Exempelvis har jag stora åsiktsskillnader med piratpartiet (trots att jag är medlem och donerar pengar månadsvis), och ligger troligen ‘närmare’ flera andra partier rent positionspolitiskt. Dock kommer jag troligen fortfarande att rösta pirat i höst, eftersom det i min mening behövs ett piratperspektiv i riksdagen.

Så; det alternativ du söker är att snarare att sprida en djupare förståelse för hur politik fungerar, och vad du med din röst kan och inte kan göra. Vidare tycker jag personligen att det är var och ens eget ansvar att informera sig om partiernas handlande nu och tidigare och därefter göra sitt val om vem man ska rösta på, snarare än att slentrianmässigt lita på ett (eller flera) tidningstest (som för övrigt inte helt sällan verkar visa helt uppåt väggarna fel).

Jo, jag fattar det, men jag tycker det är en korkad kritik (och jag orkar för den sakens skull inte läsa ett år gammalt inlägg för sakens skull). Vad är alternativet? Helt ovetande, oinformerade och vilsna väljare? Jag skulle vilja se vad alternativet skulle vara annars om inte väljarbarometrar duger. Alla kan ju kritisera allt utifrån nåt perspektiv, och har man X antal högskolepoäng kan man till och med verka smart när man gör det. Det är likförbannat rätt meningslöst om det inget alternativ erbjuds.

“Hur är det med din boks undertitel “äga rum”. Ägandeförhållandet kommer väl ofta efter att rummet uppkommit? Om processer definierar sin egen rumstid finns det inget behov av äganderätt va?”

Begreppet har en dubbel innebörd, inte bara ägande utan också skeende – jag tycker därför att det passar utmärkt just för att peka på hur processer skapar sin egen rumstid. Men denna rumtid är inte orelaterad till andra processer. Exklusivitet, “trängdhet” och våld är i många fall faktum. Jag skrev till exempel att musikens ägande av rum är ett annat slags ägande än fastighetsägarens ägande av rum, men likväl är ett ägande.
Fastighetsägaren föredrar ett absolut rum, snarare än en relativ/relationell rumtid, för sitt ägande. Fåglar äger däremot rum genom att sjunga och i deras fall är det väldigt tydligt att det finns en temporalitet i att upprätthålla ett territorium.

Kanske fungerar det precis som på nätet.

Det finns ingen trånghet på nätet. Alla kan sätta upp nya hemsidor om man behöver ett eget space. Ändå blir det trångt på megasiter som facebook eller twitter och det blir bara meningsfullt om man samsas på siter (i olika stora eller små sammanslutningar). Att alla skulle sitta på sina egna hemsidor och inte dela med andra vore förbannat trist. Ändå finns alltid möjligheten att bryta sig loss från en instängd gemenskap och sätta upp en ny.

På nätet finns också de olika hastigheterna och platåerna av skillnader. På twitter finns massa olika gemenskaper, samtidigt är twitter _en_ gemenskap, som i sin tur är använder samma protokoll (http, tcp/ip osv) som andra i samma gemenskaper på andra platåer.

Så det finns olika hastigheter och platåer och storlekar av gemenskaper som överlappar varandra och konstituerar varandra utan att ge upp deras egenhet. Men det är lönlöst att söka efter en slutgiltig gemenskap som determinerar alla de andra. Att i slutändan finns Den Stora Gemenskapen som under vilken (eller ovanför vilken) de andra verkar. Jag undrar om det inte är vad multituden och den traditionen håller fast vid. Att det finns massa skillnad och olika gemenskaper och att detta är bra, men att det också alltid existerar en gemenskap för alla dessa.