Ja men toppmöten hålls i stora städer med många människor, inklusive barn. Det är till och med *avsikten* som jag ser det. En maktdemonstration som ger status och i en del fall rentav relevans åt maktföreträdare som annars skulle ha saknat den. Men nu kan ju alla tv-tittarna hemma se att de ägnar sig åt viktiga saker som människor vill använda våld för/emot. Ett toppmöte *utan* våld är ur den synvinkeln ett misslyckat toppmöte, som kommer att locka betydligt färre toppledare.

Det som jag inte riktigt får ihop, är varför demonstranter så beredvilligt ger bort legitimitet och relevans åt personer som de rimligen inte sympatiserar med. Men demonstrationsrörelserna har nog egna agendor i pr- och marknadsföring, som gör att de tycker det är värt priset att ge bort legitimitet och relevans.

De der fik med køllen eller røg i den midlertidige detention i Valby valgte selv konfrontationen. Ingen medlidenhed herfra. Skulderklap til det danske Politi for en pletfri indsats.

Greenpeace aktionen mod gallamiddagen med de kongelige har jeg mere sympati for. Den blev udført med stil, til forskel fra den bøffelmentalitet der karakteriserede demonstrationen ved Bella Centeret. Den beviste kun en ting, at de autonome og den yderste venstrefløj ikke vil dialogen, eller arbejdet .. men kun konfrontationen. Og klynkeriet bagefter.

Ditt resonemang är alltså att om det inte finns någon glasklar definition av våld, kan man i ärlighetens namn därmed inte heller ta avstånd från det?

I så fall undrar jag om man i ärlighetens namn inte heller kan vara pacifist?