Jag väntade mig ett svar i stil med antingen: 1. Nej, ingen särskild reaktion, hon var fullt medveten sedan tidigare. 2. Jag kunde riktigt se hur poletten sakta trillade ned.

Det oväntade svaret tolkar jag som att det lutar åt alternativ 1.

Om du undrar hur som såg ut när jag sade det så kan jag meddela att alla i studion skrattade och log mest hela tiden.

Gick det sas. att se hur det plötsligt blev skottat ända fram?

Om man vet att den där hippfeministen, boxaren eller poptalibanen bakom sitt tangentbord bara kommer att svara med en positionerande grimas, så finns det ju ingen anledning att vara oantastligt saklig, snäll och rättvis i en diskussion med dem. Därmeot kjan man vara tydlig inför andra som kommer att läsa bloggen ifråga om vad man tycker är ogrundat eller problematiskt med nåns åsikter eller approach, men det är en annan sak.

Det finns ingen självklar anledning att behandla en debatt på en blogg som om den fördes i Le Monde eller Res Publica, ifall bloggaren och 90% av läsarna egentligen ser bloggen – dess ämnesval och tonfall, och den slags gemenskap de finner där – som en förlängning av Facebook där en åsikt eller ne formulering ofta har en livslängd på högst en vecka.