Jag känner värmen av litium i mitt knä, som så många gånger, men först nu tänker jag på att det är litium i batterierna. Litium, den lättaste av alla metaller, är en central råvara för allehanda laddbara batterier, såväl i mobiltelefoner och datorer som i planerade elbilar. Tillgången är begränsad och litiumpriset har stigit kraftigt.
litiumkrönet, “peak lithium”, uppmärksammades under 2009. Eftersom världens största litiumtillgångar finns i Bolivia, gillar inte minst bolivianska nationalister att föreställa sig en framtida roll där Bolivia blir något av ett Saudiarabien fast för litium. Givetvis finns det även dem som ifrågasätter litiumkrönet. Men oavsett vilket så stärks Evo Morales position av Bolivias litium. Och om alternativet till litiumbatterier är bränsleceller, baserade på natriumborhydrid, finns det ett komplext samspel mellan geopolitik och teknisk innovation att ta hänsyn till när vi funderar över framtidens mobila elektronik. För elbilar är det nog svårare att hitta effektiva alternativ till litiumbatterier.
Upptäckten av litium är kopplad till Utö i Stockholms skärgård. Metallen används även som psykofarmaka, vilket refereras i “Lithium” med Nirvana. Ursprungligen var litium en tillsats i drycken 7up, motsvarande kokainet i Coca-Cola.
(Uppdatering: Här följer sista stycket som hade fallit bort när inlägget först postades igår.)
Som ingrediens i batterier är litium dock knappast att betrakta som en förbrukningsvara, utan kan återvinnas. En konsekvens av detta blir att utkasserad hemelektronik i allt högre grad får ett marknadsvärde i form av råvaror, vilket öppnar för lukrativ “urban mining“.
Ny uppdatering, 3 januari: Technology Review om “The Lithium Rush”.
5 kommentarer ↓
Mycket intressant observation! Som ett tillägg vill jag påpeka, vilket du säkert redan är medveten om, att litium är ett exempel på ett mer generellt problem som jag gissar på kommer bli mer problematiskt under de kommande decennierna: Råvarubrist i största allmänhet. Jag hittar inte källan i nuläget, men jag drar mig till minnes en föreläsning jag bevistade för några månader sedan där föreläsaren visade en figur över hur stor andel av det periodiska systemet som finns representerat i en vanlig processor idag, jämfört med några decennier sedan. Det är inte många grundämnen som man inte hittar. Trots att den största delen av kretsarna består av kisel, som ju inte direkt är någon bristvara, är ändå de andra ämnena kritiska för prestandan hos processorn. Det vore intressant att se vad som händer när mängden, säg, rodium minskar och priset ökar. Det är möjligt att man kommer att finna alternativ, men när även alternativen börjar sina…?
Ett annat exempel, när vi ändå är inne på kisel, är solceller. I de ingenjörskretsar som jag stundtals rör mig i får man ofta höra att dessa fantastiska skapelser är en av de nya teknologier som kommer att möjliggöra ett samhälle som producerar lika mycket energi som tidigare, men miljövänligare. För att detta ska uppnås måste man dock utveckla mer effektiva solceller; gissningsvis är detta ganska svårt att uppnå enbart med kisel och lite andra standardämnen. I sin strävan att uppnå högre effektivitet blandas det således in fler och fler exotiska ämnen, och risken finns såklart att en effektivitetshöjning av solceller blir en kortsiktig framgång; när tekniken väl ska spridas blir den så pass dyr pga brist på råvaror att ingen ändå vill ha den.
Och så vidare.
Uyunis saltfält, “Salar de Uyuni”, visste inte att det var där som allt lithium fanns, men det utvinns ju inte ännu. Ett litet roligt faktum om saltfältet är att israeler har en vana fota sig själva nakna i öknen. :-)
Intressant. Kom att tänka på Linnéa Sjöbergs utställning Dead Stars på Nordin Gallery i Stockholm för något år sedan. Den kretsade just kring olika aspekter av ämnet litium.
http://www.nordingallery.com/#/exhibitions/dead-stars/3/info
Som Thomas Lennartsson tar upp så har vi en mer allmän råvarebrist att se fram emot. Jag skulle vilja påstå att just det är den enskilt viktigaste frågan, tillsammans med energibristen. Det känns riktigt tragiskt att se hur vi gör slut på våra resurser, vare sig det är olja eller litium, utan att se framåt. Jag menar i hur många länder är detta ens valfrågor? Istället är det sådant som jobb, a-kassa och sjukvård. Det är viktiga frågor det med men eftersom hela vårt samhälle och därmed vår ekonomi bygger på att vi har stor tillgänglighet till råvaror och energi så kan man lätt gissa hur det går i andra frågor om vi ignorerar vår resursbrist.
[...] Litiumkrönet [...]
Kommentera