När det gäller att analysera mänskliga samhällen som självorganiserade system så är det ju å andra sidan det vi alltid gör som samhällsvetare, åtminstone om man använder en vid tolkning av begreppet. Det är faktorer inom det mänskliga samhället som räknas. Så kallade naturliga faktorer ges sällan något större utrymme och Gud slutade man ta med i teorier för ganska länge sen.

Personligen skulle jag också säga att rätt många resonemang kring statens relation till (det övriga) samhället bygger på att man ignorerar detta, och följaktligen bortser ifrån de flesta av de skäl som finns till statens agerande, som ofta förstås bättre om man tänker sig att den är inbäddad i andra delar av samhället.

Om vi tänker på Hayeks uttalande – hur mycket skulle vi behöva ändra på människorna (tänk oss en annan typ av agenter – från en annan planet) för att han skulle komma till en annan slutsats – dvs att vi behöver ha styrning i någon form? Och är det bara vår begränsade kunskap/förmåga som avgör?

Associationen blir ju inte mindre märklig för det?

Hursomhelst, även om jag håller med Hayek om mycket så har jag aldrig varit en vän av självorganiserande system. Så länge den mänskliga faktorn spelar en roll kommer inga system att vara perfekta, vare sig de är av gammelliberal eller nysocialistisk modell.

Idén om självorganiserande system må vara etablerad inom vissa discipliner – men kanske inte inom just undergångsmytologins område. Eller? Och det var ju där du tog din ansats, med planeten och dess varelsers väl och ve.

Om vi betänker ( i hyffsat kronologisk ordning): atombomshotet, istidshotet, överbefolkningshotet, ozonlagerhotet, koldioxidhotet – så tänker de flesta knappast på självorganiserande system – utan snarare dess raka motsats.

Idén om självorganiserande system är ytterst etablerad, även om det kanske oftast inte är just de orden som används. Inlägget ovan är i stort sett ett referat av Steven Shaviros bloggpost från förra året, så jag kan ju citera direkt därifrån för dem som inte hittade dit med sina frågor:

But the most significant and influential thinker of self-organisation in the past century was undoubtedly Friedrich Hayek, the intellectual progenitor of neoliberalism. For Hayek, any attempt at social or economic planning was doomed to failure, due to the inherent limitations of human knowledge, and the consequent prevalence of unintended consequences. In contrast, and inspired by both cybernetics and biology, Hayek claimed that the “free market” was an ideal mechanism for coordinating all the disparate bits of knowledge that existed dispersed throughout society, and negotiating it towards an optimal outcome. Self-organization, operating impersonally and beyond the ken of any particular human agent, could accomplish what no degree of planning or willful human rationality ever could.

Vilken inledning!

- “Vidare menar Peter Ward att det finns belägg för att den samlade biomassan har minskat sedan den kambriska explosionens dagar.”

Mjaha? Det beror givetvis på NÄR man mäter? Skulle vi mätt strax efter svavelvätebakteriernas härjningar så skulle det sett riktigt trist ut. Varför skulle nivån vara hög just under vår tid?

- “…skär den sig ändå både med tanken på kontinuerlig ekonomisk tillväxt.”

Vilken märklig association. Hurdå?

- “Vad återstår om vi rensar ut varje moralisk rest ur tanken på “självorganiserade system?”

Frågan är hur etablerad idén om “självorganiserade system” är?