1. Peak oil betyder inte att oljan tar slut, bara att utvinningen stadigvarande börjar minska. När detta inträffar är det ingen som vet, uppskattningarna varierar mellan 2007 och 2030. Pentagon tror 2015. Och då kommer priserna på all energi att gå upp – oljan står idag för 80% av världens energikonsumtion.

2. Vilken kategori man räknar sig till betyder ingenting för hur mycket koldioxid man borde ha rätt att släppa ut. Göran Fröjdh tycker att han inte behöver räknas eftersom kategorin stockholmare är så liten. Han kan ju räkna sig till kategorin västerländska män istället, och då måste han minska utsläppen kraftigt. Gränsvärdet ligger på ca 1,5 ton per år. Det svenska genomsnittet är ungefär 6 – oräknat importerade industrivaror, räknar man in dom blir det över 10.

3. Bilism eller inte är ingen privatmoralisk fråga utan en politisk. Vi bör ställa krav på att städerna ska byggas så att vi slipper bilar istället för att älta om den eller den har rätt att köra bil.
Städers syfte är att underlätta arbetsdelning och fungerar bäst om avstånden är korta. Det är följaktligen ett cyniskt slöseri, en logistisk och ekonomisk katastrof, att pracka på folk långa resor om dom har stadsyrken. Tät stad borde ha byggts och borde i framtiden byggas även utanför artonhundratalsstadsdelarna. På sikt bör all trafik klaras av till fots, med cykel och möjligen elektrisk spårtrafik som är det mest energisnåla vi har. Men observera att även spårkommunikationerna bör vara korta. Vilket kräver täthet.
Till den ekonomiska katastrofen hör inte bara energin utan också infrastrukturen som drar väldiga kostnader – det är dubbelt så dyrt att bygga i periferin som i centrum om man räknar in infrastrukturkostnader. Samt förstås tid.

Ett: jag har länge uppskattat Rasmus insikter på Copyriot, så jag blir lite besviken då jag märker att han inte läst vad jag skrivit utan bara kolllat runt på bloggar.se efter lämpliga offer för sin… analys?

Två: jag har aldrig varit centerpartist och kommer aldrig att bli det. Jag är nog rätt vilsen partipolitiskt, men saknar emellanåt Göran Persson.

Tre: lastbilstransporter och privatbilism är en av de största hoten mot våra lokala miljöer, pga trängsel och förstörda stadsmiljöer. Däremot påverkar det inte klimatet med mer än nån tiotusendels grad i framtiden om två miljoner stockholmare väljer att köra V8 eller åka buss. Motbevisa mig gärna – med konkreta beräkningar bitte!

Fyra: Jag beskrev ett historiskt skeende, dvs hur bilen byggde folkhemmet. Inte om vi alla ska köra bil i Stockolms innerstad eller inte. Själv tycker jag det tillåts alldeles för mycket biltrafik innanför tullarna, men på grund av generationers NIMBY-politik så finns det inte mycket alternativ. Varenda nytt byggprojekt i Stockholms innerstad stoppas för att någon södermupp riskerar att förlora ett stycke utsikt eller störs av nya dagis. Så vi puckade förortsbor är hänvisade till att ta bilen till den lokala stormarknaden – dit inga kommunala färdmedel går – för att storhandla till våra white trashfamiljer som inte haft vett att betala svart för en lägenhet.

Fem: Jag märker att det är inne att dra fram “peak oil” som argument i olika sammanhang nuförtiden. Jepp, det är säkert så att oljan sinar, men det kommer att ske långt efter att råvaror som t ex litium tagit slut – vilka behövs för att driva de datorer som Rasmus m fl använder för att göra sig lustiga över folk som mig. Datorer som är tillverkade med tonvis av fossila bränslen, i skitiga kinesiska sweatshops av underbetald arbetskraft, hitflugna av DHL:s fossilhungriga flygplansflotta.

Talk is cheap, som det heter.

I all vänlighet.

Mycket av transporterna är anpassade till lokala omständigheter. Det gäller hushållens fritidsresande och korta transporter av gods och tjänster. Poängen är att de kräver flexibla transportlösningar som kollektiva transporter har svårt att lösa utan kräver någon form av person- eller lätt lastbil.

Förbränningsmotorn är på väg ut, men bilen blir kvar även om drivmedlen förändras. Kommer säkert många innovativa lösningar framöver med individuella transportlösningar och lokal energiproduktion.

Med ett perspektiv fram till 2050 är det nog det mest sannolika utfallet. Bilparken förnyas också mycket långsamt.

I början av föredraget antyds att situationen för världen är betydligt mörkare än för Sverige, även om det är kodat som svensk konkurrensfördel istället för som katastrof. Katastrof, inte i meningen att vi ska gå under, utan i meningen att det blir ordentligt mycket mer utmanande för världens fattigaste att skapa sig ett drägligt liv.

I föredraget är lösningen på transporternas energitillförsel elektrifiering och övergång till biobränslen och att den återstående oljan ska användas till flyget. Att Sverige enligt KVA förmår producera biobränslen som delvis täcker ett rejält reducerat behov (reducerat via effektivisering) från den svenska transportsektorn innebär inte att det är mest effektivt att de svenskproducerade biobränslena används i Sverige.

Om inte en stor majoritet av världens länder trots sin betydligt sämre utgångssituation förmår hantera det kommande energiproblemet lika bra som KVA-Sverige kommer priserna på drivmedel ändå att stiga drastiskt även i Sverige, om vi inte inför dramatiska exporttullar.

Ska vi verkligen stadsplanera oss fast i en situation där vi måste använda våra biobränsletillgångar till några nya villaförorter runt Stockholm istället för att kunna sälja dem till betydligt viktigare saker som livsmedelsdistribution ute i Europa?

1970 var de fossila bränslena andel av energitillförseln 80% medan de 2008 minskat till 33%.

Den återstående tredjedelen är nästan helt koncentrerad till drivmedel för transportsektorn.
Den största delen av detta kan ersättas med alternativa bränslen som biogas och el fram till 2050 enligt en prognos av Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott:

Svenska energisituationen 2050, Harry Frank

Prognosen är att 2050 så kommer mindre än 10% av energitillförseln från fossila bränslen i Sverige.

Vad är då slutsatsen av detta?
De rörelsemönster för transporter som bilismen har infört kommer under överskådlig tid att kvarstå i Sverige.

Hur det kommer att se ut i övriga världen som idag befinner sig på samma nivå som Sverige 1970 (dvs. 80% av energitillförseln sker med fossila bränslen) är en helt annan fråga.