“Vad skulle till exempel motsvara ‘pengar’ på åsikternas marknad? Du säljer inte din åsikt; på sin höjd köper du utrymme för, fler anhängare till åsikten.”

För det första så är väl inte pengar någon nödvändighet för att vi ska tala om en varuform, de underlättar bara cirkulationen genom att ge ekvivalensen ett simpelt kvantitativt uttryck. (Sen gör pengar många andra saker, men det är väl delvis en annan historia.) Bytesvärde kan finnas utan pengar, när vara byts mot vara.
Jag tror således inte att man behöver hitta en motsvarighet till pengar för att tala om politikens varuform. Men en sådan motsvarighet tycker jag ändå är uppenbar och det är opinionssiffrorna.

Bytesvärdet återverkar på bruksvärdet. Opinionssiffrorna återverkar på vilka positioner ett parti kommer att företräda i valrörelsen. Lika lite som det finns ett rent bruksvärde, finns det något rent åsiktspaket som partierna utgår ifrån. Förhållandet mellan partierna bygger på att såväl väljare som åsikter är utbytbara, vilket tycks leda till en dynamik som får dem att profilera sig mot varandra (arbetsdelning/positionering) men inom ramen för en större likriktning (kapitalrealism).

Tant Brun: Det lät som en rätt bra sammanfattning. Även om jag själv inte alls är säker på vad det innebär att hugga bort grundbulten.

Är det en så dålig sammanfattning?

Jag säger inte att det bara är en “parallell” eller en “analogi”. Min känsla, på plats i Almedalensvängen, var att åsikter är varor. Men givetvis är det en mycket preliminär anteckning, som gjordes på en parkbänk när jag promenerade runt för mig själv på tisdagseftermiddagen.

Till frågan om varuformen – och till olika läsningar av Marx’ Kapitalet – tänker jag återkomma, i inlägg av andra slag.