Men nog kan det vara så att man historiskt har sett skriftlig litteratur och musik som döda eller mekaniska versioner av verklighetens levande poesi, drama, berättelser och musik?

Så där kan finnas något av ursprunget till begreppet “levande musik”.

Jag tittade igår kväll också lite på vad Dalcroze har skrivit i sina essäer om rytmikpedagogik och musikalitet, t ex om “levande plastik” och organisk musik, vilket han gjorde några år före Nielsens “Levande Musik”, men böckerna kom ut ungefär samtidigt.

Maria Lj: Visst är notskriften ett medium, men jag går inte med på att noter kan “bevara det som klingar”. Noterad musik är symboliska representationer, medan analoga ljudmedier registrerar reella vibrationer – som Friedrich Kittler envetet har påpekat.

Man brukar väl tala om t ex “animated rhythms” eller “organic compositions”. Detta har ju inte speciellt mycket att göra med situationen när en viss musik framförs, dvs “live music”.

Men visst fanns det media för att konservera musik på långt innan fonografer och bandspelare uppfanns! Notskrift är ett sådant uråldrigt medium för att bevara det som klingar, så att det kan höras vid ett senare tillfälle någonannanstans…