Någon brist på terminologier har jag inte upplevt än inom esperanto – när jag översätter Rasmus bok så är det bara när ordet “singularitetspunkt” dyker upp som jag stöter på patrull. Det ska dock lösa sig.

Transitivitet är sjukt intressant, vore även bra om denna ponerade essä kunde ta upp de filosofiska aspekterna.

Transitivitet som du också berör lite kort är en riktigt intressant språkvetenskaplig variabel – inte alls bara i meningen intransitivt vs transitivt. Den är värt en egen essä.

The title is a problem, yes. “Cómo la música se abre paso”. “Cómo la música encuentra su sitio”. “Cómo la música ocupa su sitio/espacio”. No idea.

Dock, angående “på gatan” så håller jag bara i princip med – visst är prepositionssystemet indoeuropeiskt, men man kan ändå säga både en la strato (“i gatan”, alltså gatan som en plats) och sur la strato (“på gatan”, gatan som en höjdmässig nivå), till och med ĉe la strato (“vid gatan”, gatan som en relation till något annat) är möjligt, för att inte säga bara (iri la) straton (gatan som grammatiskt objekt). Jag märker att bruket av de olika prepositionerna följer talarens modersmål, men alla är begripliga.

Ska vi pajja allting så kan vi bli agglutinativa (och därmed visa att esperanto nog inte är så indoeuropeiskt som det först verkar): verben enstrati (att vara på gatan, ” att igata”), stratoniri (att gå på gatan, “att gatangå”), osv.