graphein av Christian Abrahamsson. Vet inte huruvida den skulle kunna användas för att ytterligare skärskåda Littorinlinjen, men om inte annat kan man ju hoppas på nån form av homeopatisk-analytisk effekt? Ja, hur som, bara ett tips!

#8 Lars Aronsson on 14 December 2010 at 1:37 pm

Både det här inlägget och de tidigare om klassanalys, gentrifiering m.m. är intressanta intellektuella övningar, men uppvisar en förfärande brist på klassmedvetenhet. Att “skända arbetslinjen” vinner inga röster från mitten av den politiska skalan, tvärt om: arbetslinjen säkrade omvalet av den borgerliga alliansen. Att diskutera gentrifiering, är inget som de “drabbade” ägnar sig åt, utan enbart de som utgör gentrifieringen, den kafébesökande diskuterande eliten. Jag bara gör den här observationen. Jag uttalar mig inte om det är bra eller dåligt.

#9 rasmus on 14 December 2010 at 1:40 pm

Lars Aronsson:
1) Jag har ingenstans utgett mig för att blogga med “klassmedvetenhet”.
2) Att “vinna röster” är typ det sista jag vill.
3) Att tala så att “alla” (eller flertalet) förstår vad jag menar, det kan jag göra i många sammanhang men är inte vad jag har min blogg till.

#10 Martin on 14 December 2010 at 1:44 pm

Isak: Givetvis refererade sovjetkonstitutionen inte till Bibeln direkt, men faktum är att den ordagrant innehåller sentensen, som väl är från Paulus-breven, om att “den som inte arbetar, skall heller icke äta”. Det var Lenin, som personligen insisterade på att denna punkt skulle vara med.

#11 Sol on 14 December 2010 at 6:19 pm

Att arbetslinjen säkrade omvalet av den borgerliga alliansen, som Lars Aronsson formulerar det ovan, tycker jag visar på hur viktigt det är att diskussionen om arbetslinjens varande förs. Som Fredrik Edin själv uttrycker det i City 9/12-10 så innebär arbetslinjen “en återgång till 1800-talets arbetsmarknad där de allra svagaste får betala priset för övrigas välstånd”. Att detta skulle leda till att man vinner ett val… Ja, det är skrämmande, och det måste diskuteras. Om möjligt bör även arbetslinjen skändas, är min mening.

Beträffande bidragen till konsttävlingen så är Hannes de Geer-inspirerade verk min stora favorit, men min röst föll ändå på Littorin själv, för att hans tavla är så absurd.

#12 Isak Gerson on 14 December 2010 at 6:30 pm

Martin: Jag lyckades spåra citatet till 2 Thess 3:6-12 (finns att hitta genom sökmotorn på bibeln.se, de ger dock dåliga länkar). Paulus brev ska man i allmänhet vara väldigt tveksam till. Runt hälften av Paulus brev finns det väldigt starka tvivel kring huruvida han skrev, och samma hälft uppvisar helt andra idéer och åsikter än vad Paulus i sina säkra brev skriver (t.ex. när han i ett fastställt brev skriver om hur slavar och fria är jämlika, men i ett osäkert brev helt vänder i frågan). Paulus har också råkat ut för en hel del översättnings-, tolknings och grammatikproblematik. Enligt wikipedia är Thessalonikerbreven en av de äldsta breven i nya testamentet, så sannolikheten att han skrev det är iochförsig stor.

Vad jag försöker säga är, det låter inte som Paulus och det låter inte som nya testamentet. Arbetslinjen klingar inte bra med budskapet i nya testamentet. Jag är dock inte teolog själv, så jag vågar inte försöka tolka det.

#13 Martin on 14 December 2010 at 6:44 pm

Isak: OK, jag säger inte emot dig. Min poäng var inte att idka bibelexegetik ;-)

#14 Lars Aronsson on 15 December 2010 at 1:14 am

Man ska alltid vara noga med citaten. En fungerande länk till 2 Tess 3:10 är http://runeberg.org/bibeln/53_03.html

Isak har rätt. NT domineras av det motsatta budskapet, t.ex. Matt 6:28-29 http://runeberg.org/bibeln/40_06.html

“Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.”

Sol: Arbetslinjen, som alliansen vann valet på, är förstås inte 1800-talets politik utan Erlanders politik (till skillnad mot Palmes). Om dagens vänster inte vill inse skillnaden, så kan man bara gratulera alliansen till fler omval.

#15 Sol on 15 December 2010 at 8:58 pm

Lars Aronsson: Du har så rätt. Återgången till 1800-talet är inget den borgerliga alliansen ensam är skyldig till, snarare är samtliga riksdagspartier överens i frågan. Enligt mig visar det här på det största problemet med (parti-)politiken idag. En arbetskritisk vänster behövs, varför det är så viktigt att frågan om arbetslinjen tas upp och diskuteras.

#16 Därför bör vi skända arbetslinjen « >> hannes2peer on 21 December 2010 at 3:37 pm

[...] Rasmus Fleischer, ”Att måla, skända, mäta, tänka arbetslinjen” [...]

#17 Latoya Bridges on 22 December 2010 at 9:15 am

Man ska alltid vara noga med citaten. En fungerande länk till 2 Tess 3:10 är http://runeberg.org/bibeln/53_03.html Isak har rätt. NT domineras av det motsatta budskapet, t.ex. Matt 6:28-29 http://runeberg.org/bibeln/40_06.html “Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.” Sol: Arbetslinjen, som alliansen vann valet på, är förstås inte 1800-talets politik utan Erlanders politik (till skillnad mot Palmes). Om dagens vänster inte vill inse skillnaden, så kan man bara gratulera alliansen till fler omval.

#18 Isak Gerson on 24 December 2010 at 1:48 pm

Martin: Jag ber om ursäkt om jag trängde min hobby på dig. Jag ville inte kritisera, utan bara ägna mig åt något jag finner roande :-)

#19 Under tiden… « Stenskott on 16 January 2011 at 12:30 am

[...] bilderna från Rysslands tidiga 1900-tal, Isak Gersons bildspel om graffitikonst, copyriot.se:s genomgång av Fredrik Edins Littorin-konsttävling och dessa 75 spejsiga [...]

#20 En tävling i semipolitisk remixkonst | copy is right on 28 May 2013 at 7:48 am

[...] och verkar kritisera både Littorins arbetslinje och Björklunds skolpolitik. Här är det. Genom Rasmus Fleischer blir jag påmind om att det här är en referens till Peter Tillbergs Blir du lönsam, lille vän?, [...]

Kommentera