Tredje cirkeln, igen: “Social media” som arbete

Isobels lördagskrönika på Expressens ledarsida resonerar fint med senaste veckans diskussioner i en viss studiecirkel. Ämnet är alltså arbete, detta vars “vidrighet ligger mindre i arbetet självt än i dess århundraden långa metodiska förstörelse av allt som inte är arbete” (Osynliga kommittén).

Prostitutionen som samtidigt blivit en fråga på löpsedlarna är bara en form av arbete, ett sätt att sälja sig själv. Isobel belyser detta med ett exempel på hur Arbetsförmedlingen Kultur vill lära konstnärer att “utvinna det affärsmässiga värdet i vad som sägs och omvandla innehållet till säljande historier som stärker varumärket“.
Citatet kommer från ett pressmeddelande som inleds med orden “social media”. Förstås. Vi måste nu inse att allt snack om “sociala medier” handlar om arbete, även när orden signalerar frivillighet. Ofta handlar “sociala medier”-entusiasmen om att få underkastelse att framstå som frihet. Detta blir tydligt i ett annat exempel som Isobel tar upp:

En expert på sociala medier uttalade sig nyligen kritiskt om att meddelarfriheten gjorde att offentligt anställda inte såg sig som “ambassadörer” för sitt jobb också på fritiden, också på Facebook eller Twitter. Att det fanns för mycket frihet i Sverige att kritisera sin arbetsgivare.

Experten i fråga heter Brit Stakston, som i en bloggpost om twittrande lokförare uttryckte sitt obehag inför “en kultur där det är okej att baktala och kritisera sin arbetsgivare”.
Smaka på den. Tänk på den, när Brit Stakston skriver: “Nätet ger politiken möjligheten att synliggöra och uppdatera den demokratiska processen.” Synliggörandet har uppenbarligen snäva gränser. Allt som har med arbete att göra förutsätts stå utanför “den demokratiska processen” – och allt har att göra med arbete, enligt detta synsätt. Arbetet tar inte slut när arbetsdagen är slut, för då ska vi fortfarande se oss som “ambassadör för en arbetsgivare”, som Brit Stakston uttrycker det.

Jag har i veckan ofta fått frågan om vad mitt eget engagemang för sociala medier kommer ifrån. För mig handlar det om ansvar och ytterst demokrati.

11 kommentarer ↓

#1 Viktualiebrodern on 17 July 2010 at 1:23 pm

Jag kan bara dra slutsatsen att den lagstadgade rätten att kritisera missförhållanden på sitt arbete, i kritiska sammanhang måste omvandlas i en skyldighet. Inte bara inom sjukvården (Lex Maria) eller äldrevården (Lex Sarah).

Själv vurmar jag för en motsvarande Lex för Kriminalvården.

#2 Tredje cirkeln – Work is a four-letter word « Alamut – inget är sant, allt är tillåtet on 17 July 2010 at 2:21 pm

[…] Copyriot – Tredje cirkeln igen: Sociala medier som arbete […]

#3 Daniel on 17 July 2010 at 4:01 pm

LOL, googla gärna på Brit Stakston. Efter det går det inte att ta henne på allvar.

#4 Pluribus » Digitala och fysiska studiecirklar på Det stundande upproret on 17 July 2010 at 5:43 pm

[…] http://copyriot.se/2010/07/17/tredje-cirkeln-igen-social-media-som-arbete/ […]

#5 opassande » Blog Archive » Jag sätter på mig hockeyhjälmen och rapporterar följande… on 18 July 2010 at 12:46 pm

[…] Fleischer har gett sig in i Brit Stakston-bashing som Isobel Hadley-Kamptz drog igång för ett tag sedan. Tycker Isobel har jättebra poänger men […]

#6 JMW Kommunikation » BEFRIAD ZON: Finns den lyckliga arbetaren? on 18 July 2010 at 2:20 pm

[…] med den eftertanke det krävde. Noterar nu att det hela övergått till en allmän kritik av mig nu uppteamat av Rasmus Fleischer och igår i Expressen av […]

#7 Martin on 18 July 2010 at 9:15 pm

det ska inte vara förbjudet att baktala sin arbetsgivare. Men man kan inte heller som arbetsgivare ignorera vad en anställd säger om en på sin fritid, och bilda sin uppfattning om personens omdöme och allmänna lämplighet för befordran.

Att bajsa på sin arbetsgivare: tillåtet men inte smart.

#8 simon zetterberg on 18 July 2010 at 11:22 pm

Menar ni att baktala och kritisera är helt ok och till och med önskvärt? Är det inte schystare och mer produktivt att ge sin arbetsgivare feedback, om inte det funkar anmäla och sista hand varna andra?
Med alla arbetsgivare jag haft, även de jag inte gillat så har jag alltid haft ett pågående samtal. Det har berikat mig och förhoppningsvis även dom.
Men frågan kvarstår, är det ok och önskvärt att kritisera och baktala en annan person?

#9 Önskvärt att kritisera och baktala sin arbetsgivare? | Utveckling, kreativitet och Helsingborg on 18 July 2010 at 11:30 pm

[…] hon sympatisk och skärpt. Hon har dock fått sig en känga i följande bloggpost. http://copyriot.se/2010/07/17/tredje-cirkeln-igen-social-media-som-arbete/comment-page-1/#comment-36…  Min fråga på detta är: Menar ni att baktala och kritisera är helt ok och […]

#10 JMW Kommunikation » BEFRIAD ZON: Öppenhet förändrar alla maktstrukturer on 20 July 2010 at 12:37 pm

[…] arbetstagare påverkar dem i deras verklighet. Som anställda och som arbetsgivare. Den har väckt diskussioner. Nu sägs den vara uttryck för en viss samhällssyn, som utsätts för ideologisk kritik. Så då […]

#11 Det stundande upproret: Tredje cirkeln : Filosofibloggen on 27 July 2010 at 7:18 pm

[…] tema jag inte tagit upp är anställningsbarheten som identitet. Det täcker Rasmus Fleischer i två inlägg tillsammans med Fredrik Edin. Annars bloggar Guldfiske och Lisa Magnusson. Published: July 27, […]

Kommentera