Varför det inte finns några intellektuella i Sverigedemokraterna

En tråd på Flashback hade rubriken “Intellektuella sverigedemokrater?” Efter en lång diskussion bland trådens deltagare, som antingen var sverigedemokrater eller höll sig närmare nationalsocialismen, kvarstod svaret. Nej, några sådana finns inte.
Definitionen av “intellektuell” är av mindre betydelse här. Delvis överlappar den i detta sammanhang med “ideolog”. Sverigedemokraterna har såvitt jag vet aldrig haft någon ideologisk tidskrift, bara SD-kuriren vars nätupplaga nästan helt verkar bestå av kommentarer till händelser som redan omskrivits i dagspressen. Om de skulle starta en tidskrift för idédebatt skulle de nog få svårt att fylla den med innehåll. Och hur mycket som det än talas om att Sverigedemokraterna har byggt en folkrörelse, vilket de har, så hör man sällan något om studiecirklar (däremot motorsport).

Fascistiska rörelser har alltid tenderat att attrahera intellektuella. För att kanalisera all mikrofascism i en enda makrofascism krävs det att myten om den organiska staten ständigt produceras på nytt och även slukar stora mått av historisk-filosofisk bildning av det slag som av hävd hör till “de intellektuella”.

Populistiska rörelser, å andra sidan, har tvärtom alltid stött ifrån sig de intellektuella. För högerpopulister räcker det tills vidare med negativa identifikationer för att upprätthålla bilden av den egna nationen.
Visst är det, som Sam Carlshamre och Daniel Strand skriver, “en fascistisk fantasi om ett homogent Sverige tömt på politiska konflikter” som driver Sverigedemokraterna. Men närvaron av (mikro)fascistiska fantasier gör inte SD som parti till en fascistisk rörelse i ordet strikta bemärkelse. Däremot kan populistiska rörelser ta del i fascistiska tillblivelser, inte minst genom att eliminera andra politiska konflikter än de som handlar om nationen kontra dess fiender.

Åtskillnaden mellan fascism och populism är alltså inte absolut. Närvaro eller frånvaro av intellektuella är i sig en ganska marginell sak när det gäller att begripa Sverigedemokraterna. Ändå är frågan intressant som ingång till att förstå partiet dels i relation till sin egen historia, dels i relation till liknande partier i Europa och då särskilt i Danmark. Det tänkte jag försöka göra här, för att sedan avsluta med en spekulation om möjligheterna att det nya riksdagspartiet i framtiden kan knyta till sig en klick av intellektuella. Tre delar, med andra ord.

1. Historia
Även om intellektuella figurer idag inte spelar någo synlig roll inom Sverigedemokraterna så har det tidigare varit annorlunda. Johan Rinderheim uppges ha varit en av partiets grundare, men försvann snart till uppsala där han drev den lilla föreningen och tidskriften Virtus, som uppges ha haft Junge Freiheit som förebild. Sedan återkom han till Sverigedemokraterna där han spelade en ledande roll 1998-2008 och bland annat ansvarade för kontakterna med franska Front National. Hans influenser från den intellektuella “nya högern” i Europa passade dåligt ihop med den nyorientering mot högerpopulism som styrdes från partiets starka fäste i Skåne så Johan Rinderheim åkte ut.

Har nyorienteringen lett till att andra intellektuella profiler värvats av partiet? Knappast. Det närmaste man kommer är väl Tommy Hansson, som är gammal nydemokrat, medlem av Moon-sekten och veteran från den antisocialistiska tidskriften Contra, samt kanske militärhistorikern Stellan Bojerud. Dessa gubbar kan nog kallas intellektuella, men det är slående hur illa deras klassiskt mörkblåa profil går ihop med Sverigedemokraterna av idag. Den senare agiterar exempelvis på sin blogg för fler svenska soldater till Afghanistan, medan partiet förespråkar successivt tillbakadragande. Tommy Hanssons nyliberala syn på ekonomi, kombinerat med hans medlemskap i en udda koreansk sekt, gör honom nog svår att använda som ideolog för ett parti som vill profilera sig som folkhemskt.

Man kan också roa sig med att tanken på en ideologisk diskussion mellan dessa och en tredje sverigedemokrat med intellektuell profil: Patrik Ehn, med bakgrund som både nazist och centerpartist. Som sverigedemokrat fortsätter han att odla sina kontakter med de brittiska tredjepositionisterna i partiet Third Way. År 2008 2003 [enligt egen uppgift] publicerade han ett manifest på deras hemsida, där han bland annat förordar medborgarlön, djurrätt och “antiimperialistiska allianser”.

Mot bakgrund av detta är det kanske klokt av Sverigedemokraterna att hålla sig till populismen och undvika ideologin. Om de exempelvis skulle starta en tidskrift för idédebatt är det inte svårt att föreställa sig de interna strider som skulle blossa upp.

2. Danmark
Sverigedemokraternas nyorientering har skett med Dansk Folkeparti (DF) som den stora förebilden. Till skillnad från SD så har DF nuförtiden starka intellektuella profiler, men det tog sin tid. Historien kan vara intressant för den som vill bedöma SD:s framtidsutsikter. För några år sedan studerade jag den närmare när jag under ett par månader jobbade med att bistå ett forskningsprojekt om Sverigedemokraterna. Jag var inte huvudansvarig för den rapport som publicerades [2006] och kan inte stå för allt i den, men jag skrev avsnitten om Danmark och Skåne. Här har jag lag upp ett utdrag som berör relationerna mellan Fremskridtspartiet, Dansk Folkeparti, Den Danske Forening, Skånepartiet och Sverigedemokraterna. Läsning rekommenderas!

En kort resumé: Ur det vulgärpopulistiska Fremskridtspartiet, som börjat som skattemotståndare men rört sig mot allt grövre hets mot muslimer, bröt sig Pia Kjærsgaard ut och bildade det mer städat nationalistiska Dansk Folkeparti.

Bakom Dansk folkepartis nya riktning låg i hög grad en krets av intellektuella tillhörande den 1987 grundade Den Danske Forening. Dessa beskriver dansk kultur som akut hotad och har satt i system att beskriva invandrare som en främmande ockupationsmakt, typiskt sett med ett språkbruk som drar paralleller till nazistockupationen under kriget (politiker som inte vill stoppa invandringen stämplas som “samarbetsmän” etc). Dansk Folkeparti tog i hög grad över föreningens retorik och tolkningsramar. Flera av dess ledande aktivister har nu blivit folketingsledamöter för partiet, däribland de bägge prästerna Søren Krarup och Jesper Langeballe, som grundar sin aktivism för återupprättandet av en homogen nationalstat i den så kallade Tidehverv-teologin (en lågkyrklig rörelse som utgår från Søren Kierkegaards existensiella filosofi).

Kopplingarna till lutheransk existensialism är ytterst intressanta. Mer om Tidehverv-rörelsen kan läsas dels på Leksikon.org, som skrivs av danska marxister, dels i en artikel [pdf] av den svenska teologen Elisabeth Gerle.

Tidskriften Tidehverv har utkommit sedan 1926 och var redan från början djupt influerad av Kierkegaard. “Gud är det helt annorlunda och det mänskliga är intet”, sammanfattar Elisabeth Gerle budskapet. Kristendomen skulle alltså inte kunna användas som politiskt riktmärke. Under efterkrigstidningen skedde dock ett skifte:

Fienden är nu den moderna kulturen och dess ideologier positivism och humanism som tror sig kunna frälsa människan. Den reduktionistiska vetenskapen ser människan som ett stycke natur och välfärdsstaten har blivit en avgud. Hotet kommer från humanismen som tror att människan har en god vilja.

Från 1960-talet blev Søren Krarup en frontfigur för Tidehvervs andra generation som vände sig kraftigt mot studentrörelsen. Hans uppfattade att marxismen hade blivit en religion, oförenlig med kristendomen. “Marxismen tror nämligen på människan som sanningen medan kristendomen tror på en sanning utanför människan.” Den tidigare opolitiska Tidehverv-rörelsen blev således, åtminstone efter 1968, till en antimarxistisk röresle. Samtidigt framstod dess antimarxism som en spegelbild av marxistisk ideologikritik, fast från ett högerkierkegaardskt håll. Elisabeth Gerle:

Man kan också se det som att de följer den sene Luthers kritik av alla svärmiska, idealistiska ansatser. Det kommande gudsrikets vision om upprättelse och helande för alla människor är något som hör framtiden till. Här och nu gäller synden. Människan behöver lagen för att göra det goda. Idealistiska tankar om människors jämlikhet bör inte påverka vare sig kyrka eller samhälle.
/…/
Alla utmaningar från Jesu liv och det gudsrike han gestaltade omkring sig försvinner då ur politiken och skjuts på framtiden. Mot det universella anspråket från mänskliga rättigheter för alla här och nu slåss de för det
särskilda, partikulära.
/…/
För Sören Krarup och hans anhängare tycks motsättningen stå mellan humanism och kristendom, mellan en internationell universalistisk rättskultur och en partikulär, dansk lagstiftning.

Marxismen som fiende har numera glidit i bakgrunden till förmån för islam.

Flera har påpekat att Tidehverv har gått varvet runt och hamnat i samma slags kristna idealism som man började som ett uppror mot. Ändå fortsätter de att behandla Søren Kierkegaard som sin stora auktoritet vid sidan av Martin Luther. Dansk konservatism har blivit “tidehvervsk“. Täta kopplingar består mellan Tidehverv och Dansk Folkeparti.

Någonting liknande finns inte i Sverigedemokraterna, eller ens i dess närhet. Frontorganisationen “Fädernas kyrka” bara var ett sätt att koordinera den politiska verksamheten i kyrkan.

3. Framtid
Går det att tänka sig en framtid där Sverigedemokraterna knyter till sig intellektuella? För tillfället är det svårt. De sverigedemokrater som trots allt intresserar sig för idédebatt får blicka ut ur partiet. Säkerligen blickar många åt de håll som har mer gemensamt med klassisk fascism, särskilt det livaktiga Motpol.nu. Men därifrån går det inte att ta värva folk. Andra sverigedemokrater verkar mer förtjusta i den mer salongsfähiga kulturkonservatism som återfinns hos Axess. Men även om Axess-redaktören Johan Lundberg bedriver en kampanj för att normalisera Sverigedemokraterna – särskilt genom att systematiskt likställa dem med Vänsterpartiet – så blir det nog inte lätt att få napp där heller.

Om jag ändå får spekulera, anar jag att en av de återkommande skribenterna i Axess om några år skulle kunna göra karriär som SD-anknuten intellektuell: Thomas Nydahl. Visserligen är han mest intresserad av portugisisk fado, men han har samtidigt gradvis lagt sig allt närmare Sverigedemokraterna, om än med vissa brasklappar. Hans avståndstagandet från allting som är nazianstruket är mycket starkt. Han noterar med gillande att “de extrema nationalisterna bröt sig ur och bildade Nationaldemokraterna” och passar på att rekommendera Sverigedemokraternas skuggbudget, i en recension som han nyligen lät publicera. På blogg har han postat flera inlägg – som sedan har raderats – där han uttrycker särskilt gillande för Dansk Folkeparti.
Thomas Nydahl suktar efter den “uppgörelse med kulturradikalismen” som Søren Krarup representerar:

I Sverige har vi, tack och lov, en tidskrift som Axess, där denna uppgörelse kan äga rum. Men något som i rikspolitikens mitt motsvarar Søren Krarups arbete har vi inte. I femtio år har hans författarskap och övriga skrivande befunnit sig i spetsen för denna strid. Kulturradikalismen och all postmodern teoribildning har ännu idag total hegemoni i Sverige. Både riks- och lokalpressens kultursidor lunkar på i samma gamla spår. Inspiration kan man däremot hämta i Danmark.

Thomas Nydahl, 27 januari 2010

Nationalismen är ingen lösning” stod visserligen som rubrik på Thomas Nydahls recension av Sverigedemokraternas jubileumsskrift, men om man läser den får man intrycket av en välvillig rådgivning till ett parti som han tror har framtiden för sig. Så det tycks inte alls osannolikt att vi här har en framtida SD-intellektuell. Fast en intellektuell gör ingen idédebatt. Varifrån de övriga skulle komma och hur de skulle finna en gemensam känsla hållning, det förefaller oklart.

Tills vidare tror jag inte att det där med Sverigedemokratisk kulturpolitik behöver tas på särskilt stort allvar. Flörtandet med folkmusik och hemslöjd är dödsdömt.

Det ska däremot bli intressant att se om det nya riksdagspartiet ser ett behov av att skaffa sig mer av ideologi och intellektuell förankring. Ur deras eget perspektiv torde det både finnas fördelar och risker i en sådan satsning.

64 kommentarer ↓

#1 Alamut on 1 October 2010 at 11:54 am

Fullkomligt lysande. Bästa analysen i ämnet jag läst hittills.

Och nog är det belysande att namnet Nydahl valt för sin blogg, Occident, tidigare bland annat använts av högerextrema franska studenter kring 1968.

#2 Ron on 1 October 2010 at 12:41 pm

Nydahl verkar mycket riktigt vara det stora hoppet. Det är helt logiskt, med tanke på att han är en intellektuell som varken kan tänka sig ur en papperspåse eller skriva.

#3 Börje on 1 October 2010 at 12:53 pm

Det finns en grupp väljare i Sverige, ca 330.000 individer, varav inte en enda är intellektuell! Jaså? Oavsett vad man påstår kommer skaran intellektuella att dubbleras tills nästa val.

#4 henrik on 1 October 2010 at 1:18 pm

En dubblering av noll?

#5 rasmus on 1 October 2010 at 1:48 pm

Börje: Du har uppenbarligen inte förstått vad inlägget handlade om. Jag är övertygad om att ett mycket stort antal personer som i olika sammanhang kan klassas som intellektuella, inklusive ett forskare i humaniora och samhällsvetenskap, finns bland de ca 330000 som har röstat på SD. Det betyder dock inte att de finns i SD, än mindre att de utöver sina intellektuella färdigheter i SD:s tjänst eller närhet. Där finns en betydande skillnad mot SD:s danska syskonparti och detta är vad inlägget ovan i huvudsak handlar om.

#6 JagVillVaraFarlig on 1 October 2010 at 1:52 pm

Tack för ett intressant inlägg.

Jag tycker framförallt att frågan om en relation till “den nya högern” är intressant. Hur ser egentligen relationen ut mellan denna och högerpopulismen ut i de länder som har båda? Och hur vanligt är det egentligen att båda finns?

Jag hörde förra veckan ett inslag på radio om Tyskland som ett land utan högerpopulism (i alla fall utanför CDU/CSU). Alltså bara det första, men inte det andra. Sverige har det andra men inte det första. I Frankrike finns båda, har de berikat varandra? Den danska Tidehverv:ismen verkar ha ganska lite med “den nya högern” att göra egentligen (i alla fall på ytan, men den verkar ju också vara en ganska paradoxal rörelse) men nog finns det väl nykonservativa i ett så tyskonfluerat land som Danmark?

#7 Johan Lundberg on 1 October 2010 at 2:01 pm

Det bör kanske påpekas att nämnde Thomas Nydahl i vredesmod offentligen tog avstånd från allt som Axess står för, efter att vi publicerade ett antal SD-kritiska inlägg på Axess-bloggen. Detta bör naturligtvis inte tas som ett tecken på att han sympatiserar med SD, men det är definitivt ett tecken på att han inget har att göra med Axess.

För det andra kan inte mitt likställande av SD med kommunisterna i Vänsterpartiet ses som ett led i en kampanj för att normalisera SD. Det bygger snarare på min uppriktiga förvåning över att det i dagens Sverige är fullkomligt accepterat att sympatisera med en ideologi vars företrädare har mördat, fängslat och förtryckt miljontals människor över hela världen.

#8 rasmus on 1 October 2010 at 2:09 pm

JagVillVaraFarlig: Relationen mellan “den nya högern” och högerpopulismen ser nog väldigt olika ut i olika europeiska länder, beroende på historiska omständigheter (särskilt andra världskriget). Just i Frankrike finns det ju en del kopplingar mellan de Benois-gänget och Front National, medan Danmark är en helt annan sak.

Johan Lundberg: Tack för kommentaren om Thomas Nydahl, det var intressant. Det kanske också förklarar varför han raderade vissa inlägg på sin egen blogg.
Jag står fast vid att likställande är normalisering, utan att för den skull påstå att ditt syfte skulle vara att göra SD till ett mer respektabelt parti.

#9 Börje on 1 October 2010 at 2:14 pm

Vilken ideologi tänkte du på när du nämnde “företrädarna som mördat…” Var det nazisterna, kommiunisterna eller båda?

Tittar vi litet längre bak i vår historia var det ju ännu värre. Mäniskan är ett otrevligt kreatur.

#10 Andy on 1 October 2010 at 2:29 pm

Den fantastiska fyran (Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof) i partiledningen ägnade sig bland annat åt statsvetenskap på Lunds universitet när de inte drack öl till Jörg Haiders ära. Detta kvalificerar givetvis inte till kategorin men det är i varje fall de som har störst påverkan på politiken.

#11 Patrick on 1 October 2010 at 4:55 pm

Frågan är om det svenska debattklimatet tillåter att man kombinerar intellektuellt arbete med högerståndpunkter. Tänker då på en sakfråga som att begränsa invandringen. Ta bara Samtidsmagasinet Salt som exempel.

Redan efter första numret skrev Expressen om “brunmålat finrum” och att tidningen gav “intellektuell legitimitet åt skinheadsen”.

http://jdg.motpol.nu/?p=645
http://www.youtube.com/watch?v=TYi1KROlQqA

#12 P on 1 October 2010 at 4:58 pm

Alltså, det är ju egentligen utanför ämnet, men jag kan inte låta bli att kommentera det här dravlet med att socialism är “en ideologi vars företrädare har mördat, fängslat och förtryckt miljontals människor över hela världen” som Johan Lundberg uttrycker det i sin kommentar ovan. Det där är en tankefigur och härskarteknik som används mer och mer för att förminska och kväva all problemformulering och diskussion ur ett vänsterperspektiv.

Ska man sänka sig till samma låga nivå kan man ju alltid förvånas över att det i dagens Sverige är fullkomligt accepterat att sympatisera med en ideologi vars företrädare mördade hundratals miljoner människor i Nord- och Sydamerika, Afrika, Asien och Australien under kolonialismens dagar.

Lika plumpt, lika svepande.

Kan vi inte komma överens om att det finns en demokratisk vänster som inte vill mörda, fängsla och förtrycka? (På motsvarande sätt kan vi komma överens om att det finns en demokratisk konservativ rörelse som inte längre vill omskola och mörda primitiva icke-européer.)

#13 trianguleringstrött on 1 October 2010 at 5:04 pm

Problemet är bara att Sd inte är borgare, Sd är primitiva sossar – Hactually

#14 hannes on 1 October 2010 at 5:29 pm

Det finns en liten grupp på Facebook som heter “Nordens Paleokonservativa och Paleolibertarianer”, däri finns några sverigedemokrater. http://www.facebook.com/group.php?gid=163481110678

Kanske kan det vara ett frö till sverigedemokratisk ideologisk mobilisering.

#15 M on 1 October 2010 at 5:59 pm

“…fullkomligt accepterat att sympatisera med en ideologi vars företrädare har mördat, fängslat och förtryckt miljontals människor över hela världen.”

Som redan påpekats kan vi väl lyfta debatten lite högre än så? Jag är rätt säker på att varken Ohly eller Åkesson är mördare, debatten handlar inte om det. Jag tror öht inte det finns någon människa i världen som inte sympatiserar med någon företeelse (ideologi, religion, favoritläsk…) som använts som förevändning för mord, brott mot mänskligheten osv..

Som också redan sagts: mycket intressant analys och text!

#16 Sol on 1 October 2010 at 6:03 pm

Jag undrar också vilken ideologi Johan Lundberg menar när han skriver om en sådan vars företrädare mördat, fängslat och förtryckt? Kapitalismen?

#17 Johan lundberg on 1 October 2010 at 8:11 pm

För att förtydliga: Företrädare för kommunismen har mördat, fängslat och förtryckt miljontals människor över hela världen – som en konsekvens av att de är just kommunister. Ändå är kommunister som Lars Ohly och Sven Wollter salongsfähiga i Sverige. Trots att den senare är medlem i ett parti som beklagar att Sovjetunionen bröt med Stalin, en av 1900-talets värsta massmördare.

#18 Alamut on 1 October 2010 at 8:13 pm

Andy: Tyvärr behöver man nog inte vara det minsta intellektuell för att läsa statsvetenskap, i Lund eller någon annanstans.

Johan Lundberg: Det är ofta både stimulerande och underhållande att läsa dig i Axess, när du håller dig till konst. Jag brukar sällan hålla med, men det hör inte hit.

När du diskuterar politik lägger du dig tyvärr på en helt annan och lägre nivå, som till exempel i klyschorgien ovan om Vänsterpartiet. Håll dig till att försvara det figurativa måleriet. Det blir bäst så.

Patrick: “Frågan är om det svenska debattklimatet tillåter att man kombinerar intellektuellt arbete med högerståndpunkter.”

Sa han och länkade till en Motpolblogg.

#19 Mats C on 1 October 2010 at 8:55 pm

När det gäller Thomas Nydahl har han på sin blogg deklarerat att han skulle ligga på sofflocket detta val och han har också sågat Björn Söder´s kulturperspektiv längs fotknölarna.

Dock har han efter valet börjat om på ny kula med sin blogg, så dessa bloggposter finns ev, bara i googles cache

#20 Mats C on 1 October 2010 at 9:02 pm

När det gällde Nydahls avståndstagande handlade om att Nydahl protesterade mot att Anna Ekström på Axess blogg på ett intellektuellt undermåligt sätt använde nazist-kortet mot SD-medlemmarna och de judiska tvillingbröderna Ekeroth och att han inte fann det konsekvent med att Lundberg ett flertal gånger invänt mot hur nazistkortet använts mot en del figurativ konst i konstdebatten

#21 Arnld on 2 October 2010 at 9:49 am

Tycker att du missat en viktig poäng. Skulle en intellektuell idag komma ut som en Sverigedemokrat skulle hans karriär i det närmaste vara över.

#22 Patrick on 2 October 2010 at 10:46 am

Alamut:

Okej, för att undvika guilt by association om en tid långt innan Motpol fanns, så finns en längre text av Jan Olof Bengtsson här angående Salt:

http://janolofbengtsson.wordpress.com/2010/09/25/jonas-de-geer-och-samtidsmagasinet-salt/

Salt hade flera kända intellektuella namn men historien visar hur åsikter som anses ligga till höger konsekvent utsätts för bojkott och yrkesförbud. Har detta drabbat vänsterextrema tidningar?

#23 kristian on 2 October 2010 at 1:05 pm

Ett av kapitlen i Mikael Ekmans och Daniel Poohls bok Under Skuggan (2010) handlar om Sverigedemokraternas jakt på en ideologi. Författarna visar att t. ex. Rudolf Kjellén, Teodor Holmberg och Roger Scruton påverkat Sverigedemokraternas ideologi.

Sen om det är för tunt för att utgöra ett fundament från vilket Sverigedemokratiska intellektuella kan växa fram ur är en fråga som författarna inte försöker besvara.

Det intressanta med bloggposten är att den faktiskt utgör en form av upprop till en begynnande sverigedemokratisk, intellektuell kader att träda fram eller uppstå.

#24 Staffan on 2 October 2010 at 2:51 pm

Nej, Johan Lundberg och liktänkande kan inte diskutera politik på en högre nivå. Om de skulle tvingas referera till vad svensk vänster faktiskt tycker, istället för att tillskriva den sina egna hjärnspöken, så riskerar de ju att folk faktiskt upptäcker att det inte låter så dumt. Full sysselsättning, t.ex. Som vi hade i Sverige fram till högergiren på 90-talet. Tror någon att Johan Lundberg skulle vinna en debatt om varför vi måste ha massarbetslöshet? Eller om varför vi måste skära ner i välfärds- och trygghetssystem som sjukförsäkringen så att Lidingös och Danderyds villaägare kan få ett till guldregn över sig?

Det som säger något om det politiska klimatet i Sverige är knappast att vänsterpartiet (som för 20 år sedan sade ett slutligt farväl till kommunismen efter år av velande) är mer respekterade än ett litet parti med rötter i nynazismen, utan att vi har en utrikesminister som misstänks för delaktighet i allvarliga brott i Sudan, men kan sitta kvar. Att vi har en skolminister som ville skicka svensk trupp till USAs anfallskrig mot Irak, och kan sitta kvar. Att vi har en MUF-ordförande som kunde heja på Israels massaker av hjälparbetare i somras med fradga runt munnen och inte omedelbart tvingades lämna sin post. En vänsterpolitiker som begick liknande misstag skulle omedelbart garroteras av sina politiska motståndare. För Mona Sahlin räckte det med en toblerone!

Det säger såklart också något om det svenska politiska klimatet att johan Lundberg inte anser sig behöva göra ens en liten distinktion mellan den eurokommunistiska tradition som VPK tillhörde och den sovjetiska stalinismen. Det är inte intelligent och knappast särskilt hederligt. Om samma metod tillämpades på högern så skulle vi med guilt by association kunna göra Jan Björklund medskyldig till exempelvis statskuppen i Honduras förra sommaren.

#25 Patrick on 2 October 2010 at 5:08 pm

På VPK:s kongress 1987 fanns representanter från kommunistpartierna i DDR, Nordkorea, Kina och Sovjet.

http://www.youtube.com/watch?v=C9SSKK7xozw

#26 alamut on 2 October 2010 at 6:55 pm

“Salt hade flera kända intellektuella namn men historien visar hur åsikter som anses ligga till höger konsekvent utsätts för bojkott och yrkesförbud. Har detta drabbat vänsterextrema tidningar?”

Det var knappast någon som hindrade Salt att komma ut, men de mer sansade skribenter de lockade att medverka i första numret drog sig snabbt ur när de märkte vartåt tidningen började luta.

Yrkesförbud, säger du? Nämn gärna någon som fått sådant pga medverkan i Salt (och inte för att vederbörande outat sig som halvtokig fascist).

#27 Alamut on 2 October 2010 at 7:11 pm

Patrick:

En riktigt intressant artikel du länkade till:

http://janolofbengtsson.wordpress.com/2010/09/25/jonas-de-geer-och-samtidsmagasinet-salt/

Där framgår ju för övrigt tydligt att även om fördömandena från liberalt och vänsterhåll kom direkt, så var det efter nr 5 och intervjun med David Irving som folk började ta avstånd ordentligt, säga upp bekantskapen med redaktören och så.

Som det brukar gå när man outar sig som halvtokig fascist alltså.

#28 Varför det inte finns några intellektuella i Sverigedemokraterna « Sverige är inte världens navel! on 3 October 2010 at 8:20 am

[…] läsvärd om Sverigedemokraterna! http://copyriot.se/2010/10/01/varfor-det-inte-finns-nagra-intellektuella-i-sverigedemokraterna/ […]

#29 Torbjörn Jerlerup on 3 October 2010 at 8:27 am

Ja, de intellektuella är inte direkt aktiva i Sverigedemokraterna. Däremot finns de. Motpol har nämnts. Det är den identitära rörelsen och traditionalisterna och de personer som fanns runt tage Lindbom.

De fyras gäng inom SD tog beslutet att driva partiet UTAN denna ideologiska grund och det receptet har tagit dem in i riksdagen. Frågan är vad de gör nu inför framtiden.

Jag vet att det finns en hel drös ideologer, intellektuella och idésprutor i Sd.s led. Dock inte bland de som leder partiet. Dessa intellektuella håller sig intressent nog i nån sorts mellanposition mellan Motpolnätverken och de fria intellektuella som Johan R, tex och Sverigedemokraterna.

Min bild av det hela är att man noga ska kolla vilka Erik Almqvist har kontakt med.Han är kanske inte intellektuell på det sättet, men han är strateg och han umgås så vitt jag vet med en del ur denna intellektuella grupp jag pratar om.

/Torbjörn

#30 Staffan on 3 October 2010 at 10:48 am

Folkpartisten Lars Leijonborg tyckte, liksom för övrigt USA, att Röda Khmererna var hedervärda representanter för sitt land, även efter att de fördrivits från makten. Till skillnad från exempelvis VPK. Kalla krigets realpolitik var lite mer komplicerad än vad liberal historieskrivning i efterhand försöker få det till…

#31 Patrik Ehn on 3 October 2010 at 4:23 pm

Hej Rasmus,

I samband med att Third Way bytte domännamn 2008 fick alla äldre dokument ett nytt och samma datum. Manifestet förtattade jag som partilös 2003. Idag skriver jag på http://www.folkhemmet031.blogspot.com. Texterna är såväl opinionsbildande som folkbildande.

Bästa hälsningar, Patrik Ehn

#32 Ungsvensk on 3 October 2010 at 7:16 pm

Av denna intervju att döma tycks det finnas iaf någon intellektuell inom SD: http://wodinaz.motpol.nu/?p=461

#33 Måndag v 40, om wordpress, SEO, SD och mitt drömkontor | Entreprenörsskap, kreativitet och Helsingborg on 4 October 2010 at 9:20 am

[…] COPYRIOT | Varför det inte finns några intellektuella i Sverigedemokraterna- Personligen lite torr text, men väl värt att veta och att kunna diskutera utifrån. […]

#34 egolost on 4 October 2010 at 12:12 pm

Varför skulle denna blogg vara mindre intellektuell än andra? vilka är intellektuella?

http://oskorei.motpol.nu/

å andra sidan har jag ingen koll på hur de röstar.

#35 rasmus on 4 October 2010 at 12:21 pm

egolost: Oskorei är inte sverigedemokrat, även om jag skulle gissa att han röstar på SD.

#36 Magnus A on 4 October 2010 at 12:24 pm

Patrik Ehn, alltså aktiv i Third Way — som tycks stå BNP och rasistiska (eller om någon föredrar rasinriktade) organisationer nära –, har lanserat SD som radikalkonservativt [1] samt pushat konservativ revolution enligt Armin Mohler, nationalsocialistisk ideolog [2].

Problematiskt att gå med i SD Göteborg med sådant i ledningen.


[1] http://folkhemmet031.blogspot.com/2010/01/80-talisterna-och-ekonationalismen.html

[2] http://folkhemmet031.blogspot.com/2009/08/sommar-med-ernst-ernst-och-ernst-del-3.html

#37 Magnus A on 4 October 2010 at 1:10 pm

Rasmus 12:21 pm. Ja, Oskorei har häcklat SD en hel del, inte minst anti-islamisk inriktning och regler om burka/niqab, men du har rätt om röstande:

“En möjlig lösning som högerradikal är därför att man röstar på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet, men på kommunal nivå röstar med Nationaldemokraterna eller Svenskarnas parti där de har kandidater.”

(Googla för länkar.)

Flera kommentarer på hans sajt anger att SvP är okej jämte SD. Till exempel:

“Jag valde att rösta på SD i riksdagsvalet och ND i landstings- och kommunalval. Svenskarnas Parti finns ej där jag bor. Men alla tre är sunda”

“Röstade:
Riksdag – SD
Landsting – ND (ND har inget här nere i skåne, bara för att markera och visa att de finns de som vill rösta på er)
Kommun – SvP (de behöver också stöd, även om jag inte tycker om de särskilt mycket, och de har kandidater)”

Är Oskorei mer stilist, med (delvis kvasi)akademisk stil? Han hänvisade för några år sedan till Metapedia när jag undrade om hans åsikt om Hitler. Han har skickligt skaffat sig beundrare, men intelligens hos dem verkar begränsad. Vore Oskorei SD-intellektuell hade SD varit nazianstrukna.

SD måste distansera sig från sådant, motpol mm. Nyligen sades att Almqvist ur SDU rensat ut några identitära som påstods ha sökt infiltrera dem.

Har f ö sett att en del bloggar som finns på SD:ares bloggroll någon gång ibland länkar Info-14. (Info-14 rekomenderade också röstande på SD istället för ND och nazistiska SvP, men skrev samtidigt att det är ett parti precis som alla andra riksdagspartier.)

#38 SD och de intellektuella « Joakim Larssons blogg on 4 October 2010 at 9:13 pm

[…] 4 oktober, 2010 Joakim Larsson Kommentera Gå till kommentarerna Nyligen har det hävdats av Rasmus Flesicher och Torbjörn Jerlerup att Sverigedemokraterna inte är ett parti av, för eller med […]

#39 JN on 5 October 2010 at 10:50 am

Jonathan Friedman?

#40 Widar Nord on 6 October 2010 at 5:08 pm

Jonathan Friedman är väl ingen sverigedemokrat heller?

Var hittar ni proffs förresten det intellektuella i era egna partier idag? Sverige är ju precis som resten av Västvärlden en “mediokrati”. Det gäller att vara medioker annars upplevs man som ett “hot” mot den rådande ordningen.

Såhär står det på Wikipedia om svensk kultur:

Swedish culture has been described as characterised by statism[1], paternalism, collectivism [2], anti-intellectualism, egalitarianism combined with openness to certain aspects of international culture[3].

Det svenska systemet med partiernas starka ställning och bristen på trovärdigt personval förstärker problemet. Konsekvensen blir att det går jättebra att bli politiker i Sverige så länge man inte har några politiska åsikter.

Moderaterna skulle t.ex. aldrig släppa fram en sån som Ron Paul (paleokonservativ/liberterian som kandiderade till presidentvalet för Republikanerna i USA 2008). Inte heller Sverigedemokraterna skulle släppa fram någon figur med tydliga intellektuella egna ambitioner.

Men som sagt. Vilka intellektuella giganter hittar ni hos era egna “fina” partier? Är det Maria Abrahamssons storverk i “ledarbloggen” ni tänker på? Eller är Gustav Fridolin intellektuell? (han vill ju i alla fall!)

Kanske är Per Gahrton intellektuell. Starka åsikter i Palestinafrågan, EU-frågan och talar flytande arabiska. Ideologi- princip- och idédebatten lyser med sin frånvaro lika mycket hos Per Gahrton som hos Björn Söder. Eller? Kanske skickade man honom till Bryssel just för att inte störa det härliga antiintellektuella klimatet på hemmaplan. =)

#41 Widar Nord on 6 October 2010 at 5:15 pm

Jag tänker för övrigt stjäla den här texten av dig och lägga upp den på min SD-anstrukna blogg. =)

#42 ”Därför saknar SD intellektuella” - Fria Tider on 6 October 2010 at 6:52 pm

[…] att odla sina kontakter med de brittiska tredjepositionisterna i partiet Third Way. År 2008 2003 [enligt egen uppgift] publicerade han ett manifest på deras hemsida, där han bland annat förordar medborgarlön, […]

#43 JN on 6 October 2010 at 8:13 pm

Nej, men han kanske skulle kunna bli? Det är ju ett ämne för såväl texten som den följande tråden: vilka som eventuellt skulle kunna utgöra SDs intellektuella i framtiden. Jonathan Friedman är en god kandidat.

Du har för övrigt en poäng i att övriga partier inte heller har särskilt många “intellektuella” i sina led. Kanske är SD mycket typiska för modern politik – “ideologi och intellektuell förankring” riskerar ju bara komma ivägen för pragmatism och oponionstänk.

#44 Pelle on 6 October 2010 at 11:55 pm

Johan Lundberg:

SD må ha sina rötter i nynazismen, men nynazismen har inte sina rötter i den historiska nationalsocialismen.

Tvärtom, nynazismen var en urartad ungdomssubkultur bestående av 17-åringar som tittade på Romper Stomper, drack bärs och slogs ibland.

Vänsterpartiet å andra sidan satt som en satellit, apologet och en utpost till Sovjetunionen samtidigt som landet existerade. Det är alltså inte fråga om rötter här, utan snarare vedmassa.

Nynazismen var en helt irrelevant politisk kraft — ja den var inte ens politisk, utan en subkultur — men mordmaskinen Sovjetunionen var en supermakt som existerade samtidigt som VPK.

Skillnaden är pyramidial.

#45 Fredrik on 7 October 2010 at 8:01 am

Widar Nord: Faktum kvarstår, som Fleischer påpekar finns det inte en sverigdemokratisk intellektuell infrastruktur bestående av tidskrifter, tankesmedjor m.m.

Personligen hoppas jag att en eventuell gryende SD-positiv intelligentsia kommer att inspireras av amerikansk paleokonservatism á la Pat Buchanan snarare än Roger Scrutons rävjakt.

#46 Widar Nord on 7 October 2010 at 8:26 am

Fredrik, jag vill också att Åkesson ska läsa Buchanan och kanske Ron Paul. Absolut inte MacDonald, men jag tror ändå det är svårt. Neokonservatismen/sionismen sitter så djupt rotad i partiet och jag tror att man uppfattar såna som Pamela Geller och den här andre sionisten som man bjöd in i Almedalen och som jag inte minns namnet på som nån sorts islamofobins “intellektuella giganter” idag.

Dessutom finns det ju en massa neokonservativa välfinansierade organ som kämpar för ens neokonservativa sak helt eller delvis. Axess är ett bra exempel på “hjärndöd konservatism” av det här slaget t.ex. Även Per Gudmundson agiterar ju för SD på heltid , trots att han inte kan erkänna det.

Kort och gott vill man ha paleokonservatism/paleolibertarianism får man nog starta ett eget parti. Eller flytta till USA vilket undertecknad övervägt fler än en gång. Sverige är för hjärndött som nation för att en sån rörelse nånsin ska få fart här. =)

#47 Fredrik on 7 October 2010 at 1:05 pm

Problemet för högern i Sverige är att det tar tvärstopp när man vågar sig längre högerut än säg, Johan Lundberg. Medan vänsterintellektuella kan frottera sig med extremvänstern utan problem blir den högerintellektuelle som vid något tillfälle väljer fel sorts lekkamrater svartlistad direkt. Dennes karriär är då fullständigt körd. Ett exempel åt andra hållet, Rasmus Fleischer är tidigare aktiv i SUF, vars medlemmar bland annat har försökt mörda Erik Almqvist, om man nu får tro honom. Skulle Fleischers historia i SUF göra honom suspekt bland landets kulturredaktörer? Knappast. Åter till SD. Att partiet hela tiden tvingas städa högerut kväser såklart den interna debatten. Den intellektuella miljön inom partiet blir då torftig och intellektuella sverigedemokrater får svårt att göra sig gällande.

#48 Johan on 7 October 2010 at 4:08 pm

Jag hittade hit via Fria Tider. Bra blogg! Det är uppfriskande att stöta på en vänstermänniska som kan diskutera SD sakligt.

Tack också för tipset om Motpol.nu som verkar vara en fantastiskt bra sida med annorlunda infallsvinklar och skickliga skribenter. Titta till exempel på den här analysen av SD:s uttåg ur Storkyrkan:

http://adacta.motpol.nu/?p=98

Jag har inte sett någon inom SD prestera ett tillnärmelsevis lika vältaligt försvar för deras agerande.

#49 Alamut on 7 October 2010 at 7:02 pm

“nynazismen var en urartad ungdomssubkultur bestående av 17-åringar som tittade på Romper Stomper, drack bärs och slogs ibland.”

Varav vissa knöt kontakter med Per Engdahl, Göran Oredsson, gamla SS-frivilliga och medlemmar ur the Order. Långt innan Romper Stomper, den kom ju på 90-talet.

“Rasmus Fleischer är tidigare aktiv i SUF, vars medlemmar bland annat har försökt mörda Erik Almqvist, om man nu får tro honom. ”

Ja, frågan är ju varför man skulle göra det? Och vad det har med Rasmus att göra?

#50 kristian on 7 October 2010 at 8:32 pm

När Widar Nord tog med sig bloggposten till Fria Tider blev den verkligen ett upprop på ett av SD-aktivisternas flaggskepp!

Likt teaparty-rörelsen lever SD-rörelsen mycket på de entusiastiska internetgräsrötternas arbete på kommentatorsfält mm.

En bra beskrivning på detta positiva fenomen tar jag från en av kommentarerna på Fleischers artikel på Fria Tider:

“SD behöver inte starta några tidningar eller studiecirklar för att bli intellektuella eller bli en folkrörelse.

SD är redan intellektuella och är en folkrörelse på ett modernt sätt, via internet. Ex där samtal om SD finns är Flashback, Fria tider och Politiskt inkorrekt.

Med intellektuell menar jag att samtalen som bedrivs är förnuftiga och baserar sig på fakta. Något fikonspråk och långa trista utläggningar tycker jag inte vi har behov av. SD:s politik kan framföras på vanlig enkel svenska. SD går i stort sett ut på att stoppa den galna massinvandringen. Vi behöver nog inte krångla till det för oss i onödan.”
Svensk den 6 oktober 2010 kl 20:53

#51 Steve on 8 October 2010 at 12:15 am

“Tack också för tipset om Motpol.nu som verkar vara en fantastiskt bra sida med annorlunda infallsvinklar och skickliga skribenter. Titta till exempel på den här analysen av SD:s uttåg ur Storkyrkan:

http://adacta.motpol.nu/?p=98

Jag har inte sett någon inom SD prestera ett tillnärmelsevis lika vältaligt försvar för deras agerande.”

Nu vet jag inte så mycket om dig alls och vad dina krav består av, men det var väl väldigt mycket av ett standardinlägg av typiskt Motpol-snitt, som utgörs av en reaktion på politisk korrekthet inom etablissemanget och det så kallade offentliga rummet. Lite ad nauseam-varning på det hela, nästan, men det blir extra mycket nu precis efter valet och SD:s inträde.

Det mest beundransvärda med Oskorei och Copyriot är väl främför allt den höga kvaliteten trots den stora kvantiteten – oavsett om man håller med om allt som sägs av dessa ideologiskt sett disparata herrar.

#52 Andrea Doria on 8 October 2010 at 6:26 am

“Med intellektuell menar jag att samtalen som bedrivs är förnuftiga och baserar sig på fakta. Något fikonspråk och långa trista utläggningar tycker jag inte vi har behov av. SD:s politik kan framföras på vanlig enkel svenska. SD går i stort sett ut på att stoppa den galna massinvandringen. Vi behöver nog inte krångla till det för oss i onödan.”

Haha, fantastiskt! Om man definierar antiintellektualism som att vara intellektuell så slipper man utvecklas en millimeter.

#53 Widar Nord on 8 October 2010 at 9:25 am

Jag håller inte med Kristian. Tvärtom.

Det som utmärker diverse SD-anstrukna organ som Politisktinkorrekt och Fria Tider är just att läsarkommentarerna håller betydligt lägre nivå där än vad de gör på t.ex. på DN och denna blogg. Men vad värre är: Även Flashback utklassar oss fullständigt i kvalitet och nya infallsvinklar.

SD är i någon mån ett parti för besvikna bidragstagare/socialdemokrater i förorten, och kvaliteten på debatten blir därefter.

#54 kristian on 8 October 2010 at 11:08 am

Widar Nord:

Att kvaliteten på kommentarerna håller lägre nivå är uppenbart, därav exemplet från FT.

Det intressanta är den läsarenergi som frigörs på de SD-anstrukna sidorna. Det är väl de intellektuellas roll att på något sätt kanalisera energin hos sina mer eller mindre kaotiska anhängare?

Experimentet att ta Rasmus Fleischers artikel till FT och därmed kunna studera reaktionerna hos anhängarna är nog en bra startpunkt om man vill bygga upp en intellektuell position, som delvis bygger på populistisk grund.

#55 Daniel on 8 October 2010 at 12:38 pm

“Det intressanta är den läsarenergi som frigörs på de SD-anstrukna sidorna.”

Absolut. Det är också intressant hur enkelspårigt det energin används till ter sig för en utomstående. Ett evigt ältande kring samma, samma, samma saker.

Jag gav upp att läsa på Flashback för länge sedan eftersom det eviga ältandet om AFA, PK och muslimer i varenda jämrans tråd (åtminstone inom politik och samhällsfrågor) blev till ett slags långsam hjärntvätt.

Alla är naturligtvis inte idioter i det där hörnet, men verkar bara så enormt bittra.

#56 Stefan on 9 October 2010 at 12:25 am

Intellektuella är elitister som söker sig till antidemokratiska ideologier i utkanterna av det politiska spektrat. Vänsterpartist, sverigedemokrat eller kristdemokrat är inte tillräckligt knasigt, utan istället ska man vara kommunist, fascist eller islamist. Intellektuell är den som av sig själv och andra uppfattas som intellektuell, för att parafrasera en populistisk svenskdefinition. Populistisk betyder populär, som i “SD vinner röster med sin populistiska islamkritik”.

#57 Andrea Doria on 9 October 2010 at 9:26 am

“Populistisk betyder populär”

Jag kan förstå att Widar är lite bekymrad.

#58 Widar Nord on 12 October 2010 at 12:58 pm

NE.se skriver: “populism, rörelse eller ideologi som utnyttjar folkligt missnöje och underblåser det med enkel, demagogisk och opportunistisk argumentation. ”

Jag kan förstå att SD-anhängare får det svårt. När man inte vill tro på etablissemangets uppslagsverk, eftersom de uppenbarligen blåljuger, så får man väl chansa. Ibland slår det fel..

#59 » Plantskolan. Mot en ny fascism II | Guldfiske on 28 October 2010 at 12:09 am

[…] Fleischer har på sin blogg Copyriot bedrivit ett intressant resonemang hur det kommer sig att det inte finns några intellektuella sverigedemokrater. Sverigedemokraterna har såvitt jag vet aldrig haft någon ideologisk tidskrift, bara SD-kuriren […]

#60 Patrick on 28 October 2010 at 2:02 am

Jag är nog mer av uppfattningen att partipolitik överhuvudtaget är väldigt antiintellektuellt. Visst finns det hjärnor bakom företrädarna. Men den politiska debatten handlar ju bara om sakfrågor – eller rättare sagt argumentationsfel och siffror. Debatten handlar mer om vad motdebattören tycker, och vad man själv inte tycker, än att föra ut sitt budskap i temer av ideologi eller en hållning. Det är väldigt mycket ekonomi. Nu är det mer sakfrågor med ekonomiska argument som gör att man väljer parti än att man först skaffar sig en djupare politisk uppfattning och därefter röstar på sakfrågor.

Det är nog naturligt att den djupare debatten bör föras på andra arenor än i den egna partitidningen. Om man vill vara en del av det offentliga samtalet och inte bara nå ut till redan frälsta.

För intellektuella som sympatiserar med SD ligger utmaningen i att ge upp anonymiteten, eller sitt medvetna val att undvika att skriva för kontroversiella texter, och starta en ny nättidskrift eller liknande. Då skulle vi få se en annan debatt på ledar- och kultursidor eftersom de får nya röster att förhålla sig till.

Jag är övertygad om att ett bredare motstånd mot mångkulturalism och massinvandring skulle gynna SD än att det som idag bara är SD-politiker som debatterar dessa frågor. Det ger legitimitet om det inte bara är SD som parti som är problemformulerare.

#61 Ser du inte skillnaden är du blind eller djupt ohederlig [Politik] | Min wordpressblogg on 30 November 2010 at 6:15 pm

[…] COPYRIOT | Varför det inte finns några intellektuella i Sverigedemokraterna […]

#62 Att bekämpa rasism, fascism och SD | Svensson on 15 September 2011 at 1:05 pm

[…] mer: Internationalen, Guldfiske1, 2, HD1, 2, DK1, 2, AB1, 2, 3, Vänsterekonomerna, SVT, Copyriot1, 2, Makthavare, Expo1, 2, I media: SVD, EX, HD, BLT, VLT, Läs även andra bloggares åsikter om SD, […]

#63 Sverigedemokraterna och de intellektuella « Politik on 4 May 2012 at 11:24 am

[…] Som jag tidigare nämnt hade jag från ett tidigt stadium planerat att kommentera hans inlägg Varför det inte finns några intellektuella i Sverigedemokraterna. Detta inlägg är en kommentar till en lång Flashback-tråd med titeln Intellektuella […]

#64 Begreppet intellektuell « Politik on 4 May 2012 at 11:26 am

[…] fenomen. Jag hade tänkt ta upp dessa perspektiv i ett kommande inlägg om Rasmus Fleischers bloggpost om SD och de intellektuella, men efter Flashback-diskussionen kan den personliga utgångspunkten […]

Kommentera